Katitzi rymmer, av Katarina Taikon

Katitzi rymmer är den fjärde boken i Katarina Taikons självbiografiska bokserie om den romerska flickan Katitzi. I denna bok bestämmer sig Katitzi för att lämna livet i lägret och den ständiga misshandeln hon utsätts för av sin fars fru som hon kallar Tanten. Hon ger sig av för att försöka hitta sin mormor Mami...

Den fjärde boken är på flera sätt en av de starkare i själva historien och utformningen, då den har en tydlig röd tråd och behandlar samma ämne boken igenom. Vissa av Taikons böcker tycker jag har en tendens att bli lite hoppiga mellan flera olika ämnen, istället för att fokusera på ett specifikt problem. Men denna är väldigt centrerad kring just att Katitzi rymmer och varför hon gör det.

Den politiska diskussionen gällande romers rättigheter får vila i denna bok och istället lyfter Taikon fram ämnet barnmisshandel. Jag känner dock att jag saknar Katitzis känslor inför det hon utsätts för, som visserligen skildras men inte så speciellt ingående. Jag antar att detta beror på att det är en barnbok som ju inte kan vara allt för tung att läsa då målgruppen främst är barn.

Överlag en av de bättre böckerna i serien som dessutom slutar på ett hoppfullt och spännande sätt. Fortsättningen finns i Katitzi, Rosa och Paul.

Jag har tidigare skrivit om Katitzi, Katitzi och Swing och Katitzi i ormgropen!