Vindsjälar av Mons Kallentoft

Sjunde boken om Malin Fors. En äldre man hittas hängd på ett av Linköpings äldreboenden. Vad som först ser ut som ett självmord visar sig vara ett mord. Malin Fors dotter Tove arbetar på äldreboendet och är den som hittar mannen. Malin börjar undersöka mordet och försöker förstå vem som kan vinna på en sjuk gammal mans död.
------------------------------------------------------------------------------------------

Ytterligare en bok om Kallentofts Malin Fors. Malin är som hon brukar, lite deprimerad och butter och väldigt ensam. Dottern Tove har här kommit tillbaka från gymnasiet och bor tillsammans med Malin igen. Spelet dem emellan är intressant. De finner trygghet i varandra men slår ändå ifrån varandra som två motpoler. Det ska bli intressant att följa deras relation vidare.

Malins kärleksrelationer är mindre intressanta. Här har hennes gamla flamma kommit tillbaka, journalisten från Corren. Positivt är dock att det inte går direkt tillbaka i gamla hjulspår även om Malins kärleksliv tycks gå på tomgång.

Gällande fallet så är det lagom spännande. En riktig klassisk pusseldeckare där vi har flera misstänkta och utesluter dem en efter en tills det bara finns en kvar. Visserligen löste jag fallet innan Malin själv gjorde det men det gör ingenting. Det är nästan roligare när man själv får komma på svaret ibland. Och det är ett intressant slut. Hemskt och tragiskt men intressant.
Kallentoft lägger också till en extra krusidull i slutet som jag både tycker ger lite extra sting men också tycker känns lite överflödig. Som att det blir för mycket. Vi förstår ändå budskapet och behöver inte alltid få det skrivet på näsan.

Härnäst i serien har vi Jordstorm. Min genomläsning av Kallentoft är därmed slut, även om det finns fler böcker. De kommer jag förmodligen läsa också men de ingick inte i de böcker jag tänkt läsa igenom. Ett sammanfattande inlägg kommer framöver.

---

Vindsjälar. Författare: Mons Kallentoft. Förlag: Bonnierförlagen (2014)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Författare i fokus: Höstoffer, av Mons Kallentoft

Advokaten Jerry Petersson som nyligen blivit slottsägare, hittas mördad vid vallgraven på sina egna ägor. Kriminalinspektör Malin Fors börjar undersöka vem mannen bakom fasaden var samtidigt som hennes personliga problem blir allt mer allvarliga.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Det här är inte min favorit. Det är en helt okej deckare men personligen fastnar jag inte för karaktärerna i utredningen och blir inte speciellt intresserad av själva mordgåtan heller. Och jag tror inte att det har så mycket med själva historien att göra utan snarare att det bara inte intresserar just mig. Så på så sätt är den tredje boken den sämsta hittills för mig, medan de tidigare två varit riktigt bra. Kallentofts stil är dock tydlig även här och det gillar jag, han håller fast vid det som är utstickande för just honom.

Jag börjar dock redan tröttna på Malin. I den andra boken, Sommardöden, började jag känna att det var skönt att hon blev lite mer vanlig, lite mindre klassisk deprimerad och nedsupen polis. Men i Höstoffer går hon tillbaka till att vara just det. Hon är deprimerad. Hon är nedsupen. Hon är ensam. Det kan inte bli mer typiskt svensk polisdeckare och det tycker jag känns tråkigt och inte speciellt nyskapande. Jag hoppas att Malin framöver kommer att skärpa till sig och sluta sitta med sina flaskor. Det känns bara tröttsamt för vi har hört det så många gånger tidigare.

Ett intressant stråk som är kvar sedan den första boken, Midvinterblod, är utredningen kring Maria Murvall, kvinnan som blev brutalt våldtagen och nu vårdas psykiskt sedan flera år tillbaka på grund av det hon utsattes för. Det här fallet ville jag ha en uppklaring av redan i första boken men de hittade då inte den skyldige och fallet är nedlagt, men Malin fortsätter att utreda detta (inte på ett sunt sätt, utan snarare besatt) och därför känns det som att vi framöver kommer att få en lösning på detta. Jag gillar att Kallentoft låter ett fall följa med över flera böcker på det sättet och hoppas att det blir lite mer fokus på det i senare böcker.

Höstoffer var kanske inte min favorit men jag gillar fortfarande Kallentofts stil och det ska bli roligt att fortsätta med nästa bok i serien - Vårlik.

Författare i fokus - Mons Kallentoft.

---

Höstoffer, Författare: Mons Kallentoft. Förlag: Forum (2013).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Författare i fokus: Sommardöden av Mons Kallentoft

Det är den varmaste sommaren någonsin och en våldtagen fjortonårig flicka hittas irrande runt i en av Linköpings parker. Flickan minns själv ingenting och polisen har få ledtrådar att följa. När ytterligare en flicka anmäls försvunnen inser Linköpingspolisen att de måste jobba snabbt.
---------------------------------------------------------------------------------------

Sommardöden håller samma klass som Midvinterblod. Jag tycker även i denna bok om Kallentofts stil och stör mig faktiskt inte så mycket på de talande andarna ännu. Partierna där de döda talar är till och med bättre här än i den tidigare boken. Här ser jag syftet på ett annat sätt än i Midvinterblod. Andarnas tankar för handlingen framåt och visar oss en lösning på gåtan, om än i ganska beslöjade uttryck.

Malin Fors har ännu inte blivit någon favorit. Men här får hennes familjesituation lite mer fokus och det gillar jag. Hon blir lite mer än den alkoholiserade polisen utan fritid. Men hennes karaktär känns fortfarande bara tragisk och det känns som att vi aldrig får lära känna henne riktigt utan att hon mest blir ganska platt.

Förra gången var det den kallaste vintern i mannaminne och nu är det den varmaste sommaren någonsin. Ska nästa bok berätta om den ruskigaste hösten sedan tidernas begynnelse? Det här med vädret upprepas också en del, vi får höra en hel del om hur varmt det är och i den tidigare boken beskrivs väl kylan på var femte sida. Den varmaste sommaren kanske hade kunnat vänta till bok fyra eller fem, det känns lite upprepande att vädret ska vara så extremt två böcker i rad.

Själva gåtan i sig i denna bok är bra men slutet blir lite för överdrivet för min smak. Jag gillar också när det blir lite mer pusseldeckare och man själv kan klura ut lösning tidigt om man är uppmärksam. Här känns det emellertid som att utredningen tar lite konstiga vägar och landar på en plats som känns lite tillkämpad. Men det är ändå spännande att följa utredningen och det är lätt att engagera sig i fallet.

Den andra boken i Kallentofts serie om Malin Fors är en bra uppföljare till Midvinterblod och vittnar om att resten av serien förmodligen kommer att fortsätta i samma stil.

Nästa bok på tur är Höstoffer.

Författare i fokus: Midvinterblod av Mons Kallentoft

Det är den kallaste vintern på länge när kriminalinspektör Malin Fors i Linköping ställs inför mannen som hängts upp i ett träd på Östgötaslätten. Han har blivit illa misshandlad och upphängd och polisen börjar genast misstänka att det handlar om någon form av offerritual. Malin börjar utreda vem som ligger bakom dådet och historien blir allt mörkare ju mer hon får veta.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första boken av Kallentoft lämnade mersmak minsann! Jag fastnade direkt även om boken är full av klyschor. Vi möter Malin Fors som ger den typiska deckarbilden av en svensk polis - ensam, med alkoholproblem och barn som inte riktigt får den uppmärksamhet de borde få. Det känns lite uttjatat och det är inte mer varierande bara för att det den här gången är en kvinnlig polis. Men jag godtar det. Det känns okej. Det är ungefär vad man väntar sig av svenska deckare ändå.

Något som sticker ut hos Kallentoft är emellertid de talande andarna. Vi får följa de som blivit mördade och höra deras tankar i kursiva partier av texten. Till en början upplevde jag det smått förvirrande. Jag kan förstå om man hatar de här delarna. Jag kan också förstå om man gillar det. Själv känner jag mig ganska likgiltig. De här delarna får gärna vara där men jag kan vara utan dem också. Kanske kommer jag ha mer starka åsikter om dem senare i serien för jag har förstått det som att Kallentoft fortsätter med den här typen av berättande.

Så ja, det finns en hel del uppenbara saker och en del överflödiga men det är ändå något som gör att jag fastnar och ogärna vill sluta läsa. Jag gillar Kallentofts språk. Det känns rakt på och tydligt. Även om andarnas tankar gör att det blir lite mer flummigt. Det känns också som att Kallentoft tycker och tänker en hel del om sin gamla hemstad och de olika samhällsklasser han tycker sig se där. Jag gillar det. Det känns intressant att få ta del av hans tankar som ges liv i hans karaktärer och allmänna beskrivningar av staden. Kanske blir det extra roligt när man känner till Linköping och faktiskt ser platserna han beskriver framför sig? Hursomhelst så gillar jag hans tyckande och tänkande, det ramar in historien på ett bra sätt.

Den första boken bådar gott för de resterande delarna av serien. Jag ser fram emot att läsa vidare om Linköpingspolisens utredningar. Malin Fors har inte fastnat hos mig ännu, hon känns ganska tråkig nu i första boken men förhoppningsvis kommer hon att växa under senare böcker.

Det här var första boken i den här omgången av Författare i fokus -förhoppningsvis fortsätter det lika bra!

Författare i fokus - Mons Kallentoft

Jag håller ju egentligen fortfarande på med Charles Dickens i Författare i fokus och har gjort det pinsamt länge. Men jag har verkligen tappat sugen helt. Så därför tänkte jag ta en liten paus vad gäller Dickens en liten stund och istället kasta mig in i något helt annat! Nu blir det nämligen Mons Kallentoft!

Jag fick den första boken av min morfar i vintras. Jag har länge tänkt läsa Kallentofts böcker men det har aldrig blivit av. Men nu ska jag komma till skott! Därför tänkte jag köra på Kallentoft nu under sommaren i mitt Författare i fokus!

Om jag har fattat det rätt så ska del åtta i serien om Malin Fors, kriminalinspektör i Linköping, komma ut i höst? Så då blir det sju böcker för mig att läsa mig igenom under sommaren. Jag har precis börjat med Midvinterblod som är den första boken i serien. Totalt blir det dessa böcker jag ska läsa:

1. Midvinterblod
2. Sommardöden
3. Höstoffer
4. Vårlik
5. Den femte årstiden
6. Vattenänglar
7. Vindsjälar

Som vanligt är det fritt fram för den som vill att hoppa på! Det är alltid roligt att få diskutera böcker gemensamt med andra!

Halva tiden för Charles Dickens

Charles Dickens

Nu i mitten av april har ungefär halva tiden gått för min egen utmaning där jag satt Charles Dickens i fokus och tänkt läsa följande böcker av honom:

1. Oliver Twist
2. David Copperfield
3. Lysande utsikter
4. Två städer
5. Vår gemensamme vän

Och så har jag även planerat att läsa en biografi över Dickens. Nu är det emellertid så att det är så himlars mycket att göra i skolan med C-uppsatser, tentor och allt möjligt så jag har inte hunnit läsa en endaste en av dessa böcker. Men jag vill ju hemskt gärna läsa dessa böcker så jag har bestämt mig för att förlänga perioden för den här utmaningen och kommer att avsluta den i slutet av augusti istället för maj. Så snart hoppas jag ha lite mer tid för Charles Dickens!

Författare i fokus - Charles Dickens

Det har ju blivit ett litet uppehåll nu över julen och allt med Författare i fokus. Men nu ska jag då dra igång igen! Utmaningen börjar nu den 27 februari och kommer att avslutas den 27 maj.

Jag tänkte att nästa utmaning får bli Charles Dickens och därför ska jag någon gång under denna resa läsa biografin Charles Dickens av Erik Lindström alternativt Charles Dickens - a life av Claire Tomalin (beroende på vilken jag får tag i), samt läsa dessa böcker av Dickens:

1. Oliver Twist
2. David Copperfield
3. Lysande utsikter
4. Två städer
5. Vår gemensamme vän

Den som vill hänga på får hemskt gärna lämna en liten kommentar här under. Antingen läser ni samma böcker som jag, eller så läser ni andra av Dickens.

Slut på Nicholas Sparks-utmaningen!

Nu är det slut på min egen utmaning där jag satt Nicholas Sparks i fokus och tänkt läsa följande böcker av honom:

1. Message in a Bottle / Kärleksbrev
2. Dear John
3. The Last Song
4. True Believer / Tron på ett mirakel
5. The Lucky One

Eftersom att det inte blev någon biografi, som tidigare på Moa Martinson-utmaningen, så tänkte jag också läsa The Notebook och Undrens tid som blev omläsningar för min del.

I slutändan läste jag: The Notebook, The Last song, Tron på ett mirakel, Undrens tid och The Lucky One.

Recensionerna på böckerna kan hittas här:
The Notebook
The Last song
Tron på ett mirakel
Undrens tid
The Lucky One

Jag hann således med 5 böcker av 7. Förra gången hann jag med alla men det blev helt enkelt inte av att läsa de sista två på listan den här gången.

Vad tyckte jag då om Nicholas Sparks? Inte fullt så bra som jag inledningsvis trodde. Jag fastnade liksom inte så mycket för hans författarskap i stort. Visst skriver han bra böcker, men jag uppfattade dem överlag som lite sega och stundtals tråkiga. Givetvis fanns det undantag, Undrens tid älskade jag rakt av och The last song var också grymt bra. Men i stort var det ändå något som fattades. Kanske blev det helt enkelt för mycket av samma sak, för Sparks tenderar ändå att köra på exakt samma koncept hela tiden. Man vet liksom hur det slutar på sida ett. Det behöver absolut inte vara dåligt, jag älskar det emellanåt. Men kanske var det helt enkelt ingen bra idé att maraton-läsa sådana böcker med allt för täta mellanrum.

Sammanfattningsvis tycker jag att Nicholas Sparks är en duktig författare som vet vilka strängar han ska spela på. När det kommer till enskilda böcker så tycker jag personligen att det verkar finnas toppar och dalar - vissa är riktigt, riktigt bra medan andra känns ganska slätstrukna. Men denna utmaning gjorde i alla fall att jag fick läsa om Undrens tid som jag älskar och dessutom läsa The last song som också blev en favorit!

Andra som recenserat böckerna är bland annat:
The Notebook - malins bokblogg, BokLiz och Bokflickorna.
The Last Song - Tonårsboken, Bokälskarinnan och Språkkärringen.
Tron på ett mirakel - Tonårsboken och malins bokblogg.
Undrens tid - BokLiz

The Lucky One, av Nicholas Sparks

När Logan Thibault tjänstgör inom armén i Irak hittar han ett foto på en kvinna som han behåller. Fotot ger honom tur på hans resa och han bestämmer sig för att söka upp kvinnan på fotot. När Logan så träffar Beth börjar känslor uppstå mellan dem och Logan funderar på om han borde avslöja hur han faktiskt hittade henne - vad säger Beth då?

--------------------------------------------------------------------------------

Det här var väl kanske ingen succé hos mig, men den flöt på i ett lagom tempo. Jag har dock svårt för själva dramaturgin och vändpunkterna i historien då jag inte riktigt ser det katastrofala i att Beth ska få veta hur Logan har hittat henne. Jag kan tycka att själva tanken på att han hittade fotot och blev så fascinerad av henne att han sökte upp henne på andra sidan jorden, är ganska charmigt. I alla fall om man tänker på vad boken är i för genre.

I övrigt gillar jag karaktärerna och fastnar speciellt för Beth och hennes stora kärlek till sin son. Förhållandet mellan Logan och Beth är lite lagom mysigt och upplösningen rent relationsmässigt är ganska intressant. Men jag sitter inte direkt och gråter floder eller håller tummarna för att Logan och Beth ska få varandra i slutet.

En helt okej bok som passar för avkoppling. Jag är inte superimponerad men vill gärna se filmen någon gång.

Undrens tid, av Nicholas Sparks

Landon Carter är 17 år, populär i skolan och oansvarig på fritiden. Men så tvingas han umgås allt mer med pastorns dotter Jamie i och med den pjäs som de båda är med i. Sakta börjar Landon förstå vad som verkligen betyder något i livet. Men kanske är det redan försent...?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det här blev en omläsning men det är en omläsning jag gärna gör igen! Jag gillar verkligen Undrens tid som på ett fint sätt berättar om den allra första kärleken och den allra största smärtan i livet. Det är en vacker berättelse som både inger hopp och sorg. Men trots att boken har många sorgliga inslag så finns det ändå en sådan varm känsla över den hela tiden.

Jag gillar också att det inte händer så mycket. Handlingen går faktiskt väldigt långsamt framåt. Men det är ett bra tempo för den berättelse som ska delges läsaren och jag gillar att vi får smälta den sakta.
Det uppstår också snabbt ett band mellan läsaren och Landon som berättar om sitt liv. Sparks lyckas verkligen hantera sitt berättarperspektiv med huvudpersonen som berättare för läsaren, vilket lätt kan bli pratigt i andra böcker. Sparks visar emellertid att han med gott resultat kan skriva på detta sätt.

Det är också intressant hur Sparks lyckas få läsaren att bli allt mer intresserad av Jamie och hennes person, samtidigt som Landon får upp ögonen för henne. Även om vi såklart förstår att något är på gång så växer i alla fall mitt intresse för Jamies tankar och känslor mer och mer boken igenom, allt eftersom Landon inser att det finns mer bakom de där gamla koftorna än en troget kristen flicka som är lika änglalikt snäll som vilket helgon somhelst. Jag gillar att Jamie är mer komplicerad än så och att Sparks låter henne utvecklas trots att boken är rätt kort.

Hittills är denna bok helt klart den bästa jag läst av Sparks! Undrens tid träffar rakt i hjärtat och lämnar åtminstone inte mig oberörd.

Halva tiden för Nicholas Sparks

Nu i mitten av oktober har ungefär halva tiden gått för min egen utmaning där jag satt Nicholas Sparks i fokus och tänkt läsa följande böcker av honom:

1. Message in a Bottle / Kärleksbrev
2. Dear John
3. The Last Song
4. True Believer / Tron på ett mirakel
5. The Lucky One

Eftersom att det inte blir någon biografi denna gång, som det blev på Moa Martinson-utmaningen, så ska jag även läsa The Notebook och Undrens tid som blir omläsningar för min del.

Hittills har jag då läst The Notebook, The Last song och Tron på ett mirakel.
Kvar är således: Message in a bottle, Dear John, The lucky one och Undrens tid.

Recensionerna på böckerna kan hittas här:
The Notebook
The Last song
Tron på ett mirakel

Jag har således hunnit med 3 böcker av 7, så det går framåt i alla fall.

Jag har också passat på att se dessa filmatiseringarna av böckerna:

Tron på ett mirakel, av Nicholas Sparks

Jeremy älskar sitt storstadsliv i New York. Han arbetar som journalist och skriver om övernaturliga händelser som han älskar att framföra sanningen bakom och därmed avslöja bluffen. När han får ett uppdrag involverande ljusfenomen på kyrkogården i en liten småstad, möter han emellertid bibliotekarien Lexie och ingenting blir sig likt igen....

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tron på ett mirakel är helt okej underhållning och jag gillar mötet mellan småstad och storstad, skeptiker och troende. Men det håller inte hela vägen för mig. Jag blir lätt uttråkad och har svårt att leva mig in i karaktären Jeremy, vilket emellertid inte har något med karaktären i sig att göra utan snarare att han bara inte tilltalar mig. Lexie gillar jag däremot! Hon är en spännande karaktär som tillsammans med sin mormor sätter en fin ton på boken.

Det här med övernaturlighet är också ett spännande inslag som jag gillar. Jag tycker om det ämnet och således drogs boken upp ett par snäpp av det.
Bokens stora nackdel blir ju att jag inte fastnade för huvudpersonen. Tyvärr kan det innebära ganska stora problem för huruvida man gillar en bok eller inte. Nu tippar boken fram och tillbaka för mig. Jag vet inte riktigt vad jag tycker nu heller. Den är i grunden bra men skriker ändå medelmåttig på något sätt.

Kort sagt, Tron på ett mirakel är en helt okej bok men inte en av Sparks bästa. Älskade dock det sliskigt fina slutet!

The Last Song, av Nicholas Sparks

Sjuttonåriga Ronnies föräldrar är skilda och hon lever med sin mamma och lillebror i New York. Den här sommaren tvingas hon mot sin vilja till småstaden där hennes pappa bor som hon inte träffat på tre år. Ronnie tror att sommaren kommer att bli usel, men det ligger både kärlek, tårar, svek, lycka och livets allra heligaste stunder runt hörnet...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag älskade den här! Vissa enstaka gånger blir den emellertid lite tråkig och det känns som att Sparks lägger lite för mycket energi på historier på sidan av, istället för att fokusera på det allra viktigaste. Men överlag en underbar bok!

Jag gillar att Ronnie inte är den typiska söta tjejen och inte heller den allt igenom elaka stereotypiska tonåringen. Hon är sin egen och hennes karaktärs utveckling är mycket intressant att följa. Att Sparks byter synvinkel i varje kapitel gör inte så mycket, Ronnie blir ändå den självklara huvudrollen.

Främst gillar jag historien mellan Ronnie och hennes pappa Steve. Kärleken mellan Ronnie och Will är lite lagom att sticka in mellan det allvarliga och gör boken lite lättsammare. Men det är Ronnie och Steve som är det viktiga, trådarna som tillsammans utgör nätet. Ibland fylls luckorna med annat, men grunden tycker jag är familjen och det är också den som berör mest.

Jag tyckte mycket bättre om The Last Song än The Notebook, kanske för att den här inte är lika uppenbar. Det blir mer vändningar och man kan inte vara helt säker på hur historien kommer att utveckla sig.

En bra bok som man både skrattar och gråter åt.

The Notebook, av Nicholas Sparks

Noah och Allie blir häftigt förälskade en sommar när de båda är unga. När de måste skiljas åt har de svårt att glömma varandra men går vidare med sina liv. När Allie ska gifta sig många år senare, känner hon att hon måste besöka Noah igen och träffa honom en sista gång...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag minns att jag blev väldigt tjatad på innan jag såg The Notebook. Den skulle vara fantastisk. Den skulle vara så romantisk att man smällde av. Den skulle vara perfekt.
Jag såg filmen och kände: Fy, vad långtråkig den är! Såg den med min mamma som inte heller tyckte att den var något speciellt.
Jaha, tänkte jag, nu är jag klar med Nicholas Sparks. Men så kunde jag ändå inte låta bli att läsa boken. Och jag älskade den! Jag grät och skrattade och levde mig in i boken väldigt mycket.
Nu har jag läst om den till min Författare i fokus-utmaning och jag måste säga att jag är lite besviken. För den var faktiskt inte alls så bra som jag mindes den. Men bra, det var den!

Kanske hade jag helt enkelt inte rätt humör när jag nu läste om den? För jag tycker ändå att den är bra, men absolut inget mer. Helt okej läsning när man vill slappna av lite, men inte mer än så. Kanske är det också så att den är lite för uppenbar. Man vet liksom redan hur det ska sluta när man läser de första sidorna. Men ändå har den ju någonting.

Jag gillar verkligen Sparks sätt att porträttera människor även om jag inte står ut med Allie, vet inte riktigt varför men hon går mig på nerverna. Man får ändå en väldigt bra känsla för hur personerna fungerar när Sparks låter oss bekanta oss med dem. Och det bådar gott för de resterande böckerna i utmaningen.

Kanske var jag inte på humör, eller så är The Notebook helt enkelt inte en av Sparks bästa böcker trots att den förmodligen är en av de mest kända?

Författare i fokus - Nicholas Sparks

Nästa författare som jag ska lägga tid på blir Nicholas Sparks. Jag har tänkt många gånger att jag ska läsa några av hans böcker men hittills har det bara blivit The Notebook och Undrens tid och dem minns jag inte ens. Har tänkt att läsa om dessa två, så fuskar lite och läser egentligen 7st böcker av Sparks, men å andra sidan blir det ingen självbiografi heller.

Nicholas Sparks

Så nu har jag bestämt mig för att läsa dessa fem böcker av honom:

1. Message in a Bottle / Kärleksbrev
2. Dear John
3. The Last Song
4. True Believer / Tron på ett mirakel
5. The Lucky One


Jag tänkte börja med denna utmaning från och med idag, den 20 augusti och den kommer att sträcka sig över tre månader precis som förra gången, så jag avslutar utmaningen den 20 november.

Om någon känner sig manad att hoppa på vore det väldigt trevligt och då är det bara att lämna en kommentar här nedan!

Slut på Moa Martinson-utmaningen

Nu den 15 augusti har min egen utmaning där jag satt Moa Martinson i fokus tagit slut och det är dags för en liten utvärdering.

De här böckerna skulle jag läsa av Moa Martinson:
1. Kvinnor och äppelträd
2. Livets fest
3. Mor gifter sig
4. Kyrkbröllop
5. Kungens rosor

Jag tänkte även läsa biografin Moa Martinson - Ordet och kärleken av Kerstin Engman.

I slutändan lyckades jag läsa Kvinnor och äppelträd, Livets fest, Mor gifter sig, Kyrkbröllop, Kungens rosor  och slutligen även Moa Martinson - Ordet och kärleken.

Är faktiskt lite chockad över att jag faktiskt hann med alla, jag har annars en förmåga att i alla fall ha ett par böcker kvar på mina listor. Är därför mycket nöjd med det här resultatet!

Mina recensioner på böckerna kan hittas här:
Kvinnor och äppelträd
Livets fest
Mor gifter sig
Kyrkbröllop
Kungens rosor
Moa Martinson - Ordet och kärleken

Moa Martinson visade sig vara en riktigt bra författare! Jag hade inte läst en enda bok av henne innan, men jag blev verkligen glatt överraskad. Jag började med Kvinnor och Äppelträd och det var en av mina favoriter. Moas debut kommer med sprak och dunder och hon slår ett slag mot alla orättvisor i samhället och de plågor som fattigdomen för med sig. En väldigt bra bok som satte en intressant ton på hennes författarskap. Hade boken kommit idag hade jag längtat mig galen efter nästa utgivning!
Sedan fortsatte jag med Livets fest och den var dessvärre inte något för mig. Kanske blev det lite för rörigt för min smak, med alldeles för många karaktärer som vi hoppade emellan ständigt. Men efter denna läste jag Moas självbiografiska trilogi om sin egen uppväxt som omfattar böckerna Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. Kyrkbröllop var här den klart bästa boken, men alla tre visar verkligen på Moas engagemang för de frågor hon tar upp och språket är väldigt vackert.
Slutligen lästes även biografin Moa Martinson - Ordet och kärleken som är en mycket fin biografi över Moas liv, som både problematiserar och målar ett vackert porträtt av Moa som person och professionell.

Överlag gillade jag de flesta böckerna och både Kvinnor och Äppelträd och Kyrkbröllop älskade jag! Det är inte svårt att förstå varför Moa fortfarande läses och varför hon uppmärksammats så mycket. Hon verkar ha varit helt fantastisk och hennes sätt att beskriva känslor och situationer så brutalt ärligt, gjorde att jag föll direkt för hennes stil. Jag måste ju också erkänna att som gammal Norrköpingsbo, låg en stor del av nöjet i att känna igen nästan alla platser hon beskriver och få fantisera om hur det såg ut på den tiden. Här nedan finns en bild på statyn över Moa, i just Norrköping.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med den första delen av mitt Författare i fokus. Jag fick verkligen en intressant inblick i Moa Martinsons författarskap och det ska bli riktigt roligt att få fortsätta läsa hennes andra böcker.

Även Beroende av böcker antog utmaningen och har recenserat Kvinnor och Äppelträd, Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Moa Martinson - Ordet och kärleken. Det var väldigt roligt att någon annan också ville hoppa på, stort tack för det!

Nästa författare i fokus kommer inom ett par dagar!

Kungens rosor, av Moa Martinson

Kungens rosor är den tredje boken i Moa Martinsons självbiografiska trilogi om sin uppväxt. Här har hon blivit äldre och börjat arbeta inom restaurangbranschen. Det innebär att hon möter många nya hinder och svårigheter...

------------------------------------------------------------------------------

Jag längtade verkligen efter Kungen rosor efter att ha läst Kyrkbröllop som var så underbar. Men här blir det för mig platt fall. Kungens rosor har inte alls samma driv och det känns som att vi tappar mycket när Mia ställs i en sådan annorlunda miljö. Missförstå mig inte, boken är bra och läsvärd, men som den avslutande delen av en serie funkar det inte för mig. Det blir för avhugget.

Jag reagerade också genast på att vi här inte längre läser om Mia i jag-form, nu är det "Mia tänker" och "sa Mia". Och det känns för mig lite konstigt efter att ha läst böckerna innan i jag-form. Det känns som en obefogad ändring och gör att denna del skiljer sig ytterligare från de andra.

Men det är såklart intressant att läsa vidare om Mia och hennes öden. Och jag hade nog inte haft så mycket emot boken om den inte varit den avslutande delen på trilogin. För mig känns det oavslutat. Jag hade velat ha ett annat slut tror jag, eller kanske egentligen bara ett annat fokus för boken.
På sätt och vis tycker jag om att vi lämnar Mia som mer mogen och nästan vuxen, men något fattas ändå för mig.

Kungens rosor är en bra bok, men personligen tyckte jag inte att den fungerade som en avslutande del av trilogin, vilket gör att den tappar en hel del.

Kyrkbröllop, av Moa Martinson

Kyrkbröllop är den andra boken i Moa Martinsons självbiografiska trilogi om sin uppväxt. Här har bokens huvudperson Mia blivit lite äldre och hennes moster ska gifta sig i kyrkan, med blommor och allt! Men fattigdomens hårda sanning är alltid närvarande och vi möter också Mias och hennes mors kamp för överlevnad...

----------------------------------------------------------------------------

Jag gillade verkligen Mor gifter sig som är den första boken i trilogin, men jag måste säga att det verkligen tar sig i Kyrkbröllop! Det är ett bättre upplägg och historien är mer samlad, inte lika plottrig som i Mor gifter sig. Det finns även ljusglimtar i historien även om det också är mycket mörker. Men jag tror att det krävs små positiva stunder även i böcker som skildrar elände, för att det ska bli en bra bok.

Jag gillar Mias moster som känns som en väldigt spännande karaktär. Jag hade gärna sett att hon fått vara kvar längre. Mostern blir sammankopplad med det fina bröllopet och Moa får henne verkligen att låta underskön där på bröllopsmorgonen. Det slog mig på något sätt därför hårdare när även hennes elände visades. Inte ens bröllopsnatten fick hållas fri från fylla, spyor och respektlöshet.
Elände är en ständig ingrediens i dessa böcker och det känns ofta hemskt, men just i samband med bröllopet blev det på något vis ännu värre. Ingenting är heligt och allting kan smutsas ner.

Jag tänker flera gånger på supandet som ständigt närvarar i Moas böcker. Jag känner mig helt maktlös inför detta, det är så onödigt och så ofattbart hur mycket pengar som läggs på detta istället för att föda familjen.

Kyrkbröllop är riktigt, riktigt bra. Bättre än Mor gifter sig! Moa Martinson visar här tydligt att hon utvecklats som författare och bättre kan disponera en historia. Underbar läsning!

Moa Martinson - Ordet och kärleken, av Kerstin Engman

Kerstin Engman har skrivit en underbar biografi över Moa Martinsons liv som på flera sätt tar henne i försvar mot den kritik hon fått utstå.

Engman menar i början av boken att hon vill fokusera på olika teman i Moas liv istället för att beskriva historien kronologiskt. Men det blir ändå någorlunda i ordning som Moas liv beskrivs, från födsel till död. Detta är emellertid ett upplägg som jag föredrar, även om det inte gör något att olika ämnen berörs när boken kommit fram till vuxen ålder.

Engman ger en väldigt beskrivande bild över Moas liv som liten och drar många paralleller till hennes historia om Mia i serien som börjar med Mor gifter sig. Det är intressant att se dessa och att ha dem i bakhuvudet när man läser hennes böcker, för mycket är såklart influerat av hennes eget liv även i hennes andra böcker.

Mycket fokus läggs emellertid på äktenskapet med Harry Martinson och det är här som Engman så hängivet försvarar Moa. Det har diskuterats mycket kring i vilken mån dessa båda författare påverkade varandra och oftast har det fallit på Moas lott att ha blivit inspirerad av Harry och i utbyte förhindrat hans skrivande. Detta är något som Engman protesterar mot och menar att det nog snarare var tvärtom. Att Moa inte inspirerade Harry menar hon vara väldigt osannolikt då Moa lär ha hjälpt Harry att få kontakt med sina barndomsminnen vilket senare resulterade i framgångsrika böcker.

Moa Martinson framstår av Engmans porträtt att döma som en mycket stark och initiativrik kvinna. Men det framkommer också att Moa levt ett mycket hårt liv på många sätt och att detta varit henne en stor inspirationskälla i hennes författarskap.

En intressant och välskriven bok om ett viktigt svenskt författarskap!

Mor gifter sig, av Moa Martinson

I Mor gifter sig får vi möta flickan Mia som lever tillsammans med sin mor Hedvig. Boken utspelar sig i början av nittonhundratalet och Mia och hennes mamma lever ofta mycket fattigt och har inte alltid mat för dagen. De pengar som tjänas in äts alltid upp av släktingar eller spenderas på Mias styvfars drickande och kvinnoaffärer...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mor gifter sig är en underbar bok trots att den är så hemsk. Moa Martinson skriver på ett väldigt vackert sätt som kommer till sin rätt här blandat med hennes ständiga kritik till samhället.

Jag blir glatt överraskad över hur ärligt och sant porträttet av Mia känns. Mia är inte alltid rättvis eller snäll och kan ibland vara lite egocentrisk och det är just det som gör henne så bra. Hon känns äkta. Det gör för övrigt hela boken, Mias verklighet blir som ett slag i ansiktet och det slaget bränner ett tag efter att boken är nedlagd, för det finns mycket att fundera kring.

Mot slutet av boken tycker jag att vi som läsare också får upp blicken för mamma Hedvig vilket är mycket givande. I början figurerar hon mest som mor men senare i boken får hennes egen personlighet och egna bekymmer mer utrymme och det är väldigt intressant. Hedvig fascinerar mig väldigt mycket och hon känns som en väldigt stark personlighet.

Det är också roligt att känna igen så många platser som Moa Martinson skriver om när Mia flyttar omkring runt hela Norrköping. Jag funderar väldigt mycket kring exakt vilka gator Mia är på och hur de såg ut då - fanns den byggnaden och är de i utkanten av den byggden eller menar hon där mitt emellan de här två ställena kanske? Just detta att den utspelar sig i mina hemtrakter ger ett ökat nöje att läsa den!

Uteslutande positiv kan jag dock inte säga mig vara. Ibland tycker jag nämligen att det hela blir lite för tungt. Det är bara elände på elände på elände. Och det känns därför som att historien inte riktigt förs framåt på ett bra sätt, utan mer upprepar sitt elände. Någonstans i mitten av boken tyckte jag att detta blev mest påtagligt men mot slutet ordnar det faktiskt upp sig och det blir lite driv i historien igen.

Efter Livets fest blev jag lite orolig att Kvinnor och äppelträd var ett undantag i Moas författarskap och att det endast var den som jag skulle tycka om. Men i Mor gifter sig blir jag åter förvissad om att så inte är fallet. Här lyser hennes berättarförmåga igenom igen och hon sitter bredvid mig i soffan och berättar sin historia...