Vargarnas tid av Elisabet Nemert

I Elisabet Nemerts nya roman kastas vi in i andra världskriget och får följa framförallt situationen för de skandinaviska länderna. Vi möter kriget genom journalisten Magdalenas ögon och får även stifta bekantskap med major Carl-Magnus. De båda hittar varandra i krigets kaos och kämpar tillsammans mot krigets fasor. Vargarnas tid handlar om modet att handla efter vad man tror på, att stå upp för andra människor och att vägra lyda order i en värld där så mycket ondska bortförklaras med att man endast lydde order.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Vargarnas tid var allt jag hoppades på och lite till. Jag blir alltid lite nervös när Nemert släpper nya böcker. Tänk om den här inte är lika bra, tänk om det där som verkligen får mig att fastna i hennes böcker inte finns där denna gång? Men jag hade inte behövt oroa mig. Vargarnas tid är precis lika bra som Nemerts andra böcker.

Jag fastnade faktiskt direkt vid första sidan och hade svårt att lägga ned boken efter det. Lilla Skogstorp tog mitt hjärta direkt och kriget gör sedan snabbt antåg i och med Carl-Magnus upplevelser vid sitt besök i Tyskland. Kriget är sedan väldigt mycket i fokus. Historiska fakta och skeenden överlag är väldigt mycket i fokus på ett sätt som det inte riktigt brukar vara i Nemerts böcker. Det brukar vara mer fokus på relationerna och huvudpersonens utveckling. Det är absolut ingenting som är dåligt och visst ser vi mycket av karaktärernas utveckling och relation till varandra också men mycket handlar om kriget. Och det är bra. Andra världskriget kräver trots allt sitt utrymme av en bok som utspelar sig under den tiden. Och Nemert överraskar mig på ett positivt sätt genom att berätta väldigt mycket om våra grannländer! När andra världskriget skildras skönlitterärt är det min upplevelse att vi ofta hamnar väldigt mycket i Tyskland och det är därför väldigt intressant att vi här rör oss så mycket i Sverige, Norge, Finland och Danmark!

Jag gillar även i vanlig ordning karaktärerna. De allra flesta ger prov på stort mod och civilkurage vilket är något av en stötesten i Nemerts böcker. Jag tycker alltid att dessa ingredienser är så inspirerande! Och det gör mig lite varm om hjärtat att läsa om människor som offrar allt för andra och kämpar för det goda när det onda i övrigt slår emot en som starka vågor på havet. Det finns så mycket ondska att förtälja om andra världskriget att ljuset behövs också.

Nemert är också duktig på att skildra karaktärerna i bakgrunden. De tar oftast inte så stor plats men jag minns dem ofta efteråt. I det här fallet var det Victoria Rytterholm som jag fastnade för. Hennes styrka och mod stannade verkligen kvar hos mig. En underbar karaktär! Det är också lite kul att vi får möta så många personer som faktiskt funnits på riktigt. Att vi vet vad som händer med dem gör inte så mycket.

Nemert har med Vargarnas tid kommit nära vår samtid jämfört med tidigare och det är lätt att dra paralleller till den flyktingkatastrof som nu råder i världen och all ondska som sker. Vargarnas tid är en historia om att stå upp för andra, hjälpa sina medmänniskor och att visa mod och kärlek. Kärleken har såklart en viktig roll i boken, såsom det brukar vara i Nemerts böcker, men här tycker jag att kärleken främst skildras som en urkraft och en kärlek till sina medmänniskor. Vargarnas tid kommer stanna kvar hos mig ett tag. Det godas kamp mot ondskan känns ständigt aktuell.

---

Vargarnas tid. Författare: Elisabet Nemert. Förlag: Forum (2016).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat Vargarnas tid är Johannas deckarhörna.

Glasblåsarns barn av Maria Gripe

På en marknad i 1800-talets Småland försvinner glasblåsarns barn Klara och Klas. Deras föräldrar är förtvivlade men inte ett spår finns av barnen. Klara och Klas har blivit tagna av Härskaren som för dem till sitt slott som en gåva till Härskarinnan. Men Härskarinnan tröttnar snart på barnen och de blir ensamma och övergivna.
-----------------------------------------------------------------------------------------

Det var så mysigt att läsa om Glasblåsarns barn! Det var länge sedan jag läste den, jag måste nog ha varit liten, men mycket är som jag minns det. Maria Gripe skriver med ett sådant härligt språk, lite trolskt och mysigt. Och hon proppar texten med underbar symbolik som jag kan gå och fundera över även efteråt. Hon har även ett sätt att få in visdomsord i berättelsen som gör att jag gärna läser om boken även som vuxen. Boken känns mystisk på något sätt och det står så mycket mellan raderna att jag gärna hade velat veta exakt vad Maria Gripe hade för tanke med allting. Men samtidigt gillar jag att den känns aningen underlig och att budskapen i boken känns lite dunkla.

Det är mycket klassiska markörer för en saga och berättelsen rullar på i ett bra tempo. Egentligen är själva händelseutvecklingen ganska enkel men detaljerna och utsmyckningen av historien kommer fram då vi ständigt byter perspektiv. Tillsammans berättar alla bokens karaktärer en mycket intressant historia och det är ett gott val av Maria Gripe att inte endast skildra historien ur Klara och Klas perspektiv.

Karaktärerna är också ett väldigt lyckat element i boken. De har ett sådant djup och så mycket olika sidor. De är överraskande mångfasetterade för att figurera i en barnbok! Jag fastnar kanske främst för den dystra Härskarinnan som skulle kunna få en helt egen bok. Hon som får alla sina önskningar uppfyllda av Härskaren att hon inte längre har någon vilja att önska mer. Och korpen Kloke som ser det goda med ena ögat och det onda med det andra, men blivit av med det onda ögat och därför inte kan se världens ondska utan bara en platt verklighet där endast det goda skildras.

Modernista har också lyckats göra en väldigt fin utgåva av boken. Jag gillar det lila och de vackra original illustrationerna. Man har också valt en bra bild för omslaget som tar oss direkt till bokens tydligaste "point of no return" då Härskaren rövar bort Klara och Klas på marknaden.

Maria Gripe har skrivit underbara barnböcker och Glasblåsarns barn är nog en av mina favoriter. Det är en vacker saga med väldigt mycket djup. Boken äger en gåtfullhet som både får mig att mysa och att rysa.


Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

---

Glasblåsarns barn. Författare: Maria Gripe. Förlag: Modernista (2016)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat boken är bland annat Carolina läser, Beas bokhylla, Vargnatts bokhylla och Snowglitter.

Beauty sleep av Cameron Dokey

När Aurore är liten får hon två förtrollningar kastade över sig. Den ena söker hennes undergång och den andra hennes räddning. Dessa kommer att mötas när hon är sexton år gammal och hon hotas då av en hundraårig sömn.
-----------------------------------------------------------------------------------------------

Den klassiska Törnrosa-sagan i ny tappning! En variant av Törnrosa, fast fortfarande i gammalt stuk. Jag älskar den! Aurore är en stark person som vågar trots att hon är rädd. Hon är precis som i den ursprungliga sagan en prinsessa och hon bryr sig om sitt folk. Jag gillar att hon både tampas med adeln och försöker värna om folket. Hennes vilja att hellre jobba hårt med sitt folk istället för att lära sig vett och etikett tillsammans med sin mor får mig att tänka på Merida från Disneys Modig. Och det är såklart en positiv association!

Såklart finns det också en Mr Right, men med två prinsar tyckte jag faktiskt inte att det var fullt så uppenbart som det hade kunnat vara. Jag gillar också Aurores inställning till prinsarna. De står inte över henne på något sätt, hon tar till och med över som tronarvinge över sin kusin och hon visar flera gånger att hon är precis lika värdig som dem att utföra äventyr och leda ett land.

Jag har verkligen fastnat för Cameron Dokeys retellings! De är riktigt bra! Hittills har jag gillat alla väldigt mycket och jag ser fram emot att läsa fler!

Blomblad för vinden, av Virginia Andrews

Andra boken i serien om Chris, Cathy, Carrie och Cory.

Varning för spoilers! Även slutet diskuteras!

------------------------------------------------------------------------------------------
Efter Corys död flyr syskonen Chris, Cathy och Carrie från sitt fängelse och träffar av en händelse läkaren Paul som adopterar dem alla tre. Syskonen börjar söka sina drömmar och försöker gå vidare med livet. Men Cathy kan inte glömma vad deras mor gjort dem och hon planerar noga sin hämnd.
-----------------------------------------------------------------------------------------

Den andra boken är minst lika bra som den första, Vindsträdgården. Kanske bättre till och med. Där Vindsträdgården ibland blir långsam har Blomblad för vinden ett ganska högt tempo med mycket händelser. Främst följer vi Cathy och kring henne är det mycket kärleksrelaterade händelser och hennes balettdrömmar. Men grunden är alltid hämnden. Hämnden på den mor som förnekat dem, låst in dem och dödat dem. Och man förstår Cathy. Man förstår att hon vill hämnas och det känns rättvist.

När jag läste boken som liten var det svårt att se det psykologiska i boken. Jag såg inte fullt ut hur mycket Cathy påverkas av sin mamma. När jag läser boken nu blir det helt uppenbart att allt Cathy gör har sin grund i hennes mamma och det blir väldigt tydligt hur Cathy vill vara som sin mamma. Samtidigt som hon hatar henne så ser hon upp till henne och försöker efterlikna henne på alla sätt. Hon försöker manipulera folk på samma sätt, hon vill ha en man som ser ut som moderns make, hon vill i flera avseenden ha sin mammas liv. Samtidigt vill hon bevisa att hon är en bättre människa. Den här aspekten tycker jag nu är det som lyfter hela boken, för det psykologiska spelet mellan Cathy och hennes mamma är väldigt intressant att följa.

Slutet gillar jag! Det är såklart oundvikligt att boken slutar med Cathys hämnd och Virginia Andrews bygger faktiskt upp det på ett bra sätt. Cathy skyller allt som går fel på sin mamma och till viss del har hon rätt men vissa saker kan rimligen inte vara mammans fel. Och jag gillar det. Det säger mycket om Cathys känslor för sin mamma samtidigt som det såklart behåller den röda tråden om hämndbegäret. I slutändan kommer en rad händelser som tveklöst bottnar i vad deras mamma utsatte dem för och när Carrie tar livet av sig är det svårt att inte sympatisera med Cathy när hon iscensätter sin hämnd.
I slutändan lyckas Cathy med råge med att hämnas. Det känns mörkt och hemskt men samtidigt ändå lite rättvist att mamman får fortsätta spela galen i all evighet för att undvika att åtalas för mord. Hon ärver alla pengar som hon låst in sina barn för, ljugit för och mördat för - men hon kan inte längre använda ett öre av dem. Det känns som ett slut som andas den känsla som finns i resterande boken, lite skrämmande och ondskefullt.

Jag blev faktiskt positivt överraskad vid omläsningen av den här boken men jag vet att jag alltid tyckt sämre om de två resterande böckerna i serien så vi får väl se vad jag tycker om dem nu.

Nästa bok i serien är Törnbädden.
Jag har tidigare recenserat första boken Vindsträdgården här.

Vindsträdgården, av Virginia Andrews

Varning för Spoilers!

Syskonen Cathy, Chris, Cory och Carrie har en idyllisk barndom tills deras far dör i en bilolycka. Det visar sig att familjens ekonomiska läge är ansträngt och modern berättar att hon ordnat så att de kan komma och bo hos hennes föräldrar som barnen tidigare inte träffat. Väl framme förklarar modern att de måste hållas inlåsta för att morfadern inte ska få veta att de finns, eftersom hon då inte får ut sitt arv. Hon lovar att det ska vara några dagar, max en vecka. Men veckor blir till månader. Månader blir till år. Barnens enda hopp är att modern som blivit allt mer girig en dag ska släppa ut dem ur sitt fängelse, men hon besöker dem allt mer sällan.
------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har läst om den här boken ett antal gånger och jag har alltid lite svårt att veta vad jag egentligen tycker om den. På många sätt älskar jag den. Men det är tydligt att Virginia Andrews inte hade mycket till övers för genustänk men det går faktiskt att ha överseende med det. Det finns en skräckfylld romantik över boken som griper tag och som får mig att huttra till nu, precis som det gjorde när jag läste den som liten.

Mormodern skapar verkligen en skräckfylld stämning och hon känns knappt mänsklig. Förut skrämde hon mig mest. Men nu är faktiskt mamman värre. Jag vill förstå henne, förstå hur någon kan göra som hon gör mot sina barn, hur man kan byta ut sina barn mot pengar på det sättet. Men det går faktiskt inte. Det är oförståeligt och oförlåtligt. Och det gör det lätt att förstå Cathys hämndbegär i de efterföljande böckerna.

I mitten av boken blir det lite långsamt. Men jag tror att det behövs. Vi behöver förstå hur långsam och enformig barnens vardag är. Det skulle såklart vara hemskt för en vuxen att vara inlåst också men för barn går ju dagarna mycket långsammare och de är så beroende av att få vistas utomhus och få bra mat för att växa som de ska. De är dessutom så beroende av de vuxna som är deras fångvaktare, på ett sätt som en vuxen person inte är då vuxna är mer självständiga. Barn är så tillitsfulla och blir därför väldigt sårbara.

Huset de är inlåsta i är ytterligare en aspekt som ständigt upprätthåller skräckstämningen. Det är stort och har så många skräckfyllda aspekter kring sig att man känner sig ruggig bara man tänker på det. Jag skulle minsann inte vilja springa omkring där, vare sig som gäst eller som inlåst fånge på vinden. Jag ryser bara jag tänker på hur mamman har smugit omkring där och hällt arsenik på munkarna. Ondskan är sannerligen närvarande där!

Som sagt, genustänket existerar inte överhuvudtaget och jag blir illamående när Cathy ber om ursäkt för att hennes storebror Chris har våldtagit henne. Och ja, de kallar det själva för en våldtäkt. Och ja, ni läste rätt, HON ber HONOM om ursäkt. Det är rent ut sagt vedervärdigt, men boken har många andra aspekter som jag gillar och som konstigt nog väger upp detta. Det där underliggande skräckfyllda och känslan av att barnen bor tillsammans med ondskan är kittlande och väldigt "mysrysigt".

Nästa bok i serien är Blomblad för vinden.

Nyckeln, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

Det är dags för den sista kampen mot demonerna och cirkeln är färre än någonsin. Nu är de bara fyra kvar och de tycks få allt svårare att stå enade. Samtidigt står det klart att det är den ursprungliga cirkelns alla medlemmar som har nyckeln till framtiden. Slutet närmar sig och demonerna tar sig allt närmare vår värld.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Det gick knappt att lägga ned den. Slutet ligger så nära att man inte vill vänta med att se hur det blev. Och jag gillar att författarna inte viker undan när det verkligen gäller utan ger oss ett slut och en förklaring till hur det blev efteråt. Jag känner mig... nöjd tror jag är rätt ord. Jag är nöjd med slutet. Det är ett bra slut på en bra serie.

Jag gillar att samtliga medlemmar i cirkeln är viktiga och att vi får mer glimtar av de som redan är borta. Jag tycker också om att Ida spelar en viktig roll trots att hon inte längre tillhör vår värld, då jag alltid gillat hennes karaktär. Hon är komplicerad och det är svårt att sympatisera med henne, vilket gör henne till en spännande karaktär - speciellt i förhållande till de andra.

En sak jag inte riktigt gillar är Minoos val. Det känns lite konstigt och det är faktiskt delarna kring henne som jag tycker är mest irriterande. För det finns små delar i boken som irriterar mig och som känns lite konstlade. Men med den magiska bakgrunden är det såklart ganska lätt att acceptera sådant som sticker lite i ögonen.

En stor favoritscen var rättegången! Underbar! Många cliffhangers och vändningar. Ibland kan man undra om den faktiska ondskan ligger hos demonerna eller om den finns närmare än så.

Nyckeln är en värdig avslutning på Engelforstrilogin. Trådarna knyts ihop och en del saker lämnas öppna på ett sätt som jag gillar. Det finns ett tydligt avslut men samtidigt många frågor kvar. Författarna har ju lovat att det inte kommer en fortsättning men ingen kan väl klandra mig för att jag ändå hoppas lite på att få veta vad som hände sedan?

Boktips på temat Kärlek

Idag är det ju Alla hjärtans dag och då är det väl passande att uppmärksamma kärleken lite. Förra året skrev jag en lista på mina favoritpar i litteraturen - läs den här. I år tänkte jag att jag skulle skriva en likadan lista fast med böcker med tema kärlek, men så kände jag att det blev alldeles för svårt att välja hipp som happ så därför har jag nedan listat de böcker jag läste förra året som jag tyckte har en fin kärlekshistoria.



Anna Karenina, av Lev Tolstoj
En av litteraturhistoriens mest kända kärlekshistorier? Vidare motivering känns överflödig.

Röd måne, av Elisabet Nemert
Klassisk kärlekshistoria i en historisk miljö. Jag gillar Nemerts starka kvinnor och hur deras män ger dem utrymme att vara sig själva. Detta är inget undantag och även om boken såklart innehåller väldigt mycket mer - Nemerts favorittema civilkurage bland annat - så är kärleken en av stråken som binder samman boken.

Ljusets dotter, av Elisabet Nemert
Ja, det är som sagt Nemert - behövs det vidare förklaring så se ovan.

Eld, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Det finns såklart flera kärlekshistorier här, jag gillar bland annat Idas kärlek till Gustaf som är så omöjlig men ändå på något sätt fin. Men mest tänkte jag dock på kärleken mellan huvudpersonerna och hur de blir allt närmare vänner i denna del.

Om jag kunde drömma, av Stephenie Meyer
Jag blev så positivt överraskad när jag läste om första Twilight-boken! Jag minns nu varför jag gillade böckerna så mycket och känner att filmerna har överskuggat det lite. Men det finns en klar anledning till att När jag hör din röst inte är med på den här listan - där spyr jag faktiskt på Bellas brist på självständighet och egen personlighet över huvud taget.

Barnbruden, av Anna Laestadius Larsson
Även här finns en kärlek mellan vännerna Hedvig och Sophie som jag gillar. Tyckte deras vänskap blev en grundsten för berättelsen.



Before midnight, av Cameron Dokey
Här kan vi verkligen tala om klassisk kärlekshistoria! En nyversion av Askungen med alla de vanliga ingredienserna som brukar närvara i sagor. Mysigt och gulligt.

Golden, av Cameron Dokey
Liknande Before midnight så är detta en klassisk kärlekshistoria som är en nyversion av Rapunzel/Fröken Persilja. Gullig historia som faktiskt handlade om mycket mer än bara den romantiska kärleksdelen.

Fatta eld, av Suzanne Collins
Kärleken till sina nära och kära kommer verkligen fram i den andra boken av Hungerspels-trilogin, liksom i de övriga böckerna. Detta blir väldigt tydligt bland annat i hur Mags anmäler sig frivilligt istället för Annie eller i scenen där Katniss och Finnick plågas av Prims och Annies skrik.

Harry Potter och Den flammande bägaren, av J.K. Rowling
Här börjar kärleken mellan Ron och Hermione spira och det blir uppenbart för samtliga (utom Ron) att Ron är kär i Hermione. Överlag svallar ju känslorna i denna bok inför julbalen, på så sätt liknar det lite sjätte boken där det också är mycket kärleksfunderingar.

Det är så logiskt alla fattar utom du, av Lisa Bjärbo
Älskade den här boken! Gullig tonårskärlek när man inte vet om det är rätt och hur man i sådana fall ska förklara. Bra karaktärer och trovärdig historia.

Torka aldrig tårar utan handskar - 3. Döden, av Jonas Gardell
Den oerhört starka avslutningen på Gardells trilogi. Jag grät både en och två gånger när jag läste den. Såhär i efterhand är det nog främst Benjamin och Rasmus relation som stannar kvar längst och mitt hjärta brister bara av tanken på hur Rasmus föräldrar behandlar Benjamin.





Hoppas ni alla får så lite eller så mycket firande ni vill idag! Själv ska jag ha en lugn hemmakväll med sambon, god mat och en bra film!

Skräckläs 2013: Styggelsen, av Amanda Hellberg

Singa är en flicka med klärvoajanta gåvor som under 1940-talet turnerar för att visa upp sina förmågor tillsammans med sin far på olika marknader. Vid en föreställning närvarar en kvinna som genast blir intresserad av Singa och hennes förmågor. Hon börjar smida planer om hur hon kan utnyttja Singas gåvor i den spiritistkyrka hon och hennes bror är aktiva inom.
I början av 2000-talet börjar en ung kvinna få övernaturliga syner där hon får inblick i Singas hemska öde.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------


Styggelsen är Amanda Hellbergs skönlitterära debut och oj, oj, oj vilken debut sedan! Styggelsen griper genast tag och vägrar att släppa förrän sista sidan är läst. Jag kunde verkligen inte lägga ned den. Den är hemsk och förskräcklig, jag kikade mig över axeln gång på gång, men det gick inte att lämna Singa - jag var tvungen att ta reda på vad som hände henne.

Ibland kände jag att nej, nu räcker det, den stackars flickan har varit med om tillräckligt. Men samtidigt bygger denna stegring av hemskheter ytterligare upp mystiken kring syskonparet som utnyttjar Singa. De är på flera sätt de mest intressanta karaktärerna i boken och det är de som stannat kvar längst i mitt sinne efter att jag läst den. De är omgivna av gåtor båda två.

Vissa böcker är sådana man måste få berätta om. Man måste liksom lätta på trycket och få delge någon annan vad man upplevt. Styggelsen är en sådan bok. Jag var tvungen att berätta handlingen, från början till slut, för min sambo så fort sista sidan var läst. Det kändes lite lättare att gå vidare då. Men samtidigt lämnar inte Singa mig, hon finns kvar i mina tankar tillsammans med syskonparet och jag förbluffas över Amanda Hellbergs skicklighet att porträttera människor. Det är så vidrigt att det blir otroligt och ändå tror man på det, man tror på allting som Amanda Hellberg skriver och det grundar sig i hennes sinne för detaljer och att verkligen visa människor på ett sätt som gör att man tycker sig ha träffat dem själv. Jag är väldigt imponerad och kommer definitivt läsa mer av Amanda Hellberg i framtiden.

Jag lånade den här boken på biblioteket men kommer att vilja köpa den snarast. Jag vet att jag kommer att vilja läsa om den och är övertygad om att den kommer att vara minst lika skrämmande då.

Det här var den tredje boken jag läste i temat Skräckläs 2013 och den är helt klart bäst hittills! Fruktansvärt obehaglig men åh så bra!

Tills vi kommer hem, av Lynn Austin

Tills vi kommer hem handlar om systrarna Elin, Kerstin och Sofia. Den äldsta systern Elin vill skapa en tryggare tillvaro för sig och sina systrar sedan deras föräldrar dött. Livet på gården i Sverige blir outhärdligt för Elin och hon beslutar sig för att ta sina systrar med sig till Amerika, möjligheternas land. Men utvandringen från Sverige går inte så lätt som de tror och systrarna undrar om de gjorde rätt som lämnade Sverige...
-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gillade verkligen Tills vi kommer hem. De första sidorna kändes lite sega men snart tog det fart och ju mer man lär känna systrarna desto mer grips man av deras öde. Sofia kändes till exempel ganska platt som karaktär till en början, men när de väl kommer fram till Amerika blommar hon upp och blir en riktigt intressant karaktär.

På sätt och vis är det en ganska lugn bok som lunkar på i sitt eget tempo utan att bli tråkig, men ibland dras spänningen verkligen upp och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken vid ett flertal tillfällen. Ofta känns det som att systrarna inte har någon utväg och det är intressant att se hur historien vänder. Jag gillar också att de har lite skinn på näsan och faktiskt vågar ta risker trots att det många gånger skulle kunna finnas tryggare alternativ.

I slutändan kände jag mig kanske inte helt nöjd med slutet. För att inte avslöja något så kan jag säga att jag tyckte att vissa saker hade kunnat gått på ett annat sätt, men förstår författarens tanke. Jag levde mig in väldigt mycket i karaktärerna och det kändes tråkigt att få lämna dem. Men överlag tycker jag ändå att Lynn Austin, som jag inte läst något av förut, lyckats skriva en väldigt fin bok om kärleken mellan syskon och om att våga möta livets motgångar.

Skuggbarn av Caroline Engvall

I Skuggbarn ger Caroline Engvall oss ytterligare vittnesmål och resonemang kring Sveriges inhemska människohandel. Hon för oss igenom många exempel på rättsfall och diskuterar hur Sverige blundar för den sexhandeln med barn som sker i Sverige. De fakta hon radar upp är som ett slag i ansiktet men starkast berör ändå de vittnesmål från tre svenska flickor som berättar sin historia i boken.
----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gillade verkligen 14 år till salu och Skamfläck som Caroline Engvall skrivit tidigare. Det är verkligen på tiden att detta ämne tas upp mer och att folk inser att detta faktiskt sker i Sverige, det finns sexhandel med barn i Sverige hur mycket man än vill blunda för det. Jag hade därför stora förhoppningar på Skuggbarn och jag blev inte besviken!

I Skuggbarn tar Caroline Engvall upp mer fakta och kastar rättsdomar i våra ansikten som visar att det behöver ske en förändring! För av någon anledning så tycks vi inte se sexhandel med barn som människohandel om barnen är svenska. Det är fruktansvärt att det här problemet ska bortses ifrån på grund av tron att Sverige är ett välfärdsland där sådant inte händer bland "svenska" barn. Detta skapar ett förnekande av dessa barn och de hamnar i skuggorna, vilket är något som borde uppmärksammas mer. Jag hoppas att denna bok och Caroline Engvalls arbete i övrigt kan skapa uppmärksamhet för detta samhällsproblem som många blundar för.

Caroline Engvall lägger upp boken på ett skickligt sätt. Det är mycket fakta men då detta blandas med vittnesmålen från Linda, Johanna och Sara så blir det hela levande för läsaren. Linda är en mellanstadietjej som blir kär i en äldre man som säljer henne till andra män för sadistiskt sex. Johanna är på sin allra första fest och blir då gruppvåldtagen av skolans snyggaste kille och hans kompisar. Efter våldtäkten fortsätter hon att sälja sig till andra för att skada sig själv då hon inte tycker att hon är något värd. Sara är en trettonårig tjej som på grund av familjeproblem försöker döva sig med sprit och knark, när det inte längre fungerar börjar hon sälja sin kropp. När Sara vill ta sig ur allting och försöker få hjälp är det ingen som tror på henne och socialarbetarna säger åt henne att gå hem.

Det här är något som hänt i Sverige och dessa tre tjejer är långt ifrån ensamma om sina upplevelser. Det är verkligen på tiden att barn som säljer sex blir ett problem som vi diskuterar. Jag ryser när jag hör resonemang som går ut på att "de ju vill själva, de är ju de själva som säljer sig". Att säljandet av sex ses som ett självskadebeteende måste bli mer allmänt känt och diskuterat. Det finns många professionella som inte ens hört denna tanke och därmed kan ha svårt att förstå dessa barn när de söker hjälp. Det behövs mer information och mer kunskap. Förhoppningsvis skapar Caroline Engvalls böcker en ökad medvetenhet för problemet.

Det här är en bok som borde läsas av alla. Det behövs en ökad medvetenhet om detta problem för att fler personer ska kunna reagera om det sker något i deras närhet. Allt för många tänker att det inte skulle kunna ske i deras närhet men det här är ett problem som finns överallt, i alla samhällsklasser och miljöer.

Caroline Engvall har skrivit en oerhört stark bok som uppföljare på hennes tidigare 14 år till salu och Skamfläck. Läs den.

Jag vill också tacka Kalla Kulor Förlag för recensionsexet, stort tack!

Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe

Wills mamma Mary Anne diagnosticeras med en långt framskriden cancer och får veta att hon inte har lång tid kvar att leva. Will och hans mamma har alltid läst väldigt mycket böcker och diskuterat dem tillsammans. Den sista tiden av Mary Annes liv startar de tillsammans en slags bokklubb där de lär känna varandra på nya sätt i samband med böckerna de läser. Det här är en sann historia och en vacker hyllning till en högt älskad mamma.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Bokklubben vid livets slut är verkligen en stark läsning som berörde mig på väldigt många sätt. Delvis är det såklart en väldigt sorglig historia om hur Wills mamma sakta tynar bort men samtidigt så fylls jag med styrka när Mary Anne kämpar mot cancern och vägrar sluta leva sitt liv.
Och såklart är boken också fantastisk i sitt sätt att hylla läsning och i sitt deklarerande att böcker kan förändra liv. För någon som älskar böcker, är det lätt att känna igen sig i hur Will och Mary Anne resonerar kring böcker och hur de värdesätter böckernas innehåll och lärdomar. Man blir därför både rörd av deras kärlek till böcker men såklart också av deras kärlek till varandra.

I fokus för handlingen är såklart deras relation till varandra men boken är också ett personporträtt av Mary Anne och i det lyser det igenom hur mycket Will älskar sin mamma. Mary Anne verkar också ha varit en väldigt fin människa, en sådan person som det borde finnas fler av i världen. Hennes omtanke om andra människor är nog det som jag tyckte framkom mest och det är tydligt att hon genom sitt liv engagerat sig väldigt mycket i att förstärka andras rättigheter. Mary Anne verkar helt enkelt vara en person som man själv skulle ha velat lära känna.

Bokklubben vid livets slut är en bok som berör och som får en att fundera över de viktiga sakerna i livet. Oerhört läsvärd!

Ett enormt stort tack till Modernista för recensionsexet!

Röd måne, av Elisabet Nemert

I Elisabet Nemerts sjunde bok möter vi Indra som lever i 1600-talets Sverige där häxbålen brinner starkt och maktskillnaderna mellan adeln och vanligt folk är starkt inrotad i folkets medvetande. Indra överges när hon är spädbarn och hittas av läkekvinnan Ingrid som uppfostrar Indra som sin egen. Men i bygden finns människor som inte ser Ingrids läkekonster som godhet utan som djävulens egen ondska. När häxjakten drar igång tvingas Indra att fly för att överleva.
---------------------------------------------------------------------------------------------------

Röd måne är den tredje boken av Elisabet Nemert som jag läser och även denna tog mig med storm. Jag älskar den! Karaktärerna känns levande och verkliga. Jag gillar hur Nemert ständigt tycks ingjuta ett sådant mod och en sådan godhet i sina karaktärer utan att det känns för överdrivet. Det är uppenbart att Nemert anser civilkurage vara en högst hedersvärd egenskap och hon låter ofta denna egenskap vara en central del i hennes berättelser.

Personligen fascineras jag oerhört av just denna del av Sveriges rättsliga historia. Häxprocesser är väldigt intressanta med tanke på att resonemangen haltar så men ändå går igenom. Det är också intressant hur så många undantag från den vanliga rättsprocessen kunde göras i dessa rättegångar. För att förstå resonemanget är det ju avgörande att man tar till sig tidens världsbild som på så många sätt är väldigt olik vår tids (men kanske inte så mycket som vi vill tro?). Just häxprocesserna är i Röd måne på sätt och vis främst i bakgrunden och är inte riktigt lika viktiga när boken sedan fortsätter. Men detta tror jag kan ha varit ett bra val av Nemert, då historien kanske annars hade känts alltför bekant?

Indra är vidare en karaktär som jag verkligen gillar. Hon har stannat i mina tankar sedan jag läste boken och hennes val i livet väcker en hel del intressanta funderingar. Av det jag läst av Nemert hittills så är nog Indra en av mina favoritkaraktärer. Jag gillar också hur drottning Kristina kommer in i historien, hon är såklart en oerhört intressant regent i Sveriges historia och Nemert gör henne levande på ett skickligt sätt utifrån den kunskap som finns om henne.

Röd måne är en riktigt bra bok som jag definitivt kommer att vilja läsa om! Gillar man historiska böcker med lite romantik så är detta en riktigt bra bok - precis som Nemerts tidigare böcker.

Ett jättestort tack till Forum Bokförlag för recensionsexet!

Kulla-Gulla på herrgården, av Martha Sandwall-Bergström

Gulla har nu flyttat in hos sin morfar, patron Sylvester och de är båda lyckliga över att vara återförenade. Men allting är inte så lätt som det kan verka på herrgården. Gulla har tagit dit barnen från Kulla-torpet och patron är inte nöjd med detta. Fröken Regina återvänder även till Höje och gör allt hon kan för att åter förstöra för Gulla.
--------------------------------------------------------------------------------------------------

Den fjärde boken i serien håller fortfarande samma kvalitet som de andra. Och det är fortfarande Kulla-Gulla som vi är vana att möta henne. Hon bryr sig om de små och står upp för de svaga, även när det kan skada henne själv. Regina gör ju också entré igen och jag upplever fortfarande att hennes karaktär är lite platt. Man kan visserligen förstå att hon är bitter för att hon nu är förlamad men hennes hat till Gulla känns lite ensidigt. Jag vill veta mer om vad som ligger bakom Reginas starka hat, mer än den förklaring vi nu fått.

Barnen från Kulla-torpet känns lite malplacerade i sin nya miljö men samtidigt är det fascinerande hur snabbt barn kan återhämta sig. Och det tålamod som barnen har med patron och hans avvisanden får mitt hjärta att brista. De vill så gärna göra gott och det märks såväl att deras största trygghet i livet är Gulla som egentligen inte är mycket äldre själv.

Vi får också lära känna patron Sylvester lite närmare och det är en intressant bekantskap. Vi får följa hur han brottas med sig själv med att hålla uppe fasaden när han egentligen bara vill ha barnen, och speciellt lillungen, nära sig. Det är fint att se hur han gradvis förändras och tinar upp sitt kalla hjärta.

Den fjärde boken om Kulla-Gulla är precis lika bra som de tidigare och även om vi nu bytt miljö så är det samma Gulla vi möter. Nästa bok är Kulla-Gulla löser en gåta!

Tidigare recensioner:
Kulla-Gulla på Blomgården
Kulla-Gulla
Kulla-Gulla håller sitt löfte
Kulla-Gulla vinner en seger

Ljusets dotter, av Elisabet Nemert

Ljusets dotter handlar om Maria och hennes familj som starkt präglas av faderns våld. Maria har ständigt varit byns driftkucku efter att hennes far när hon var liten slog sönder hennes höft vilket gjort att hon hela sitt liv haltat. Detta gör hennes liv till en plåga och varje dag är hon även rädd att det ska bli moderns sista, att fadern ska slå ihjäl henne. Men det finns en ljuspunkt i Marias liv - musiken.

-----------------------------------------------------------------

Elisabet Nemert går från klarhet till klarhet! Det här är andra boken som jag läser av henne och jag älskar denna lika mycket som Ödets hav. Nemert kan verkligen konsten av berätta en historia och jag kan knappt bärga mig till varje gång jag åter får plocka upp boken.
Samtidigt är detta en bok att avnjuta för mig. En bok som tåls att läsas långsamt för att verkligen skapa tid att lära känna karaktärerna och deras olika känslor och tankar.

Det finns många intressanta karaktärer och jag gillar hur Nemert målar upp sina världar i gråzoner och inte håller så hårt på godhet och ondhet. Det finns alltid gråzoner och det införlivar Nemert verkligen i sina karaktärer.
Jag gillade verkligen hela familjen! Kanske är Marias lillebror en av de mest intressanta då han går från förakt och hat till kärlek och insikt. Han gör verkligen en intressant resa och jag satt och hejade på för att han skulle förändras. Jag gillade också Marias mor väldigt mycket. Jag älskade att se hur hon utvecklades under boken och hur hon hittade en inre styrka som kändes extremt äkta och otroligt okrossbar.

Ljusets dotter är en fantastisk bok om att hitta sig själv och våga stå upp för den man är. Den handlar om maktspel, kärlek, ondska, inre styrka och såklart även om civilkurage som verkar vara en av Nemerts favoriter. Jag älskar denna bok och kan inte vänta tills jag får läsa mer av Nemert!

Glada hälsningar från Missångerträsk, av Martina Haag

Glada hälsningar från Missångerträsk handlar om Nadja som är 44år och längtar efter att få adoptera ett barn. Hon har stått i kö i flera år och väntar nu bara på att få besked om vilket barn som blir hennes. Men så ändras reglerna för adoption och Nadja som ensamstående får inte adoptera - om hon inte gifter sig inom en månad.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Martina Haag vet vad hon gör och bemästrar med stor säkerhet denna genre. Hon skriver träffsäkert och jag skrattar högt flera gånger när jag läser boken. En underbar humörhöjare som jag verkligen gillade!

Jag har bara läst tre böcker av Martina Haag men tycker att det i dessa är genomgående att böckerna är väldigt anpassade för film. Jag vet inte om det är på grund av att jag ser alla scener så tydligt framför mig eller om det handlar om sättet som de beskrivs på, men jag ser i princip filmposters framför mig. Många av scenerna skulle jag också mer än gärna se filmatiseras bara för att få se Nadjas rädsla för renarna eller Sigvards sura uppsyn.

Handlingen är såklart väldigt uppenbar och man förstår ju hur det hela ska sluta så fort Nadja kommer upp till Missångerträsk, men det gör definitivt inte boken mindre underhållande. Det är precis lagom mycket roliga scener blandat med något mer allvarliga även om humorn ständigt är mest framträdande.

En väldigt rolig bok som sannerligen förgyllde min dag och gav mig många skratt.

Internationella kvinnodagen: Starka tjejer i litteraturen!

Eftersom att det är internationella kvinnodagen idag så tänkte jag uppmärksamma lite härliga tjejer i litteraturen som verkligen visar att tjejer är starka och att tjejer kan!



Madicken

1. Madicken
Jag har alltid gillat Madicken och beundrat henne för hennes raka sätt och att hon vågar stå upp för det som är rätt. Allra starkast är scenen i skolan när Mia blir slagen av överläraren för att hon stulit hans plånbok och Madicken reser sig upp och skriker nej och stoppar på så sätt misshandeln. Madicken är också fantastisk i sin osjälviska inställning till andra människor som kommer fram på flera sätt i böckerna. En förebild helt klart!


Katniss Everdeen

2. Katniss Everdeen
Det hade nog varit svårt att skriva denna lista utan att ta med Katniss för hon är ju självskriven. Här är det verkligen tal om att tjejer kan! Katniss är både stark, modig och smart, vilket gör henne till en väldigt spännande karaktär då det är sällan som tjejer får denna typ av roll i böcker eller film. Att hon dessutom är ganska ointresserad av kärlek gör henne än mer unik. Det finaste med Katniss är emellertid såklart hur hon offrar sig för de människor hon älskar och hur hon skulle göra allt för dem.


Pippi

3. Pippi
Pippi är såklart också självskriven på en sådan här lista. Pippi gör precis som hon vill och handlar helt efter eget tycke och har såklart inspirerat barn ända sedan hon först kom till i Astrid Lindgrens sinne. Jag gillar också hur Pippi står upp för sig själv och vägrar låta andra människor nedvärdera henne, som den gången hon bestämt hävdar att hon minsann inte lider av sina fräknar och vägrar låta andra få henne att göra det.

Mary Ellen Lee

4. Mary Ellen Lee
Ja jag vet. Nu kommer den där inte alls speciellt kända boken Hatets barn på tapeten igen, men jag kunde inte låta bli nu när jag såg serien nyligen. Mary Ellen hamnar på listan för hennes styrka och ihärdighet. Hon ger aldrig upp och det tycker jag är ett fint karaktärsdrag. Hon kämpar för det hon tror på och för rätten att leva sitt liv så som hon vill leva det. Mary Ellen är lik Pippi på den punkten då hon i sitt agerande visar att man skapar sin egen lycka och ingen kan få dig att känna dig underlägsen om du inte tillåter det.

Saga

5. Saga
Saga från Tusen gånger starkare är en fantastisk karaktär som verkligen visar att tjejer och killar borde vara jämlika och som inte tillåter orättvisor. Jag älskade Tusen gånger starkare och gillade verkligen Saga även om hon ibland kanske är orealistiskt stark. Jag älskar också att Saga så tydligt är inspirerad av Pippi med sin kringresande pappa och sitt sätt att stå upp för sig själv.

Eva

6. Eva
Eva från böckerna om Eva och Adam kanske inte känns lika självklar på den här listan men när jag kom att tänka på henne så insåg jag att jag verkligen tycker att hon passar här. Hon är en inspirerande karaktär på så sätt att hon alltid säger vad hon tycker, vägrar låta andra bli nedtryckta och säger till om hon tycker att något är fel. På flera sätt är hon väldigt modig och det är kul att se en tjej som sällan är osäker och alltid står upp för sig själv.

Anne Shirley

7. Anne Shirley
Anne är verkligen en karaktär som vet hur hon vill ha det och ser till att det blir så! Hon är så härligt driven och kämpar verkligen för att uppnå sina mål. Hon tar mycket plats vilket kvinnliga karaktärer inte så där jätteofta gör. Inte så att hon bara tar plats genom att hon är huvudpersonen i boken, utan hon tar mycket plats i sitt sammanhang. Hon hörs och syns och påkallar mycket uppmärksamhet, vilket är härligt att se. Det är även kul att se hur många av Astrid Lindgrens starka karaktärer som har lite ursprung ifrån just Anne.


Eowyn

8. Eowyn
Sagan om Ringen är ju knappast en trilogi som överflödas av kvinnor och allra minst starka kvinnor. De existerar främst i bakgrunden. Men så får vi träffa superstarka Eowyn som verkligen bevisar att hon är minst lika bra som någon man. Hennes karaktär är verkligen framträdande just på grund av hennes styrka men hon framstår också som godhjärtad och omhändertagande. En stor favorit hos mig!

Ronja Rövardotter

9. Ronja
Ronja har många likheter med många av Astrids andra karaktärer. Hon är modig och står upp för sig själv och andra. Hennes hoppande bland vildvittror, grådvärgar och helvetesgap visar verkligen på henne orädda inställning till livet vilket är uppfriskande att läsa om! Ronja vågar allt och satsar hela sitt liv på det som hon tycker är rätt, även om det innebär att gå emot dem hon älskar. Hon är verkligen värd att inspireras av.

Kulla-Gulla

10. Kulla-Gulla
Jag håller just nu på att läsa igenom böckerna om Kulla-Gulla igen och jag måste säga att hon inte alls är sådär präktig som jag mindes henne och som folk ofta vill påskina. Visst gör hon oftast rätt och är alltid stark men å andra sidan kan hon knappast strunta i att knoga på med tanke på vilken situation hon befinner sig i. Främst gillar jag emellertid Gullas kärlek till barnen på Kullatorpet och hur hon ständigt står upp för de sina, som när hon jagar Kalle Baddare för att han varit elak mot Johannis.

Caroline Engvall släpper ny bok!

Läste idag att Caroline Engvall ska släppa en ny bok som beräknas komma ut i augusti! Boken kommer att heta Skuggbarn och handla om barn i Sverige som säljer sex.

Jag hoppas på en bra fortsättning på diskussionen som Engvall för i 14 år till salu och Skamfläck. Det är ett viktigt ämne som Engvall uppmärksammar och tyvärr är det många som har väldigt mycket förutfattade meningar kring det, även bland professionella som möter dessa barn i arbetet. Därför tycker jag att Engvall gör en viktig insats för samhället genom att fästa uppmärksamhet på detta problem. Hennes engagemang är beundransvärt!

Bibeln gällande grundläggande psykologi

Jag har suttit med tentor hela veckan och återkommer gång på gång till denna underbara bok trots att den inte tillhör kurslitteraturen för de kurser jag läser nu. Jag älskar den! Den är min bibel när man vill få snabb och kortfattad kunskap om psykologins grunder och faktorer runtomkring.
Man får tag i det mesta gällande olika perspektiv och gubbar som tänkt och filosoferat kring psykologiska aspekter av allt under solen. Dessutom finns det ett underbart register i slutet som är väldigt omfattande.

Så om någon därute också behöver kort och enkel kunskap om psykologins grunder så vill jag tipsa om denna bok! Den är hur bra somhelst!

Kärlekspar i litteraturen

Dagen till ära tänkte jag uppmärksamma er på några kärlekspar inom litteraturen som jag tycker lite extra mycket om.

1. Mary-Ellen och Hal, Hatets barn
Åh, det fina paret Hal Roystan och Mary-Ellen Lee! Jag har lovsjungit den här boken flera gånger på bloggen men jag kan helt enkelt inte låta bli att göra det ännu en gång. Det är något speciellt med Mary-Ellens trägna väntan på Roddy medan Hal hela tiden älskar henne utan att säga något och hur de sedan finner varandra när Mary-Ellen gravid överges av Roddy. Fruktansvärt förutsägbart men åh så fint ändå.

2. Ron och Hermione, Harry Potter
Ja, behövs det någon egentlig motivering till detta? Jag gillar båda karaktärerna och tillsammans är de väldigt söta. Halva nöjet är dessutom Rons tröghet. Det är nästintill uttalat svart på vitt redan i fjärde boken att Ron är kär i Hermione. Harry fattar det och Hermione fattar det men inte Ron, han är så underbart seg!

3. Skönheten och Odjuret
De otaliga berättelserna och varianterna på Skönheten och Odjuret kommer nog att värma mitt hjärta hela livet. Det är något så fantastiskt fint med denna saga. Två favoriter är givetvis Disneys version och Barbara Hamblys bok om Catherine och Vincent.

4. Orry och Madeline & Brett och Billy, Nord & Syd
Det är fullproppat med olika par i Nord&Syd, det är bara att vraka och välja bland dem. Mitt hjärta hoppades alltid lite extra på Orry och Madelines kärlek, men jag gillar även Brett och Billy som båda känns väldigt ärliga och rakryggade. Båda dessa par får verkligen kämpa för sin kärlek. Orry och Madeline får möta alla möjliga problem och så fort det ser ut att fixa sig så går allting åt skogen igen. Brett och Billy har en mer politisk klyfta mellan sig då Brett är sydstatare medan Billy är nordstatare.

5. Demetrius och Helena, En midsommarnatts dröm
Ja, behövs det någon förklaring? Kärleken flödar i en av Shakespeares mest kända komedier och personligen har jag alltid gillat Demetrius och Helena mest. Alla förvecklingar i skogen är sannerligen ett nöje att läsa, dels på grund av humorn och dels (främst) på grund av Shakespeares underbara språk.

6. Anne och Gilbert, Anne på Grönkulla
Anne på Grönkulla är visserligen en uppväxtskildring men samtliga böcker efter den första tycker jag fokuserar i ganska stor grad på Anne och Gilberts kärlek. Även i den första boken börjar såklart kärleken att blomma ut men här är det större fokus på annat. Även om scenen då Gilbert lyfter Annes fläta och säger "Det brinner!" (i den svenska översättningen) såklart är oförglömlig och på sätt och vis början på deras historia. Men ja, Anne och Gilbert - kan man annat än att gilla dem?

7. Eowyn och Faramir, Sagan om Ringen
Två av mina absoluta favoritkaraktärer i Sagan om Ringen slutade äntligen vara ensamma i sista boken i trilogin och hittade varandra. Har alltid tyckt att detta är ett väldans fint par, båda trasiga i själen och med en ständig vilja att bevisa sig. Blev grymt besviken över att hela deras historia var bortklippt i bioversionen men nöjd och glad över de scener som finns i den förlängda versionen. De är ju så fina tillsammans.

8. Mattis och Lovis, Ronja Rövardottter
Hur kan man inte älska detta par? De är förmodligen de mest närvarande föräldrarna av alla som Astrid Lindgren skrivit om. I vanliga fall befinner sig föräldrarna i bakgrunden men inte Mattis och Lovis inte! Tycker väldigt mycket om spelet mellan dessa två och den energi som finns runt dem. Fantastiskt bra porträtterade av Börje Ahlstedt och Lena Nyman i filmatiseringen av boken.

9. Finnick och Annie, Hungerspelen
Historien mellan Finnick och Annie är väldigt sorglig men samtidigt väldigt fin. De två är nog det enda par som jag gillar i Hungerspelen, de enda som står ut. På sätt och vis känns kanske deras kärlek vackrare eftersom att omständigheterna omkring dem är så tragiska. Det ska bli spännande att se dem gestaltas på vita duken!

10. Marianne och Brandon, Förnuft och känsla
Marianne och Brandon är ju så fantastiskt fina! Sitter och hoppas på dem varje gång fast att jag vet att de ju blir ihop i slutet. Men lika jobbigt känns det varje gång som det blir snedsteg och hinder i vägen för dem. I slutändan blir det i alla fall som det ska vara. Man kan ju inte annat än att älska Kate Winslet och Alan Rickman när de spelar detta par!

Till Gertrud, av Kjell Sundstedt

Till Gertrud är en fantastisk bok i all sin enkelhet. Den är kortfattad och svävar inte ut i några större beskrivningar men tar ändå upp ett viktigt ämne på ett sådant konkret sätt att det blir mycket passande.

Kjell Sundstedt har skrivit boken Till Gertrud, som han tillägnar främst sin mamma Gertrud men också sina andra släktingar som under 1900-talet stämplades som sinnesslöa och intogs på olika former av anstalter. Till stor del fokuserar han på tvångssteriliseringarna som skedde på anstalterna och försöker finna ett svar på frågan varför man ville sterilisera dessa barn och ungdomar och hur man resonerade kring deras intagningar. Hur kunde detta få ske?

Mycket av boken utgår från Gertruds brev till anstalter hennes syskon satt på, där hon försöker få dem att bli utskrivna, efter det att hon själv blivit utsläppt i friheten. Detta gör att boken får en väldigt personlig prägel och blir väldigt intim. Men det är inte bara en personlig bok över sin släkts historia som Kjell Sundstedt lämnat ifrån sig, utan även en viktig bok över den svenska historien, en del av historien som vi helst vill glömma och sällan påtalar.

Till Gertrud - En berättelse om tvångssteriliseringar i Sverige är en bok som handlar om alla de som spärrades in och steriliserades mot sin vilja, för att bana vägen för den nya tidens samhälle - ett samhälle som inte tillät alla människor. En oerhört stark bok som berör ända in i hjärtat och samtidigt skapar många upprörda känslor över hur det kunde få ske och varför ingen stoppade det på så många år.

Gertruds och hennes syskons berättelse har också legat till grunden för den fantastiska filmen Den nya människan från 2007. Både boken och filmen är otroligt läs- och sevärda!

"Många flickor var det. En del åkte härifrån, många stannade kvar. Men ingen som hon. Ingen som Gertrud."