Längtar till Blå längtan

Jag har slukat nästan alla Elisabet Nemerts böcker och har älskat dem alla. Nu börjar hon röra sig närmare vår egen tid. Med Vargarnas tid under andra världskriget och nu med Blå längtan som snart ska släppas är vi i 1950-talet. Det känns lite annorlunda mot de färder så långt bak i tiden som Nemert skrivit tidigare men jag tror ändå på det här och väntar med stor förväntan på att få läsa Blå längtan när den kommer. Snart, snart. 5 september enligt Bokus. Handlingen här nedan, från Bokus:

"En varm och gripande roman om två maskrosbarn som förs samman av ödet. De föds samma dag, den 12 februari 1950. Naomi i Nigeria, Pia i Sverige. Naomi ser annorlunda ut och förskjuts av sin familj. Hon räddas av Jorinda som kan allt om läkande växter och låter henne växa upp på savannen med elefanter och lejon som vänner. Pia föds på Södra BB i Stockholm, i välfärdens Sverige, men hennes föräldrar är alkoholister och uppväxten i ett missbrukarhem sätter djupa spår.

Jorinda mördas och Naomi hamnar på barnhem. Dit kommer den svenska överläkaren Birgitta Kronwall som lägger märke till att den lilla flickan blir utstött av de andra barnen. Flickan har läppspalt och anses bära "det onda märket". Naomi får följa med till Sverige, ett Sverige där man ytterst sällan ser människor med en annan hudfärg. I den helvita skolan i förorten Årsta i Stockholm möts Naomi och Pia. Och från den stunden flätas deras liv samman.

Blå längtan är en stark berättelse om människors lika värde och en värld i förändring. Andra världskrigets fasor ligger bara några år bort och sextiotalet sveper in med ny ungdomskultur, nytt mode, ny musik, en ny frihet. Naomis och Pias oförutsägbara livsresor rymmer såväl sorg och glädje som dramatik och kärlek, och som en röd tråd löper deras starka vänskap. "

Budbärarinnan av Katerina Janouch

Kan innehålla spoilers!

I efterdyningarna av ett terrordåd i Sverige skriver Cecilia en ilsken krönika om situationen i samhället och kritiserar politiker. Det är många som stöttar henne men också många som inte håller med henne. Vad får man säga högt och är det alltid bra att vara tyst för att tänka på sitt varumärke? Samtidigt får vi följa 16-åriga Leyla som är hårt pressad av sin familj och hotas av att bli bortgift mot sin vilja.

----------------------------------------------------------------------

Jag tänkte i beskrivningen av handlingen citera baksidestexten på boken - "oväntat korsas Cecilias och Leylas vägar" men ångrade mig för det är inte speciellt oväntat alls med tanke på tidigare böckers upplägg. Och det är ju lite det jag tidigare stört mig på i de andra böckerna - att Cecilias vägar oväntat korsas av diverse olika personer och att hon reder ut det ena fallet efter det andra. Hon hinner med mycket kan man säga kort och gott.

Budbärarinnan då, hur står sig den boken? Det lär enligt Janouchs eftertext vara den sista och det känns lite som att det blir svårt att fortsätta klämma ut mer ur den här serien nu. Cecilia har nog upplevt alla de överfall, våldtäktsförsök, misshandel, lömska personer och farliga gångar i kulvertar som hon kan nu. Här i slutet slår Janouch på stort med vapen, explosioner och terrordåd. Och det är mycket genomgående i hela boken kan jag känna. Det ska hinnas med mycket. Det är inte många pauser för eftertanke som i tidigare böcker, där vardagen faktiskt existerar. Cecilia har inte riktigt någon vardag här utan det är bara inbrott, förföljelse, personliga påhopp, hjärtesorg och så vidare. Det är ett konstant kaos i hennes liv. Jag tycker att det blir lite för mycket av allt. Och att det känns lite oklart hur vissa saker för historien framåt. 

Jag hade hoppats på mycket vardagsskildringar och att se hur relationerna utvecklas. Och kanske också få ett slags slut i vissa förhållanden. Det är väldigt lite sådant i Budbärarinnan. Det är istället väldigt mycket politik. Säga vad man vill om åsikterna i sig men det går inte att säga annat än att Janouch målar upp en bild av Sverige som ett land i kris. Det bränns bilar hela tiden, gruppvåldtäkter sker i varje hörn, många bär vapen, folk blir misshandlade var och varannan dag och våra äldre har det sämre än djur. Och det blir i boken tydligt att detta beror på invandringen. Detta är den åsikt Cecilia för fram i boken och det läggs också fram som en sanning. Alla som tycker annorlunda i boken gör det enbart för att de är rädda om sitt rykte eller så är de helt enkelt någon form av vänsterextremister eller random galningar.
Jag tänker inte helt otippat på Janouchs intervju i tjeckisk TV för ett tag sedan där hon pratade om situationen i Sverige, vilket hon liksom Cecilia i Budbärarinnan, fick väldigt mycket kritik för. Jag upplever att Budbärarinnan delvis skrivits för att Janouch ska få föra fram sina politiska åsikter och få tala till punkt om ämnet. Ett slags försvarstal. Levererat i lagom tid för valet i höst.

Det här är inte min kopp te. Skulle det bli fler böcker i serien är jag tveksam till om jag vill läsa dem. Men däremot kommer jag säkert läsa om de tidigare böckerna i serien för de gillar jag fortfarande. De senaste böckerna inklusive denna har jag tyvärr blivit besviken på.

Andra bokbloggare som har recenserat Budbärarinnan är Boktok73.

Själv har jag tidigare recenserat bland annat Blodssystrar, Barfotaflickan och Nattsländan, 

Ny bok av Katerina Janouch

Jag har nu beställt Budbärarinnan av Katerina Janouch. Jag älskade den här serien förut men har blivit allt mer tveksamt inställd. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem längre. Det finns bitar jag gillar och det finns bitar jag är mer tveksamt inställd till. Oftast är det själva deckargåtorna som jag tycker blir lite larviga. Min uppfattning är att de ofta blir lite tillgjorda och att det inte kommer helt naturligt att Cecilia ramlar in i alla de här händelserna. Det känns även som att Janouch egen kritiska syn på det svenska samhällets utveckling sipprar igenom mycket i de senare böckerna, tydligt i tionde boken Vapendragerskan, och enligt min mening känns bilden lite väl nattsvart.

Sedan finns det ju som sagt det jag gillar. Vardagsskildringen, relationerna, hur man hanterar livet och tar sig framåt. Hur man knyter starka band till varandra och vilka band som inte håller när gummibandet töjs ut. I den senaste boken gillar jag också skarpt hur dottern Sofia tar tag i saken på egen hand och hur självsäker hon är. Ibland blir det dock lite slentrian i skrivandet känns det som, just i exemplet med Sofia så är nackdelen i skildringen av henne i senaste boken att det känns som att ungefär hälften, om inte mer, bara handlar om att Sofia tänker tillbaka på uppväxten och hur mycket enklare allt var då. Absolut, ha med det men vi fattade vinken efter tredje gången.


Men jag har då ändå beställt Budbärarinnan. Tror att jag har en önskan om att bli lika fast i den här som jag blev i de första böckerna. Samtidigt förväntar jag mig nog att den ska likna de senare som inte riktigt föll mig i smaken. Men en trogen läsare av serien är jag ju uppenbarligen fortfarande för snart är den i min brevlåda. Håller tummarna för att den ska få mig att minnas exakt vad det är som gör att jag fortfarande läser serien.


Är det någon som hunnit läsa den? Vad tyckte ni?

Astrid Lindgren av Bjorvand och Aisato

Hela den fantastiska berättelsen om Astrid Lindgrens liv. Agnes-Margrethe Bjorvand och Lisa Aisato har skrivit och illustrerat en underbar bok om Astrid Lindgrens liv som är anpassad för barn. Det är skrivet till barnen om en av Sveriges största barnboksförfattare. Vi får veta mer om vad Astrid lekte och drömde om som liten, om hennes vuxna liv och om både lycka och svåra stunder i livet.
-------------------------------------------------------------------------------

Vilken förträfflig idé att skriva om Astrids liv och vända sig till barnen. Det finns ju en hel del böcker om Astrids liv och författarskap men med en vuxen målgrupp. Att vända sig till barnen istället tycker jag är underbart. Och det är inte bara själva texten som är underbar, det är även så extremt vackra illustrationer! Helt underbara! Jag skulle kunna rama in dem och ha dem på väggarna hemma. Det är Lisa Aisato som gjort bilderna och jag kan konstatera att hon är väldigt duktig. Bilderna känns lite drömlika och det är lätt att fantisera vidare kring dem.

Texterna är korta och med ett språk som anpassas till målgruppen. Det är också skrivet härliga "Vet du vad?" efter varje kapitel där vi får veta sådant som att Astrid fick sextio kronor i månaden i lön när hon arbetade på Wimmerby Tidning och att hon sammanlagt fick ungefär 75 000 brev. Tänka sig det, 75 000 brev, det är ju helt galet men samtidigt förståeligt. Vi får också en del citat från Astrid och från hennes böcker. Den kvinnan sa ju en hel del klockrena saker så det måste ha varit en fråga om att sålla, sålla, sålla för att bestämma vilka citat som skulle vara med.

Jag gillar också att man inte valt att väja för det svåra. Kapitel med titlar som Ensamheten och Döden, döden, döden finns också med och det känns rätt. Även om boken vänder sig till barn så är det svårt att beskriva en människas liv utan att också ta med det mörka. Och jag tycker att man balanserar det här på ett bra sätt och beskriver på så sätt att även barn kan ta det till sig.

Den här boken är som en liten skatt i min bokhylla som jag kommer visa min dotter så fort hon är stor nog. Ibland tar jag ned den själv och bläddrar i den och myser. En riktig liten pärla!

Ett enormt stort tack till Modernista för detta recensionsexemplar som jag tyvärr inte haft möjlighet att recensera förrän nu.

--------------------------------------------------------------------------------------

Andra som recenserat boken är Feministbiblioteket, Lyrans noblesser,  Prickiga Paula, Bokbesatt och Fantastiska berättelser.

Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

"Som high school-elev vid prestigefyllda Bradley School fick Ani FaNelli utstå en chockerande, offentlig förnedring efter en serie omskakande och brutala händelser. Något som väckte ett desperat behov av en ny identitet. I dag har hon ett glamouröst jobb på The Women’s Magazine i New York, en dyr garderob och en snygg framgångsrik fästman – hon är så nära att leva det perfekta liv hon arbetat så hårt för att förverkliga. Men tonårens förnedring är inte Anis enda sår. Hennes förflutna rymmer också en smärtsam hemlighet. Något som fortsätter att hemsöka henne, som hotar att komma upp till ytan och förstöra allt. Vad händer om Ani bryter sin tystnad: Skulle det till sist kunna befria henne – eller bara slå allt hon kämpat för i spillror?"
------------------------------------------------------------------------------------

Världens lyckligaste kvinna är en av de bättre böckerna jag läst i år. Den börjar trevande och jag måste erkänna att jag inte fastnar direkt. Till en början tycker jag att Ani är lite tråkig och att det känns som att vi läst tusen gånger förut om utseendehets och klasskillnader. Men när vi får börja skrapa lite på Anis yta så händer det något. Jag är fast och har svårt att sluta läsa.

Jag gillar att man inte riktigt vet vart man har Ani. Till en början känns hon lite platt men snart får vi möta hela människan Ani, inte bara den hon utåt visar. Och det är en trasig människa vi möter med mycket mörker inom sig. Jag tycker om att författaren valt att portionera ut Anis bakgrund pö om pö. Lite i taget får vi veta vad det är som är hennes smärtsamma hemlighet och anledningen till att hon blivit som hon blivit. Det känns lite som att vi dyker efter sanningen och att vi plötsligt tror att vi hittat förklaringen men så får vi snart veta att vi ska simma ännu djupare ner i mörkret innan hela sanningen står klar för oss. Det blir som ett djupdyk i Anis minnen och psyke och författaren hanterar detta på ett snyggt sätt, vi får inte veta för mycket för snabbt.

Världens lyckligaste kvinna är Jessica Knolls debutroman och den vittnar om en lovande talang, jag hoppas på fler böcker av henne! Jag gillar hur hon håller uppe spänningen och i slutet sitter jag som på nålar med risk för att låta klyschig. Innan jag läst klart de sista sidorna av slutet men ändå förstår vart slutet utspelar sig känner jag först att slutet blir lite av en besvikelse, men så kommer de sista raderna...

Vad jag förstår ska boken även filmatiseras - något att hålla utkik efter!

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

---

Andra som recenserat boken är bland annat hyllan, Bokföring enligt Monika och Beas bokhylla.

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

"I Välkommen till Amerika möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor, har båda vant sig. Och alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra.
Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld."
--------------------------------------------------------------------------------------------

Välkommen till Amerika är en dyster bok med många grå nyanser som slingrar sig om varandra utan att bringa fram något ljus. Det är en tung bok att läsa trots att den endast är 96 sidor lång. Jag har sett många andra som tycker annorlunda och som inte alls upplevde den där tunga känslan när de läste boken men själv upplevde jag den som tung. Därmed inte sagt att detta är något negativt.

Linda Boström Knausgård skriver med ett väldigt fint språk vilket lättar upp och gör att boken ändå känns lättläst mitt i det tunga. Då mycket sker under ytan blir det nästan lite som att läsa poesi.

Välkommen till Amerika är en bok om en familj på gränsen till sammanbrott. De lever i spillrorna efter den döde faderns sjukdom och missbruk. Boken tar upp många viktiga saker men för mig blir den lite för kort för att jag på allvar ska hinna fastna ordentligt i den. Men det är såklart en smaksak, hade boken varit längre hade det kanske blivit allt för ältande och för mörkt.

En på sitt sätt vacker bok om en tung verklighet och om hur man lever vidare och hanterar skuldkänslorna och minnena.

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

---

Välkommen till Amerika. Författare: Linda Boström Knausgård. Förlag: Modernista (2016)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat boken är bland annat och dagarna går, Bear books och Bloggbohemen.

#TBT Förkylningar, recensioner och att vara exalterad

Den 15 september har varit en blandning av sjukdomar, recensioner och längtan bakåt i tiden. Att jag varit sjuk under mitten av september kommer som en väldigt liten överraskning. Det var snarare att vänta. Och för fem år sedan var det alltså just det jag var. Dunderförkyld närmare bestämt. Och detta löste jag med ljudböcker. Ljudböcker är faktiskt himlars bra när man är sjuk och inte orkar läsa. Då kan man bara luta sig tillbaka och lyssna. Det känns dock som att det där med att ta det lugnt när man är sjuk är lite bortblåst sedan man fått barn. Jag får hela tiden nya insikter i att livet inte fungerar likadant längre.


För fyra år sedan hade jag läst Belle av Lesley Pearse och skrev en recension om den. Det var både bu och bä. Det är nog också mitt minne av den. Både bu och bä. Överlag är nog de böcker jag hittills läst av Lesley Pearse både bu och bä. De skulle kunna vara fantastiska men når liksom aldrig riktigt fram för mig.

"I grunden är det en bra bok och den har stor potential att bli jättebra, men vissa inslag gör att mitt intryck sänks väldigt mycket och därför stannar en bok som jag hade kunnat älska på ett "okej"."

Året därpå, 2013, var det ett söndagscitat av Elisabet Nemert. Hon har så många bra formuleringar i sina böcker. Just den här kommer från Röd måne.

"Det finns ingen starkare kraft än kärleken, inför den är vi alla likt ett nyfött barn, likt en bok där alla sidor är oskrivna. En djup och äkta kärlek tar ingenting ifrån någon, den bara ger. Det enda den kräver är mod, mod att våga utlämna sig. Och du saknar väl inte mod, Indra Ingridsdotter, eller gör du det?"

Och för två år sedan väntade jag ivrigt på trailern för Mockingjay Part 1. Det känns väldigt länge sedan. Nu längtar jag efter en ny bokserie att bli exalterad över och längta efter filmatiseringarna. Har ni några tips?

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

I Elisabet Nemerts nya roman kastas vi in i andra världskriget och får följa framförallt situationen för de skandinaviska länderna. Vi möter kriget genom journalisten Magdalenas ögon och får även stifta bekantskap med major Carl-Magnus. De båda hittar varandra i krigets kaos och kämpar tillsammans mot krigets fasor. Vargarnas tid handlar om modet att handla efter vad man tror på, att stå upp för andra människor och att vägra lyda order i en värld där så mycket ondska bortförklaras med att man endast lydde order.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Vargarnas tid var allt jag hoppades på och lite till. Jag blir alltid lite nervös när Nemert släpper nya böcker. Tänk om den här inte är lika bra, tänk om det där som verkligen får mig att fastna i hennes böcker inte finns där denna gång? Men jag hade inte behövt oroa mig. Vargarnas tid är precis lika bra som Nemerts andra böcker.

Jag fastnade faktiskt direkt vid första sidan och hade svårt att lägga ned boken efter det. Lilla Skogstorp tog mitt hjärta direkt och kriget gör sedan snabbt antåg i och med Carl-Magnus upplevelser vid sitt besök i Tyskland. Kriget är sedan väldigt mycket i fokus. Historiska fakta och skeenden överlag är väldigt mycket i fokus på ett sätt som det inte riktigt brukar vara i Nemerts böcker. Det brukar vara mer fokus på relationerna och huvudpersonens utveckling. Det är absolut ingenting som är dåligt och visst ser vi mycket av karaktärernas utveckling och relation till varandra också men mycket handlar om kriget. Och det är bra. Andra världskriget kräver trots allt sitt utrymme av en bok som utspelar sig under den tiden. Och Nemert överraskar mig på ett positivt sätt genom att berätta väldigt mycket om våra grannländer! När andra världskriget skildras skönlitterärt är det min upplevelse att vi ofta hamnar väldigt mycket i Tyskland och det är därför väldigt intressant att vi här rör oss så mycket i Sverige, Norge, Finland och Danmark!

Jag gillar även i vanlig ordning karaktärerna. De allra flesta ger prov på stort mod och civilkurage vilket är något av en stötesten i Nemerts böcker. Jag tycker alltid att dessa ingredienser är så inspirerande! Och det gör mig lite varm om hjärtat att läsa om människor som offrar allt för andra och kämpar för det goda när det onda i övrigt slår emot en som starka vågor på havet. Det finns så mycket ondska att förtälja om andra världskriget att ljuset behövs också.

Nemert är också duktig på att skildra karaktärerna i bakgrunden. De tar oftast inte så stor plats men jag minns dem ofta efteråt. I det här fallet var det Victoria Rytterholm som jag fastnade för. Hennes styrka och mod stannade verkligen kvar hos mig. En underbar karaktär! Det är också lite kul att vi får möta så många personer som faktiskt funnits på riktigt. Att vi vet vad som händer med dem gör inte så mycket.

Nemert har med Vargarnas tid kommit nära vår samtid jämfört med tidigare och det är lätt att dra paralleller till den flyktingkatastrof som nu råder i världen och all ondska som sker. Vargarnas tid är en historia om att stå upp för andra, hjälpa sina medmänniskor och att visa mod och kärlek. Kärleken har såklart en viktig roll i boken, såsom det brukar vara i Nemerts böcker, men här tycker jag att kärleken främst skildras som en urkraft och en kärlek till sina medmänniskor. Vargarnas tid kommer stanna kvar hos mig ett tag. Det godas kamp mot ondskan känns ständigt aktuell.

---

Vargarnas tid. Författare: Elisabet Nemert. Förlag: Forum (2016).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat Vargarnas tid är Johannas deckarhörna.

Glasblåsarns barn av Maria Gripe

På en marknad i 1800-talets Småland försvinner glasblåsarns barn Klara och Klas. Deras föräldrar är förtvivlade men inte ett spår finns av barnen. Klara och Klas har blivit tagna av Härskaren som för dem till sitt slott som en gåva till Härskarinnan. Men Härskarinnan tröttnar snart på barnen och de blir ensamma och övergivna.
-----------------------------------------------------------------------------------------

Det var så mysigt att läsa om Glasblåsarns barn! Det var länge sedan jag läste den, jag måste nog ha varit liten, men mycket är som jag minns det. Maria Gripe skriver med ett sådant härligt språk, lite trolskt och mysigt. Och hon proppar texten med underbar symbolik som jag kan gå och fundera över även efteråt. Hon har även ett sätt att få in visdomsord i berättelsen som gör att jag gärna läser om boken även som vuxen. Boken känns mystisk på något sätt och det står så mycket mellan raderna att jag gärna hade velat veta exakt vad Maria Gripe hade för tanke med allting. Men samtidigt gillar jag att den känns aningen underlig och att budskapen i boken känns lite dunkla.

Det är mycket klassiska markörer för en saga och berättelsen rullar på i ett bra tempo. Egentligen är själva händelseutvecklingen ganska enkel men detaljerna och utsmyckningen av historien kommer fram då vi ständigt byter perspektiv. Tillsammans berättar alla bokens karaktärer en mycket intressant historia och det är ett gott val av Maria Gripe att inte endast skildra historien ur Klara och Klas perspektiv.

Karaktärerna är också ett väldigt lyckat element i boken. De har ett sådant djup och så mycket olika sidor. De är överraskande mångfasetterade för att figurera i en barnbok! Jag fastnar kanske främst för den dystra Härskarinnan som skulle kunna få en helt egen bok. Hon som får alla sina önskningar uppfyllda av Härskaren att hon inte längre har någon vilja att önska mer. Och korpen Kloke som ser det goda med ena ögat och det onda med det andra, men blivit av med det onda ögat och därför inte kan se världens ondska utan bara en platt verklighet där endast det goda skildras.

Modernista har också lyckats göra en väldigt fin utgåva av boken. Jag gillar det lila och de vackra original illustrationerna. Man har också valt en bra bild för omslaget som tar oss direkt till bokens tydligaste "point of no return" då Härskaren rövar bort Klara och Klas på marknaden.

Maria Gripe har skrivit underbara barnböcker och Glasblåsarns barn är nog en av mina favoriter. Det är en vacker saga med väldigt mycket djup. Boken äger en gåtfullhet som både får mig att mysa och att rysa.


Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

---

Glasblåsarns barn. Författare: Maria Gripe. Förlag: Modernista (2016)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat boken är bland annat Carolina läser, Beas bokhylla, Vargnatts bokhylla och Snowglitter.

Forsättningen på Sekten på Dimön!

Storytel är bra att ha för sådana som mig som lallar runt mycket i min egna lilla värld och plötsligt blir helt chockad över att en viss författare släppt en ny bok eller att en ny del av en serie jag följer släppts. Jag tycks aldrig snappa upp sådant här i god tid. Jag vet inte varför men så är läget. Storytel är här en räddare i nöden då jag här ganska snabbt kan se i alla fall deras nyheter där en hel del nytt finns också.

Nu idag upptäckte jag att det kommit en ny bok om sekten ViaTerra. Den första boken, Sekten på Dimön, tyckte jag var väldigt spännande så det känns givet att även läsa (lyssna till?) Sekten som återuppstod. Sofia försöker här hitta tillbaka till sitt gamla liv efter att ha levt tillsammans med ViaTerra under lång tid. Sektens ledare Franz Oswald sitter i häktet i väntan på sin rättegång och gör allt han kan för att hämnas på Sofia.

Sekten som återuppstod kommer definitivt att spelas på Storytel hos mig framöver!

Okej George R.R. Martin, nu får du din sista chans

Okej jag erkänner. Jag tyckte inte om Game of Thrones förut. Jag tyckte att den var tråkig. De bara malde på och så hände det bara saker i slutet av säsongen. Det bara pratades varvat med helt omotiverade avklädda scener. Och okej, jag erkänner. Jag ändrade mig. Jag har försökt se Game of Thrones tre gånger tror jag. Om jag minns rätt försökte jag med både första och andra säsongen men nej. Det var så tråååååkigt. Jag insåg ju rent objektivt att serien var bra och välgjord men jag brydde mig aldrig om karaktärerna. Men efter enträgna försök så fastnade jag faktiskt tredje gången. Då kom jag vidare till tredje säsongen och så rullade det på.

Och nu är jag fast. Jag älskar Game of Thrones. Det är riktigt, riktigt jobbigt att vänta in nästa säsong. Jag har som alla andra mina favoriter och hejar intensivt på dem och håller tummarna för att det inte är just de som offras i nästa avsnitt.

MEN. Det finns ju böcker också såklart.

Jag har läst första boken. Men det blev en del skummande av en del partier. Det var samma sak där. Den var så tråååååkig. Min upplevelse av den var att det var alldeles för mycket folk och mest ett himlans massa klagande från Tyrion om att han var dvärg. Jag fastnade inte för någon karaktär (inte ens Starks!!) och klarade faktiskt inte av att läsa vidare.

Oftast är ju boken bättre än filmen så att säga, så därför har det här gnagt i mig lite. Nu när jag och sambon precis sett klart sjätte säsongen så har jag bestämt mig för att ge George R. R. Martin en sista chans. Jag ska försöka läsa första boken en gång till. Är den bra läser jag vidare och är den fortfarande tråkig så kommer jag väl inte ens igenom den antar jag.

Jag har försökt underlätta och har därför beställt den i storpocket för att det ska vara lite mer läsvänligt. Förra gången läste jag den i pocket och det var så litet och otympligt eftersom boken blir en kloss på grund av längden. Därför tror jag att det blir bättre med ett större format. Och jag kör på svenska. Jag vet att många förmodligen protesterar och tycker att den är så mycket bättre på originalspråk men jag tänker att den måste flyta så lätt som möjligt i början för att jag inte ska tröttna på den igen så jag kör på svenska.

Nu återstår att se hur det går och om George R. R. Martin imponerar lika mycket på mig som på alla andra.

Eva och Adam är här igen!

Jag blev så glad och taggad när jag såg att Eva och Adam kommer att göra comeback! Måns Gahrton och Johan Unenge tycker till min stora glädje att berättelsen om Eva och Adam inte är slut än. Det kommer efter vad jag förstår att komma två nya böcker och en långfilm. Dessa är i grunden samma berättelse som tidigare men med dagens teknik - mobiler, bloggar och så vidare. Samma historia men i ny tappning helt enkelt. Tanken är att nå en ny generation läsare.

Gahrton och Unenge skriver så träffsäkert och i arbetet med de nya böckerna har de gjort klassbesök och pratat med över 100 mellanstadieelever om kärlek, vänskap och hur det är att gå i mellanstadiet idag. Det känns därmed som att de har en riktigt bra grund att stå på. Samma gamla karaktärer fast med lite nya problem.

Jag förstår att man inte tycker om den här idéen men själv gillar jag den! Och jag kan förstå tanken med att skriva nya böcker eftersom mycket har förändrats i vårt sätt att umgås och kontakta varandra i och med tekniken. I grunden är jag nog mest nöjd eftersom jag alltid älskat den här serien och gärna läser mer! Det ska bli roligt att få veta mer om alla de karaktärer som jag läst så mycket om och älskade från första stund när jag först började läsa böckerna om Eva och Adam. Jag gillar att de inte är så stereotypiska, Eva är till exempel väldigt framåt medan Adam är blyg, och att det händer mycket mellan raderna såsom Jontes situation i hemmet.
En ny långfilm känner jag mig emellertid mer tveksam till, att se nya personer gestalta alla karaktärerna känns mer konstigt än att läsa nya böcker. Förhoppningsvis blir det ändå bra.

Såhär beskrivs de nya böcker Huvudet fullt av dig och En tjej att klicka bort:

"Efter TV-serie, långfilm, dataspel, seriealbum och miljontals sålda böcker är Sveriges vanligaste, veligaste och roligaste kärlekspar tillbaka. 20 år har gått, men när kärlekshistorien nu berättas på nytt gäller fortfarande de eviga frågorna: Hur vet man att man är kär? Hur blir man ihop? Och vad gör man om tjejen man gillar är kär i någon annan?"

Huvudet fullt av dig "Adam ska börja i en ny klass. Kanske han äntligen kan bli den coola killen han drömt om att få vara? Men det går inte riktigt som Adam har tänkt sig - snart har han ställt till med bråk i klassrummet, blivit bästis med den busige killen i klassen och skjutit en boll på den där söta tjejen - Eva ...

Eva har fullt upp med bloggen, fotbollen, bästisen Annika och sina drömmar om rockkillen Fetch. Hon har inte tid att lära känna den där konstiga nye killen Adam. Men så ska hon ha fest hemma. Och när gästerna vill testa en gammal lek med handtag, famntag, klapp eller kyss händer något oväntat."

En tjej att klicka bort
"Adam och Eva har kyssts! På riktigt! Men Adam tänker ändå hålla sig borta. Aldrig mer tjejer, det har han lovat sig själv! Inte efter det där som hände förut, när han var kär i Molly. Molly, som fortsätter att höra av sig trots att Adam har klickat bort henne gång på gång...

När det är dags för friidrottstävling med gamla laget kan Adam inte tacka nej. Trots att Molly kanske kommer att vara där. Eva har förresten också bättre saker för sig. Sebbe i klassen vill att hon och Annika ska uppträda med honom på klassmiddagen! Så varför har de alltid så roligt tillsammans, även om det bara handlar om att plocka skräp eller att sälja korv för klasskassan?"


Här hittar ni mina recensioner av de tidigare böckerna:
En historia om plugget, kompisar och kärlek
Att vara eller inte vara ihop
Bästa ovänner
Fusk och farligheter
Jul, jul pinsamma jul
Sista pyjamaspartyt
En midsommarnattsmardröm
Inte som en dans
Prins eller vanlig groda
Solen skiner, sura miner
Rätt tjej och fel kille
Lyckliga idioter
Första ögonkastet

Del 2 i Three Sisters Island!

Upptäckte just att del två i Three Sisters Island - trilogin av Nora Roberts har släppts. Den första boken heter En förtrollad ö och vi möter Nell som har flytt från sin make som misshandlar henne. Hon kommer till Three Sisters Island och skapar ett nytt liv där. Den nya boken som alltså är den andra delen heter Månskensstranden och handlar om Ripley som vi möter i första boken. I första boken blir det tydligt att det är Nell, Ripley och Mia det handlar om så vi kommer såklart att få läsa mer om Mia i tredje delen. Jag gillade första boken som var en härlig blandning av systerskap, magi och kärlek.

Såhär beskrivs Månskensstranden:

"Det är tidig morgon och den öde stranden är täckt av frost när Ripley Todd kommer ner till vattenbrynet. Morgonens löprunda är dagens bästa stund: soluppgången speglas i vattnet och sanden är orörd sånär som på hennes egna fotspår. Snart kommer ön att vakna till liv. Ripleys hjärta klappar för varje gata, gränd och vrå på Three Sisters Island. Hon har växt upp här och känner en tillhörighet till platsen och dess invånare som går långt utanför jobbet som polis.

När forskaren MacAllister Booke kommer till Three Sisters Island för att undersöka öns mystiska historia rubbas Ripleys lugna tillvaro. Motvilligt blir hon förälskad. Men innan Ripley och Mac kan drömma om en gemensam framtid måste de ta itu med det förflutna. Mörka krafter hotar Ripley och hennes vänner. Vad är det för hemligheter som döljer sig på Three Sisters Island?"

Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood

Den treåriga Coco, tvilling till sin identiska syster Ruby, försvinner spårlöst under sin pappas femtioårsfest. Flickornas föräldrar och deras vänner som närvarat vid festen är rika och har stort inflytande och fallet väcker därför uppmärksamhet i media. Hemligheterna staplas på varandra och till sist läggs den mörka sanningen fram...
------------------------------------------------------------------------


Alex Marwood går från klarhet till klarhet! Jag älskade hennes Onda flickor och hyllade Granne med döden. När så Den mörkaste hemligheten kom hem till min brevlåda skuttade jag faktiskt lite av glädje. Och omslaget ger mig rysningar. Jag har faktiskt inte låtit boken ligga uppvänd för de där barnen ser så läskiga ut. Det är nog mycket på grund av vad man väntade sig skulle hända i boken.

Den mörkaste hemligheten utspelar sig under två helger som vi växlar mellan. Den ena helgen är de dagar då Coco försvinner och allt som sker kring detta. Den andra helgen är i nutid då tvillingarnas pappa nyligen avlidit och begravningen ska hållas. I samband med detta avslöjas den hemlighet som ligger bakom Cocos försvinnande.

Jag hade så svårt att lägga ned den! Jag kom på mig själv med att vända sidorna snabbt för att få veta vad som skulle hända. Det är såklart en klyscha men jag satt som på nålar. Och i slutet önskade jag att jag hade haft någon bredvid mig att diskutera boken med direkt. Jag satt faktiskt som en seriefigur med öppen mun under de sista kapitlen av ren upprördhet över slutet, trots att jag hade väntat mig det. Slutet är så sjukt alltihop, på så många plan.

Den mörkaste hemligheten är mer av en deckargåta än en psykologisk thriller enligt mitt tycke och det finns många pusselbitar att foga samman eftersom det är många personer involverade. Bilden som framträder är vedervärdig på så många sätt. Jag blev så arg och ledsen över att barn kan behandlas på det här sättet. För det finns en hel del saker att bli upprörd över. Marwood har skapat ett rikt persongalleri av fruktansvärt vidriga och egoistiska typer där de flesta tyvärr är föräldrar.

Liksom i Onda flickor och Granne med döden så listar man ut lösningen relativt snabbt men jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket. Trots att det här för mig är en pusseldeckare så tycker jag fortfarande att det är spännande trots att jag listat ut vad som hänt och hur allting hänger ihop. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men något i Marwoods sätt att skriva gör att det inte stör mig att jag löser gåtan innan den avslöjas.

Jag älskade Den mörkaste hemligheten! Den är spännande och upprörande och jag hade svårt att sluta läsa. Hoppas få läsa mer av Marwood i framtiden.


Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

---

Den mörkaste hemligheten. Författare: Alex Marwood. Förlag: Modernista (2016)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat boken är Zellys bokhylla och Bokraden.

Sommarläsning 2016 - topp 10

Tre nya böcker
Nya böcker hör ju liksom sommaren till. Det släpps alltid en hel del böcker kring sommaren och för många är ju det här den årstid då de faktiskt tar sig tid att läsa böcker. Här har ni tre av de böcker som jag längtar efter och rekommenderar i sommar.

Skugghäxan av Katerina Janouch
Den nionde boken om barnmorskan Cecilia Lund släpps i sommar. Det kommer ju en varje sommar och jag gillar att läsa om Cecilia Lund så den här känns självklar i sommar. Jag tycker att serien börjar dala lite så jag hoppas på ett uppryck i den nionde delen.

Jag utan dig av Kelly Rimmer
En fantastisk bok som man både skrattar till och gråter åt. Mycket känslor utlovas! Min recension hittar ni här, varning för spoilers.

Vargarnas tid av Elisabet Nemert
Åh vad jag är taggad på den här boken. Längtar så mycket tills den släpps! Den här gången tar Nemert med oss till andra världskriget vilket är en tidsperiod betydligt närmare vår egen tid jämfört med vad hon brukar skriva så det ska bli spännande!

Tre lättsmälta böcker i sommar
På sommaren är det skönt med lättsmälta böcker. Sådana som man inte kan lägga ned och som tar slut i ett nafs. Här har ni tre sådana böcker.

Stanna innan du går av Åsa Bonelli
Den här boken läses i ett svep! Lättläst och lagom underhållning med så mycket sommarkänslor att de riktigt osar ur boken. Varning för att boken framkallar stark längtan efter skärgården!

Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan av Anna Winberg
En bok om att vara nybliven mamma med många roliga situationer som är omöjliga att inte känna igen om man själv är eller har varit nybliven förälder. Min recension av boken läser ni här.

En förtrollad ö av Nora Roberts
En typisk roman av Nora Roberts. Myskänslorna är höga eftersom det utspelar sig på en liten ö med gulliga små hus, vackra stränder och mysiga butiker. Gillar man Nora Roberts gillar man garanterat den här boken. Min recension hittar ni här.

Tre klassiker för sommarläsningen
Men det kan också vara läge att plocka upp den där klassikern som man tänkt läsa så länge men som inte blivit av. Här har ni tre böcker som är värda att plockas upp.

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij
En typisk tegelstensklassiker. Men väl värd att plockas upp trots att tjockleken kan avskräcka. Det var ett tag sedan jag själv läste den så kanske vore det på sin plats med en omläsning snart för den är riktigt bra.

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
Så värd att läsas! Den är inte så fasligt tjock heller faktiskt. Den är så vackert skriven och den rör också upp mycket känslor. Vanmakten inför fattigdomen slog emot mig när jag läste den. Underbar bok! Min recension hittar ni här.

Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström
Vem har sagt att klassiker måste vara tjocka? Läs eller läs om de fantastiska böckerna om Kulla-Gulla, underbara historier om både det hårda och det privilegierade livet som Gulla möter. En av mina favoriter! Och omslagen är oerhört vackra! Här har ni en av mina recensioner.

En bok jag definitivt kommer att läsa i sommar

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Den tredje och sista boken om Maj. Det har inte blivit av att jag läst den innan så i sommar tänkte jag att det var dags. Jag måste ju få veta slutet om Maj och hur det ska gå för henne. De två tidigare böckerna är fantastiska. De är lite väl långa kan jag tycka men det vägs upp av det fina språket och diskussionen om klass, moderskap och kvinnans roll.

Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan av Anna Winberg

Emma och Shirin träffas i en föräldragrupp som BVC håller i. De finner varandra och börjar umgås även utanför gruppen. Emma känner att ingenting är riktigt som hon tänkt sig att det skulle vara att få barn. Hon är missnöjd med sin smutsgula barnvagn och blir allt oroligare för att sonen som nu är fyra månader inte fått något namn ännu. Shirin blev lämnad av sin pojkvän bara dagar innan deras dotter föddes. Hon hör inte längre av sin bästa vän och har sin familj boendes långt bort. Hon har inget jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten och sms-lånen hopar sig.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan är något så nischat som mum-lit. Det är som chick-lit, fast för mammor. Boken vänder sig kanske främst till nyblivna föräldrar men går väl minst lika bra att läsa om man gillar chick-lit rent allmänt.

Jag gillar den här boken kanske allra mest för karaktärerna. Jag fastnar för både Emma och Shirin och gillar deras funderingar, allmänna klagande och stora problem. Anna Winberg har en underbar ton i boken som lägger grunden för både humor och allvar. Igenkänningsfaktorn är skyhög och det diskuteras en hel del kring vad som förväntas av föräldrar idag. Man ska vara så perfekt - ha bra rutiner vid läggdags, hålla gnistan vid liv med sin partner, skapa en pedagogisk miljö för barnet, ha samma sociala liv som tidigare och gud nåde den som inte lagar egen barnmat från grunden. Samtidigt så ska det också vara jobbigt. Det är liksom inte riktigt okej att som Shirin ha ett barn som sover utan problem och aldrig vaknar nattetid. Det är som om andra föräldrar då tittar lite snett på en och undrar om man egentligen inte ljuger.

Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan vinner såklart mycket på sin igenkänning. Jag skrattar många gånger på grund av just detta och känner själv fasan när Emma glömt sin egen baddräkt till babysimmet eller då hon febrilt försöker bestämma ett namn till sin fyra månader gamla son. Med smått panik läser jag om hur Shirins dotter blir riktigt sjuk och hon måste åka in till akuten och taxichauffören inte vill låta henne gå in för att hon inte kan betala för taxiresan (hur kan man för övrigt vara så hjärtlös!?). Många situationer känns igen och kanske känner jag framför allt igen Emmas och Shirins tankar kring föräldraskapet och hur samhället och vänner kan se på det.

Kort sagt träffade Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan mitt i prick för mig. Jag kommer definitivt att hålla utkik efter fler böcker av Anna Winberg och skulle dessutom gärna läsa en uppföljare om Emma och Shirin.

----------------------------------------------------------------------------------------------
Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan. Författare: Anna Winberg. Förlag: Lind & Co Förlag, Pocketförlaget (2016).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som skrivit om Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan är Jennies boklista.

Jag utan dig av Kelly Rimmer

Callum arbetar på en PR-byrå i Sydney men bor utanför storstaden. Av en slump träffar han en dag på vägen hem den engagerade miljökämpen Lilah. Deras förhållande blir snabbt intensivt och de faller båda för varandra. Lilah försöker dock ta avstånd från Callum och vill inte släppa honom in på livet. Hon ger till sist upp och låter känslorna ta över. Men i takt med att deras förhållande blir allt starkare blir Lilah svagare och trots att hon försöker dölja symtomen för Callum blir det tydligt att Lilah inte är frisk.
--------------------------------------------------------------------------------------------


Jag utan dig är en väldigt fin bok. Såklart ganska förutsägbar men det är inte i själva händelserna som bokens stora behållning ligger, utan i känslan. Kelly Rimmer är en ny författare för mig men jag blev genast intresserad av att läsa mer av henne. Hennes språk flyter så lätt och samtidigt får hon till många riktigt snygga meningar som jag stannar upp vid och funderar över. Hon lyckas också, kanske framförallt, få fram en väldigt fin känsla i boken. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig.

Jag utan dig handlar mycket om att leva och att ta tillvara på den tid vi har. Att inte låta livet gå förbi oss. Jag gillar att Rimmer här trycker på de små sakerna. Att uppskatta sådant som växer, att äta en god glass och att få rensa i trädgården. Att ta tillvara på livet behöver inte nödvändigtvis innebära stora handlingar och förändringar, utan kanske snarare att se och uppskatta det som finns intill oss.

Boken marknadsförs som ett måste för de som gillade David Nicholls En dag, Jojo Moyes Livet efter dig eller Nicholas Sparks Dagboken. Jag förstår tanken. Kanske inte riktigt En dag, men Livet efter dig och Dagboken. Absolut. Men jag tycker nog att Jag utan dig ännu mer påminner om Nicholas Sparks Undrens tid där Landon träffar Jamie, de är väldigt olika men faller för varandra. Deras förhållande utvecklas snabbt och Jamie får Landon att se på livet och världen på ett nytt sätt. Men Jamie undanhåller för Landon att hon är obotligt sjuk. Så ja, en hel del likheter med Jag utan dig. Men det gör inte så mycket på samma sätt som att man inte bryr sig om att man förstår hur boken ska sluta efter att ha läst handlingen. Det är så mycket känslor i boken att det väger upp. Jag skrattar, gråter och vänder blad snabbt för att få fortsätta läsa.

Jag utan dig är allt det jag hoppades att den skulle vara. Den får mig att fälla en tår men utan att bli för klyschig. Det är en underbar bok i sin genre och jag vet redan en rad personer jag kommer rekommendera att läsa den.

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag utan dig. Författare: Kelly Rimmer. Förlag: Modernista (2016).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som skrivit om Jag utan dig är Hyllan, Beas bokhylla, Boktok73 och Bims blogg.

Rester av bokrean

Det blev ytterligare lite inköp på årets bokrea för mig. Vi var på ICA och handlade och där hade de halva priset på bokrean och då kunde jag ju inte låta bli att titta igenom vad som fanns. Jag hittade Maze runner av James Dashner och Viskningarnas borg av Carole Martinez. Sedan var jag i sådant bokhandlarhumör att jag även plockade med mig Arvet efter dig av Jojo Moyes som jag sneglat på ett tag nu.

Min tanke var ju att inte handla så mycket på bokrean eftersom att jag har så många böcker som står olästa i bokhyllorna, men ibland får man ju synda lite också tycker jag! Två böcker mer eller mindre gör inte så stor skillnad på mitt antal olästa böcker.

Har ni läst någon av dessa tre? Vad tyckte ni i sådana fall?

I tiden av Lyra Ekström Lindbäck

Christoffer är modeskribent på en av de största tidskrifterna i Sverige. Han fyller snart trettio och har åstadkommit allt det han drömde om när han var yngre. Men livet känns ändå tomt och när allting runt Christoffer kollapsar börjar han fråga sig vad hans drömmar betyder och hur livet ska levas. Vad är det som betyder något och vad är en bra tillvaro? Blir det inte mer än såhär?
---------------------------------------------------------------------------------------------------

I tiden ger mig en smula ångest. Det känns som att lägga en våt, kall filt över tillvaron när jag läser om Christoffers syn på världen som tycks filtreras genom en grå skala. Det är nästan lite jobbigt att läsa om Christoffer och ta del av hans tankar då de är så fyllda av känslor av meningslöshet och tomhet. Lyra Ekström Lindbäck har verkligen lyckats fånga och beskriva de här känslorna på ett bra sätt. De slår mot mig redan från första sidan.

Det finns mycket tidsmarkörer och Christoffers funderingar kring samhället, nyheter och aktuella modeskapare gör att boken känns väldigt aktuell. Det finns mycket som gör att vi förstår direkt att det är just i 2010-talet som vi befinner oss. Ibland tenderar sådana här markörer att kännas aningen krampaktiga men Lyra Ekström Lindbäck lyckas bra med detta och tidsmarkörerna kommer här på ett naturligt sätt in i texten.

Författaren får också fram en bra jämförelse då Christoffer besöker sin syster i Norrköping. Han undrar vad livet har att erbjuda och funderar kring om detta är allt, ska det inte bli mer - tydligt är att han inte vill bli som sin syster som "fastnat" i hemstaden Norrköping och blivit en av alla dessa Svenssons. Christoffers inställning till detta vanliga och, förutsätter han, tråkiga liv är en intressant aspekt, särskilt då han tar för givet att systern måste vara olycklig i detta, det är ju så vanligt och slätstruket.

Jag gillar också Christoffers resonerande kring sin sjukskrivning, hur han tänker att han är långt ifrån så sjuk som många andra som går in i väggen men ändå mår han så himla dåligt. En medvetenhet om att man helst ska ha en tydlig diagnos att visa upp för folk för att få rätten att må dåligt och att man annars mest uppfattas vara klagande och missnöjd. Ett intressant resonemang kring de sjukdomar man inte kan se på ytan och hur dessa hanteras av samhället.

I tiden beskriver på ett skickligt sätt samtidens krav på att leverera och ständigt finnas i sociala medier, synas och prestera. Den som har mest likes vinner. För Christoffer börjar detta kännas meningslöst och det är där den stora frågan kommer - blir det inte mer? Är detta allt livet har att erbjuda? Likes på Facebook och att få publicera artiklar i en framgångsrik tidskrift? I tiden sätter fingret på dessa frågor och det är intressant att följa Christoffers tankar kring detta och hur han hanterar dessa funderingar.

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

---------------------------------------------------------------------------------------------------
I tiden. Författare: Lyra Ekström Lindbäck. Förlag: Modernista (2016).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat I tiden är Bloggbohemen, Boktokig. 

Medicinen av Hans Koppel

Johanna är en ensam tvåbarnsmamma som arbetar på en tidning. Hon befinner sig på fel sida av kontoret och blir ständigt hunsad av sin chef. På hemmaplan känner hon att hon inte kan ge sina barn allt hon vill. Av misstag lovar hon dem en utlandssemester som hon inte har råd med. För att finansiera resan går hon med på att testa en ny medicin som ännu inte kommit ut på marknaden. Det visar sig att medicinen får oanade effekter för Johanna.
-----------------------------------------------------------------------------------------


Medicinen är hur rolig som helst! Jag älskar den lättsamma och ironiska tonen. Man tar snabbt till sig Johanna och alla hennes misslyckanden och hejar på henne genom hela boken. De träffsäkra beskrivningarna av de andra karaktärerna, främst Johannas arbetskamrater, är också riktigt lyckade och Hans Koppel har verkligen lyckats beskriva det maktspel och de härskartekniker som kan finnas på arbetsplatser.

Boken är visserligen förutsägbar men det gör inte så mycket. Jag hade dessutom redan sett filmatiseringen med Helena Bergström i huvudrollen innan jag läste boken och vad jag kunde minnas av filmen så verkar i princip varenda scen i boken vara med. Men som sagt, det gör inte så mycket, för Johannas resa dit är väldigt underhållande. Det är underbart att läsa hur hon trycker till de som ständigt trycker ned henne och hur hon står upp för sig själv.

Medicinen är en rolig och underhållande bok och det enda negativa med den är nog att den är lite för kort. Jag hade gärna läst mer om Johanna och känner att boken absolut hade kunnat fyllas ut ytterligare för att vi ska få en djupare inblick i Johannas liv och få en ökad förståelse för henne och andra människor i hennes omgivning.

---

Medicinen. Författare: Hans Koppel. Förlag: Månpocket (2010).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat Medicinen är Bokhora, Kajsas bokblogg och Böcker, böcker, böcker.