Ronja - bättre på film?

Jag tycker att det är rätt roligt att se vilka sökord som har gjort att folk har klickat sig in just på min blogg. Vad är det som är intressant här och varför hittar man hit? Förhoppningsvis är det en och annan som tycker att det var värt att komma hit också och kanske gör ett besök igen. Bland sökorden finns det vissa saker som återkommer. Det är exempelvis mycket Moa Martinson, hon återkommer ständigt - kanske borde läsa igenom resten av hennes böcker också på tal om det?
Hur som haver så var det nu någon som hittat hit genom att skriva "Ronja Rövardotter är boken bättre än filmen". Mitt svar är ett enkelt ja.

Jag älskar visserligen filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker och just Ronja är ju en av mina stora favoriter. Men, boken är såklart bättre. Har man inte läst boken så är den väl värd att läsas även om man redan känner till historien genom filmen. Och det är egentligen samma sak med alla Astrids böcker tycker jag, för det är något speciellt med hennes språk och ton. Hon talar direkt till läsaren på ett sätt som inte framkommer lika tydligt i filmatiseringarna av hennes böcker. Och att tala med Astrid är ju något man bara inte får missa!

Niceville vs The Help

Läste boken innan jag såg filmen.

För det första måste jag klaga på den svenska översättningen, varför i hela fridens namn heter boken och filmen på svenska Niceville? Hur svårt hade det varit med en direktöversättning av The help? Inte för att Niceville är ett dåligt namn, det passar bra för boken men nu heter den ju inte så och det stör mig när de svenska översättarna sätter ett helt annat namn på böcker eller filmer. Som The bumblebee flies anyway som på svenska blev Memory. What!? Varför?

Men för att återgå till filmen så älskade jag den! Det var en riktigt bra filmatisering av en riktigt bra bok. Och det fanns en härlig humor som fanns underliggande genom hela filmen, trots att det ju bitvis blir väldigt allvarligt. Filmen hade helt klart glimten i ögat!


Vidare älskade jag också porträtteringen av karaktärerna, som kändes väldigt välgjort och enligt mitt minne av boken, mycket troget boken. Jag kan dock tycka att Skeeters pojkvän gjorde varken till eller från i filmen. Han var med för lite för att man skulle få en bild av honom och tillförde inte så mycket till historien i mitt tycke. Han känns som en bättre karaktär i boken, i filmen blev han mest... ja, lite onödig kanske.

Men allt som allt var det en jättebra film med många bra skådespelare som gjorde en perfekt tolkning av karaktärer såsom Hilly, Minny och Skeeter. Väldigt sevärd! Jag ångrar inte en sekund att jag köpte filmen och förstår inte hur jag kunde stå ut med att inte se den på bio.

Här har jag faktiskt väldigt svårt att välja vilken jag tyckte bäst om, jag älskade boken men filmen var otroligt bra gjord. Nej, det blir nog oavgjort!

Filmatiseringen av The Hunger Games

Varning för spoilers! Både vad gäller filmatiseringen och handlingen i boken och nästkommande böcker.

Jag var på premiären av The Hunger Games och filmen har diskuterats en hel del här hemma med sambon. Jag var riktigt nöjd med hur de hade valt att filmatisera boken och tycker att de verkligen har gjort boken rättvisa. Jag är nöjd med vissa förändringar och missnöjd med andra, men överlag tyckte jag att man fick fram en bra och seriös känsla filmen igenom.
Istället för att skriva en flytande text om detta så delar jag upp det lite kortare såhär:

Fördelar
- Sättet som Distrikt 12 presenterades på, som inte alls var som jag föreställt mig men fick fram situationen på ett väldigt bra sätt. Ett intressant sätt att visa tolvan på.

- Jennifer Lawrence och alla andra duktiga skådespelare som gjorde ett fantastiskt jobb. Jag gillade verkligen Lawrence tolkning av Katniss och tyckte att hon porträtterade henne superbra. Andra riktigt bra tolkningar kom fram i  bland annat karaktärerna Peeta, Cinna, Prim, Cato, Effie, Haymitch... erhm, ja jag skulle egentligen kunna fortsätta rätt länge...

- Prims reaktion vid Slåttern, perfekt. Skräckslagen, chockad och förtvivlad men ändå redo att inta sin plats som deltagare. Hela jag fick smått panik när jag såg hur denna lilla flicka tog ett djupt andetag och stoppade in sin lilla ankstjärt i kjolen och började gå mot Effie Trinket.

- Catos tal i slutet. Ett bra val att låta Cato bli mer mänsklig och samtidigt där visa vad Hungerspelen och huvudstaden faktiskt utsätter dessa barn för.

- President Snow. Jag har hört från spridda håll att alla inte tyckte att han var så bra, att han såg för snäll ut och inte hade den rätta känslan. Jag håller verkligen inte med, jag tyckte att han var helt klockren! Han fångade verkligen Snows beräknande och grymma stil. Det framkom också snyggt i filmen hur Snow ser människor som spelpjäser och inte som verkliga människor.

- Seneca Crane. Han var med precis lagom mycket och hans samtal med Snow erbjöd tittaren en bra inblick i situationen, både vad gäller Hungerspelen men också situationen i stort vad gäller huvudstadens förhållande till distrikten.

- Peetas maskering. Har hört andra som klagat på den, men jag gillade den, tyckte att han dök upp från ingenstans.

- Huvudstadens invånare och Katniss reaktion på dem. Perfekt. De var precis så galna, känslokalla men ändå engagerade som jag hade tänkt mig. Deras konstiga drag tas fram samtidigt som de inte uppfattas som robotar. Riktigt bra.

- Att vi fick se kommentatorerna och liknande jämsides med arenan. Det var ett bra sätt att ge en förklaring till många saker, exempelvis målbålgetingarna.

- Haymitchs lappar på fallskärmarna. En enkel men smart lösning till att visa Katniss tankar.

- Att de hade mycket tid innan Hungerspelen började på riktigt. Jag tror att det är nödvändigt för att den första filmen ska knytas samman på ett bra sätt med de två andra filmerna.

Nackdelar
- Ankomsten i huvudstaden. Elden var ju faktiskt rätt misslyckad. Den var okej, men verkligen inte mer än så. Jag hade tänkt mig att hela dräkterna skulle brinna och den lilla eld som vi fick istället höll inte riktigt för mina förväntningar på just den scenen. Men själva scenen i sig var dock så pass maffig och bra gjord i övrigt att det inte gjorde allt för mycket.

- Att Gale skrämde iväg Katniss byte i början. Kändes jättekonstigt. Varför skulle han skrämma iväg så pass mycket mat när båda deras familjer lever på svältgränsen?

- Otydligheten gällande vissa partier. Jag tyckte exempelvis att det blev rätt otydligt gällande hur det kom sig att exempelvis Katniss och Gale hade så många lappar i Slåttern, medans Prim bara hade en. Har man läst boken förstår man ju varför Katniss och Gale har mycket fler lappar än år som de varit valbara för Hungerspelen, men jag tyckte inte att detta framkom så tydligt i filmen.
Annars reagerade jag nog mest på otydligheten i förhållandet mellan Katniss och Peeta. Jag tyckte att hela grejen där blev otydlig. Är hon kär i honom eller är han kär i henne? Spelar båda ett spel? Efter Peetas intervju fick i alla fall inte jag någon känsla av att Peeta hade sagt att han var kär i Katniss för att han faktiskt var det, utan helt enkelt för att spela spelet. Inget annat sas ju heller. Och att de räddar varandra senare kan ju lika gärna bero på att de känner varandra, är från samma distrikt osv. Deras gemensamma scener kunde vidare enligt mig varit spelade från bådas håll, lika gärna som att de faktiskt kunde ha blivit kära där inne på arenan. Luddigt tycker jag, lite för luddigt!

- Scenerna i grottan. Så misslyckade. Ingen känsla alls faktiskt. Kände inte heller någon kemi dem emellan vilket kan utvecklas till ett problem senare om det fortsätter så, men som för allan del funkar nu när Katniss ju egentligen bara vill ha gåvor av Haymitch.

- Att samtliga dödsscener inne på arenan var så undvikande. Jag förstår tanken bakom det, men ibland tycker jag att man hade kunnat visa lite mer. Jag tycker ändå att filmen ska göras utefter handlingen och att åldersgränsen ska anpassa sig efter filmen. Som de gjorde den nu tycker jag emellertid att innehållet var ganska psykiskt tungt och att det fysiska våldet inte alls var problemet om man ser till debatten kring den åldersgräns som satts.

- Att Katniss aldrig hade problem med att hitta vatten. Jag trodde att detta skulle bli en del av filmen, eftersom att de underströk flera gånger hur vanligt det var att man dog av naturliga orsaker inne på arenan och att Haymitch påpekade att de skulle hitta vatten först. Blev förvånad när de sedan inte tog med detta.

- Mutanterna. Blev lite besviken på mutanterna som kunde ha varit mycket läskigare och som inte hade den mest skrämmande detaljen med sig, de andra spelarnas ögon. Tycker att den detaljen hade kunnat visa på hur långt man faktiskt är villig att gå för att ge publiken en bra show i Hungerspelen.

Allmänna funderingar
- Jag uppfattade Katniss som lite mer medveten om det rebelliska i hennes handling i slutet med bären, än vad hon är i boken. Detta var lite oväntat och kan vara både bra och dåligt. Dåligt därför att jag ser Katniss som en ofrivillig symbol som egentligen inte vill leda anfallen mot regimen, men bra därför att detta kanske funkar mycket bättre på film.

- Filmen hade en tyngre känsla än vad jag väntat mig, vilket gav en intressant vinkling av handlingen.

- De suddiga och snabba klippen. Jag störde mig själv inte alls på det här, förutom i slutscenen med Cato där jag tyckte att det var alldeles för svårt att hänga med i vad som hände. Men annars var det inget jag la märke till alls. Jag tror dock att man valt att klippa snabbt för att försöka visa så lite strid och blod som möjligt. Detta sätt att filma gör ju att man inte hinner uppfatta lika mycket av dödandet.

- Reducerandet av Haymitch. Haymitch är en av mina favoritkaraktärer men han var ganska nedklippt här och fick inte visa så mycket av sina karaktärsdrag. Jag tyckte att det var lite synd men kan också förstå varför. Antar att hans karaktär kommer att få lite mer djup och att hans alkoholism kommer att få en utförligare förklaring i nästa film.

Samtliga bilder är tagna från den här toppenbra sidan!


Allt som allt tycker jag dock att det är en riktigt bra filmatisering som har fångat det väsentliga i boken. Jag kommer definitivt att köpa den när den släpps på dvd!

Kings Carrie vs filmatiseringen Carrie från 1976

Läste boken innan jag såg filmen.

Jag fick lite kalla kårar när jag läste Carrie av Stephen King och kände till en början att filmatiseringen av boken från 1976 var lite lam. Jag ändrade mig dock under slutscenerna. Sissy Spacek är egentligen hela anledningen till att jag gillade filmatiseringen. Hon gör ett helt galet bra jobb i gestaltandet av Carrie, hon ser precis så undergiven ut som jag tänkt mig och blir precis så avstängd som jag föreställde mig i slutscenerna. En helt fantastisk rollprestation som särskilt kommer fram i balscenerna, från det att hon kommer dit nervös och på något vis så söt i sin enkelhet, precis som jag tänkte mig Carrie under balen - och senare precis så hänsynslös men ändå så fruktansvärt sårad och tillintetgjord som jag föreställde mig slutet av balen.

Ett extra plus var ju också att se John Travolta i en av sina första filmroller och redan här kan man ju konstatera att killen vet vad han gör framför kameran. Han fångade den avskyvärda karaktären Billy Nolan på ett bra sätt.

Jag var dock lite besviken på Carries mamma som jag blev väldigt skrämd av i boken, men som här inte alls föreföll mig särskilt skrämmande.

Bilden hittas här

Överlag var det dock en bra filmatisering, men boken var givetvis bättre. Filmen fick inte fram alla viktiga små delar som tas upp i boken, vilket jag tyckte att den förlorade en del på. Jag var också besviken på det pinsamma slutet där Carrie skulle skrämmas en sista gång, tyckte att det framställde henne på ett sätt som boken inte framställer henne som. Hennes förmåga känns inte alls som en sjukdom, vilket King beskriver den som, efter den scenen.

Har hört att det även finns en filmatisering från 2002, kanske ska ta och se den också?

Harry Potter och dödsrelikerna vs Harry Potter and the deathly hallows, part 1 & 2

Givetvis lästes boken före jag såg filmen (fanns det något annat alternativ?)

Jag har nu bara sett ”part 2” en gång och således har jag nog mest funderat över saker som stör mig. Främst stör jag mig på att de mestadels klippt bort historien om Dumbledore. Med tanke på att de tydligen ändå inte tänkte utveckla det tvivlet hos Harry (och läsaren) vilket görs i boken, så kändes det så onödigt att bara ta med små bitar av detta tvivel (som i filmen inte var något tvivel alls).

Och så stör jag mig på en sådan liten sak som att Lupin nämner hans och Tonks son i slutet av filmen trots att vi inte ens vet att ungen existerar (jag är småsint, jag vet). Det kändes i alla fall bara onödigt, om de nu ändå inte tyckte sig ha tid att ta med sonen så var det ju bara överflödigt att nämna honom alls.

En annan sak jag blev lite besviken på var hur det tycktes som att alla elever på Hogwarts ständigt var i panik och sprang för sitt liv, vilket inte var min uppfattning när jag läste boken. Tvärtom fick jag då känslan av att de elever som stannade kvar faktiskt stannade för att slåss och att de alla kämpade tappert. I filmen tycktes de snarare leta efter en väg ut allesammans (vilket man dock kan förstå).

Till det bra så var jag väldigt nöjd med hela ”part 1”, där var det ytterst få grejer jag störde mig på. Förutom då givetvis det lustiga i att den, för filmerna, helt okända brodern Bill Weasley helt plötsligt presenteras. Men i övrigt var jag nog väldigt nöjd med den. Visst har de ändrat småsaker där också, men det mesta känns helt befogat och man kan ju inte ta med allt.

Gällande ”Part 2” så fanns det ju en hel del bra där också. I stort sett tyckte jag att den var väldigt bra, ett bra slut på filmserien. Jag gillade skarpt ett par scener, bland annat då Voldemort går runt med nedblodade fötter bland de döda svartalferna, Harrys konfrontering med Snape framför alla elever och Snapes överlämnande av sina minnen till Harry, vilket följdes av själva minnena. Framförallt tyckte jag att de lyckas väldigt väl med scenen i Kings Cross, den hade kunnat bli så dålig men istället blev det en av de bästa scenerna i filmen! Och jag glömde ju nästan Nevilles tal! Det tyckte jag var riktigt bra, liksom tolkningen att Neville hade fallit för Luna, lite oväntat dock.

Så överlag tyckte jag att båda delarna av den sista delen, var väl filmatiserade även om jag hade en del invändningar här och där. Så har det ju emellertid alltid varit, det måste givetvis vara väldigt svårt att filmatisera sådana omtyckta böcker. Men givetvis är ju boken bättre än filmerna.

Grogans Marley och jag vs. Frankels filmatisering av boken

Såg filmen innan jag läste boken.

Att se filmen innan boken gjorde inte så mycket i detta fall enligt mitt tycke. Känner att det inte inverkade i någon större mening och ser dem som bra båda två.

Jag tycker att filmatiseringen har lyckats och att den är rätt trogen boken. Det finns emellertid ett större fokus på Marley och ett mindre på John i boken vilket filmen ignorerar till viss del och istället väljer att visa delar av Johns liv och känslor som inte beskrivs i boken. Detta är dock inget som stör mig på något sätt. Jag tycker inte att boken förlorar på att inte fokusera på John, medan filmen kan behöva detta fokus för att få till en snyggare historia på vita duken.

En bra filmatisering av en bra bok, där båda har olika fördelar medan ingen för mig är den uppenbara förloraren dem emellan.

En blomma i Afrikas öken vs. Hormans Desert Flower

Bild tagen från Bokus

Läste boken innan jag såg filmen.

Waris Dirie har skrivit den självbiografiska boken En blomma i Afrikas öken som senare kom att bli filmen Desert Flower med regissören Sherry Horman. Till skillnad från vad många andra verkar tycka så tycker jag nog att filmen faktiskt skildrar boken relativt bra. Jag säger relativt, då det givetvis finns en hel del som skulle kunna vara bättre.

Många verkar haka upp sig på att filmen inte skildrar så mycket av ämnet kvinnlig könsstympning vilket är hjärtefrågan. Jag tycker dock att boken i stort sett är likadan.
Mitt minne av boken är en rätt stor besvikelse då det visserligen var en bra bok men det mest intressanta beskrivs inte lika mycket som det ointressanta - Waris Diries modellkarriär.
Jag tycker både film och bok känns hoppiga. Till en början får vi ta del av ämnet kvinnlig könsstympning men sedan lämnas detta och vi får fokusera på modellkarriären som jag personligen inte alls finner intressant, och sen i slutet är det plötsligt totalt fokus på kvinnlig könsstympning igen.
Jag tycker nog att både film och bok hade kunnat fokusera mer på just den kvinnliga könsstympningen, dess föjder och orsaker istället för att ge en så målande beskrivning av modellkarriären. Boken gör visserligen detta i högre grad men är ändå enligt min mening lik filmen i tendensen att det lämnas stor plats åt en modells alla problem.

Bild tagen från imdb

Så jag vet inte riktigt vilken av boken eller filmen som jag tyckte var bäst. Förmodligen är det ju boken som vanligt, då den trots allt tar upp kvinnlig könsstympning mer än vad filmen gör, dock ändå alldeles för lite. Både boken och filmen har så stor potential att vara riktigt, riktigt bra och ändå kände jag mig besviken på båda...

Högläsaren vs The Reader

Såg filmen innan jag läste boken.

Filmen erbjuder i princip samma historia som boken men med en viktig skillnad. Personligen tycker jag nämligen att det är en mycket större tyngdpunkt på förintelsen i boken. Själva rättegången mot Hannah är också mycket mer utdragen, under vilken det resoneras väldigt mycket kring just förintelsen, dess följder och lärdomar. Just detta resonerande tycker jag är det som gör boken så bra, vilket gör att jag saknar det i filmen nu efter att ha läst boken.

Så trots att filmen är en väldigt god tolkning av boken så blir det boken som trots allt är strået vassare, just på grund av det resonerande som inte kommer fram i filmen.

Herrströms Tusen gånger starkare vs Schildts Tusen gånger starkare

Läste boken innan jag såg filmen.

Ja, det handlar då om Christina Herrströms bok Tusen gånger starkare och filmatiseringen av boken, som regisserades av Peter Schildt. Jag älskade boken och hade således stora förhoppningar på filmen men blev aningen besviken. De delar av boken som är med är väldigt välgjorda och speglar bokens budskap exemplariskt, men jag blev lite besviken på att "början på slutet" (som huvudpersonen Signe uttrycker det) kortades ner så pass mycket. "Slutet" håller ju faktiskt på ganska länge och det är ett väldigt givande slut som gav boken mycket av dess rättframhet och realistiska framställning av jämställdhet mellan könen i skolan. Så det var ett minus för filmen.

Överlag var det emellertid en riktigt bra film, som jag tror att man får ut mest utav om man har läst boken innan.
Och boken var den givna vinnaren av dessa två, den var klart bäst!