------------------------------------------------------------------------------------
Jag gillar att man inte riktigt vet vart man har Ani. Till en början känns hon lite platt men snart får vi möta hela människan Ani, inte bara den hon utåt visar. Och det är en trasig människa vi möter med mycket mörker inom sig. Jag tycker om att författaren valt att portionera ut Anis bakgrund pö om pö. Lite i taget får vi veta vad det är som är hennes smärtsamma hemlighet och anledningen till att hon blivit som hon blivit. Det känns lite som att vi dyker efter sanningen och att vi plötsligt tror att vi hittat förklaringen men så får vi snart veta att vi ska simma ännu djupare ner i mörkret innan hela sanningen står klar för oss. Det blir som ett djupdyk i Anis minnen och psyke och författaren hanterar detta på ett snyggt sätt, vi får inte veta för mycket för snabbt.
Världens lyckligaste kvinna är Jessica Knolls debutroman och den vittnar om en lovande talang, jag hoppas på fler böcker av henne! Jag gillar hur hon håller uppe spänningen och i slutet sitter jag som på nålar med risk för att låta klyschig. Innan jag läst klart de sista sidorna av slutet men ändå förstår vart slutet utspelar sig känner jag först att slutet blir lite av en besvikelse, men så kommer de sista raderna...
Vad jag förstår ska boken även filmatiseras - något att hålla utkik efter!
Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Andra som recenserat boken är bland annat hyllan, Bokföring enligt Monika och Beas bokhylla.
Åh den här måste man bara läsa med andra ord!! :)
SvaraRadera