Jag vill tokälska Alice!

Jag vill älska Alice i Underlandet. Jag vill tokälska den. Men jag gör inte det. Jag tycker att den är rolig, men mest konstig. Jag stör mig kanske för mycket på att jag vill upptäcka massa dolda budskap i vareviga mening och förstå vad boken egentligen handlar om? Jag vill krypa in i Lewis Carrolls hjärna och stanna där ett tag för att reda ut vad som menas med allting. Vad vill sägas med alla konstigheter?

Egentligen gillar jag det här med att den är konstig. Det är mysigt på något sätt. Men jag vill förstå det konstiga. Förstå vad det symboliserar och veta vad som står mellan raderna. Istället ser jag bara det som står svart på vitt. Jag brukar inte vara så korkad när det gäller sådant här men i det här fallet är jag helkorkad. Jag förstår ingenting.

Men Underlandet är ju ett så härligt ställe. Man blir stor av en kaka och liten av en annan. Det finns stressade kaniner och elaka spelkort. Det dricks te och sjungs roliga sånger och man känner att det här är heltokigt!
Men jag nöjer mig ändå inte med det. Visst, det är tokigt och det är kul men vad symboliserar det?

Jag kanske borde tänka att det inte egentligen finns någon mening och bara gilla galenskapen. Kanske är detta den mycket enkla förklaringen: "We're all mad here!"