#TBT Förkylningar, recensioner och att vara exalterad

Den 15 september har varit en blandning av sjukdomar, recensioner och längtan bakåt i tiden. Att jag varit sjuk under mitten av september kommer som en väldigt liten överraskning. Det var snarare att vänta. Och för fem år sedan var det alltså just det jag var. Dunderförkyld närmare bestämt. Och detta löste jag med ljudböcker. Ljudböcker är faktiskt himlars bra när man är sjuk och inte orkar läsa. Då kan man bara luta sig tillbaka och lyssna. Det känns dock som att det där med att ta det lugnt när man är sjuk är lite bortblåst sedan man fått barn. Jag får hela tiden nya insikter i att livet inte fungerar likadant längre.


För fyra år sedan hade jag läst Belle av Lesley Pearse och skrev en recension om den. Det var både bu och bä. Det är nog också mitt minne av den. Både bu och bä. Överlag är nog de böcker jag hittills läst av Lesley Pearse både bu och bä. De skulle kunna vara fantastiska men når liksom aldrig riktigt fram för mig.

"I grunden är det en bra bok och den har stor potential att bli jättebra, men vissa inslag gör att mitt intryck sänks väldigt mycket och därför stannar en bok som jag hade kunnat älska på ett "okej"."

Året därpå, 2013, var det ett söndagscitat av Elisabet Nemert. Hon har så många bra formuleringar i sina böcker. Just den här kommer från Röd måne.

"Det finns ingen starkare kraft än kärleken, inför den är vi alla likt ett nyfött barn, likt en bok där alla sidor är oskrivna. En djup och äkta kärlek tar ingenting ifrån någon, den bara ger. Det enda den kräver är mod, mod att våga utlämna sig. Och du saknar väl inte mod, Indra Ingridsdotter, eller gör du det?"

Och för två år sedan väntade jag ivrigt på trailern för Mockingjay Part 1. Det känns väldigt länge sedan. Nu längtar jag efter en ny bokserie att bli exalterad över och längta efter filmatiseringarna. Har ni några tips?