Ten o'clock postman - bring me my letter!

Helst nu. På en gång. För jag kan inte vänta så mycket längre!

Posten brukar komma förbi vid tio, precis som i låten ni vet, men än så länge lyser den med sin frånvaro. Jag borde få mina böcker idag så jag hoppas verkligen att de dimper ner i min brevlåda snart. Det är kurslitteratur och "Den andra systern Boleyn" som det väntas otåligt på.

Nu ska jag försöka sluta titta efter posten och istället koncentrera mig på mina instuderingsfrågor som ska vara inlämnade idag. Jag fuskade lite imorse och läste ut "Så länge vi båda andas" istället för att plugga. Återkommer med mina tankar om den boken senare. Hoppas ni får en bra dag! Och att den är roligare än min som kommer fyllas av faktan och teorier.

Kurslittteratur eller slutet på sista Twilight-boken?

Svårt val.
Jag vet att jag borde välja kurslitteraturen, men å andra sidan är det ju bara ca 100 sidor kvar av "Så länge vi båda andas" och den är ju lite beroendeframkallande.

Egentligen var tanken att jag skulle hinna läsa ut den igår när jag gick och la mig men jag somnade med den i händerna istället. Vaknade till när boken damp ner i ansiktet på mig - aj!
Hur som haver blev den inte utläst och ligger nu på bordet framför mig och lockar. Kurslitteratur eller Twilight? Twilight eller kurslitteratur?

Den första snön

Den allra första snön föll just över mig. Jag har i alla fall missat om det kommit några snöflingor tidigare. Jag älskar hösten och vintern, det är de allra bästa årstiderna. Sommaren ligger såklart också nära men det är något visst med hösten och vintern.

Jag har försökt att inte slänga mig över En julsaga av Charles Dickens förrän det börjar lida lite mer mot julen. Men kanske kan man snart rättfärdiga att läsa igenom den eftersom snön börjar komma? ;)

Den andra systern Boleyn

Jag såg nyligen filmen "The other Boleyn girl" och föll direkt för den. Det tycks inte som att någon annan i min närhet verkar uppskatta den överhuvudtaget vilket jag har svårt att förstå. Den är väl trots allt en ganska fascinerande film?

Självfallet föll jag direkt för Annes karaktär vilket är typiskt mig då det visade sig att många andra tyckte att hon var något utav skurken i dramat. Visst är systern Mary också intressant men inte på långa vägar lika fascinerande som Anne.

Hursomhelst så blev jag såklart genast intresserad av att läsa boken men dilemmat låg i att jag lovat mig själv att spara mina pengar nu. Det gick emellertid inte att låta bli när den såldes under femtiolappen på Bokus. Ett litet klick och sen var den beställd. Nu väntar jag otåligt på att den ska komma till min brevlåda.

Om boken bara är hälften så bra som filmen så är det värt det. Har börjat tänka om lite i frågan om man ska se filmen före man läser boken eller tvärtom. Återkommer om det vid ett senare tillfälle.

Förkylningstider = tid att läsa?

Jag känner att det är en förkylning på g i kroppen vilket inte alls är välkommet. Jag har sannerligen inte tid att bli sjuk nu när det är sista veckan för inlämning till skolan och allting. Planen ser ut som så att ta det lugnt idag och läsa kurslitteraturen och bli frisk imorgon och skriva uppgifterna. Hoppas att min kropp går med på det som hjärnan tyckte lät som en väldigt bra idé.

Det finns ju dock små ljuspunkter med att vara sjuk. Man får ju alltid mer tid att läsa. Just nu har jag "Så länge vi båda andas" av Stephenie Meyer i händerna. Den är lättläst och svår att lägga ner även om jag inte är speciellt påverkad av den fortfarande pågående (?) hysterin kring Twilight. Det är väl inget mästerverk men visst är böckerna bra. Återkommer förmodligen senare med en liten rescension över serien för jag tror nog inte att jag sagt ett enda litet pip om dem tidigare.

Nu ska jag släpa mig in i köket för att dricka mer te med äcklig honung i.

Filmen bättre än boken?

När jag började läsa Häxorna i Eastwick så blev jag snabbt ganska kritisk – med all rätt visade det sig.

Jag hade väntat mig att boken skulle likna filmen vilket den inte alls gjorde. Nej, det kändes knappt som att det kom fram någon vidare vettig handling och därför är det nog sannerligen inte en bok som jag kommer att läsa igen.
Jag kände inte heller något större intresse för karaktärerna som mest bara förbryllade mig, vilket visserligen kan vara på grund av att jag jämförde dem med filmens sätt att visa dem. De hade dock inte mycket att komma med kändes det som, det hände liksom inget speciellt med huvudpersonerna. Samtidigt såg handlingen rätt annorlunda ut gentemot filmen, vilket förvirrade mig en aning då jag trodde att jag skulle ha någorlunda koll på hur historien skulle gå, men icke.

Karaktärerna eller handlingen var helt enkelt inte som det är porträtterat i filmen, man tycks sannerligen ha tolkat boken väldigt fritt i filmen. Dock så tyckte jag mycket mer om filmen än boken, så deras fria tolkning gjorde uppenbarligen historien mer intressant, i alla fall enligt mitt tycke.

Visst blir man chockad när filmen är bättre än boken men nåja, det händer ju ibland.

Sagan om Isfolket

En vän till mig har pratat om Sagan om Isfolket i över ett år nu och jag har onekligen varit lite intresserad av serien men det har varit så mycket annat som ska läsas hela tiden. Nu har jag emellertid börjat läsa den och kommit till tredje boken. Hittills är jag bara positiv till den men nog känns det lite konstigt att huvudpersonen plötsligt inte alls är Silje utan Sol, men man vänjer sig väl för de byter ju senare också.

Den tredje boken som jag började läsa igår heter ”Avgrunden” och det tycks vara magi och svartkonster som är lite utav handlingen vilket jag tycker om, jag har ju en viss förkärlek för häxor om det undgått någon ;)

Dålig aktivitet! Skämmes!

Ja, skämmes på mig. Det har varit otroligt dålig aktivitet här på bloggen under den senaste tiden. Saken är den att det har varit sjukt mycket att göra och hinna med så bloggen har blivit lite lidande bland allt skolarbete. Ska försöka ändra på det nu! Ska skärpa mig ;)

Vissa fredagar är bättre än andra

Somliga fredagar är bättre än andra. Fredagar när man har fått köpa kläder, krupit upp i soffan med en ny bra bok och känt att man har hela helgen framför sig – sådana fredagar är bra. Och de blir ju bara ännu bättre när familjen kommer hem från storhandlingen och har med sig ostbågar och en massa gula kiwis – är man allergiker och älskar kiwi och nyligen upptäckt att man kan äta gul kiwi då äter man gul kiwi tills det inte får plats mer.

Nya kläder, nya böcker, ostbågar, kiwis och icke att förglömma - Så ska det låta. Så borde varje helg få börja. För det är bra fredagar det. Riktigt bra fredagar.

Häxorna har varit mitt sällskap i påsk

På Skärtorsdagen sticker häxorna till Blåkulla men hos mig har de varit hela påsken och sällskapat. Det har varit dåligt med skrivandet i bloggen därför blir det påskuppdatering idag.

Mitt arbete om häxorna ska snart vara inlämnat och således har jag suttit med häxor hela påsklovet. Somliga bitar har självfallet varit roligare att skriva än andra. Historier om Blåkulla och Djävulen är faktiskt rätt roande – hur kan man ta en häxa som rider på en upp och nedvänd ko seriöst? ;)
Igår var det emellertid dags för de två jobbigaste avsnitten som jag skriver – tortyren och avrättningarna. I det fallet är det inte alltid så härligt att läsa alla dessa böcker som jag omgiver mig av – de tenderar att vara allt för bra på att beskriva. Efter att ha läst hur man filade sönder händerna, vred ur leder och behandlade de sk häxorna på de mest omänskliga sätt, så blir man inte speciellt munter.

Så de senaste dagarna har jag spenderat mycket tid hängandes över böcker av bland andra Bengt Ankarloo, Ebbe Schön och för all del även Jan Guillou. De har varit ett förträffligt sällskap med tanke på situationen. Jag menar det har ju faktiskt varit strålande solsken hela veckan i princip och vad har jag varit tvingad till? Jo, sitta inne framför datan! Mina ögon har definitivt tagit stryk av det också för de värker konstant. Men snart är jag äntligen klar, nu är det bara slutspurten kvar plus lite massavrättningar som kommer vara lite jobbiga att skriva. Jag är nog lite för känslig för sådant här ;)

Det har kanske inte varit den allra bästa påsken i mitt liv men jag har i alla fall haft ett trevligt sällskap – vem skulle inte vilja spendera några dagar med häxor? De är ju faktiskt ett synnerligt intressant släkte! :)

Jag råkade även snubbla över filmen Practical Magic som visades på TV, således en bild därifrån med passande tema..

Söndags citat - En komikers uppväxt

Det är ju påsk och allting så därför valde jag ett citat med koppling till dagen. Således kommer här en bit ifrån En komikers uppväxt av Jonas Gardell;

"Ritva har kommit hem från Solveigs Livs. Hon stiger ur bilen med matkassarna.
- Och vad håller ni på med? frågar hon misstänksamt.
- "Jesus återuppstår ifrån de döda."
- Och Juha är Jesus och jag är ängeln och pappa är stenen som är framför graven, förklarar Marianne.
- Soluret välte, säger Bengt. Satans skit!
- Han är världens sämsta sten, klagar Juha, han bara pratar hela tiden. Om du vill kan du få vara de tre sörjande kvinnorna.
- Nej tack lille vän, säger Ritva, herregud Bengt, varför lånar du dig till de här sagorna?
- Det är inga sagor! protesterar Juha och Marianne samstämmigt.
Ritva himlar med ögonen och går mot huset med kassarna.
- Jag har fått barn som tror på Gud. Vad har jag gjort för fel i min uppfostran?"

Drömmens uppfyllelse av L.M. Montgomery

Det här är den tredje boken om Anne på Grönkulla och det är nu dags för Anne att möta högskolestudierna vilket gör att hon måste lämna Grönkulla. Åren av studier följs åt av såväl gamla som nya vänner och Annes liv fylls fortfarande av samma kärleksfullt berättade små incidenter som ger liv åt berättelsen.

Jag har som tidigare nämnt alltid gillat spelet mellan Anne och Gilbert och deras förhållande utvecklas i denna bok till min glädje. Jag saknar visserligen deras gnabbande men de ska ju också växa upp någon gång. Förhållandet Anne och Diana emellan är ju emellertid samma gamla uppskattade vänskap som tidigare trots att Diana går före Anne in i giftermål och ansvars – landet, till viss sorg för Anne.
Vi får också se mycket av fru Lynde vilket alltid varit en karaktär som fascinerat mig, hennes presentation i första boken är en av mina favoritbitar och sedan dess har hon hängt kvar.

Jag som inte läst någon av böckerna förutom den första förrän nu, är mäkta glad att jag fortfarande har sex böcker kvar att läsa om Anne och hennes liv. Författarens kärlek till den drömmande unga kvinnan Anne Shirley lyser igenom som den starkaste sol och det höjer böckerna till höjderna. I alla fall för mig. Jag har totalt förlorat mig i denna värld och det känns nästan lite ledsamt att jag ju inom en snar framtid kommer att nå slutet på bokserien. Men än så länge finns det mycket kvar att veta om Anne och alla hennes upptåg. Näst på tur är Anne på egen hand.

Söndags citat - Jenny

"Hur allt började? Hur ska man någonsin kunna veta i vilket exakt ögonblick något igångsätts och sedan inte kan stoppas? Kanske man snarare borde formulera frågan om det hade kunnat gå på något annat sätt än det gjorde? Om det hade kunnat bli annorlunda. På den frågan måste svaret bli: Naturligtvis. Och naturligtvis inte.
Vid varje tidpunkt i den här historien, liksom i varje historia, har de agerande ett val, de kan handla på ett visst sätt, men de kan också låta bli. Det är först i efterhand något synes oundvikligt eftersom det bevisligen hände.
Så naturligtvis hade det kunnat vara annorlunda. Om allting bara hade varit annorlunda.
Och naturligtvis hade det inte kunnat vara annorlunda. Eftersom det inte är det."

Jenny av Jonas Gardell

Perfekt läsväder

Solen skiner och jag bara längtar efter att få gå ut till bänken på trädgården och sätta mig och läsa ut Anne på Grönkulla. Jag har alltid gillat spelet mellan Anne och Gilbert och det börjar ju sättas på sin spets nu. Fingrarna riktigt kliar efter att få slå upp boken och läsa de få kapitel som är kvar. Och vädret är verkligen underbart perfekt för att slå sig ner i och läsa en riktigt bra bok.

Dessvärre är detta inte min verklighet för stunden. Först måste jag skriva lite på ett projekt så istället blir det att slå i faktaböcker. Men när jag har skrivit ett eller två kapitel så kan jag kanske tillåta mig själv att slå mig ner på den där bänken med boken i högsta hugg. Längtar redan nu! Men först blir det till att vara lite produktiv och duktig. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge ;)

Vampyrer och vårsol

Ja... inte tillsammans alltså. Vampyrerna tittar fram på min tv från en dokumentär på svt just nu. Väldigt intressant må jag säga. Vampyrer har inte alltid fascinerat mig även om jag älskade En vampyrs bekännelse när jag var liten men nu på senare tid tycks de ju poppa upp både här och var och även jag har fastnat lite för dem.

Idag sken solen - för att komma till det andra ämnet - och oj så härligt det var! Det går inte att förklara riktigt hur det luktar men det luktar vår ute! Och då vet man att det är nära till sommaren. När jag gick av bussen idag så droppade små regndroppar på mig och jag blev sådär sprudlande glad för att det inte var snö. Även fast jag hatar våren så riktigt spritter det i mig just nu.


Det är sol ute och vampyrer inne. Och Anne på Grönkulla väntandes - rätt bra ändå...

Nu får jag skärpa mig!

Jag lovade mig själv att försöka läsa en bok åt gången det här året! Möjligen två. Tror ni att jag höll det eller? Nej inte ett dugg! Nu växlade jag mellan En plats i solen och Varsel och jag försöker att läsa så ofta jag kan och det funkade riktigt bra. Pride and prejudice ligger lite på is ett tag, är inte riktigt på Austen-humör. Så två böcker var väl rätt okej men ja... så klantade jag till det.

Jag tog en tripp in till biblioteket i väntan på bussen idag. Jag hade inte planerat att låna något eftersom jag ändå inte har tid och dessutom har två böcker på g redan. Sedan råkade jag gå förbi en hylla jag inte skulle ha gått förbi - och så hux flux låg Anne på Grönkulla i min väska när jag kom ut därifrån. Att jag aldrig skärper mig!

Men samtidigt som jag är irriterad på mig själv så är det total lycka och läsglädje att läsa den tredje boken i serien om Anne. Den är dessutom bara omkring 300sidor så den lär gå rätt fort och så kan jag återgå till de andra två böckerna. Men tills dess kan jag förlora mig i Avonleas målande och vackra värld.





Bilden är från min favorit bland filmatiseringarna och den gjordes 1988 vill jag minnas.

Söndags citat - Hatets barn

”Han vände hastigt på huvudet och såg stint på henne ett par sekunder innan han lät höra ett glädjelöst ”Ha!” Sedan vände han sig långsamt om och tittade på Mary Ellen igen och sa: ”Hon skulle hellre vilja ha djävulen på sin sida än mig. Eller hur, Mary Ellen?””

Ja, jag är ju som sagt väldigt inne på Hatets Barn nu. Inser också att jag blandar de engelska och svenska titlarna lite men det är alltså Dinner of Herbs igen. Och Hal är ju som sagt min favorit och det är han som här gnabbas med Mary Ellen i vanlig ordning. Mary Ellens påfallande tystnad efter detta citat talar väl mer eller mindre åt henne.

Jag har alltid gillat spelet mellan de tre ungdomarna som denna bok handlar om. Hur Mary Ellen och Hal hela tiden hänger efter Roddy som faller för någon helt annan än Mary Ellen skulle önska, och samtidigt hur Mary Ellen så tydligt i somliga fall visar att Hal inte är ett dugg intressant – det är bara Roddy hon vill prata med och Hal kan lika gärna gå och gräva ner sig i princip. Och Hal visar lika tydligt tillbaka att Mary Ellen gärna kan strunta i att hänga efter dem. Och så Roddy mitt i allt detta som alltid är helt uppe i sina egna tankar och inte bryr sig ett dyft om vad alla andra håller på med.
Haha det där var säkert helt osammanhängande om man inte läst boken eller möjligen sett serien. Men saken är den att om ni inte gjort det så borde ni det! Om inte annat så för att höra deras ”Åh du! Du!” som de tar till när det inte finns några ord för deras frustration. ;)

De förstörde de två sista avsnitten!

Såg precis de sista två avsnitten av A Dinner of Herbs och jag blir så upprörd så att jag kokar! De ändrade historien och sabbade två av mina favoritkaraktärer – Hal och Maggie. Och var de verkligen tvungna att byta skådespelare? Gud så trist, nu är jag faktiskt lite besviken.

Men försöker se det på den ljusa sidan; de andra 4 avsnitten var riktigt bra och jag kan knappt vänta tills jag får läsa boken igen! Var alldeles för länge sedan, kanske till och med ett helt år?

Stephen King har slutat jaga mig

Stephen King har sannerligen flåsat mig lite i nacken på senare tid. Ganska länge faktiskt.

Jag såg aldrig skräckisar som liten (även om mina föräldrar lät mig se i princip allting annat och det jag inte fick se såg jag i alla fall) eftersom min mamma hatar dem. Således var jag inte bekant med genren förrän i högstadiet och då slog det till ordentligt. Jag började se så mycket som möjligt och fascinerades mest av Stephen King. Men det blev ändå inga böcker lästa. Jag har alltid räknat med att böckerna ska vara tusen gånger värre än filmerna, det är ju det folk säger i alla fall, så därför har jag inte vågat riktigt. För visst, jag är en feg stackare och blir rädd för filmerna men jag ser dem ändå ;) Intressant faktum att människor gillar att skrämma sig själva..

Hursomhelst! Nu har det i alla fall hänt. Jag har köpt Varsel av Stephen King och börjat läsa den. Okej, jag fuskade. Jag såg filmen först. Men än sålänge gör det mig inte så mycket, vi får väl se när jag läst klart boken. Hitills är den inte fullt så skrämmande som jag trott, men jag vågar inte riktigt chansa så jag byter gärna till Marklunds En plats i solen på kvällen. ;) Tanken på mannen på bilden (Jack Nicholson i filmatiseringen - The Shining från 1980 om jag inte minns fel) precis innan man ska sova känns inte alltför lockande faktiskt.

Nu är alltså jakten slut. Stephen King har hunnit ifatt mig och vem vet hur detta går, bara framtiden kan utvisa om det är slut med skräckisar för min del eller om jag just börjat.

Hatar våren - älskar solen

Äntligen skiner solen på oss! Helt underbart att vakna och känna solen värma upp fötterna som lyckats leta sig ut ur högen av täcken samtidigt som man drar en suck av välbehag över att vara ledig under dagen. Tack till den underbara solen och våren!

Varför tackar jag våren? Jag hatar våren! Jag har alltid hatat våren. Folk tittar snett och undrande när jag säger att jag tycker bättre om hösten än våren. Vart är männen med de vita rockarna frågar de sig medan jag försöker förklara att våren endast är en utdragen plåga.

Våren är fin nu, just precis nu är den fin. Precis när första solen kommer, när de allra första blommorna kommer upp och när allt väcks till liv igen. Efter det är våren ett mörker. Inte bokstavligt men rent psykiskt. Mars är årets värsta månad. Fruktansvärt långtråkig och det händer ingenting och folk är sjuka hit och dit. Och hela våren är lite likadan. För alla blir helt galna så fort solen kommer och tror att man kan gå i kortärmat. Och så blir allt galet folk sjukt. Och så är alla sjuka och kan inte njuta av solen ändå. Alternativt så kommer inte solen och halva våren består av gammal vinter som vägrar släppa taget (det är inte vinter heller, det är slask och grått). Nej, våren är då inte mycket att hurra för. Våren är bara en väldigt seg start inför sommaren som är värdig kärlek i massor. Våren är det inte.

Men nog klagat på våren, för den för ju ändå med sig solen och solen gillar jag absolut! Således har det smittat av sig på bloggen och den ser lite ljusare ut nu än tidigare då jag hade lite mer mörkrött tema, nu blir det gult!

Hoppas att ni andra också har varit ute och njutit av solens sköna strålar idag. Jag håller tummar och tår för att solen ska titta fram imorgon också för då har jag en inplanerad promenad :)

Bridget Jones Dagbok

Jag har tidigare sett filmen men aldrig läst boken förutom små korta bitar, så nu bestämde jag mig – nu ska boken läsas. Och det ångrar jag inte.

Den är rolig och lagom lättsam samtidigt som man stönar igenkännande åt incidenter och tankesätt, men mest åt Bridgets sjukt tröga funderingar.
Historien kräver väl knappast en närmare beskrivning så jag nöjer mig helt enkelt med att rekommendera boken om man gillar genren, om man nu mot förmodan inte redan läst boken. Den är väl en typ av klassiker inom genren. Rolig och småsöt som den är så ger den en härlig avkoppling för stunden.

Söndagscitat - Harry Potter och halvblodsprinsen

””Dessutom har du varit med om all den där förföljelsen från Ministeriet när de påstod att du var otillräknelig och en lögnare. Man kan fortfarande se märkena där den där ondskefulla kvinnan tvingade dig att skriva med ditt eget blod, men du höll ändå fast vid din historia…”
”Man kan fortfarande se var de där hjärnorna virade sig runt mig på Ministeriet, titta”, sa Ron och drog upp ärmarna.
”Och dessutom har du vuxit nästan tre decimeter under sommaren”, avslutade Hermione utan att låtsas om Ron.
”Jag är lång”, sa Ron utan anledning.”

Ja, Harry Potter ja. Närmare bestämt den sjätte i ordningen – Harry Potter och Halvblodsprinsen. Jag ser verkligen fram emot att få se den sjätte filmen och hoppas att de gör något bra av den.

Detta är på sätt och vis är en av de bästa böckerna och på sätt och vis en av de sämre. Saken är väl den att det inte händer så mycket i själva kriget – på den punkten är det ju rätt dött. Däremot så händer det ju en massa andra roliga och intressanta saker. Till exempel så får vi ju åter träffa Malfoy som varit lite i skymundan innan, en mycket intressant karaktär som är en av mina favoriter.

Citatet ovanför tycker jag speglar lite tonen på boken, utan att det avslöjar någon större händelse eller utveckling. Den är lite lättsammare än de andra kan jag tycka då det fokuserar mycket på relationer och kärlek vilket skiljer sig lite från den kamp mot det onda, tortyr och förräderi som de andra böckerna svämmar över av. Sedan finns en hel del sådant här också såklart, men det är lite som en semester, en laddning inför den slutgiltiga striden. Och självklart är det ju inget fel på det – tvärtom är det här en av mina favoriter. Om inte annat så för att Ron ofta påpekar oväsentliga saker som att han är lång. ;)

(Bilden är en av de som har släppts från sjätte filmen)

I taket lyser stjärnorna

Den får helt klart högsta betyg. En väldigt bra bok som känns brutalt ärlig och som berör. På sätt och vis kände jag att det var väldigt jobbigt att läsa boken då den kastade ut många av mina egna tankar och upplevelser emot mig utan att jag kunde protestera. På ett sätt var det skönt men på ett annat sätt så blev det lite för personligt för mig. Men det bidrog även till att jag inte kunde lägga ner den.

Boken handlar om Jenna som är tretton år och just har börjat sjuan. Hennes värld kretsar kring hur man blir populär, varför brösten inte växer, hur hon hatar skolans snyggaste tjej Ullis och kring snygga Sakke som knappt vet att Jenna finns.

Det är i alla fall vad hennes värld borde kretsa kring men istället kryper annat in. En rullator, piller, peruker och en lägenhet som är anpassad efter Jennas mamma. Mamma är sjuk i cancer. Om mamma dör vill inte Jenna heller leva längre.

I taket lyser stjärnorna är en väldigt bra bok. Den tar upp vardagen såväl som vad som gömmer sig bakom vardagen. Jennas mammas sjukdom skildras på ett träffande och realistiskt sätt och alla som varit i en liknande situation som Jenna kan säkerligen känna igen sig.

Johanna Thydell är en skicklig författare och hon skildrar människor på ett ärligt vis, det är inte en förskönad bild vi får av dem utan en väldigt ärlig där båda bra och dåliga sidor finns med. Det finns en stark närvaro i texten som lyser igenom och som gör att boken känns levande. Personerna känns levande.

Just på grund av dess ärlighet och, ja, rent av den känsla av sanning som jag kände när jag läste boken gör att den blir riktigt, riktigt bra. Personligen blev jag väldigt berörd och trots att boken bitvis blev jobbig att läsa på grund utav ämnet så lämnar den ändå en känsla av lugn och lite hopp.

Denna väldigt välskrivna bok är den bästa jag läst hittills i år. Jag rekommenderar den starkt!

Underbara vänner

Vad skulle man ha gjort utan vänner? Ja det kan man sannerligen fråga sig! Jag har längtat och längtat efter att få läsa I taket lyser stjärnorna och så kommer vännen min och säger att hon har den och att jag kunde få låna den. Skickar många tacksamma tankar till henne och massa kärlek!

Jag har börjat läsa lite men inte kommit så långt än så länge, den har emellertid redan fångat mig. Är redan nu väldigt nöjd över hur författaren har valt att spegla Jennas mammas sjukdom från Jennas håll. Ett mycket mer realistiskt perspektiv och jag nickar redan belåtet och ska snart läsa vidare. Som sagt – många tacksamma tankar och mycket kärlek till min underbara vän!
Här på bilden är Samuel Haus som spelar Sakke i filmatiseringen. Jag tror nog allt att jag kommer vilja se filmen sen när jag har läst boken för än sålänge verkar boken vara riktigt bra ;)

Ni vet att ni älskar mig

Jag har varken sett serien Gossip Girl eller läst någon bok tidigare men nu råkade jag komma över Ni vet att ni älskar mig av Cecily von Ziegesar. Jag bestämde mig för att ge den en chans och visst, den är inte dålig men det är väl inte heller den bästa bok jag läst.

Det är många olika historier som vävs samman. Vi får bland annat möta den kärlekskranke Daniel som skriver poesi och älskar Serena som förut var bästa vän med Blair som är tillsammans med Nate som inte alls vill plugga på Yale med sin flickvän. Vi får även möta Vanessa som gillar Daniel men är ihop med Clark. Och inte att förglömma - Daniels syster Jenny som börjar fatta tycke för Nate.

Det är ett enda virrvarr av kärlekshistorier och kompisrelationer men mitt i allting fattar jag ändå ett visst tycke för det hela. Själva historien är okej men inte så mycket mer, däremot gillar jag hur författaren lyckas gå emellan olika personers tankar och reflektioner utan att det blir rörigt.

Boken har väl inte direkt fått mig att vilja börja se Gossip Girl men den var ändå bättre än jag väntat mig, den var faktiskt helt okej.

Alla dessa "måste-läsa-listor"

Idag råkade jag ut för en kraftig "oh-herregud-vad-mycket-böcker-jag-vill-läsa-feber"! Speciellt när man får böcker presenterade för sig på ett mycket snyggt sätt avslutande med ett "en jättebra bok som du verkligen borde läsa". Hur kan man stå emot? Åh, jag är så dålig på sådant här. :)

Så vad tycker ni? Visst är det jobbigt med alla dessa "måste-läsa-listor" eftersom man aldrig hinner med alla som man vill hinna med, men å andra sidan är det lite mysigt att tänka sig att hur mycket jag än läser tar det aldrig slut. För det gör det ju inte. Det tar ju aldrig slut, det finns inte ens den minsta chans att någon ska kunna läsa varenda bok som någonsin skrivits.

Det finns ju så fruktansvärt många böcker i världen! Visserligen kommer förmodligen inte alla falla just dig i smaken men det finns säkerligen tusentals (allra minst) som kommer att göra det!

På sätt och vis gör det mig lite nedstämd när jag tänker på alla underbara böcker som jag aldrig kommer att få tillfälle att läsa. Men samtidigt så inger faktumet en sådan enorm känsla. För saken är den att varje gång jag upplever en riktigt bra bok så kan jag ju med säkerhet veta att det finns fler sådana därute någonstans, och att leta efter dem - det är ju faktiskt bland det bästa som finns!

Rosen på Tistelön – med 5 timmars marginal

Jag glömde ju alldeles bort denna bok ett tag innan jag insåg att det var dags att läsa ut den, således satt jag med de sista sidorna alldeles nyligen.

Rosen på Tistelön – den första boken i utmaningen Klassiska Kvinnor – är skriven av Emilie Flygare-Carlén. Och jag känner att jag idag tänker vara lat och ge er handlingen från bokens baksida:

”En stormig natt är smugglaren Håkan Haraldsson från Tistelön i den bohusländska skärgården ute med sina två söner för att föra en last med siden till fastlandet. När deras båt prejas av en tulljakt ser de bara en utväg och dödar hela besättningen.

Det är dessa brutala mord som bildar ram till den yttre intrig som hänger som ett mörkt hot över romanens huvudpersoner. På ett inre plan får läsaren följa en ung kvinnas utveckling och en annan kvinnas kamp för en människas själ. Berättelsen flätas samman av naturens egen dramatik då Emilie Flygare-Carlén låter läsaren förflyttas till Västkusten med alla sina sinnen.”

Jag tyckte att boken var riktigt bra, även om jag ibland kunde känna att det blev lite rörigt av olika anledningar. Ett annat litet minus från min sida är väl att det känns som att själva händelserna snabbt tar slut, medan den händelselösa väntan tar väldigt mycket plats (vilket dock såklart förstärker känslan av just väntan). Men annars tyckte jag att det var en riktigt bra bok och jag är inte ledsen över att ha köpt den heller.

Det fanns framför allt tre saker som jag uppskattade väldigt mycket med boken. Den första är att Emilie Flygare-Carlén verkligen kan beskriva, det känns som att man är där och man kan inte bara se allting utan även känna dofter och känslan av vinden som blåser. Av den anledningen blev det underbart att krypa upp i soffan med denna bok då man verkligen blev en del av det hela.

Den andra anledningen är karaktärerna som jag tycker skildras på ett bra och realistiskt vis. Min stora favorit var nog allt Birger, från första början skapade jag något band till honom och satte min tro till honom. Jag vet inte riktigt varför jag just valde ut honom för jag kan inte sätta fingret på vad det är jag gillar med honom för det är inte endast av den enkla anledningen att han utvecklas under bokens gång till en sympatisk man.

Den tredje anledningen, som också får avsluta denna recension, är att man inte vet hur slutet kommer att se ut. För trots att man vet att det måste bli någon form av dom i slutet av boken för dessa mord så vet man inte (i alla fall inte jag) hur de ska komma att se ut. Och det var något som höll spänningen uppe boken igenom.

Emilie Flygare-Carlén berättar en intressant och intrigfylld historia på ett målande och stundtals väldigt vackert vis.

Att återse Hal Roystan

Första avsnittet av A Dinner of Herbs är sett och jag blev chockad över hur väl jag har kommit ihåg Hal Roystan! Saken är den att det var väldans många år sedan serien gick, omkring sex-sju år tror jag och jag minns inte riktigt hur den är upplagd, alla skådespelare osv. Så därför var det en mindre chock (dock en trevlig sådan) att inse att jag bevarat Hals ansikte nästintill till punkt och pricka i min fantasi och min bild av honom när jag läst boken. Mary Ellen var inte riktigt som jag har tänkt mig henne men rätt nära ändå och Roddy var inte alls så som min bild av honom är, och inte stör det mig så mycket heller men att se att Hal Roystan fastnat det var väldigt trevligt faktiskt.

Hal har alltid varit min favorit karaktär, tätt följd av Mary Ellen och Kate, och därför var det skönt att se att han inte kommer att förändras nu när jag läser boken igen (vilket jag säkerligen kommer att göra snart). För när man ser filmen så är bokens ansikten lite utsuddade och filmens ansikten tar över, speciellt om man ser filmen flera gånger. Så därför är det skönt att veta att Hal fortfarande kommer att vara samma Hal som jag tänkt mig honom.

Att handla eller att icke handla på bokrean..

.. det är frågan!

Nu är det så att jag borde inte köpa något mer nu, ekonomin är inte på topp och med kommande resor och jag vet inte allt så borde jag sluta köpa saker. Och det ska jag nog allt göra också - köpstopp helt enkelt. Så bokrean får vi nog vinka av vid tågstationen.

Dessutom känns det inte riktigt som att årets bokrea var någon wow-faktor på. Istället vandrade jag i trevligt sällskap till Myrorna, och självfallet hittade jag alldeles för många böcker där. Såg en del som kommer på bokrean imorgon också - för betydligt billigare priser. Jag hittade i vilket fall 5st böcker denna gång och dessa kostade sammanlagt 25:-, helt okej pris om ni frågar mig.

Så det var sista inköpta böckerna på ett tag nu. Jag har ju mer än tillräckligt ändå som inte blivit läst utan bara ligger och väntar. Det är så typiskt mig att bara köpa saker utan att tänka efter. Så nej, ingen bokrea i år inte. En bok är dock beställd från Adlibris, men detta får vara den enda. Och jag ska tvinga mig själv att inte titta i några kataloger om bokrean. Ska istället ägna kvällen åt att strama upp min budget lite och söka jobb (trots att det inte tycks finnas något).

Jag får nog för säkerhets skull inte närma mig någon affär över huvud taget som säljer böcker under de närmaste veckorna. Jag får helt enkelt undvika stan i största möjliga mån. För annars kommer frågan snart lyda; att vara pank eller att icke vara pank - det är (förhoppningsvis inte) frågan.

Söndagscitat - Grabben i graven bredvid

”Vi gick på nån restaurang och jag har inte en aning om vad vi åt eller vad vi sa. Jo, en sak. När jag ville betala för oss båda sa hon: ”Ja tack. För jag fyller trettiofem år idag. Och det får bli min present.”
Då begrep jag två saker på en gång.
Hon räknade inte med fler presenter.
Och jag var kär i henne.
Det sa inte klick precis. Det kändes mera som när jag råkade luta mej mot elstängslet.”

Många av er har säkert redan räknat ut att detta kommer ifrån Grabben i graven bredvid. Jag har läst den en gång tidigare och hittade den nyligen på Myrorna för 5kr, så den köptes och lästes om förra veckan när jag var sjuk. En rolig bok som verkligen får en att må bra. Den här delen ovanför visar perfekt vad det är jag gillar med boken. Den är rätt på, ärlig och rolig. Samtidigt så har den en hög igenkänningsfaktor. En bra bok som går snabbt att läsa och som också snabbt får upp humöret.

Såg för övrigt filmen rätt nyligen och lade märke till att boken står i hennes bokhylla bredvid fotot på Örjan om jag inte minns fel. Det var väl förmodligen inget nytt men eftersom den gamla TV:n var så dålig bild på så har detta inte upptäckts av mig förrän nu.

A Dinner of Herbs, äntligen har den hittat mitt hem

Jag pratade häromdagen om huruvida man ska läsa boken före man ser filmen eller om man bör göra tvärtom. En bok jag inte nämnde då är en av mina absoluta favoritböcker – alla kategorier: Hatets barn av Catherine Cookson, eller den engelska titeln A Dinner of Herbs.

En fullkomligt underbar bok som kretsar kring tre ungdomar och begreppet hat. Anledningen till att jag läste denna bok var att jag råkade snubbla över serien som sändes på TV för några år sedan, jag såg den nämligen med min mamma som envisades med att försöka övertyga mig om att vi sett den här serien tidigare – vilket vi ju inte alls hade kom hon på efter första avsnittet, det var ju hon som hade läst boken.

För er som inte sett serien eller läst boken; det är 1800-tal, det är engelskt, det är lantmiljö, det är härlig dialekt, det är kärlek, det är hat och icke att förglömma - en mysig gammal tant (alla riktigt bra historier har en mysig gammal tant). Kort sagt, jag föll totalt för det hela direkt efter första avsnittet. Det är just sådant som jag fullkomligt älskar!

Hursomhelst, mamma kom alltså på att hon hade läst boken och jag blev helt kär i serien efter första avsnittet - Boken fanns i huset, boken fanns i bokhyllan, bokhyllan stod några meter ifrån mig. Ja precis - jag tog ett glädjeskutt mot bokhyllan letade upp boken och läste den.
Jag vet inte hur många gånger jag läst den nu, en dussin minst. Alla menar klagande att läs något nytt, sitter du med den där gamla boken igen? Ja, det gör jag och det kommer jag fortsätta att göra för jag är helt kär i den här boken. Och jag kan egentligen inte förklara varför jag tycker att den är så underbar, det bara är så.

Jag kommer alltid att vara den här filmatiseringen tacksam för att den ledde mig till boken, så ni kanske kan förstå min totala glädje när jag såg den säljas på discshop häromdagen. Dessvärre var lagret tillfälligt slut men den bokades ändå genast.

Saken är bara den att jag har ett fruktansvärt dåligt tålamod, saker ska hända snabbt och de ska hända nu (en av orsakerna till att jag hatar att ta körkort, man kommer ju ingenstans!). Så idag när jag vandrade omkring på Åhlens i väntan på bussen så såg jag den, där på hyllan stod den ju! A Dinner of Herbs - 99:-! Vad gör man? Man grabbar tag i filmen, försöker att undgå att fånigt gå och flina för sig själv av lycka, köper filmen, går ut ur affären – inser att man redan beställt den från discshop.

Men vad gör väl det om 100år har alltid min släkts motto varit så det är väl bara att efterleva det. Så beställningen från discshop har jag försökt avboka så vi får se hur det går, annars kanske någon är villig att köpa den av mig, vad vet jag? Den dagen den sorgen.

Det viktiga är att jag äntligen har denna serie i min ägo! Tillåt mig ett glädjetjut!

Ful av Scott Westerfeld

”I en värld av extrem skönhet är det normala fult” står det skrivet på framsidan av Ful, skriven av Scott Westerfeld. Och det är just detta som boken handlar om – en värld där alla är snygga och de som inte är det har ingenting där att göra. Tally är 15 år och längtar efter att få fylla 16, det är då Operationen sker. Alla människor genomgår operationen när de fyller 16år, och efter att de opererats blir de snygga och får flytta till Snyggingstan med alla andra skönheter. En värld som inte dömer efter utseendet eftersom alla är likadana, lika snygga. Tally blir kompis med Shay som också är 15år och det visar sig att de fyller samma dag – de kommer få bli snygga samtidigt! Tally planerar gärna inför operationen och fantiserar om hur livet kommer att te sig efter operationen, när de lever i Snyggingstan. Shay verkar dock inte alls vilja bli snygg, det fula kanske inte är så fult? Det finns andra som håller med Shay och ute i vildmarken, bland ruinerna efter det samhälle som rostisarna lämnade efter sig, bildar de ett eget samhälle.
Tally tar sina första steg mot operationen och framtiden. Hon kommer att bli snygg, festa hela tiden och bara ha kul med alla andra snyggingar i Snyggingstan. Men av någon anledning börjar hon tveka och blicka bort mot Shay och de andra som håller med henne om att det kanske inte är det bästa att se ut som alla andra? Tally stannar till och tvekar. Ska hon följa sin vän Shay eller ska hon göra operationen precis så som samhället hon lever i vill? ”Det är inte programmering, det är bara en naturlig reaktion. Och ännu viktigare är att det är rättvist. Förr i tiden var alltihop slumpmässigt – en del människor var ganska snygga, de flesta var fula hela livet. Nu är alla fula… tills de blir snygga. Inga förlorare.”

En grymt intressant bok som jag inte riktigt kunde lägga ner, dock hade den en liten tendens till att bli lite för mycket science fiction för min del. Men själva idén med en framtid som opererar alla till att se likadana ut intresserar mig verkligen. Den här boken är den första delen och jag lär få läsa den andra delen vare sej jag vill eller inte eftersom jag lider av nyfikenhet. Jag har egentligen mycket mer att säga om boken men då skulle jag förmodligen avslöja för mycket av handlingen så jag antar att det är bäst att vara tyst och istället rekommendera er att läsa den! Det är en rätt stor skopa science fiction men ämnet är ändå väldigt nutida och en stark kritik till dagens samhälle som ju ständigt strävar efter skönhet. Kort och gott en lättläst ungdomsbok med väldigt intressant tema som säkerligen har lockat många läsare och kommer att fortsätta göra det.

Och Gömda-debatten fortsätter...

Och så trädde Mia Eriksson fram också. Ja, jag har med tiden blivit grymt trött på den här debatten men nu har det ju lagt sig lite och istället för att Antonsson ger ytterliggare en intervju så träder Mia Eriksson själv fram. Äntligen börjar denna debatt bli något att hänga i julgranen så att säga.
Jag står inte direkt på någon sida men debatter är alltid trevligt att följa men denna har varit pinsamt dålig en tid. Det enda som hänt är att Antonsson tjatar vidare om samma saker och Liza Marklund har gett lite smått intressanta försvar. Sedan trädde både ”mannen med de mörka ögonen” och Mia Erikssons familj fram och talade ut med tidningarna.
Debatten kändes dock fortfarande rätt trist eftersom det kändes som om både debattprogram, tidningar och framförallt bloggvärlden redan hade tagit sitt beslut vilket var att stötta Monica Antonsson. Nu kanske det istället kan komma fram lite nya intressanta diskussioner och åsikter när Mia Eriksson själv kommer fram och svarar på kritik.

Jag är ju egentligen inte riktigt klok, jag är så trött på den här debatten att jag kan spy men samtidigt läser jag artiklarna och följer diskussioner om ämnet. Det är väl så här det blir när man älskar debatter antar jag ;)

Näsdukar, te och böcker

Häromdagen var man sängliggandes med förkylning och feber - inte alls trevligt. Jag förstår inte att jag ska ha så dåligt immunförsvar, blir sjuk för minsta lilla.
Det positiva med mina alltför många "sjuk-dagar" är att man får tid att läsa eftersom det är det enda man orkar göra.
Och när man inte orkar det blir man hänvisad till TV:n och där finns det alltid lite trevliga filmer. Och orkar man inte det - ja då får man ju i alla fall sova och slippa eländet ett tag.

Men, i första hand ägnar jag mig då åt att läsa och denna gången blev det lite blandat. Jag började med att läsa ut Ful av Scott Westerfeld som jag påbörjade i veckan. Lättläst ungdomsbok med intressant tema, men jag återkommer nog med fler kommentarer om den senare. Efter denna tänkte jag att nu ska jag nog allt tillåta mig att sluta gå runt och mysa och faktiskt börja läsa Rosen på Tistelön - så den är påbörjade nu.

Efter ett tag med denna började dock huvudet säga ifrån - dumma huvud - så då blev det att dra sig åt TV:n och halvsova istället, väl där letade jag fram en gammal klassiker - Nybyggarna. Jag har en ovana (tycker somliga) att sitta och läsa framför både film och tv-program. Grymt asocialt har jag fått höra, men denna gången satt jag ju själv så då kvittar det väl tänkte jag och letade fram Kulla-Gulla ur bokhyllan.

Kulla-Gulla läste jag mycket när jag var liten, och jag antar att själva serien är rätt välkänd så jag skippar nog handlingen. I vilket fall har jag börjat plöja igenom någon bok då och då och nu hade jag kommit fram till Kulla-Gulla vinner en seger, i denna är då Gulla kvar på torpet, patron är sjuk och Regina är i farten. Väldigt lättläst och mysigt, det ligger en sådan krypa-upp-i-soffan-med-en-kopp-te-känsla över dessa böcker. :)

Efter ett tag var både Nybyggarna och Kulla-Gulla slut. Vad ska man ta sig till då tänkte jag eftersom huvudet fortfarande värkte lite för mycket för att kunna läsa något mindre lättläst. I sådana stunder är det härligt att man minns vad man gjorde när man var liten och sjuk - man läste! Mer specifikt läste man Eva och Adam - böckerna. Jag vet, jag vet - jag är förmodligen för gammal för dessa men jag tycker fortfarande att de är riktigt bra. De är roliga, har en skarp känsla av vardaglighet som jag älskar av någon anledning, de är smått töntiga och därmed rätt söta och så går de så larvigt snabbt att läsa så det är nästan löjligt. De är ju slut inom mindre i en timma så hur kan man låta bli att plocka upp en någongång då och då?

Efter denna bok somnade jag lugnt in bland alla kuddar och näsdukar och nässpray och temuggar och huvudvärkstabletter och böcker och... ja, ni fattar grejen.
Ibland kanske man ska se den ljusa sidan även i att vara sjuk? Man får ju tid med lite lättsmälta böcker och dessa är ju faktiskt lite underskattade.

Filmen före boken?

Funderade lite kring det här med att läsa boken före man ser filmen eller se filmen före man läser boken. Vad tycker ni? Själv tycker jag att det kan vara lite svårt, det är olika från gång till gång. Jag kan säga att jag är väldigt glad över att jag läste Sagan om Ringen triologin innan jag såg filmerna. Och om jag hade sett filmatiseringen av Vindsträdgården innan jag läste boken skulle jag förmodligen gått miste om denna underbara bok som alltid fängslat mig. Jag är även väldigt tacksam för att jag läste En geishas memoarer innan jag såg filmen, inte för att filmen var dålig men det blev en helt annan upplevelse. Så utefter det skulle man ju kunna säga att det är bättre att läsa boken först även om filmen skulle visa sig vara en besvikelse.

Men sedan tänker jag på The Notebook. Förmodligen finns det väl ingen som håller med mig men jag tycker faktiskt att den filmen är tråkig. Ja, ni läste rätt - tråkig. Jag hade visserligen väntat mig för mycket, eftersom jag hade hört från alla håll och kanter att det var en underbar film och en sådan fruktansvärt vacker kärlekshistoria. Och det är inte det att jag är emot kärlekshistorier, inte alls, jag är lika förälskad i dem som många andra men just The Notebook har jag aldrig förstått riktigt. Jag säger absolut inte att filmen är dålig, det är inte så men den är absolut inte så bra som jag har hört att många andra tycker.

Med filmen i minnet hittade jag dock av en händelse boken när jag gick en runda i biblioteket. Jag tittade ganska kritiskt på omslaget och kände mig allmänt ointresserad. Men sedan tänkte jag att okej, jag ger den ett försök. Snacka om att jag aldrig ångrat det. Jag älskar boken, från den första sidan till den sista. Och här kan jag säga vad alla andra säger om filmen - en underbar kärlekshistoria som verkligen träffar på de rätta ställena. Vid filmen satt jag mer eller mindre uttråkad och sömnig men till boken skrattade jag, log igenkännande och grät floder. En väldigt bra bokupplevelse helt klart och det bästa av allt var kanske att jag verkligen fick en smäll på näsan eftersom jag väntat mig något halvtråkigt.

Så ibland kan det vara bra att läsa boken innan man ser filmen, men i andra fall kan det vara bra att göra tvärtom. Det skulle inte finnas ord för min besvikelse om jag hade läst The Notebook innan jag såg filmen. Dilemmat om man ska välja boken före filmen eller tvärtom lär med andra ord kvarstå.

Djungelboken av Kipling

Jag har länge velat läsa Djungelboken av Rudyard Kipling, det är ju en sådan klassiker och jag hade hört att den skulle vara bra. Dessvärre hade jag också hört att Djungelboken som släpptes 1994 med Jason Scott Lee i huvudrollen skulle vara lik orginalet. Just det där sista var en stor lögn, visserligen fanns det små saker som man riktigt myste när man insåg att aha! det här har de använt sig av i den scenen! och sådant, men överlag så var det som två olika historier. Och Disney tog sig friheten att ändra inte bara den, utan även den tecknade klassikern som alla älskar. Här kan man visserligen också se somliga likheter och sekvenser men många saker är helt annorlunda.

Djungelboken behöver väl ingen närmare presentation men jag knåpar ihop en i alla fall. Mowgli är den föräldralöse pojken som hittas och tas till vargarna där han blir adopterad och ses som en son. Shere Khan, djungelns elake tiger, hade tänkt att ta Mowgli som måltid och blir mycket förargad över att planen går i stöpet. Mowglis fostermamma svär på att Mowgli kommer att växa upp och döda tigern.
Mowgli växer så småningom upp och efter hand tar han till sig mer och mer av djungelns alla lagar. Lärare i lagar och regler är den vise björnen Baloo, men när skolan blir för tråkig drar Mowgli iväg med Bagheera och hittar på alla möjliga äventyr. De träffar också på ormen Kaa som snabbt blir en kär vän. Men Mowgli ställs inför ett val - ska han återvända till människobyn eller fortsätta leva i djungeln där Shere Khan lurar? Samtidigt hänger löftet som vargmamman gav kvar i luften.

Så ja, boken (böckerna) är inte riktigt samma som Disneys två versioner. Den största förvåningen var när jag insåg att boken består av olika små berättelser som inte alltid kommer i kronologisk ordning och de handlar inte alltid om Mowgli heller. Men ett stort plus är platsen som gavs åt mina två favoritkaraktärer Bagheera och Kaa som inte alls får så mycket plats som de förtjänar i Disneys version. Även om deras personligheter var annorlunda i böckerna så fortsatte de att vara favoriterna. Baloo däremot tycker jag nästan lite synd om med tanke på hur vis och klok han faktiskt är i böckerna när man tänker på hur han framställs i Disneys tecknade film. ;) Så som jag är van vid att se honom, på julafton till exempel - sådan är han inte, vilket kändes lite konstigt.

Jag kunde tycka att boken blev lite seg i mellan åt, speciellt då Andra Djungelboken som jag fick för mig handlade mindre om Mowgli, vilket kanske bara var en känsla. Så som sagt, lite seg blev den när alla andra filurer hoppade in som inte alls hade med Mowgli att göra. Somliga av dessa kapitel tyckte jag dock mycket om, pojken som såg elefanterna dansa och berättelsen om hur fruktan kom till djungeln var två av favoriterna. Men annars var det de kapitel som handlade om Mowgli som lockade mig att läsa vidare.
Jag hade lite svårt för de kapitel där man så tydligt fick beskrivningar om olika ormar på grund utav min stora ormfobi, så dessa ska erkännas att jag skummade igenom lite vid vissa stycken för jag pallade helt enkelt inte. Hade det varit sommar hade jag förmodligen varit bombsäker på att alla huggormar från skogen hade ringlat sig in i mitt hus - inte ett dugg logiskt haha jag vet.

Det allra bästa var dock sluten på båda böckerna. Det första var väldigt starkt och det andra väldigt slutgiltigt men hade ändå hopp inför framtiden dock med tårar i ögonen. Dessa kapitel var förmodligen mina absoluta favoriter. Allt som allt är det bra böcker, riktiga klassiker såklart, men de är inte riktigt vad jag väntade mig och de var inte heller superbra - inga jag skulle läsa igen om man säger så - men de var bra.

Shakespeare är som bekant tidslös

Många tittar lite konstigt på mig när de får höra att jag för nöjes skull läser verk av Shakespeare. Alternativt tycker de att "Oj, vad det låter bildat!". Nej, jag tycker inte att jag är speciellt bildad endast för att jag läser Shakespeare. Shakespeare har lästs och uppskattats av väldigt många människor och jag kan tycka att det är synd att man numera verkar ha synen att han skulle vara jobbig att läsa, att man inte fattar vad han säger eftersom det går på vers osv. Kortfattat - man kopplar ihop Shakespeare med ett måste. Något man tvingas läsa i skolan. Det här tycker jag är synd för förmodligen ger det en känsla av att det kommer att vara jobbigt. Det är inte jobbigt att läsa Shakespeare, har man väl läst ett par sidor tycks språket bli naturligt.

Jag har absolut inte läst så många av verk som jag skulle vilja, men en del har det ändå blivit. Och senast inom detta område var det En vintersaga, Som ni vill ha det och En midsommarnattsdröm (bilden här ovan är från filmatiseringen av En midsommarnattsdröm,1999).

En vintersaga är en pjäs som jag aldrig har läst förut men som jag tyckte var riktigt bra. Den innehåller allt man väntar sig och lite till - det är drottningar som dör, sann kärlek som övervinner allt, svek och lögner, en sanning som kommer fram för sent, hjältar som dör, kärlek över klasserna och trånsynta kungar. Allting börjar när kungen Leontes börjar fatta misstankar mot sin fru Hermione. Leontes tror att Hermione har en kärleksaffär med kung Polixenes och att barnet som hon väntar är hans.

Jag överraskades över hur mycket jag gillade karaktärerna. Oftast brukar jag fastna för en eller två karaktärer som jag riktigt sympatiserar med eller helt enkelt fascineras av. Men i denna fann jag de allra flesta som högst intressanta. I spetsen på skaran var dock Antigonus och Paulina, gifta med varandra. Detta på grund av deras vilja att göra vad som är rätt och även i viss mån för deras olycka. Allt som allt är det ett bra drama med bra karaktärer och ett precis lagom mått av magi.

Som ni vill ha det har jag bara läst på engelska tidigare och denna svenska översättning var rätt intressant. Berättelsen är väldigt komisk och rätt så rörig. Vi möter Rosalind, vars far har blivit förvisad från riket av sin bror. Så småningom blir även Rosalind bortskickad, med sig tar hon sin kusin Celia och narren Proba. För att inte bli upptäckt klär Rosalind ut sig till man.
Innan detta sker har Rosalind träffat Orlando, som tvingats lämna både hem och arv efter faderns död. Orlando har förälskat sig i Rosalind men vet inte om att hans kärlek är besvarad. Orlando träffar så småningom Rosalind, utklädd till man, i skogen. Orlando säger att han är väldigt förälskad i en Rosalind som han nyligen träffat, ovetandes om att han har henne framför sig. Rosalind bestämmer sig för att testa hur långt hans kärlek sträcker sig, av detta följer en förvirrande lek dem imellan som snudd på berör homosexuell kärlek eftersom Rosalind hela tiden är utklädd till man. Parallellt med detta utvecklas andra historier, en av mina favoriter är den om Febe och Silvius. Silvius är kär i Febe och uppvaktar henne ständigt, när dessa två träffar Rosalind (utklädd till man) och hennes sällskap, fattar Febe tycke för Rosalind i tron om att hon är en man.

Det är en lekande berättelse som ger oss kärlek, så som vi vill ha den. Det är en stor portion humor och jag skrattade högt flera gånger. Spelet mellan Rosalind och Orlando är intressant att se och även sättet som Rosalind ses på när hon är förklädd och hur hon agerar utefter det. En pjäs som tåls att läsas om. Flera gånger.

Och så slutligen en av mina absoluta favoriter; En midsommarnattsdröm. Tyvärr har jag bara läst den på engelska en gång och annars fått nöja mig med svenska ett par gånger. Lika underbar är den dock varenda gång! Jag har nog dessutom sett sönder filmen från 1999 med Michelle Pfeiffer, Calista Flockhart och Christian Bale som jag tycker är en klockren filmatisering.

En midsommarnattsdröm har tre historier i handlingen. Det är en grupp människor som ska sätta upp en pjäs för de nyförlovade, här möter vi Botten som senare kommer att bli en större roll. Den andra historien hittar vi i skogen där älvor lever, här finns Oberon och Titania som ständigt bråkar, men man kan tidigt urskilja även en annan slags spänning dem imellan. Den tredje och mest centrala handlingen är den mellan ungdomarna Helena, Hermia, Demetrius och Lysander. Lysander och Hermia är förälskade men Hermia är bortlovad till Demetrius. Demetrius hade tidigare ett förhållande med Helena som fortfarande är helt nerkärad i honom. Hermia och Lysander bestämmer sig för att rymma från Aten för att få leva ihop någon annanstans. Detta berättar de för Helena som är en gammal barndomsvän till Hermia. Helena får för sig att hon ska lura ut Demetrius i skogen så att han ser att paret rymmer, och på detta sätt själv få honom tillbaka.

I det här skedet av historien är det faktiskt redan nu lite rörigt kan man tycka - det blir värre. Till skogen går inte bara ungdomarna utan även teatergruppen som ska dit för att träna sin pjäs. Puck, som tjänar under Oberon, bestämmer sig för att jävlas lite med dem och förvandlar därför Botten så att han får åsneöron. De andra blir rädda för skogens magi och springer iväg. Botten, som inte begriper vad som hänt står förvirrat kvar. Oberon har samtidigt bestämt sig för att hämnas på Titania och ger henne därför en blomsaft när hon sover, som gör att den första hon ser när hon vaknar kommer hon att bli galet förälskad i. När Titania således vaknar ser hon Botten, med åsneöron och allt, och faller - mycket riktigt - handlöst för honom.

Samtidigt som detta sker har de fyra ungdomarna också anlänt till skogen. Hermia och Lysander har lagt sig för att sova ett tag. Helena springer efter Demetrius och tigger och ber om att han ska ta henne tillbaka. Demetrius lämnar henne emellertid ensam men efter viss eftertanke följer hon efter honom lika hängivet som förut. Detta har Oberon sett och säger nu åt Puck att lägga samma blomsaft som tidigare användts på Titania, på Demetrius ögon när han sover så att han blir lika kär i Helena som hon i honom. Puck springer iväg för att göra just detta, dessvärre tar han fel person och ger blomsaften till Lysander istället. När Lysander sedan vaknar så ser han Helena först och blir genast förälskad i henne. Helena tror emellertid att detta är ett trick för att förudmjuka henne och driva med henne för hennes obesvarade kärlek till Demetrius och blir därför arg. Lysander följer dock efter Helena för att övertyga henne om sin sanna kärlek till henne.
Så i detta läge är Hermia fortfarande precis lika förälskad i Lysander som förut, men han är dock galet kär i Helena som fortfarande tigger om Demetrius kärlek, men den enda som Demetrius ser är Hermia. Och det är nu det börjar bli riktigt roligt!

En midsommarnattsdröm är som sagt en av mina favoriter, det är en underbar historia som alltid är lika aktuell på ett eller annat sätt, som Shakespeare i regel är. Min stora favorit i denna komedi är helt klart Helena, att se henne desperat ränna efter Demetrius som så obarmhärtigt avvisar henne och att se hur förbannad hon senare blir är klockrent. Demetrius kommer tvåa på favoriterna, han är en person som fascinerar och jag känner medlidande med honom i hans blindhet som han är omedveten om. Det här är en pjäs som jag finner påpekar hur halva ordet kärlek faktiskt är lek. Och det är underbart att se i vilken grad man utnyttjar just det.

Shakespeare kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, det är ett som är säkert. Och dessa tre kommer säkerligen läsas fler gånger, speciellt då En midsommarnatts dröm som jag aldrig kommer att få nog utav! Det tåls att sägas en gång till: Shakespeare är sannerligen tidslös!

Anne på Grönkulla

Nu har jag träffat den Anne jag känner igen, inte den Anne som visades i den första serien tv4 sände. Minns serien med en rysning! Däremot föll det sig så att jag verkligen fastnade vid den andra serien om Anne som tv4 sände, även om allting inte stämde där så var ju grunden samma. Den tåls att ses igen!

Nu har jag i vilket fall läst Anne på Grönkulla och den andra boken i serien, Vår vän Anne. Böckerna handlar om föräldralösa Anne som av misstag hamnar i ett hem som velat adoptera en pojke. Det faller sig så att Anne ändå får stanna och denna pratglada, fantasifulla och sprudlande flicka vinner snart många hjärtan vart hon än går. I första boken får vi följa henne när hon stiftar bekantskap med nya besläktade själar, som hon kallar dem, och alla händelser som sker henne. I den andra boken, Vår vän Anne, har Anne blivit 17 år och möter helt andra problem än tidigare, men det är ändå samma Anne vi möter, full med livsglädje.

Jag älskar verkligen den första boken. Jag har läst den x antal gånger och som liten lånade jag den flitigt från biblioteket och jag minns att det var halvt om halvt slagsmål bland tjejerna vem som skulle låna den härnäst. En underbar berättelse om den fascinerande Anne Shirley som tåls att läsas om.

Vår vän Anne, var en ny bok för mig som inte läst längre än första boken. Jag var lite misstänksam emot den och hade en känsla av att få möta en annan Anne, men det är samma Anne och det gör mig väldigt glad. Det är ju dock helt andra dilemman som hon ställs inför men det är absolut inget minus, det hade kunnat bli långrandigt om Lucy Maud Montgomery låtit Anne förbli den där flickan som Matthew hämtade på stationen (även om hon i viss mån alltid kommer att vara den samma). Jag skulle kunna babbla på om dessa böcker i en evighet men jag tänkte nöja mig med dessa korta kommentarer och återkomma efter att serien är utläst. För självklart, ska jag läsa vidare om Annes alla öden - Biblioteket nästa!

Against the wind

Jag blev för ett tag sedan övertalad att se serien Against the wind (Mot alla vindar blev den svenska översättningen) då denna hade köpts på dvd. Trots att serien bygger på historiska faktan, verkliga personer osv så var jag lite kritisk. Jag vet inte riktigt varför, jag antar att jag tyckte att den verkade vara lite utav en b-produktion. Sedan började jag se på den - låt oss fatta det kort och säga att jag föll pladask.

Vi får följa Mary Mulvane som bor i Irland, vi befinner oss i slutet av 1700-talet och som bekant var engelsmännen kanske inte sådär jätte älskvärda då. Marys familj blir, utan anledning, ifråntagna sin enda ko och då denna är viktig för deras överlevnad bestämmer sig Mary för att ta tillbaka kon. Dessvärre blir hon upptäckt, dömd och ivägskickad till Australien, som så många andra kriminella. På fartyget till Australien möter hon Polly som blir en kär vän. När de väl anlänt skiljs Polly och Mary åt och Mary får arbete hos en rätt snäll man, dock är frun desto elakare. Här möter Mary Jonathan Garrett, som också avtjänar ett straff, och kommer att bli en nyckelperson i historien. Mary och hennes vänner kämpar för frihet men de är mycket bundna och kan inte göra så mycket mot de enorma orättvisorna som finns i kolonin eftersom de inte har någon talan. ( ingen jättebra beskrivning men är lite stressad ;) )

Sista avsnittet av denna underbara serie gick av stapeln igår och jag är nästan lite besviken att den tog slut. Ända sedan jag började se serien har jag gått runt och nynnat på ledmotivet av Jon English, som också är helt underbart. Kan inte fatta att man inte sänt denna igen efter att den gick på 80-talet (tror jag det var?).
Hursomhelst, jag har pladdrat på om denna serie nu för att efterlysa liknande litteratur - alltså dömda kriminella som skeppas till Australien för att arbeta av sitt straff. Skulle vara väldigt tacksam för alla tips som utspelar sig i denna miljö!

Fick en sådan väldans lust att läsa Hatets barn för femtioelfte gången när jag såg Against the wind, vet inte riktigt varför. Jag ska dock försöka tygla mig eftersom jag som sagt ska försöka läsa en bok i taget och har nu fyra stycken som jag håller på med. Men sedan ska jag nog allt förundras över allting återigen, saknar Kate, Hal och Mary-Ellen och känner att det är dags att träffa dem igen.

Tolkiens Bilbo

Igår läste jag ut Bilbo av J.R.R. Tolkien som visade sig vara mycket mer än vad jag väntat mig. Det var flera år sedan jag läste triologin om Ringen och jag har aldrig läst Bilbo tidigare. Nu såhär i efterhand kan jag önska att jag hade läst den innan jag läst Sagan om Ringen, Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkommst - så om ni inte har läst någon av dessa fyra och tänker börja, så börja med Bilbo, den ger en bra grund att stå på.

Bilbo är mer lättläst och har sagts vara mera utav en barnbok. Jag kan hålla med om att man får en känsla av att det är en barnbok, men bevisligen så tilltalar den ju ändå många olika åldersgrupper. Jag älskar hur Tolkien målande och humoristiskt beskriver stackars Bilbo som inte alls vill vara med om äventyr. Det är nämligen i Bilbos lilla hobbithåla som allting börjar när trollkarlen Gandalf en dag besöker honom. Gandalf vill skicka iväg Bilbo på äventyr med ett gäng dvärgar som ska återta en förlorad skatt. Det här vill inte Bilbo alls vara med om, han anser sig ha det mycket bättre hemma, därför säger Bilbo bestämt nej till Gandalfs erbjudande. Trots Bilbos motstånd blir han till sist övertalad och följer med dvärgarna för att besegra draken Smaug och återta skatten som tidigare tillhörde dvärgarna. Det är dock inte bara Smaug som står i deras väg, de möter alltifrån vättar och spindlar till varelsen Gollum som vakar över sin älskade ring.

Bilbo är en mysig bok som man har stor glädje av om man så bara har en enda gnutta fantasi. Själv har jag stora mängder fantasi och älskar fantasy vilket förmodligen bidrar till hur mycket jag tycker om den här boken. Jag är redan väldigt sugen på att börja med triologin återigen men har lovat mig själv att åtminstone försöka läsa en bok i taget, men eftersom jag känner mig själv så vet jag att detta inte kommer att lyckas men jag ska i alla fall ge mig den på det så kanske jag kan trappa ner till två böcker i alla fall.
Det är något väldigt mysigt och magiskt över Bilbo. Den känns lite som en längre prolog till triologin även om Ringen inte alls är ett bekymmer här, den är mera utav en hjälp till Bilbo på hans äventyr. Boken är mer utav en saga men det gör den inte alls sämre, Tolkien öppnar verkligen en annan värld för oss och bjuder oss in att delta. Väldigt bra bok som säkerligen kommer att läsas om!

Indiansk visdom

Nu har jag läst ut lite smått och gott, tänkte återkomma till Bilbo, Anne på Grönkulla och två pjäser av Shakespeare senare. Jag börjar istället med Vinden är min mor, som är skriven av Bear Heart och Molly Larkin. Boken kretsar kring livet, hur vi väljer att leva och hur vi kan ändra på oss. Bear Heart berättar om sina egna upplevelser som schaman och även hur han tacklat livet, detta blandas med andra små anekdoter.

När jag tidigare nämnde boken i bloggen så var jag väldigt positivt inställd. Med tiden blev jag lite irriterad på den ofta uppkommande hänvisningen till den kristna Guden. Om jag ville läsa om hur man bäst lever sitt liv i tacksamhet till Gud skulle jag ha lånat en annan bok - en om kristendomen. Jag lånade denna då jag har ett intresse för indianer och alltid har haft det. Jag känner lite som så att jag själv hade velat hitta liknelser mellan vad Bear Heart kallar "Skaparen" och den kristna Guden. Men i övrigt var det en fängslande bok som innehåller många visdomsord. Det finns en hel del att tänka över och synsättet är intressant att iaktta.

Egentligen hade jag förmodligen varit mycket mer positivt inställd till boken än vad jag nu låter som, om det inte hade varit för att jag nyligen hört att Bear Heart lär vara en bluff och inte alls någon schaman, stammen som han ska tillhöra lär inte ens ha hört talas om honom. Det här tycker jag är lite synd när det gäller min personliga syn på boken. Jag gladde mig verkligen åt att få en inblick i ämnet och så visar det sig att allting kanske är upp och ned och ingenting stämmer. Jag försöker dock att inte tänka på det så mycket och med vetskapen att jag är rätt källkritisk så kan jag ändå ta till mig en hel del saker och inställningar som boken förespråkar även om jag inte kommer att buga mig inför solen när den står i öst för att visa tacksamhet till Skaparen, eller hur det nu var.

Egentligen är det ju inte så viktigt vem Bear Heart egentligen är, för det intressanta (för mig i alla fall) ligger i att få ta del av en annan människas syn på livet - för sådant intresserar mig i allra högsta grad. Så några böner till solen som han tipsar om kommer jag inte att använda mig utav, men däremot har han gett mig ett och annat att tänka på och det duger bra för mig.

Gåtfulla platser

Gåtfulla platser, av Daniel Cohen, visade sig vara mer än vad jag hoppats på. Vissa historieböcker har en tendens att kännas lite tråkiga trots det otroligt fascinerande ämnet (det märks när författaren har ett intresse för ämnet så att säga) men det här är inte en av dem.
Cohen skriver på ett intresseväckande, målande och bitvis även humoristisk sätt. Mitt stora intresse för historia (och fantasy för all del, som kanske ska nämnas i sammanhanget) har vissa speciella ämnen som det brinner lite extra för och bland dessa finns bla Arthur och riddarna kring runda bordet (riddare över huvudtaget faktiskt), Atlantis och Stonehenge. Dessa tre ämnen ingår i boken, liksom Lemurien, Påskön, Mohenjo-daro, Prästkonungen Johannes rike, Zimbabwe - stenarnas plats, Olmekerna och slutligen det mytomspunna El Dorado.

Cohen nöjer sig inte med att redovisa den syn vi har på platserna idag, utan går tillbaka till de tidiga synerna och åsikterna. Vad trodde man om Atlantis för 400år sedan? Hur förklarades statyerna på Påskön när man först stiftade bekantskap med ön? Det här är något som jag finner väldigt intressant och ger ett litet plus i kanten.

Hursomhelst, är man historienörd som jag så uppskattar man nog denna bok. Mitt intresse fångades redan i inledningen då Cohen funderar kring hur framtida arkeologer skulle se på Disneyland när det grävdes ut - "ett kultcentrum för dyrkan av en mus-gud och underordnade djurgudomligheter"?

Bilder: Foto på Stonehenge kommer från wikipedia och den under föreställer Merlin och Arthur, här spelade av Sam Neill och Paul Curran från filmen Merlin (1998).

De oskuldsfulla

Igår läste jag ut denna bok, De oskuldsfulla som är skriven av tre systrar och är en sann historia.

"Kristina, Celeste och Juliana föddes in i sekten Guds barn. Men deras erfarenhet av Guds kärlek och förlåtelse skiljer sig radikalt från den traditionella kristna uppfattningen. Organisationen som hade ansvar för deras uppfostran utövade fysisk och psykisk misshandel, hjärntvätt, prostitution och pedofili.

Sekten grundades i USA i slutet av 1960-talet och är numera känd under namnet Familjen. En av de mest upprörande aspekterna av sektens religiösa utövande är användandet av sex för att "åskådliggöra Guds kärlek", något som i grund och botten betyder sex mellan sektens medlemmar, oavsett deras respektive ålder.

Berättelsen tar oss med på sytrarnas livsresa i sekten, tragedierna, absurditeterna och det slutgiltiga hoppet, och deras liv efteråt. Det är en fruktansvärd historia, men först och främst en berättelse om oändlig kärlek och oerhört mod."

Jag tyckte att boken var bra även om den hade en tendens att bli aningen tjatig och seg. Det är fruktansvärt hemskt att så många barn har utsatts för denna misshandel. Det är bra och viktigt att boken skrevs, att även offren får komma till tals - speciellt när det är som i deras fall att de hitills fått vara tysta och aldrig sagt emot eller ifrågasatt. Det känns konstigt att tänka sig att en man, deras ledare som sågs som en profet från Gud, hade en så stor makt över så många människor. Och ännu värre, att ingenting upptäcktes av samhället.

Dessvärre har boken som sagt en tendens att bli lite tjatig. Den är uppdelad så att en syster i taget berättar om sina upplevelser, och jag tror att det här kan vara anledningen till varför jag finner den lite upprepande. Saken är den att systrarna mer eller mindre upplever samma eller liknande situationer, detta gör att det inte alls blir lika upprörande när man läser om exakt samma situation (bara med andra personer inblandade) för tjugonde gången. Det känns som att den inte hade förlorat på att kortas ned lite. Samtidigt så inpräntar ju det här hur hemskt det verkligen var att leva i deras vardag, men personligen finner jag att det blir lite tjatigt.

Men allt som allt är det en bra bok, är man känslig kanske det inte är en bok man ska läsa men den öppnar kanske ögonen på en eller två personer angående hur en sekt kan verka och anledningen till att människor går med i sekter och lyder blint trots att det kanske går emot deras egna vilja. Det går inte att motarbeta något man inte förstår. Men som sagt - lite seg men annars en bra bok.