fredag 31 augusti 2012

Slut på Sommarens läslista

När nu augusti är slut, är det även slut på Sommarens läslista och såhär har det gått:

Har läst:
Tigerkvinnan, av Katerina Janouch
Kvinnor och äppelträd, av Moa Martinson
Det borde finnas regler, av Lina Arvidsson
Näckrosdammen, av Annika Thor
Eld, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sms från Soppero, av Ann-Helén Laestadius
Katitzi och Lumpnicke, av Katarina Taikon
Havets djup, av Annika Thor
Öppet hav, av Annika Thor
Lilla hjärtat, av Sophie Hannah
Om det ändå vore sant, av Marc Levy
Häxguldet, av Maj Bylock
Häxkatten, av Maj Bylock
När lammen tystnar, av Thomas Harris
Katitzi i skolan, av Katarina Taikon
Katitzi Z-1234, av Katarina Taikon
Katitzi barnbruden, av Katarina Taikon
Jag skulle aldrig ljuga för dig, av Moa Herngren
Livets fest, av Moa Martinson
Häxbrygden, av Maj Bylock
Mor gifter sig, av Moa Martinson
Häxdoktorn, av Maj Bylock
Kampen om järntronen, av George R R Martin
Katitzi på flykt, av Katarina Taikon
Katitzi i Gamla stan, av Katarina Taikon
Katitzi uppbrott, av Katarina Taikon
Nästa sak på min lista, av Jill Smolinski
Syskonmakaren, av Lisa Jewell
Havsmannen, av Carl-Johan Vallgren
Geralds lek, av Stephen King
Delirium, av Lauren Oliver
Alla dessa små bevis på vår vänskap, av Bronwyn Donaghy
Häxa, av Celia Rees
Kyrkbröllop, av Moa Martinson
Jag överlevde, av Mietek Grocher
Kungens rosor, av Moa Martinson
En fråga om heder, Unni Wikan
I hennes skor, av Jennifer Weiner




Har kvar:
Millie, av Catherine Cookson
Kristin Lavransdotter, av Sigrid Undset
Sommarsystrar, av Judy Blume
Min syster månen, av Sue Harrison
George, Carrie, Dexter, av Johan Åkesson
Den sista konkubinen, av Lesley Downer
Det blödande hjärtat, av Andrew Taylor
Väster om månen, av Barbara Bickmore
Voodoo, av Lynda La Plante
Hästarnas dal, av Jean M. Auel
Gycklarens dotter, av Catherine Cookson
Greven av Monte Cristo, av Alexandre Dumas 




Läste alltså 38st av 50st. Det är jag ganska nöjd med, speciellt med tanke på att det trots allt var en lista på 50 böcker för endast tre månader. Snart kommer Höstens läslista (men den blir kortare)...

torsdag 30 augusti 2012

Jag vill tokälska Alice!



Jag vill älska Alice i Underlandet. Jag vill tokälska den. Men jag gör inte det. Jag tycker att den är rolig, men mest konstig. Jag stör mig kanske för mycket på att jag vill upptäcka massa dolda budskap i vareviga mening och förstå vad boken egentligen handlar om? Jag vill krypa in i Lewis Carrolls hjärna och stanna där ett tag för att reda ut vad som menas med allting. Vad vill sägas med alla konstigheter?

Egentligen gillar jag det här med att den är konstig. Det är mysigt på något sätt. Men jag vill förstå det konstiga. Förstå vad det symboliserar och veta vad som står mellan raderna. Istället ser jag bara det som står svart på vitt. Jag brukar inte vara så korkad när det gäller sådant här men i det här fallet är jag helkorkad. Jag förstår ingenting.

Men Underlandet är ju ett så härligt ställe. Man blir stor av en kaka och liten av en annan. Det finns stressade kaniner och elaka spelkort. Det dricks te och sjungs roliga sånger och man känner att det här är heltokigt!
Men jag nöjer mig ändå inte med det. Visst, det är tokigt och det är kul men vad symboliserar det?

Jag kanske borde tänka att det inte egentligen finns någon mening och bara gilla galenskapen. Kanske är detta den mycket enkla förklaringen: "We're all mad here!"

onsdag 29 augusti 2012

Torka aldrig tårar utan handskar 1: Kärleken, av Jonas Gardell



Den första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar. Gardells nya bok börjar med Benjamin och Rasmus som möts för första gången. Vi får följa deras resa mot det första mötet och samtidigt stifta bekantskap med deras värld, deras vänner och familj. Men vi får också stifta bekantskap med den sjukdom som snart ska förändra deras liv för alltid....

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sträckläste Kärleken. Den är underbar. Det är ett mästerverk. Därför tog det tid att smälta allting. Att få ett ordentligt grepp om denna bok vars uppföljare jag redan längtar efter. Jag grät och skrattade flera gånger. Det var länge sedan jag läste en bok som träffade rakt in i hjärtat på det här sättet.

Gardell har skrivit en bok som är väldigt gardellig. Den har alla de typiska ingredienserna som man känner igen från hans andra böcker. Men det är som om de här kommer till sin verkliga rätt. Det är nu de blir perfekta. Det känns lite som om de andra böckerna varit en uppladdning inför denna, där allting förs samman till ett väldigt viktigt budskap som vi inte får glömma bort.

Jag älskar också hur Gardell för fram det som ligger mellan raderna. På ett väldigt fint sätt kommer det allra hemskaste fram, även om det till en början förblir outtalat.
Ofta slås jag av språket i boken. Jag kan läsa små korta stycken här och där flera gånger. Ibland fokuserar jag endast på orden, för språket är fantastiskt vackert och ibland tillåter jag mig att endast njuta av detta. Jag fascineras av det vackra i det hemska och det fruktansvärda som kommer fram i det vackra.

Det här är förmodligen det bästa Gardell någonsin skrivit. Det märks att han inte längre är i början av sitt författarskap, utan att han är väl förtrogen med det som är speciellt för just honom och hans stil, vilket han använder på ett väldigt lyckat sätt.

Jag är helt förtrollad av denna hemska men samtidigt vackra historia om kärlek och jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen!

tisdag 28 augusti 2012

Katitzi - Uppbrott, av Katarina Taikon

Den trettonde och sista boken i Katarina Taikons självbiografiska serie om den romerska flickan Katitzi. Här möter vi en femtonårig Katitzi som för första gången ska medverka i en film och det är hon som är stjärnan. Alla ska närvara och de ska filma en romersk fest med glädje och sång. Men bland skådespelarna finns också Lazi och hans familj...

------------------------------------------------------------------

Den sista boken om Katitzi handlar mycket om avslut och val. Det är dags för Katitzi att välja vad hon vill göra med sitt liv och hon måste dessutom stå upp för sin rätt för att komma vidare i livet. Detta dras till sin spets när Lazi drar henne inför kris, en romersk domstol, för att ha lämnat honom trots att de fortfarande är gifta enligt romersk lag.

Det märks att Katitzi har växt upp och blivit en ung kvinna. Hon resonerar annorlunda och hittar ett lugn som vi inte tidigare sett i serien. Men samtidigt är hon också väldigt rädd. Det tycks som att hon, när hon väl fått en form av trygghet i sitt nya hem, kunnat möta alla sina gamla demoner och det är tydligt att dessa gör henne skräckslagen. Allt det lidande hon tvingats utstå rullas därför upp i denna bok, men Katitzi får också en chans att börja bearbeta detta.

Att låta serien avslutas med just denna händelse är ett smart val, eftersom att det tydliggör det Katarina Taikon understrukit hela tiden - hur romer behandlas och hur omgivningen ser på dem. Skiljaktigheterna blir tydliga och hon sätter punkt för det hon vill få fram. Detta kommer alldeles särskilt bra fram i slutet, i de allra sista raderna som visserligen är något tunga men också uppmanar till förändring.
Och förmodligen uppnår Katarina Taikon åtminstone viss förändring med sina böcker. Många fler människor har fått en inblick i romers liv och förhoppningsvis har många människors inställning förändrats.

Jag har väldigt svårt att bara släppa Katitzi och därför kommer det en sammanfattande kommentar kring hela serien lite senare...

Jag har tidigare recenserat:
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Katitzi i Stockholm
Katitzi och Lump-Nicke
Katitzi i skolan
Katitzi Z-1234
Katitzi barnbruden
Katitzi på flykt
Katitzi i Gamla Stan

måndag 27 augusti 2012

Cathy Hopkins Killar, kompisar och...

När jag var yngre älskade jag Cathy Hopkins böcker som började med Killar, kompisar och... Nu mindes jag dem precis idag och kom på att det säkerligen kommit fler böcker i serien. Och det fanns det ju! Jag älskade de här tjejerna och vill verkligen veta mer om dem. Så jag tänkte att jag ska läsa de böcker som jag hittills inte läst, men börjar nog från början med nummer 1.

Jag äger och har läst de fem första böckerna...

Killar, kompisar och lyckokort
Killar, kompisar och kosmiska kyssar
Killar, kompisar och snobbiga prinsessor
Killar, kompisar och pyjamaspartyn
Killar, kompisar och pojkvänsproblem















Men kvar finns alltså efter vad jag förstått sex till!

Killar, kompisar och misstag i massor
Killar, kompisar och tandställningsterror
Killar, kompisar och farliga frestelser
Killar, kompisar och italienska intriger
Killar, kompisar och nya nojor
Killar, kompisar och goda gärningar








söndag 26 augusti 2012

Söndagscitat - Madicken

"Alva ger inte Madicken några fler räkneexempel. Hon förhör henne på bibliskan istället. Där är Madicken duktig. Linus-Ida har ju berättat så mycket för henne ur bibliska historien, och Madicken får beröm i skolan för att hon har så väl reda på sej.
Men allting tycks Linus-Ida ändå inte ha berättat. En dag strax före påsk kommer Madicken hem alldeles förgråten och kastar sej om halsen på mamma.

"Mamma", snyftar hon, "om du visste vad di har varit fisiga mot Josef!""

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 161).

Jag blir alltid så full i skratt när jag läser den här biten. Visst har Madicken rätt, Josefs bröder betedde sig sannerligen "fisigt" åt när de sålde honom som slav och det i sig är ju inte roligt men man kan ju inte låta bli att skratta åt uttrycket "fisiga".

lördag 25 augusti 2012

Böcker på T i bokhyllan!


Här är två böcker i min bokhylla som börjar på T: Trälarna och Tempelriddaren.

Trälarna - Jag har tänkt att läsa den här boken men det har liksom inte blivit av, så istället står den bara där i bokhyllan.

Tempelriddaren - Den här har jag inte heller läst. Har tänkt att jag ska läsa Arn-serien någon gång och köpte dem därför i pocket när de såldes billigt. Men sedan har det liksom inte blivit av...

Jag har verkligen alldeles för många böcker i bokhyllan som inte blivit lästa. Sambon frågar jämt oförstående varför jag släpar hem en massa böcker från biblioteket när bokhyllan är fylld av olästa böcker. Ja, vad kan jag säga - jag kan helt enkelt inte hejda mig, det är något med nya böcker som är svårt att stå emot!

fredag 24 augusti 2012

Utmaning: 8 fakta om mig själv!

Jag blev i början av veckan utmanad av Beroende av böcker och såhär låter utmaningen:

Regler för utmaningen:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
 
1. Jag har tvångstankar kring allt som har med säkerhet att göra i mitt hem. Jag kollar alltid att spisen och ugnen är av flera gånger innan jag går och lägger mig, tittar efter så att alla fönster är stängda, kollar så att kylskåpet och frysen verkligen är helt stängda och känner på ytterdörren femtio miljarder gånger. Det här är varje kväll, förstår ni då hur illa det är när jag ska resa bort en längre tid?
 
2. Jag studerar till två olika examens samtidigt, en historieexamen och en socionomexamen. I slutändan tror jag att jag landar på ca 500 högskolepoäng. Och nej, jag vet inte vad jag vill göra i framtiden, men oj vad roligt det vore att få arbeta med historia!
 
3. Jag älskar 90-tals serien Beverly Hills 90210 och har läskigt bra koll på samtliga avsnitt genom alla tio säsonger! Det innefattar totalt onödig kunskap om gästskådespelare, utvecklingar i handlingen och citat från varje avsnitt.
 
4. Av alla fyra årstider tycker jag bäst om hösten. Oftast tycker folk att det självklara valet är sommaren, och jag har absolut ingenting emot sommaren, men det är något speciellt med hösten.
 
5. Jag gråter till Disney filmer. Nästan alltid när det är sorgligt (Mufasa dör, Bambi blir ensam efter att hans mamma blivit skjuten, Pocahontas tar farväl av John Smith osv.) men även ibland för att det bara är så himla fint, som när Belle och Odjuret dansar eller Mulans far säger att han är stolt över att ha henne som dotter.
 
6. Jag älskar skräck men blir alltid lika rädd och kan oftast inte koppla av ordentligt ett par dagar framöver. Men det är ändå värt det på något konstigt sätt!
 
7. Jag kan emellertid somna varsomhelst. Det spelar ingen roll om det är högt ljud eller stökig miljö - jag somnar ändå.
 
8. Om jag inte kan träna på grund av exempelvis sjukdom blir jag väldigt rastlös och går och slänger med ben och armar i ren frustration. Jag måste få träna annars blir det obalans i mitt liv.

Jag tror att de allra flesta har gjort den här utmaningen redan så jag utmanar ingen speciell person, men om ni inte redan gjort den så känn er fria att anse er utmanade!
 

torsdag 23 augusti 2012

Delirium, av Lauren Oliver

Varning för spoilers!

Vi befinner oss i en framtid där kärlek är en sjukdom. Man försöker bota befolkningen genom att låta alla människor över 18år genomgå en operation som gör att man blir immun mot sjukdomen. Regeringen har stark kontroll över samhället och straffar alla som blir drabbade av kärleken.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag längtade verkligen efter att få läsa den här boken! Den verkade så bra och jag var verkligen intresserad av idéen om att kärlek skulle vara en sjukdom. Och när jag väl läst boken är jag fortfarande fascinerad av tanken om att kärlek skulle vara en smitta och Oliver förklarar också den här synen på ett bra sätt. Man förstår tanken utifrån de symptom som Oliver radar upp.

Men något håller inte. Jag fastnar inte för den här boken.

Kanske har jag svårt för huvudpersonen som känns lite för platt av något anledning. Men mest tror jag att det beror på att jag inte tror på den här världen. Jag tror inte på den här utvecklingen av världen och samhället. Jag tror helt enkelt inte att världen kan se ut såhär, att man kan använda Shakespeares Romeo och Julia som skrämselpropaganda när den egentligen skriker ut hur viktigt kärlek är.
Jag är inte naiv, jag förstår mycket väl att världen kan vara grym men jag tror att "de ogiltiga" som de kallas i boken, skulle protestera alldeles för mycket för att bokens verklighet skulle vara möjlig.

Jag har också lite svårt för förutsägbarheten med boken. Det blir liksom lite för självklart att huvudpersonen kommer inse hur viktigt det är med kärlek, bli kär och sedan göra uppror mot regeringen och ansluta sig till motståndarna. Det blir för uppenbart för mig. Det blir inte spännande eftersom att man listar ut vad som ska hända redan vid första sidan.
Däremot kan det bli intressant i fortsättningen, för där blir det inte fullt lika självklart. Hur kommer upproret gå, kommer världen förändras, vem kommer dö och vem kommer att överleva?

Jag kan nog tänka mig att läsa fortsättningen, även om inte denna bok var så intressant. Grunden är emellertid bra och därför kommer jag förmodligen att läsa nästkommande böcker.

onsdag 22 augusti 2012

Besöka Forks igen?


Jag har nog bara läst Twilight-serien en gång, förutom att jag läst den sista boken två gånger. Men nu när jag rumsterade om i bokhyllan idag, så insåg jag att jag borde läsa om dem! Jag minns att jag verkligen gillade böckerna och kanske har filmerna fått influera min uppfattning om serien lite för mycket.

Nej, nu blir det allt en omläsning av dessa böcker! Om inte annat så för att få träffa Bellas pappa Charlie igen - han är min absoluta favorit, skönare kille får man leta efter!

tisdag 21 augusti 2012

Katitzi i Gamla Stan, av Katarina Taikon

Varning för spoilers!

Katitzi har fått en plats på ett flickhem och får nu för första gången sedan hon var mycket liten, bo i ett hus och sova i en varm säng. Men hennes framtid är oviss och hon vet inte hur hon ska försörja sig eller vad hon vill göra med sitt liv. Samtidigt lurar faran bakom hörnet eftersom att hon enligt romersk lag fortfarande är gift med Lazi...

-------------------------------------------------------------------

När Katitzi nu äntligen fått någon slags trygghet i sitt liv kommer mardrömmarna uppenbarligen ifatt henne och hon mår under denna bok väldigt dåligt. Trots att hon nu träffar många människor som är snälla mot henne, så är hon ständigt misstänksam och rädd för omgivningen.

I tidigare böcker har det blivit tydligt att Katarina Taikon inte från början av bokserien, gav en rättvis bild av den misshandel hon utsattes för. Ungefär i mitten av serien får vi svart på vitt klart för oss att Katitzi blir grovt misshandlad av sin styvmor och att detta pågått även i de tidigare böckerna trots att vi då inte fått veta det.
I den här boken får vi en helt annan inblick i Katitzis liv, än vad vi haft tidigare. Nu står det klart att Katarina Taikon inte alls berättat historien så som den var, utan att hon förskönat den en hel del. När Katitzis hemska upplevelser kommer ikapp henne i denna bok får vi inblick i ett liv som varit fullt av grov misshandel, psykisk terror och upprepade våldtäkter. Dessa hemska händelser har pågått under de andra böcker men Katarina Taikon har där valt att inte nämna dem.

Detta sätt att berätta sin historia blir väldigt intressant rent litterärt. Vi får bitvis lära känna Katitzi men får inte veta vad som finns under ytan. Nu när vi kommit till den tolfte boken får vi dock veta mer om henne, som om hon vore en vän till oss som äntligen litar på oss och vågar berätta om de hemskheter hon tvingats genomlida.
Men samtidigt krossar detta mitt hjärta. Man har ju följt Katitzi länge på vägen nu när man kommit till tolfte boken och att nu få veta hur hennes helvete egentligen har sett ut, gör att jag vill gråta och högt skrika nej. All den tid som man trott att Katitzi haft det någorlunda bra med tanke på omständigheterna, har hennes liv egentligen varit fyllt av fysisk och psykisk misshandel och flera våldtäkter. Det är förfärligt och också väldigt svårt att ta in att vissa människor tvingas lida så mycket i sina liv.

Ju längre Katitzi bor på flickhemmet desto mer styrka får hon och jag älskar scenen där hon skriker på Lazi och hotar att drämma en sten i huvudet på honom. Hela mitt inre sjunger när han springer iväg och Katitzi står stark kvar och har vunnit kampen!

En annan viktig händelse i boken är pappa Taikons död. Vid hans begravning blir det tydligt att det är en mycket viktig person som försvunnit ur Katitzis liv och det känns som att han också får representera romernas situation till viss del - en gång välbärgade och lyckliga, nu nedslagna och bestulna på ett värdigt liv.



Nu är det bara den sista boken kvar om Katitzi: Katitzi - Uppbrott

Jag har tidigare recenserat:
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Katitzi i Stockholm
Katitzi och Lump-Nicke
Katitzi i skolan
Katitzi Z-1234
Katitzi barnbruden
Katitzi på flykt

måndag 20 augusti 2012

Författare i fokus - Nicholas Sparks

Nästa författare som jag ska lägga tid på blir Nicholas Sparks. Jag har tänkt många gånger att jag ska läsa några av hans böcker men hittills har det bara blivit The Notebook och Undrens tid och dem minns jag inte ens. Har tänkt att läsa om dessa två, så fuskar lite och läser egentligen 7st böcker av Sparks, men å andra sidan blir det ingen självbiografi heller.

Nicholas Sparks
Så nu har jag bestämt mig för att läsa dessa fem böcker av honom:

1. Message in a Bottle / Kärleksbrev
2. Dear John
3. The Last Song
4. True Believer / Tron på ett mirakel
5. The Lucky One


Jag tänkte börja med denna utmaning från och med idag, den 20 augusti och den kommer att sträcka sig över tre månader precis som förra gången, så jag avslutar utmaningen den 20 november.

Om någon känner sig manad att hoppa på vore det väldigt trevligt och då är det bara att lämna en kommentar här nedan!

söndag 19 augusti 2012

Dagens litterära datum - Frankenstein

Dagens datum, den 19:e augusti, är datumet för det sista brev vi får ta del av innan vi kastas in i Victor Frankensteins historia i boken Frankenstein av Mary Shelley.

"Yesterday the stranger said to me, "You may easily perceive, Captain Walton that I have suffered great and unparalleled misfortunes. I had determined, at one time, that the memory of these evils should die with me; but you have won me to alter my determination. You seek for knowledge and wisdom, as I once did; and I ardently hope that the gratification of your wishes may not be a serpent to sting you, as mine has been."
(Frankenstein, s. 34)

lördag 18 augusti 2012

Katitzi på flykt, av Katarina Taikon

I den elfte boken om Katitzi möter vi henne förtvivlad och ensam. Hon behandlas mycket illa av sin nya man Lazi och blir både misshandlad och våldtagen. Hon bestämmer sig därför för att fly. Men när hon flyr skadas familjens heder och hon eftersöks därför av alla romer i landet...

----------------------------------------------------------------

Det märks väldigt väl att historien har gått framåt och att Katitzi mognat som en följd av allt hon tvingas uppleva. Hon är inte längre den lilla flicka vi träffade för bara några få böcker sedan. Hon har mognat och tänker och talar nu på ett helt annat sätt än tidigare.

Taikon lyckas porträttera denna utveckling på ett bra sätt, men hon lyckas också framställa Lazi och hans familj på ett bra och genomtänkt sätt. Hon får fram såväl Lazis tankar som hans mor Saras och vi förstår således att det finns gråa skiftningar i familjen och att alla inte ser på Katitzi på samma sätt, även om hon behandlas väldigt illa av samtliga med tanke på vad de gör eller vad de tillåter göras mot henne.

Vi får också små glimtar av pappa Taikon och det står klart att han bara har en liten tid kvar att leva. Jag har dock fortfarande mycket svårt att förstå varför han agerar som han gör gentemot Katitzi. Vi får också från Saras perspektiv veta att alla vet om hur tanten misshandlat Katitzi men att pappa Taikon själv tycks vara "blind för det". Det kan man ju tro vad man vill om. Ser man inte att ens dotter nästan misshandlas till döds, ja, då har man sannerligen svårigheter i sin iakttagelseförmåga.

Det dras många paralleller i boken till Nürnbergrättegångarna, vilket förs in på ett bra sätt. Taikon för där också en diskussion kring om det går att rättfärdiga sitt handlande med att säga att man bara lydde order, och för ner detta på berättelsens nivå på ett snyggt sätt.

Historien blir allt mörkare ju längre vi kommer och vi har helt klart lämnat barnböckerna bakom oss. Istället för lekar och vilja att få gå i skolan, får vi nu inblick i våldtäkter, misshandel, förnedring, orättvisor och inte minst nazisternas (och Sveriges) hemska behandling av romer.

Nästa bok i serien är Katitzi i Gamla stan

Jag har tidigare recenserat:
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Katitzi i Stockholm
Katitzi och Lump-Nicke
Katitzi i skolan
Katitzi Z-1234
Katitzi barnbruden

fredag 17 augusti 2012

Nu är den här!!

Äntligen har The Hunger Games hittat fram till min brevlåda också! Kvällens nöje är sålunda fixat! Nu blir det en tur till affären för att inhandla nödvändiga saker till filmen, såsom choklad och chips...

Böcker på R i bokhyllan!



Här är fyra böcker, eller fem beroende hur man ser på saken, som börjar på R i min bokhylla: Revolt, Robin Hood, Ringaren i Notre Dame i två band och Rovfåglarnas tid.

Revolt - Den tredje boken i Hungerspelstrilogin. Det här är enligt mig den sämsta boken i serien, även om också denna är väldigt bra! Jag känner dock att jag saknar själva hungerspelen här, som istället flyttas ut i verklighetens krig. Jag gillar dock alla snabba vändningar och alla tillfällen då jag chockat höjde på ögonbrynen och struntade i att jag lovat att sluta läsa och laga mat eller liknande. Det gick ju inte att sluta läsa!

Robin Hood - En klassisk historia om mannen som stal från de rika och gav åt de fattiga. Efter vad jag minns fokuserar denna nästan uteslutande på Robin Hood och hans gäng och deras olika upptåg. Det fanns inte mycket plats för annat, såsom större slag att vinna eller kärleken till lady Marian. Men ändå mysig, på något vis.

Ringaren i Notre Dame - Jag är så kluven inför denna bok! Jag älskar historien och karaktärerna men jag blir så trött på Victor Hugos språk, speciellt i början där vi får en alldeles för ingående beskrivning av arkitekturen som får mig att gäspa mig igenom den första delen av boken. Men samtidigt är det ju en extremt bra story. Mm, det är svårt det där.

Rovfåglarnas tid - Jag har inte läst denna än, men gillade verkligen Nemerts Ödets hav så jag hoppas att detta ska vara något liknande.

torsdag 16 augusti 2012

Mr King har förstört min kväll!

Åh vad jag är dum! Jag är så dum att jag blir arg på mig själv! Jag läste Geralds lek av Stephen King!

Saken är den att jag är en väldigt, väldigt rädd person när jag måste sova själv om natten. Jag hatar att vara själv både på kvällen och natten. Och ja, jag är ganska lättskrämd i vanliga fall också. Jag vägrar exempelvis fortfarande att sova med öppen dörr till sovrummet efter att jag såg Paranormal activity. Jag inser såklart att demoner skulle kunna komma in i alla fall, men varför göra det lättare för dem liksom?

I vilket fall somhelst är det viktigt med små ritualer för mig när jag sover själv. Vid läskiga fönster ska persiennerna dras ner (speciellt i sovrummet), det ska inte ses några skrämmande filmer eller läsas skrämmande böcker den närmaste veckan innan de ensamma nätterna och täcket måste ligga tätt omkring hela min kropp (hur mycket jag än svettas) för att inga äckliga monsterhänder ska kunna ta tag i mina ben eller armar.
Och nu har jag alltså ändå varit korkad och läst en av Stephen Kings böcker i tron om att den främst kunde bli äcklig, som i blod-och-handleder-och-axlar-ur-led, och inte äcklig som i rysningar längs hela ryggen.

I Geralds lek är huvudpersonen fastkedjad med handklovar vid en säng och hennes man har precis avlidit och om hon inte tar sig loss kommer hon förr eller senare att dö. Det är vad jag trodde skulle bli en blod-och-handleder-och-axlar-ur-led-äckligt, men nej då! Det var multi-rysningar längs rygg, armar och ben. Bland det allra värsta jag kan tänka mig var med! En läskig man i mörka kläder som står i hörnet och stirrar på mig och ler. Utan att göra något mer. Fy! Så fruktansvärt vidrigt, jag kan verkligen inte komma över det. Och nu blir det snart mörkt ute.

Inga ritualer i världen kommer att rädda mig nu men jag ska se romantiska komedier tills jag blir trött och sedan läsa roliga böcker tills jag somnar av utmattning. Kanske med ljuset tänt. Och kanske en kniv bredvid sängen... ifall att?

Mr King, du är en hemsk man som rubbar mina annars någorlunda fungerande ritualer kring att sova ensam. Men du skriver bra. Just nu är det just det som är problemet.

Tävling hos Kim M. Kimselius!

Precis som rubriken säger så har den imponerande Kim M. Kimselius en tävling just nu där man kan vinna boken Att skriva med glädje. Då jag blivit otroligt inspirerad av hennes blogginlägg med skrivtips så känns det här väldigt lockande så jag vill självklart vara med och tävla!

Här är länken till tävlingen!


Tävlingen är öppen fram till 26 augusti, så passa på nu!

onsdag 15 augusti 2012

Slut på Moa Martinson-utmaningen



Nu den 15 augusti har min egen utmaning där jag satt Moa Martinson i fokus tagit slut och det är dags för en liten utvärdering.

De här böckerna skulle jag läsa av Moa Martinson:
1. Kvinnor och äppelträd
2. Livets fest
3. Mor gifter sig
4. Kyrkbröllop
5. Kungens rosor

Jag tänkte även läsa biografin Moa Martinson - Ordet och kärleken av Kerstin Engman.

I slutändan lyckades jag läsa Kvinnor och äppelträd, Livets fest, Mor gifter sig, Kyrkbröllop, Kungens rosor  och slutligen även Moa Martinson - Ordet och kärleken.

Är faktiskt lite chockad över att jag faktiskt hann med alla, jag har annars en förmåga att i alla fall ha ett par böcker kvar på mina listor. Är därför mycket nöjd med det här resultatet!

Mina recensioner på böckerna kan hittas här:
Kvinnor och äppelträd
Livets fest
Mor gifter sig
Kyrkbröllop
Kungens rosor
Moa Martinson - Ordet och kärleken

Moa Martinson visade sig vara en riktigt bra författare! Jag hade inte läst en enda bok av henne innan, men jag blev verkligen glatt överraskad. Jag började med Kvinnor och Äppelträd och det var en av mina favoriter. Moas debut kommer med sprak och dunder och hon slår ett slag mot alla orättvisor i samhället och de plågor som fattigdomen för med sig. En väldigt bra bok som satte en intressant ton på hennes författarskap. Hade boken kommit idag hade jag längtat mig galen efter nästa utgivning!
Sedan fortsatte jag med Livets fest och den var dessvärre inte något för mig. Kanske blev det lite för rörigt för min smak, med alldeles för många karaktärer som vi hoppade emellan ständigt. Men efter denna läste jag Moas självbiografiska trilogi om sin egen uppväxt som omfattar böckerna Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. Kyrkbröllop var här den klart bästa boken, men alla tre visar verkligen på Moas engagemang för de frågor hon tar upp och språket är väldigt vackert.
Slutligen lästes även biografin Moa Martinson - Ordet och kärleken som är en mycket fin biografi över Moas liv, som både problematiserar och målar ett vackert porträtt av Moa som person och professionell.

Överlag gillade jag de flesta böckerna och både Kvinnor och Äppelträd och Kyrkbröllop älskade jag! Det är inte svårt att förstå varför Moa fortfarande läses och varför hon uppmärksammats så mycket. Hon verkar ha varit helt fantastisk och hennes sätt att beskriva känslor och situationer så brutalt ärligt, gjorde att jag föll direkt för hennes stil. Jag måste ju också erkänna att som gammal Norrköpingsbo, låg en stor del av nöjet i att känna igen nästan alla platser hon beskriver och få fantisera om hur det såg ut på den tiden. Här nedan finns en bild på statyn över Moa, i just Norrköping.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med den första delen av mitt Författare i fokus. Jag fick verkligen en intressant inblick i Moa Martinsons författarskap och det ska bli riktigt roligt att få fortsätta läsa hennes andra böcker.


Även Beroende av böcker antog utmaningen och har recenserat Kvinnor och Äppelträd, Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Moa Martinson - Ordet och kärleken. Det var väldigt roligt att någon annan också ville hoppa på, stort tack för det!

Nästa författare i fokus kommer inom ett par dagar!

tisdag 14 augusti 2012

Kungens rosor, av Moa Martinson

Kungens rosor är den tredje boken i Moa Martinsons självbiografiska trilogi om sin uppväxt. Här har hon blivit äldre och börjat arbeta inom restaurangbranschen. Det innebär att hon möter många nya hinder och svårigheter...

------------------------------------------------------------------------------

Jag längtade verkligen efter Kungen rosor efter att ha läst Kyrkbröllop som var så underbar. Men här blir det för mig platt fall. Kungens rosor har inte alls samma driv och det känns som att vi tappar mycket när Mia ställs i en sådan annorlunda miljö. Missförstå mig inte, boken är bra och läsvärd, men som den avslutande delen av en serie funkar det inte för mig. Det blir för avhugget.

Jag reagerade också genast på att vi här inte längre läser om Mia i jag-form, nu är det "Mia tänker" och "sa Mia". Och det känns för mig lite konstigt efter att ha läst böckerna innan i jag-form. Det känns som en obefogad ändring och gör att denna del skiljer sig ytterligare från de andra.

Men det är såklart intressant att läsa vidare om Mia och hennes öden. Och jag hade nog inte haft så mycket emot boken om den inte varit den avslutande delen på trilogin. För mig känns det oavslutat. Jag hade velat ha ett annat slut tror jag, eller kanske egentligen bara ett annat fokus för boken.
På sätt och vis tycker jag om att vi lämnar Mia som mer mogen och nästan vuxen, men något fattas ändå för mig.

Kungens rosor är en bra bok, men personligen tyckte jag inte att den fungerade som en avslutande del av trilogin, vilket gör att den tappar en hel del.

måndag 13 augusti 2012

Katitzi barnbruden, av Katarina Taikon

Katitzis pappas fru behandlar Katitzi allt värre och slår henne flera gånger varje dag. Pappa Taikon försöker finna en väg ut för Katitzi och när ett löfte gör sig påmint bestämmer han sig för att Katitzi bör giftas bort...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den tionde boken om Katitzi gör mig fly förbannad! Jag riktigt kokar av ilska under hela boken. Dels har jag svårt att se att det kan vara bra att en trettonåring gifter sig, då en trettonåring fortfarande är ett barn i mina ögon, dels är anledningen till bröllopet också hemsk - Taikon kan inte få sin fru att sluta misshandla Katitzi och löser detta genom att gifta bort henne. Jag tycker att det är förskräckligt och jag förstår verkligen inte hur Katitzis pappa resonerar. Jag kan förstå att han inte vill lämna sin fru med tanke på att de har barn tillsammans men det måste väl ändå vara möjligt att låta Katitzi bo hos sin bror eller hos andra släktingar. Ingenting kan egentligen stå i vägen när vi talar om ett barn som blir grovt misshandlad framför ens ögon. Och vad gör Katitzis pappa? Jo han suckar och önskar att livet vore bättre för Katitzi.

Katitzis pappa framställs som en snäll man som vill göra allting för sina barn och som älskar dem högt. Han kritiseras inte och upphöjs en del till skyarna. Allt han gör som inte faller väl ut förklaras med att han har det svårt och är sjuk. Det känns som att Katarina Taikon kanske inte riktigt ser sin far på ett nyanserat sätt.
Pappa Taikon verkar inte alls vara en elak man, det är inte det, det är mer att han tycks tro att allting ligger utom hans förmåga att påverka. Men det är inte en omöjlighet att få sin fru att sluta slå ihjäl sin dotter. Det ska inte vara en omöjlighet. Och inser man att ens fru inte kan sluta misshandla dottern, så ska det inte vara omöjligt att låta dottern bo någon annanstans. Att bara låta henne på hos sin storebror Paul, vilket också föreslås, vore ju mycket bättre. Men istället suckar pappa Taikon och undrar varför livet är svårt.

Att Katitzi sedan får stå barnbrud som en lösning på problemet gör mig också förbannad och jag lider med denna lilla flicka som absolut inte vill gifta sig eller flytta hemifrån. Jag kan förstå att man har en tilltro till barnbröllop om detta tillhör gamla seder, vilket det förklaras göra av Taikon, men att använda det som en utväg för att flickan inte ska bli slagen till döds, det tycker jag är hemskt och helt förkastligt.

Jag har inte tidigare funderat så mycket över Katitzis pappas roll i det hela men efter denna boken har jag svårt för honom, hur sjuk han än är. Det är givetvis svårt för honom också, men jag anser ändå att föräldrar ska försöka skydda sina barn till varje pris. Att pappa Taikon dessutom har mage att själv slå Katitzi när hon gjort något, upprör mig också otroligt mycket. Hur kan man misshandla sitt barn när man vet att hon får utstå grov misshandel varje dag och att det är man själv som låter det pågå!?

Mot slutet av boken framkommer det även att Katitzis liv som gift inte kommer att bli lätt och om jag minns historien rätt så förändras inte hennes situation avsevärt från vad hon tidigare fått genomgå.

Nästa bok i serien är Katitzi på flykt

Jag har tidigare recenserat:
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Katitzi i Stockholm
Katitzi och Lump-Nicke
Katitzi i skolan
Katitzi Z-1234

Månadens Boktips!

Modershjärtat, av Katerina Janouch

Den senaste boken i serien om barnmorskan Cecilia Lund och här börjar det bli riktigt spännande! Längtar redan tills nästa bok kommer ut!

söndag 12 augusti 2012

Böcker på P i bokhyllan!


Här är fyra böcker i min bokhylla som börjar på P: Pocahontas, Peggy och bankrånet, Pride and prejudice och Paradiset.

Pocahontas - En bok om Pocahontas som liten, som menar sig visa en sanningsenlig bild av vilken typ av person hon var. Lite mysig barnbok enligt vad jag minns.

Peggy och bankrånet - Oj, det måste nog ha varit väldigt länge sedan jag läste denna om jag ens har gjort det. Har förmodligen fått den av mamma när jag var mindre. Det är ändå något mysigt med B. Wahlströms-böcker..

Pride and prejudice - Jane Austen kanske mest kända bok, Stolthet och Fördom. Jag älskar omslaget!

Paradiset - Det här är nog en av de böcker om Annika Bengtzon som jag tycker bäst om. Det var dock länge sedan jag läste den så jag är inte tvärsäker.

lördag 11 augusti 2012

Kyrkbröllop, av Moa Martinson

Kyrkbröllop är den andra boken i Moa Martinsons självbiografiska trilogi om sin uppväxt. Här har bokens huvudperson Mia blivit lite äldre och hennes moster ska gifta sig i kyrkan, med blommor och allt! Men fattigdomens hårda sanning är alltid närvarande och vi möter också Mias och hennes mors kamp för överlevnad...

----------------------------------------------------------------------------

Jag gillade verkligen Mor gifter sig som är den första boken i trilogin, men jag måste säga att det verkligen tar sig i Kyrkbröllop! Det är ett bättre upplägg och historien är mer samlad, inte lika plottrig som i Mor gifter sig. Det finns även ljusglimtar i historien även om det också är mycket mörker. Men jag tror att det krävs små positiva stunder även i böcker som skildrar elände, för att det ska bli en bra bok.

Jag gillar Mias moster som känns som en väldigt spännande karaktär. Jag hade gärna sett att hon fått vara kvar längre. Mostern blir sammankopplad med det fina bröllopet och Moa får henne verkligen att låta underskön där på bröllopsmorgonen. Det slog mig på något sätt därför hårdare när även hennes elände visades. Inte ens bröllopsnatten fick hållas fri från fylla, spyor och respektlöshet.
Elände är en ständig ingrediens i dessa böcker och det känns ofta hemskt, men just i samband med bröllopet blev det på något vis ännu värre. Ingenting är heligt och allting kan smutsas ner.

Jag tänker flera gånger på supandet som ständigt närvarar i Moas böcker. Jag känner mig helt maktlös inför detta, det är så onödigt och så ofattbart hur mycket pengar som läggs på detta istället för att föda familjen.

Kyrkbröllop är riktigt, riktigt bra. Bättre än Mor gifter sig! Moa Martinson visar här tydligt att hon utvecklats som författare och bättre kan disponera en historia. Underbar läsning!

fredag 10 augusti 2012

Katitzi Z-1234, av Katarina Taikon

I den nionde boken om den romerska flickan Katitzi får vi se mer av andra världskrigets fasor då en kvinna i Katitzis läger kommer direkt från Auschwitz och berättar för Katitzi vad som pågår utanför Sverige. Katitzi berörs djupt av det hon får berättat för sig och för att visa sitt medlidande skriver hon in Z-1234 på sin arm, på det sätt som romerna märks i koncentrationslägren.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Katitzi Z-1234 är en mycket mörk bok som jag bitvis tycker blir lite väl beskrivande för att vara en barnbok. Vi får höra mycket hemskheter av den kvinna som Katitzi träffar och personligen tycker jag inte alls att sådant inte ska berättas för barn, men jag tycker nog att uppsprättade gravida kvinnor och prickskytte på spädbarn är att gå lite över gränsen i en barnbok. Jag minns själv att jag blev mycket illa berörd av detta när jag som liten läste boken.

Annars är detta en mycket bra bok. En av de allra bästa i serien. Det blir på något sätt slutpunkten av krigets fasor som tidigare smygit sig på oss genom serien. Här får vi höra alla de hemskheter som sker och det finns sannerligen inga skygglappar. Den grymma behandlingen av romer och andra människor står tydlig och Katitzi får full klarhet i varför hennes far och bror är så rädda för polisen och att skickas till Tyskland. Det blir på flera sätt uppenbart att hur man än framlägger det idag, så kan Sverige knappast sägas ha stått neutrala till kriget vad gäller samhällets behandlade av utsatta grupper.

Det märks att Katitzi växer under seriens gång då böckerna tenderar att bli allt tyngre. Vi får mer och mer inblick i kriget, behandlingen av romer, den misshandel som Katitzi utsätts för och de orättvisor hon möter. Allting blir mer uttalat även om vi tidigare kunnat ana oss till en del. Det märks att Katitzi inte längre är liten och ändå är hon bara 13år gammal och det i sig är väldigt sorgligt. Det är fruktansvärt att Katitzi var tvungen att växa upp så fort och inte bara fick vara barn.

Nästa bok i serien är Katitzi barnbruden

Jag har tidigare recenserat:
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Katitzi i Stockholm
Katitzi och Lump-Nicke
Katitzi i skolan

torsdag 9 augusti 2012

Böcker på O i bokhyllan!



Här är tre av de böcker i min bokhylla som börjar på O: Om jag kunde drömma, Oliver Twist och Ondskan.

Om jag kunde drömma - Den första boken om Bella och en av de jag tycker bäst om tror jag. Det är nog denna och trean som jag gillar mest. Här kanske det mest beror på att Bella är lite mer självständig än i de senare böckerna. Lite mer "Bella" istället för "Bella som är kär i Edward".

Oliver Twist - Det var jättelänge sedan jag läste Oliver Twist, men fick denna fina utgåva i julklapp förra året och ska nog läsa om den snart.

Ondskan - Jag gillade verkligen den här boken och tycker om diskussionerna den väcker. Sanningshalten är för mig mindre viktig. 

onsdag 8 augusti 2012

Niceville vs The Help

Läste boken innan jag såg filmen.

För det första måste jag klaga på den svenska översättningen, varför i hela fridens namn heter boken och filmen på svenska Niceville? Hur svårt hade det varit med en direktöversättning av The help? Inte för att Niceville är ett dåligt namn, det passar bra för boken men nu heter den ju inte så och det stör mig när de svenska översättarna sätter ett helt annat namn på böcker eller filmer. Som The bumblebee flies anyway som på svenska blev Memory. What!? Varför?

Men för att återgå till filmen så älskade jag den! Det var en riktigt bra filmatisering av en riktigt bra bok. Och det fanns en härlig humor som fanns underliggande genom hela filmen, trots att det ju bitvis blir väldigt allvarligt. Filmen hade helt klart glimten i ögat!


Vidare älskade jag också porträtteringen av karaktärerna, som kändes väldigt välgjort och enligt mitt minne av boken, mycket troget boken. Jag kan dock tycka att Skeeters pojkvän gjorde varken till eller från i filmen. Han var med för lite för att man skulle få en bild av honom och tillförde inte så mycket till historien i mitt tycke. Han känns som en bättre karaktär i boken, i filmen blev han mest... ja, lite onödig kanske.

Men allt som allt var det en jättebra film med många bra skådespelare som gjorde en perfekt tolkning av karaktärer såsom Hilly, Minny och Skeeter. Väldigt sevärd! Jag ångrar inte en sekund att jag köpte filmen och förstår inte hur jag kunde stå ut med att inte se den på bio.

Här har jag faktiskt väldigt svårt att välja vilken jag tyckte bäst om, jag älskade boken men filmen var otroligt bra gjord. Nej, det blir nog oavgjort!

tisdag 7 augusti 2012

Moa Martinson - Ordet och kärleken, av Kerstin Engman

Kerstin Engman har skrivit en underbar biografi över Moa Martinsons liv som på flera sätt tar henne i försvar mot den kritik hon fått utstå.

Engman menar i början av boken att hon vill fokusera på olika teman i Moas liv istället för att beskriva historien kronologiskt. Men det blir ändå någorlunda i ordning som Moas liv beskrivs, från födsel till död. Detta är emellertid ett upplägg som jag föredrar, även om det inte gör något att olika ämnen berörs när boken kommit fram till vuxen ålder.

Engman ger en väldigt beskrivande bild över Moas liv som liten och drar många paralleller till hennes historia om Mia i serien som börjar med Mor gifter sig. Det är intressant att se dessa och att ha dem i bakhuvudet när man läser hennes böcker, för mycket är såklart influerat av hennes eget liv även i hennes andra böcker.

Mycket fokus läggs emellertid på äktenskapet med Harry Martinson och det är här som Engman så hängivet försvarar Moa. Det har diskuterats mycket kring i vilken mån dessa båda författare påverkade varandra och oftast har det fallit på Moas lott att ha blivit inspirerad av Harry och i utbyte förhindrat hans skrivande. Detta är något som Engman protesterar mot och menar att det nog snarare var tvärtom. Att Moa inte inspirerade Harry menar hon vara väldigt osannolikt då Moa lär ha hjälpt Harry att få kontakt med sina barndomsminnen vilket senare resulterade i framgångsrika böcker.

Moa Martinson framstår av Engmans porträtt att döma som en mycket stark och initiativrik kvinna. Men det framkommer också att Moa levt ett mycket hårt liv på många sätt och att detta varit henne en stor inspirationskälla i hennes författarskap.

En intressant och välskriven bok om ett viktigt svenskt författarskap!

måndag 6 augusti 2012

Böcker på N i bokhyllan!



Här är tre böcker som börjar på N i min bokhylla: Nord&Syd, Niceville och Nalle Puh.

Nord&Syd - Jag har haft Nord&Syd stående i bokhyllan ett tag men läste den nu i våras och fastnade verkligen för den! Jag gillar hur Jakes har byggt upp händelserna och skiftar perspektiv mellan de många olika karaktärerna i boken!

Niceville - Niceville lästes i höstas och jag fastnade verkligen för den också! En bra bok som diskuterar orättvisor och jämställdhet. Har fortfarande inte sett filmen dock, men funderar på att köpa den.

Nalle Puh - Allas vår Nalle Puh. Jag älskade Nalle Puh som liten och min stora favorit har alltid varit Kanin, vilket ingen annan tycks förstå. Men han är ju så härligt tjurig och gnällig!

söndag 5 augusti 2012

Söndagscitat - Häxkatten

"Han står och tänker på vad Jonas sa den natten det blev sjögång när de var på väg mot kriget:
- Det hade varit bättre om vi hade glidit över världens kant och hamnat hos Den Onde.
Vi kom till helvetet utan att glida över världens kant, tänker Ulv bittert.
Kriget... det är ett helvete men det är människorna själva som skapar det."

Häxkatten, av Maj Bylock (s. 76).

lördag 4 augusti 2012

Katitzi i skolan, av Katarina Taikon

Katitzi i skolan är den åttonde boken i Katarina Taikons självbiografiska serie om den romerska flickan Katitzi. I denna bok får Katitzi äntligen börja skolan och lära sig saker som de andra barnen. Men allting blir inte riktigt som hon tänkt sig och i skolan är man inte fullt så fördomsfri som man kunde önska...

-------------------------------------------------------------------

I den åttonde boken har serien börjat ta lite fart igen. Ett par böcker bakåt har det mest stått och stampat men nu börjar det bli lite mer fokus igen och historien förs framåt.
Här möter vi Katitzi i skolmiljön och det är på många sätt fruktansvärt hur hon behandlas av de andra barnen och somliga av skolans anställda.


Det här är en av de böcker som verkligen har ett specifikt ämne, även om också parallella historier pågår runt omkring. Överlag är detta emellertid en av de bättre böckerna, delvis på grund av den inblick vi får i svenska skolans behandling av romer under andra världskriget.

I och med den rasism som vi får möta i skolan, leds också serien på ett bra sätt tillbaka till de hemskheter som sker i kriget, vilket vi får stifta närmare bekantskap med i nästa bok.

Nästa bok i serien är Katitzi Z-1234

Jag har tidigare recenserat:
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Katitzi i Stockholm
Katitzi och Lump-Nicke

fredag 3 augusti 2012

Mor gifter sig, av Moa Martinson

I Mor gifter sig får vi möta flickan Mia som lever tillsammans med sin mor Hedvig. Boken utspelar sig i början av nittonhundratalet och Mia och hennes mamma lever ofta mycket fattigt och har inte alltid mat för dagen. De pengar som tjänas in äts alltid upp av släktingar eller spenderas på Mias styvfars drickande och kvinnoaffärer...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mor gifter sig är en underbar bok trots att den är så hemsk. Moa Martinson skriver på ett väldigt vackert sätt som kommer till sin rätt här blandat med hennes ständiga kritik till samhället.

Jag blir glatt överraskad över hur ärligt och sant porträttet av Mia känns. Mia är inte alltid rättvis eller snäll och kan ibland vara lite egocentrisk och det är just det som gör henne så bra. Hon känns äkta. Det gör för övrigt hela boken, Mias verklighet blir som ett slag i ansiktet och det slaget bränner ett tag efter att boken är nedlagd, för det finns mycket att fundera kring.

Mot slutet av boken tycker jag att vi som läsare också får upp blicken för mamma Hedvig vilket är mycket givande. I början figurerar hon mest som mor men senare i boken får hennes egen personlighet och egna bekymmer mer utrymme och det är väldigt intressant. Hedvig fascinerar mig väldigt mycket och hon känns som en väldigt stark personlighet.

Det är också roligt att känna igen så många platser som Moa Martinson skriver om när Mia flyttar omkring runt hela Norrköping. Jag funderar väldigt mycket kring exakt vilka gator Mia är på och hur de såg ut då - fanns den byggnaden och är de i utkanten av den byggden eller menar hon där mitt emellan de här två ställena kanske? Just detta att den utspelar sig i mina hemtrakter ger ett ökat nöje att läsa den!

Uteslutande positiv kan jag dock inte säga mig vara. Ibland tycker jag nämligen att det hela blir lite för tungt. Det är bara elände på elände på elände. Och det känns därför som att historien inte riktigt förs framåt på ett bra sätt, utan mer upprepar sitt elände. Någonstans i mitten av boken tyckte jag att detta blev mest påtagligt men mot slutet ordnar det faktiskt upp sig och det blir lite driv i historien igen.

Efter Livets fest blev jag lite orolig att Kvinnor och äppelträd var ett undantag i Moas författarskap och att det endast var den som jag skulle tycka om. Men i Mor gifter sig blir jag åter förvissad om att så inte är fallet. Här lyser hennes berättarförmåga igenom igen och hon sitter bredvid mig i soffan och berättar sin historia...

torsdag 2 augusti 2012

Månadens många boktips!

Den här månaden har det varit så himla många bra boktips, men jag har valt ut fem stycken böcker som jag blev sådär extra sugen på! De finns därför nu med på att-läsa-listan!



Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson som recenserades av Monika på Bokföring enligt Monika. Den här verkade vara något för mig, lite mysig på något vis.




Nya kontakter av Sophie Kinsella som recenserats av många under den närmaste tiden, men bland annat av Bokälskarinnan, beasbokhylla-, Nilmas bokhylla, Bellas bokblogg och TinaO. Den här boken verkar vara sådär lagom underhållning på sommaren, då man ligger i solen på stranden och bara slappar.




Badskumt av Katarina Johansson som recenserades på En bok om dagen. Låter som en intressant, men kanske något läskig bok - vågar man ta reda på alla farliga ämnen som gömmer sig i badrummet?



Den vita frun av Frida Skybäck som har recenserats på bland annat Calliope books och flickan&böckerna. Jag har varit intresserad av denna bok ett tag och den har verkligen fått gott betyg på många håll, så nu ska jag göra slag i saken och skriva upp den på att-läsa-listan!


Modershjärtat av Katerina Janouch som bland annat recenserats på Bokmamma, Malins bokblogg och En bok om dagen. Jag vill ju givetvis läsa vidare om Cecilia Lund och se vad som händer henne och hennes familj. Vill läsa den nu, nu, nu!