lördag 8 september 2018

Det viktigaste just nu

Rösta. Det är det viktigaste just nu.

Det här valet känns så avgörande. Det kan förändra så mycket.

Din röst räknas. Så snälla, snälla, gå och rösta om du inte redan gjort det.





söndag 26 augusti 2018

Längtar till Blå längtan

Jag har slukat nästan alla Elisabet Nemerts böcker och har älskat dem alla. Nu börjar hon röra sig närmare vår egen tid. Med Vargarnas tid under andra världskriget och nu med Blå längtan som snart ska släppas är vi i 1950-talet. Det känns lite annorlunda mot de färder så långt bak i tiden som Nemert skrivit tidigare men jag tror ändå på det här och väntar med stor förväntan på att få läsa Blå längtan när den kommer. Snart, snart. 5 september enligt Bokus. Handlingen här nedan, från Bokus:


"En varm och gripande roman om två maskrosbarn som förs samman av ödet. De föds samma dag, den 12 februari 1950. Naomi i Nigeria, Pia i Sverige. Naomi ser annorlunda ut och förskjuts av sin familj. Hon räddas av Jorinda som kan allt om läkande växter och låter henne växa upp på savannen med elefanter och lejon som vänner. Pia föds på Södra BB i Stockholm, i välfärdens Sverige, men hennes föräldrar är alkoholister och uppväxten i ett missbrukarhem sätter djupa spår.

Jorinda mördas och Naomi hamnar på barnhem. Dit kommer den svenska överläkaren Birgitta Kronwall som lägger märke till att den lilla flickan blir utstött av de andra barnen. Flickan har läppspalt och anses bära "det onda märket". Naomi får följa med till Sverige, ett Sverige där man ytterst sällan ser människor med en annan hudfärg. I den helvita skolan i förorten Årsta i Stockholm möts Naomi och Pia. Och från den stunden flätas deras liv samman.

Blå längtan är en stark berättelse om människors lika värde och en värld i förändring. Andra världskrigets fasor ligger bara några år bort och sextiotalet sveper in med ny ungdomskultur, nytt mode, ny musik, en ny frihet. Naomis och Pias oförutsägbara livsresor rymmer såväl sorg och glädje som dramatik och kärlek, och som en röd tråd löper deras starka vänskap. "



onsdag 22 augusti 2018

Mer muggar med Astrid


Cervera har ju släppt nya muggar med citat från Astrid Lindgren. Jag blev eld och lågor när mamma berättade det här för mig men lite besviken måste jag ändå erkänna att jag blev när jag såg dem. Det var lite ensidigt med bara citat från tre karaktärer och sedan Astrid själv. Det finns ju lassvis med bra citat från en massa andra karaktärer också och dessutom så kan jag känna att det även fanns bättre citat att välja. Designen hade också kunnat vara roligare. Jag gillar att det är bilder i botten på muggarna men själva utsidan av muggen kändes väldigt... jag vet inte... icke-Astrid? Jag hade nog mer väntat mig illustrationer och inte avskalat och rak text. Men ja, något är det ändå som faller mig i smaken och mest gillar jag Pippi-muggen med följande citat:

"Jag är fräknigare och vackrare än någonsin. 

Fortsätter det såhär blir jag direkt oemotståndlig."








torsdag 19 juli 2018

Budbärarinnan av Katerina Janouch

Kan innehålla spoilers!
I efterdyningarna av ett terrordåd i Sverige skriver Cecilia en ilsken krönika om situationen i samhället och kritiserar politiker. Det är många som stöttar henne men också många som inte håller med henne. Vad får man säga högt och är det alltid bra att vara tyst för att tänka på sitt varumärke? Samtidigt får vi följa 16-åriga Leyla som är hårt pressad av sin familj och hotas av att bli bortgift mot sin vilja.
----------------------------------------------------------------------
Jag tänkte i beskrivningen av handlingen citera baksidestexten på boken - "oväntat korsas Cecilias och Leylas vägar" men ångrade mig för det är inte speciellt oväntat alls med tanke på tidigare böckers upplägg. Och det är ju lite det jag tidigare stört mig på i de andra böckerna - att Cecilias vägar oväntat korsas av diverse olika personer och att hon reder ut det ena fallet efter det andra. Hon hinner med mycket kan man säga kort och gott.
Budbärarinnan då, hur står sig den boken? Det lär enligt Janouchs eftertext vara den sista och det känns lite som att det blir svårt att fortsätta klämma ut mer ur den här serien nu. Cecilia har nog upplevt alla de överfall, våldtäktsförsök, misshandel, lömska personer och farliga gångar i kulvertar som hon kan nu. Här i slutet slår Janouch på stort med vapen, explosioner och terrordåd. Och det är mycket genomgående i hela boken kan jag känna. Det ska hinnas med mycket. Det är inte många pauser för eftertanke som i tidigare böcker, där vardagen faktiskt existerar. Cecilia har inte riktigt någon vardag här utan det är bara inbrott, förföljelse, personliga påhopp, hjärtesorg och så vidare. Det är ett konstant kaos i hennes liv. Jag tycker att det blir lite för mycket av allt. Och att det känns lite oklart hur vissa saker för historien framåt. 
Jag hade hoppats på mycket vardagsskildringar och att se hur relationerna utvecklas. Och kanske också få ett slags slut i vissa förhållanden. Det är väldigt lite sådant i Budbärarinnan. Det är istället väldigt mycket politik. Säga vad man vill om åsikterna i sig men det går inte att säga annat än att Janouch målar upp en bild av Sverige som ett land i kris. Det bränns bilar hela tiden, gruppvåldtäkter sker i varje hörn, många bär vapen, folk blir misshandlade var och varannan dag och våra äldre har det sämre än djur. Och det blir i boken tydligt att detta beror på invandringen. Detta är den åsikt Cecilia för fram i boken och det läggs också fram som en sanning. Alla som tycker annorlunda i boken gör det enbart för att de är rädda om sitt rykte eller så är de helt enkelt någon form av vänsterextremister eller random galningar.
Jag tänker inte helt otippat på Janouchs intervju i tjeckisk TV för ett tag sedan där hon pratade om situationen i Sverige, vilket hon liksom Cecilia i Budbärarinnan, fick väldigt mycket kritik för. Jag upplever att Budbärarinnan delvis skrivits för att Janouch ska få föra fram sina politiska åsikter och få tala till punkt om ämnet. Ett slags försvarstal. Levererat i lagom tid för valet i höst.
Det här är inte min kopp te. Skulle det bli fler böcker i serien är jag tveksam till om jag vill läsa dem. Men däremot kommer jag säkert läsa om de tidigare böckerna i serien för de gillar jag fortfarande. De senaste böckerna inklusive denna har jag tyvärr blivit besviken på.

Andra bokbloggare som har recenserat Budbärarinnan är Boktok73.

Själv har jag tidigare recenserat bland annat Blodssystrar, Barfotaflickan och Nattsländan

torsdag 12 juli 2018

Sista delen idag!

Idag är det den allra sista delen av säsong 2 av The Handmaid's Tale. Jag är så taggad!

Jag trodde efter tionde avsnittet att det var slut och det kändes väldigt snopet men jag hade accepterat det och ställt in mig på att nu kommer det en ny säsong nästa år eventuellt. Och så insåg jag förra veckan att det hade kommit ut fler avsnitt! Panik! Vad hade jag missat!? Enda fördelen var att då kunde jag se avsnitt 11 på onsdagen och så avsnitt 12 direkt efter på torsdagen, så det var ju bra i alla fall.

Är väldigt spänd på sista avsnittet nu och vart de kommer att lämna oss inför säsong 3. Hoppas på en flykt men kanske är det för mycket att hålla tummarna för. Någon som har en gissning?

Återkommer med tankar kring andra säsongen som jag hittills tycker har varit helt underbart rysligt bra.


The Handmaid's Tale



onsdag 11 juli 2018

Ny bok av Katerina Janouch

Jag har nu beställt Budbärarinnan av Katerina Janouch. Jag älskade den här serien förut men har blivit allt mer tveksamt inställd. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem längre. Det finns bitar jag gillar och det finns bitar jag är mer tveksamt inställd till. Oftast är det själva deckargåtorna som jag tycker blir lite larviga. Min uppfattning är att de ofta blir lite tillgjorda och att det inte kommer helt naturligt att Cecilia ramlar in i alla de här händelserna. Det känns även som att Janouch egen kritiska syn på det svenska samhällets utveckling sipprar igenom mycket i de senare böckerna, tydligt i tionde boken Vapendragerskan, och enligt min mening känns bilden lite väl nattsvart.


Sedan finns det ju som sagt det jag gillar. Vardagsskildringen, relationerna, hur man hanterar livet och tar sig framåt. Hur man knyter starka band till varandra och vilka band som inte håller när gummibandet töjs ut. I den senaste boken gillar jag också skarpt hur dottern Sofia tar tag i saken på egen hand och hur självsäker hon är. Ibland blir det dock lite slentrian i skrivandet känns det som, just i exemplet med Sofia så är nackdelen i skildringen av henne i senaste boken att det känns som att ungefär hälften, om inte mer, bara handlar om att Sofia tänker tillbaka på uppväxten och hur mycket enklare allt var då. Absolut, ha med det men vi fattade vinken efter tredje gången.


Men jag har då ändå beställt Budbärarinnan. Tror att jag har en önskan om att bli lika fast i den här som jag blev i de första böckerna. Samtidigt förväntar jag mig nog att den ska likna de senare som inte riktigt föll mig i smaken. Men en trogen läsare av serien är jag ju uppenbarligen fortfarande för snart är den i min brevlåda. Håller tummarna för att den ska få mig att minnas exakt vad det är som gör att jag fortfarande läser serien.


Är det någon som hunnit läsa den? Vad tyckte ni?


onsdag 4 juli 2018

I min frånvaro

Det är lite spännande att se vad som läses på bloggen när ingenting skrivs. För bloggen har ju mer eller mindre varit nedlagd och det är inte mycket som hänt här vill jag lova! Och ändå är det ju någon som läser något för sidvisningar finns det fortfarande. Det är kul att det är lite blandad kompott över de fem inlägg som blivit lästa flest gånger just den här veckan.


Bakom stängda dörrar

Alva - familjen Engströms barnjungfru och hushållerska

Katitzi - Barnbruden

Tvillingarna i Sweet Valley

Söndagscitat - Ronja Rövardotter


Recensioner, allmänna tankar och citat från världens bästa Ronja. Hemska verklighetsskildringar, barndomsklassiker och nostalgi.
Det här får mig att bli sugen på att börja blogga igen! Hoppas någon fortfarande orkar läsa.

måndag 27 november 2017

Vart fångar man lite tid?

Det är så svårt att få tiden att räcka till. Att hinna med allting man vill hinna med. Det är en klassiker förstås - att få ihop vardagspusslet. Men nu är det som det är och då blir bloggen lidande. Men det finns en massa böcker jag har på vänt som jag har för avsikt att recensera. Tyvärr hinner jag inte alls med i samma takt som recensionsexemplaren dimper ned i min brevlåda. Jag vill dessutom hinna läsa litteratur som jag väljer helt själv. Just nu gottar jag mig med Harry Potter ibland på kvällarna. Att läsa Harry Potter om och om igen är en salighets sak.

När jag klickar runt på bloggen och ser hur det sett ut tidigare år - med tävlingar och julkalender med nya frågor varje dag och vinster och det ena med det tredje - och tänker på hur det skulle vara att hinna med det nu, ja, då känns det faktiskt som ett dåligt skämt. Just nu är jag glad om bloggen får något inlägg i månaden. Men just nu blir det lite sparlåga men inte helt släckt. Förhoppningsvis blir det mer aktivitet framöver.

Förutom läsning och vardagspussel så njuter jag oerhört av att få plocka fram julen nu. Det är så mysigt när det närmar sig advent och adventsljusstakarna och stjärnorna kommer upp i fönstren. Det är bra mycket trevligare att gå runt utomhus när det är mörkt nu än för bara en vecka sedan. Nu lyser det så inbjudande i många fönster.

När tar ni fram julen? Eller gör ni det över huvud taget?

torsdag 5 oktober 2017

Astrid Lindgren av Bjorvand och Aisato


Hela den fantastiska berättelsen om Astrid Lindgrens liv. Agnes-Margrethe Bjorvand och Lisa Aisato har skrivit och illustrerat en underbar bok om Astrid Lindgrens liv som är anpassad för barn. Det är skrivet till barnen om en av Sveriges största barnboksförfattare. Vi får veta mer om vad Astrid lekte och drömde om som liten, om hennes vuxna liv och om både lycka och svåra stunder i livet.
-------------------------------------------------------------------------------

Vilken förträfflig idé att skriva om Astrids liv och vända sig till barnen. Det finns ju en hel del böcker om Astrids liv och författarskap men med en vuxen målgrupp. Att vända sig till barnen istället tycker jag är underbart. Och det är inte bara själva texten som är underbar, det är även så extremt vackra illustrationer! Helt underbara! Jag skulle kunna rama in dem och ha dem på väggarna hemma. Det är Lisa Aisato som gjort bilderna och jag kan konstatera att hon är väldigt duktig. Bilderna känns lite drömlika och det är lätt att fantisera vidare kring dem.


Texterna är korta och med ett språk som anpassas till målgruppen. Det är också skrivet härliga "Vet du vad?" efter varje kapitel där vi får veta sådant som att Astrid fick sextio kronor i månaden i lön när hon arbetade på Wimmerby Tidning och att hon sammanlagt fick ungefär 75 000 brev. Tänka sig det, 75 000 brev, det är ju helt galet men samtidigt förståeligt. Vi får också en del citat från Astrid och från hennes böcker. Den kvinnan sa ju en hel del klockrena saker så det måste ha varit en fråga om att sålla, sålla, sålla för att bestämma vilka citat som skulle vara med.

Jag gillar också att man inte valt att väja för det svåra. Kapitel med titlar som Ensamheten och Döden, döden, döden finns också med och det känns rätt. Även om boken vänder sig till barn så är det svårt att beskriva en människas liv utan att också ta med det mörka. Och jag tycker att man balanserar det här på ett bra sätt och beskriver på så sätt att även barn kan ta det till sig.

Den här boken är som en liten skatt i min bokhylla som jag kommer visa min dotter så fort hon är stor nog. Ibland tar jag ned den själv och bläddrar i den och myser. En riktig liten pärla!

Ett enormt stort tack till Modernista för detta recensionsexemplar som jag tyvärr inte haft möjlighet att recensera förrän nu.

--------------------------------------------------------------------------------------

Andra som recenserat boken är Feministbiblioteket, Lyrans noblesserPrickiga Paula, Bokbesatt och Fantastiska berättelser.


måndag 2 oktober 2017

Här har ni mig igen

Jag tänkte försöka ta mig lite tid till bloggen igen. Vi får se hur det går. Men det kommer nog se lite annorlunda ut. Jag kommer inte att räkna antalet lästa böcker och jag kommer inte ha månadsrapporteringar. Tidigare gillade jag att hålla den kollen på läsandet men nu känns det mest stressande och även lite som tråkiga inlägg. Jag läser själv sällan andras inlägg om vilka böcker de läst den här månaden och har mest skrivit dessa inlägg själv för att hålla koll på mitt eget läsande.

Förändringar sedan sist? Jag läser mindre, hinner inte alls läsa lika mycket för min tid går mest åt till att vara med min fina dotter. Och med detta följer också en helt annan typ av läsning och just nu är det mest pekböcker och med lite enklare texter. Det finns mycket att tycka till om här!

Min tanke är också att jag med att börja blogga igen kan försöka ta mig lite mer tid till att läsa. För läsandet är en viktig del av mig. Att läsa och få sjunka in i andra världar är något jag saknar.


tisdag 6 december 2016

Åh, snälla Nemert skriv mer!


Bildresultat för vargarnas tid

Jag läste Elisabet Nemerts nya bok Vargarnas tid i somras och nu har jag inte riktigt kunna släppa Nemert. Jag har ju alltid älskat hennes böcker men nu efter att ha läst den senaste har jag ett sådant sug efter mer. Snälla Nemert, skriv fler böcker och släpp dem snart i handeln!

Så länge antar jag att jag får nöja mig med att läsa de tidigare böckerna. Och de är ju såklart också underbara men tänk att få läsa något nytt igen, längtar!

fredag 2 december 2016

Och så kom julen!

Tänk att det redan har varit första advent! Så snabbt tiden går! Jag njuter i fulla muggar av julen och allt vad den medför förutom den eviga frågan om vart julafton ska spenderas. Tanken slår mig att man skulle kunna göra som många andra barnfamiljer - stanna hemma och bjuda in andra hit istället för att flänga runt.

Har ni hunnit få upp julpyntet ännu och tänt första ljuset? Vi packade upp det sista i söndags och herre jösses vad många små tomtar vi har! Jag känner att nu räcker det med tomtar men sambon vill ha fler, vi får se vart det här slutar!




onsdag 30 november 2016

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

"Som high school-elev vid prestigefyllda Bradley School fick Ani FaNelli utstå en chockerande, offentlig förnedring efter en serie omskakande och brutala händelser. Något som väckte ett desperat behov av en ny identitet. I dag har hon ett glamouröst jobb på The Women’s Magazine i New York, en dyr garderob och en snygg framgångsrik fästman – hon är så nära att leva det perfekta liv hon arbetat så hårt för att förverkliga. Men tonårens förnedring är inte Anis enda sår. Hennes förflutna rymmer också en smärtsam hemlighet. Något som fortsätter att hemsöka henne, som hotar att komma upp till ytan och förstöra allt. Vad händer om Ani bryter sin tystnad: Skulle det till sist kunna befria henne – eller bara slå allt hon kämpat för i spillror?"
------------------------------------------------------------------------------------

Världens lyckligaste kvinnaVärldens lyckligaste kvinna är en av de bättre böckerna jag läst i år. Den börjar trevande och jag måste erkänna att jag inte fastnar direkt. Till en början tycker jag att Ani är lite tråkig och att det känns som att vi läst tusen gånger förut om utseendehets och klasskillnader. Men när vi får börja skrapa lite på Anis yta så händer det något. Jag är fast och har svårt att sluta läsa.

Jag gillar att man inte riktigt vet vart man har Ani. Till en början känns hon lite platt men snart får vi möta hela människan Ani, inte bara den hon utåt visar. Och det är en trasig människa vi möter med mycket mörker inom sig. Jag tycker om att författaren valt att portionera ut Anis bakgrund pö om pö. Lite i taget får vi veta vad det är som är hennes smärtsamma hemlighet och anledningen till att hon blivit som hon blivit. Det känns lite som att vi dyker efter sanningen och att vi plötsligt tror att vi hittat förklaringen men så får vi snart veta att vi ska simma ännu djupare ner i mörkret innan hela sanningen står klar för oss. Det blir som ett djupdyk i Anis minnen och psyke och författaren hanterar detta på ett snyggt sätt, vi får inte veta för mycket för snabbt.

Världens lyckligaste kvinna är Jessica Knolls debutroman och den vittnar om en lovande talang, jag hoppas på fler böcker av henne! Jag gillar hur hon håller uppe spänningen och i slutet sitter jag som på nålar med risk för att låta klyschig. Innan jag läst klart de sista sidorna av slutet men ändå förstår vart slutet utspelar sig känner jag först att slutet blir lite av en besvikelse, men så kommer de sista raderna...

Vad jag förstår ska boken även filmatiseras - något att hålla utkik efter!

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!




Andra som recenserat boken är bland annat hyllan, Bokföring enligt Monika och Beas bokhylla.


tisdag 29 november 2016

Är det någon där? Hallå?

Här har det inte varit mycket besök av mig på sistone. Det blir så när livet kommer emellan. Lite har jag nog tappat sugen för bloggen och befinner mig lite i ett gränsland där jag funderar på om jag ska ha kvar bloggen eller inte. Jag känner att jag skulle vilja vara med i något slags evenemang eller någon bokcirkel eller liknande med er andra bokbloggare för att få upp gnistan igen. Något som gör att det känns roligt. Någon som har några förslag?

Så länge kommer nog bloggen gå på sparlåga. Jag kommer skriva när jag har tid och lust. Lill-trollet tar upp det mesta av min vakna tid och det är ju också så det ska vara. Men tills vidare kommer jag att besöka bloggen emellanåt.

Det har kommit in sjukt många recex under den här perioden och jag tar tacksamt emot men vill flagga för att jag inte hinner recensera dessa i tid. Jag läser dem och kommer att recensera dem så småningom, men väljer ni att skicka recex till mig så kommer det ta en stund innan de recenseras.

Jag är chockad över att jag fortfarande har läsare som kikar in här varje dag trots att det ekat så tomt, jätteroligt att se! Jag ska försöka dyka upp här själv lite oftare än vad som varit nu.

Allt gott!

fredag 7 oktober 2016

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

"I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor, har båda vant sig. Och alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra.
Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld."
--------------------------------------------------------------------------------------------

Välkommen till Amerika
Välkommen till Amerika är en dyster bok med många grå nyanser som slingrar sig om varandra utan att bringa fram något ljus. Det är en tung bok att läsa trots att den endast är 96 sidor lång. Jag har sett många andra som tycker annorlunda och som inte alls upplevde den där tunga känslan när de läste boken men själv upplevde jag den som tung. Därmed inte sagt att detta är något negativt.

Linda Boström Knausgård skriver med ett väldigt fint språk vilket lättar upp och gör att boken ändå känns lättläst mitt i det tunga. Då mycket sker under ytan blir det nästan lite som att läsa poesi.

Välkommen till Amerika är en bok om en familj på gränsen till sammanbrott. De lever i spillrorna efter den döde faderns sjukdom och missbruk. Boken tar upp många viktiga saker men för mig blir den lite för kort för att jag på allvar ska hinna fastna ordentligt i den. Men det är såklart en smaksak, hade boken varit längre hade det kanske blivit allt för ältande och för mörkt.

En på sitt sätt vacker bok om en tung verklighet och om hur man lever vidare och hanterar skuldkänslorna och minnena.

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!


Välkommen till Amerika. Författare: Linda Boström Knausgård. Förlag: Modernista (2016)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat boken är bland annat och dagarna går, Bear books och Bloggbohemen.


torsdag 15 september 2016

#TBT Förkylningar, recensioner och att vara exalterad

Den 15 september har varit en blandning av sjukdomar, recensioner och längtan bakåt i tiden. Att jag varit sjuk under mitten av september kommer som en väldigt liten överraskning. Det var snarare att vänta. Och för fem år sedan var det alltså just det jag var. Dunderförkyld närmare bestämt. Och detta löste jag med ljudböcker. Ljudböcker är faktiskt himlars bra när man är sjuk och inte orkar läsa. Då kan man bara luta sig tillbaka och lyssna. Det känns dock som att det där med att ta det lugnt när man är sjuk är lite bortblåst sedan man fått barn. Jag får hela tiden nya insikter i att livet inte fungerar likadant längre.


För fyra år sedan hade jag läst Belle av Lesley Pearse och skrev en recension om den. Det var både bu och bä. Det är nog också mitt minne av den. Både bu och bä. Överlag är nog de böcker jag hittills läst av Lesley Pearse både bu och bä. De skulle kunna vara fantastiska men når liksom aldrig riktigt fram för mig.

"I grunden är det en bra bok och den har stor potential att bli jättebra, men vissa inslag gör att mitt intryck sänks väldigt mycket och därför stannar en bok som jag hade kunnat älska på ett "okej"."


Året därpå, 2013, var det ett söndagscitat av Elisabet Nemert. Hon har så många bra formuleringar i sina böcker. Just den här kommer från Röd måne.

"Det finns ingen starkare kraft än kärleken, inför den är vi alla likt ett nyfött barn, likt en bok där alla sidor är oskrivna. En djup och äkta kärlek tar ingenting ifrån någon, den bara ger. Det enda den kräver är mod, mod att våga utlämna sig. Och du saknar väl inte mod, Indra Ingridsdotter, eller gör du det?"


Och för två år sedan väntade jag ivrigt på trailern för Mockingjay Part 1. Det känns väldigt länge sedan. Nu längtar jag efter en ny bokserie att bli exalterad över och längta efter filmatiseringarna. Har ni några tips?






söndag 4 september 2016

Och så kom hösten...

Frasiga löv och vackra färger! Nu märks det att hösten är här. Så härligt tycker jag som gillar hösten. Jag älskar sommaren men hösten är ljuvlig med sin friskhet och med alla de vackra färgerna som kommer. Jag älskar att efter en varm sommar få börja kura ihop mig i soffan, tända ljus och mysa. Igår bakade vi höstens första äppelpaj och tände ljus så då kändes det lite extra höstigt här hemma.

Har ni några favoritaktiviteter under hösten eller något som ni alltid vill göra?




lördag 3 september 2016

Vargarnas tid av Elisabet Nemert



I Elisabet Nemerts nya roman kastas vi in i andra världskriget och får följa framförallt situationen för de skandinaviska länderna. Vi möter kriget genom journalisten Magdalenas ögon och får även stifta bekantskap med major Carl-Magnus. De båda hittar varandra i krigets kaos och kämpar tillsammans mot krigets fasor. Vargarnas tid handlar om modet att handla efter vad man tror på, att stå upp för andra människor och att vägra lyda order i en värld där så mycket ondska bortförklaras med att man endast lydde order.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Vargarnas tid var allt jag hoppades på och lite till. Jag blir alltid lite nervös när Nemert släpper nya böcker. Tänk om den här inte är lika bra, tänk om det där som verkligen får mig att fastna i hennes böcker inte finns där denna gång? Men jag hade inte behövt oroa mig. Vargarnas tid är precis lika bra som Nemerts andra böcker.

Vargarnas tidJag fastnade faktiskt direkt vid första sidan och hade svårt att lägga ned boken efter det. Lilla Skogstorp tog mitt hjärta direkt och kriget gör sedan snabbt antåg i och med Carl-Magnus upplevelser vid sitt besök i Tyskland. Kriget är sedan väldigt mycket i fokus. Historiska fakta och skeenden överlag är väldigt mycket i fokus på ett sätt som det inte riktigt brukar vara i Nemerts böcker. Det brukar vara mer fokus på relationerna och huvudpersonens utveckling. Det är absolut ingenting som är dåligt och visst ser vi mycket av karaktärernas utveckling och relation till varandra också men mycket handlar om kriget. Och det är bra. Andra världskriget kräver trots allt sitt utrymme av en bok som utspelar sig under den tiden. Och Nemert överraskar mig på ett positivt sätt genom att berätta väldigt mycket om våra grannländer! När andra världskriget skildras skönlitterärt är det min upplevelse att vi ofta hamnar väldigt mycket i Tyskland och det är därför väldigt intressant att vi här rör oss så mycket i Sverige, Norge, Finland och Danmark!

Jag gillar även i vanlig ordning karaktärerna. De allra flesta ger prov på stort mod och civilkurage vilket är något av en stötesten i Nemerts böcker. Jag tycker alltid att dessa ingredienser är så inspirerande! Och det gör mig lite varm om hjärtat att läsa om människor som offrar allt för andra och kämpar för det goda när det onda i övrigt slår emot en som starka vågor på havet. Det finns så mycket ondska att förtälja om andra världskriget att ljuset behövs också.

Nemert är också duktig på att skildra karaktärerna i bakgrunden. De tar oftast inte så stor plats men jag minns dem ofta efteråt. I det här fallet var det Victoria Rytterholm som jag fastnade för. Hennes styrka och mod stannade verkligen kvar hos mig. En underbar karaktär! Det är också lite kul att vi får möta så många personer som faktiskt funnits på riktigt. Att vi vet vad som händer med dem gör inte så mycket.

Nemert har med Vargarnas tid kommit nära vår samtid jämfört med tidigare och det är lätt att dra paralleller till den flyktingkatastrof som nu råder i världen och all ondska som sker. Vargarnas tid är en historia om att stå upp för andra, hjälpa sina medmänniskor och att visa mod och kärlek. Kärleken har såklart en viktig roll i boken, såsom det brukar vara i Nemerts böcker, men här tycker jag att kärleken främst skildras som en urkraft och en kärlek till sina medmänniskor. Vargarnas tid kommer stanna kvar hos mig ett tag. Det godas kamp mot ondskan känns ständigt aktuell.



Vargarnas tid. Författare: Elisabet Nemert. Förlag: Forum (2016).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat Vargarnas tid är Johannas deckarhörna.