Vindsjälar av Mons Kallentoft

Sjunde boken om Malin Fors. En äldre man hittas hängd på ett av Linköpings äldreboenden. Vad som först ser ut som ett självmord visar sig vara ett mord. Malin Fors dotter Tove arbetar på äldreboendet och är den som hittar mannen. Malin börjar undersöka mordet och försöker förstå vem som kan vinna på en sjuk gammal mans död.
------------------------------------------------------------------------------------------

Ytterligare en bok om Kallentofts Malin Fors. Malin är som hon brukar, lite deprimerad och butter och väldigt ensam. Dottern Tove har här kommit tillbaka från gymnasiet och bor tillsammans med Malin igen. Spelet dem emellan är intressant. De finner trygghet i varandra men slår ändå ifrån varandra som två motpoler. Det ska bli intressant att följa deras relation vidare.

Malins kärleksrelationer är mindre intressanta. Här har hennes gamla flamma kommit tillbaka, journalisten från Corren. Positivt är dock att det inte går direkt tillbaka i gamla hjulspår även om Malins kärleksliv tycks gå på tomgång.

Gällande fallet så är det lagom spännande. En riktig klassisk pusseldeckare där vi har flera misstänkta och utesluter dem en efter en tills det bara finns en kvar. Visserligen löste jag fallet innan Malin själv gjorde det men det gör ingenting. Det är nästan roligare när man själv får komma på svaret ibland. Och det är ett intressant slut. Hemskt och tragiskt men intressant.
Kallentoft lägger också till en extra krusidull i slutet som jag både tycker ger lite extra sting men också tycker känns lite överflödig. Som att det blir för mycket. Vi förstår ändå budskapet och behöver inte alltid få det skrivet på näsan.

Härnäst i serien har vi Jordstorm. Min genomläsning av Kallentoft är därmed slut, även om det finns fler böcker. De kommer jag förmodligen läsa också men de ingick inte i de böcker jag tänkt läsa igenom. Ett sammanfattande inlägg kommer framöver.

---

Vindsjälar. Författare: Mons Kallentoft. Förlag: Bonnierförlagen (2014)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Granne med döden, av Alex Marwood

Collette är på flykt men flyttar tillbaka till sina hemtrakter för att vara nära sin sjuka mamma. För att vara så anonym som möjligt hyr hon en lägenhet av en osmaklig hyresvärd och stiftar då bekantskap med de andra hyresgästerna - den femtonåriga Cher som också är på flykt, den trevliga Hossein som väntar på besked om sin asylansökan, den tafatte Thomas som alltid är vänlig, den äldre damen Vesta som tar hand om alla i huset och enstöringen Gerard som älskar klassisk musik. En av dessa bär på en mörk hemlighet som utgör en fara för dem alla.
--------------------------------------------------------------------------------------------------

Granne med döden är en riktig nagelbitare! En psykologisk thriller av riktigt hög klass! Jag gillar att vi får följa flera olika personer, inklusive mördaren, eftersom detta ger oss möjlighet att se historien ur flera vinklar. Det är såklart lätt att fastna för Collette och Cher som det kanske handlar allra mest om men även Vesta letade sig snabbt in i mitt hjärta.

Boken är inte bara en deckargåta utan även ett relationsdrama där vi får följa dessa människors inre strider och hur de knyter an till varandra och skapar band emellan sig. I detta avseende gillar jag kanske allra mest den äldre kvinnan Vesta som håller ett vakande öga över alla samtidigt som hon är lite ensam och de andra kanske inte riktigt förstår hennes våndor inför åldrandet och att inte ha någon i sin egen ålder att prata med.

Men såklart så är det deckargåtan som är i centrum! Precis som i Onda flickor är det mörkt och ruskigt, nästan för hemskt för att vara trovärdigt men ändå sväljer jag allt som Marwood berättar - hon gör det ju med sådan skicklighet. Marwood har ett liknande upplägg här vad gäller att avslöja vad som faktiskt händer och vem som har gjort vad. Hon visar oss lite i taget och bit för bit lägger vi pusslet och löser gåtan.
Jag gillar att vi väldigt tidigt får läsa ur mördarens perspektiv och att vi så pass snart får veta vad hen faktiskt sysslar med. Marwood trycker också på en hel del knappar för att vi ska äcklas och känna vämjelse - och visst fungerar det. Men hon drar det inte för långt - det är fortfarande det psykologiska som har huvudrollen. Och det är väldigt intressant att försöka förstå mördarens psykiska tillstånd. Det är lite som en snårig skog som vi tar oss igenom, men lösningen är värd väntan och några skrapsår vi fick på vägen. Kanske hade Marwood kunnat grotta in sig ännu mer i varför mördaren gör detta mot slutet av boken.

Kort sagt är Granne med döden en väldigt bra bok som absolut håller samma klass som Onda flickor. Efter att ha läst Onda flickor ville jag läsa mer av Alex Marwood - nu kan jag knappt vänta tills hon släpper en ny bok!

Efter att ha läst Granne med döden smyger sig också en obehaglig fråga in i mitt huvud. Vilka bor jag egentligen granne med?

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret! Läs mer om Granne med döden här.

---

Granne med döden Författare: Alex Marwood Förlag: Modernista (2014)
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat boken är bland annat Litteraturkvalster, Boktok73 och Skuggornas bibliotek.

Nya böcker i brevlådan!

Är riktigt sugen på samtliga, men tänker nog börja med Frostbiten. Har ni läst någon av dem? Vad tyckte ni?

Författare i fokus: Höstoffer, av Mons Kallentoft

Advokaten Jerry Petersson som nyligen blivit slottsägare, hittas mördad vid vallgraven på sina egna ägor. Kriminalinspektör Malin Fors börjar undersöka vem mannen bakom fasaden var samtidigt som hennes personliga problem blir allt mer allvarliga.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Det här är inte min favorit. Det är en helt okej deckare men personligen fastnar jag inte för karaktärerna i utredningen och blir inte speciellt intresserad av själva mordgåtan heller. Och jag tror inte att det har så mycket med själva historien att göra utan snarare att det bara inte intresserar just mig. Så på så sätt är den tredje boken den sämsta hittills för mig, medan de tidigare två varit riktigt bra. Kallentofts stil är dock tydlig även här och det gillar jag, han håller fast vid det som är utstickande för just honom.

Jag börjar dock redan tröttna på Malin. I den andra boken, Sommardöden, började jag känna att det var skönt att hon blev lite mer vanlig, lite mindre klassisk deprimerad och nedsupen polis. Men i Höstoffer går hon tillbaka till att vara just det. Hon är deprimerad. Hon är nedsupen. Hon är ensam. Det kan inte bli mer typiskt svensk polisdeckare och det tycker jag känns tråkigt och inte speciellt nyskapande. Jag hoppas att Malin framöver kommer att skärpa till sig och sluta sitta med sina flaskor. Det känns bara tröttsamt för vi har hört det så många gånger tidigare.

Ett intressant stråk som är kvar sedan den första boken, Midvinterblod, är utredningen kring Maria Murvall, kvinnan som blev brutalt våldtagen och nu vårdas psykiskt sedan flera år tillbaka på grund av det hon utsattes för. Det här fallet ville jag ha en uppklaring av redan i första boken men de hittade då inte den skyldige och fallet är nedlagt, men Malin fortsätter att utreda detta (inte på ett sunt sätt, utan snarare besatt) och därför känns det som att vi framöver kommer att få en lösning på detta. Jag gillar att Kallentoft låter ett fall följa med över flera böcker på det sättet och hoppas att det blir lite mer fokus på det i senare böcker.

Höstoffer var kanske inte min favorit men jag gillar fortfarande Kallentofts stil och det ska bli roligt att fortsätta med nästa bok i serien - Vårlik.

Författare i fokus - Mons Kallentoft.

---

Höstoffer, Författare: Mons Kallentoft. Förlag: Forum (2013).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Författare i fokus: Sommardöden av Mons Kallentoft

Det är den varmaste sommaren någonsin och en våldtagen fjortonårig flicka hittas irrande runt i en av Linköpings parker. Flickan minns själv ingenting och polisen har få ledtrådar att följa. När ytterligare en flicka anmäls försvunnen inser Linköpingspolisen att de måste jobba snabbt.
---------------------------------------------------------------------------------------

Sommardöden håller samma klass som Midvinterblod. Jag tycker även i denna bok om Kallentofts stil och stör mig faktiskt inte så mycket på de talande andarna ännu. Partierna där de döda talar är till och med bättre här än i den tidigare boken. Här ser jag syftet på ett annat sätt än i Midvinterblod. Andarnas tankar för handlingen framåt och visar oss en lösning på gåtan, om än i ganska beslöjade uttryck.

Malin Fors har ännu inte blivit någon favorit. Men här får hennes familjesituation lite mer fokus och det gillar jag. Hon blir lite mer än den alkoholiserade polisen utan fritid. Men hennes karaktär känns fortfarande bara tragisk och det känns som att vi aldrig får lära känna henne riktigt utan att hon mest blir ganska platt.

Förra gången var det den kallaste vintern i mannaminne och nu är det den varmaste sommaren någonsin. Ska nästa bok berätta om den ruskigaste hösten sedan tidernas begynnelse? Det här med vädret upprepas också en del, vi får höra en hel del om hur varmt det är och i den tidigare boken beskrivs väl kylan på var femte sida. Den varmaste sommaren kanske hade kunnat vänta till bok fyra eller fem, det känns lite upprepande att vädret ska vara så extremt två böcker i rad.

Själva gåtan i sig i denna bok är bra men slutet blir lite för överdrivet för min smak. Jag gillar också när det blir lite mer pusseldeckare och man själv kan klura ut lösning tidigt om man är uppmärksam. Här känns det emellertid som att utredningen tar lite konstiga vägar och landar på en plats som känns lite tillkämpad. Men det är ändå spännande att följa utredningen och det är lätt att engagera sig i fallet.

Den andra boken i Kallentofts serie om Malin Fors är en bra uppföljare till Midvinterblod och vittnar om att resten av serien förmodligen kommer att fortsätta i samma stil.

Nästa bok på tur är Höstoffer.

Författare i fokus: Midvinterblod av Mons Kallentoft

Det är den kallaste vintern på länge när kriminalinspektör Malin Fors i Linköping ställs inför mannen som hängts upp i ett träd på Östgötaslätten. Han har blivit illa misshandlad och upphängd och polisen börjar genast misstänka att det handlar om någon form av offerritual. Malin börjar utreda vem som ligger bakom dådet och historien blir allt mörkare ju mer hon får veta.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första boken av Kallentoft lämnade mersmak minsann! Jag fastnade direkt även om boken är full av klyschor. Vi möter Malin Fors som ger den typiska deckarbilden av en svensk polis - ensam, med alkoholproblem och barn som inte riktigt får den uppmärksamhet de borde få. Det känns lite uttjatat och det är inte mer varierande bara för att det den här gången är en kvinnlig polis. Men jag godtar det. Det känns okej. Det är ungefär vad man väntar sig av svenska deckare ändå.

Något som sticker ut hos Kallentoft är emellertid de talande andarna. Vi får följa de som blivit mördade och höra deras tankar i kursiva partier av texten. Till en början upplevde jag det smått förvirrande. Jag kan förstå om man hatar de här delarna. Jag kan också förstå om man gillar det. Själv känner jag mig ganska likgiltig. De här delarna får gärna vara där men jag kan vara utan dem också. Kanske kommer jag ha mer starka åsikter om dem senare i serien för jag har förstått det som att Kallentoft fortsätter med den här typen av berättande.

Så ja, det finns en hel del uppenbara saker och en del överflödiga men det är ändå något som gör att jag fastnar och ogärna vill sluta läsa. Jag gillar Kallentofts språk. Det känns rakt på och tydligt. Även om andarnas tankar gör att det blir lite mer flummigt. Det känns också som att Kallentoft tycker och tänker en hel del om sin gamla hemstad och de olika samhällsklasser han tycker sig se där. Jag gillar det. Det känns intressant att få ta del av hans tankar som ges liv i hans karaktärer och allmänna beskrivningar av staden. Kanske blir det extra roligt när man känner till Linköping och faktiskt ser platserna han beskriver framför sig? Hursomhelst så gillar jag hans tyckande och tänkande, det ramar in historien på ett bra sätt.

Den första boken bådar gott för de resterande delarna av serien. Jag ser fram emot att läsa vidare om Linköpingspolisens utredningar. Malin Fors har inte fastnat hos mig ännu, hon känns ganska tråkig nu i första boken men förhoppningsvis kommer hon att växa under senare böcker.

Det här var första boken i den här omgången av Författare i fokus -förhoppningsvis fortsätter det lika bra!

Janusstenen av Elly Griffiths

Ruth Galloway kallas till en utgrävning i egenskap av arkeologisk expert. Det har hittats ett skelett som begravts under en vägg. Ruths första tanke är att det är ett av romartidens offer till guden Janus. Det dyker upp fler skelett och det står snart klart att Ruth kommer bli allt mer involverad i polisens arbete kring skeletten och dess mördare. Samtidigt kompliceras relationen mellan Ruth och kriminalkommissarie Harry Nelson ytterligare när Ruth får veta att hon är gravid...
--------------------------------------------------------------------------------------------

Janusstenen är den andra boken om arkeologen Ruth Galloway och jag fortsätter att älska henne! En stor anledning till det är förmodligen mitt intresse för arkeologi och att läsa om Ruth väcker ju såklart genast en gammal arkeologstudents intresse. Bitarna i boken som rör arkeologi är på sätt och vis roligast. Och jag gillar verkligen hur arkeologin spelar en viktig roll genom hela boken och inte bara i början.

Sedan måste man ju bara älska Ruth! Vilken underbar karaktär! Så enkel och okonstlad. Hon känns äkta och hon är kanske mer som de flesta av oss. Karaktärer i deckare tycker jag också har en tendens att vara lite väl skärpta ibland, de kopplar liksom aldrig av. De tar aldrig ledigt. Ruth känns mer trovärdig där, när hon kommer hem tar hon visserligen fallet med sig men funderar ändå mycket kring helt andra saker och det gillar jag.

Fallet i sig tyckte jag om, men det var inte alls lika bra som första bokens. Kanske blev det lite för många barn att hålla koll på ibland. Det var visserligen tydligt men ibland kände jag att det blev lite många namn här och där, särskilt som folk också bytte namn hej vilt.
Ruths personliga problem är såklart också spännande och det ska bli roligt att läsa vidare om hur det går mellan henne och Harry. Jag ser fram emot att få läsa tredje boken och åter kastas in i brott med starka kopplingar till arkeologi!

Härnäst i serien är Huset vid havets slut! Och det är minsann tur att den redan står i min bokhylla för jag hade inte kunnat vänta länge!

Onda flickor, av Alex Marwood

En sommardag träffas elvaåriga Jade och Bel för första gången och ingen av dem kan ana vilka ödesdigra konsekvenser det får. Samma sommar döms de båda till fängelse för mord. Tjugofem år senare möts de igen, nu med nya identiteter och nya liv. De skulle båda göra vad som helst för att dölja vilka de egentligen är...
---------------------------------------------------------------------------------------

Jag älskade Onda flickor! Karaktärerna, miljöerna, upplägget - allt! Jag började läsa på morgonen och på kvällen läste jag sista sidan för det gick verkligen inte att lägga ner boken. Jag var tvungen att få reda på vad som hänt och hur det skulle gå för Jade och Bel, även om man såklart är kluven inför dem på samma gång.

Boken för en intressant diskussion kring skuld och ondska som inte är fullt så svartvit som den skulle kunna vara. Det är också intressant hur författaren utforskar barns oskuldsfullhet och låter oss se både argument för och emot. Det är svårt att släppa boken och jag tänker fortfarande på främst diskussionen kring ondska. Vad är ondska och kan barn vara alltigenom onda? Kan barn vara onda överhuvudtaget?

Jag gillade också hur vi följer både nutid och dåtid. Vi får såklart snabbt veta att Jade och Bel blev dömda för mord men vi får vänta länge och väl innan vi faktiskt får veta vad som hände den där sommardagen när en fyraårig flicka dog. Det är bra att det dras ut lite på det. Man förstår ju rätt snabbt att det måste vara ganska hemska saker de blev dömda för eftersom att de tycks vara så ihågkomna av allmänheten så många år senare. Detta gör ju att vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till huvudpersonerna, man är liksom osäker på om man vågar sympatisera med dem eftersom att man inte vet vad som faktiskt hände. Barn som dödar andra barn är såklart ett fruktansvärt svårt ämne och huruvida barn överhuvudtaget kan kallas onda är ett intressant inslag som färgade mycket att min syn på karaktärerna Jade och Bel.

En riktigt bra bok som gav mig en och annan rysning men främst mycket funderingar kring ondska och ämnet barn som dödar barn. Absolut läsvärd!

Och ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Ritual av Mo Hayder

I vattnet vid Bristols hamn hittar polisdykaren Flea Marley en avhuggen hand och detta blir början på en polisutredning som avslöjar en chockerande värld där allt har ett värde. Flea får samarbeta med kriminalkommissarien Jack Caffery och tillsammans leds de ner i Bristols undre värld.
--------------------------------------------------------------------------------------------------

Ritual är den första boken i en trilogi, Walking Man-serien. Hayder lägger upp en spännande story som döljer mörka hemligheter som verkligen fascinerar mig och gör att jag vill läsa mer. Men själva utförandet är emellertid inte min kopp te. Jag blir lite uttråkad och har svårt att behålla intresset trots att själva storyn är så pass intressant som den ju ändå är. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag upplever boken vara lite långtråkig men det har med själva utförandet att göra och inte berättelsen i sig för den är riktigt bra.

Hayder ger oss ganska tidigt i historien lite hintar om vad det kan röra sig om och det gillar jag! Det är mycket svart magi och magiskt tänkande som verkligen känns intresseväckande och det är främst detta som gör att jag gillar boken. Det är vidare snygga växlingar mellan dåtid och nutid, samt mellan olika personer i boken. Jag gillar att vi möter både poliser och offer på detta sätt, vilket på ett bra sätt ger oss en bättre inblick i den värld som Hayder målar upp där häxeri och annat spännande (och vidrigt) inte är helt obekant.

Flea Marley och Jack Caffery som vi främst följer både gillar jag och inte. Jag tycker om Flea och hur vi lär känna henne genom hennes minnen av sina föräldrars död som jag antar kommer att utforskas vidare i de senare delarna av serien. Caffery är jag inte riktigt lika förtjust i som person och jag har överlag väldigt svårt för det han gör och hans sätt att tänka. Han framstår kort sagt som ganska osympatisk.

Överlag tycker jag att det här är en bra och spännande bok men kanske inte fullt ut min kopp te. Berättelsen är i grunden jättebra men något gör att jag ibland blir smått uttråkad, men då ska också tilläggas att just deckare inte är den genre jag gillar bäst.
Först tänkte jag nog säga att boken var "okej", men jag ska nog ändå säga "bra" eftersom att storyn i sig är genomarbetad och intressant.

Stort tack till Modernista för recensionsexet!

En tredje bok av Modernista!

Igår fick jag ytterligare en överraskning i brevlådan av Modernista! Det här är den tredje boken jag får av Modernista den här månaden och jag är oerhört tacksam och glad! Så roligt med överraskningar och boken Onda flickor av Alex Marwood som kom nu verkar riktigt spännande faktiskt!

Jättestort tack till det snälla förlaget Modernista! Ni gjorde min dag!

Så många böcker, så lite tid!

Åh, det finns så många böcker som jag vill läsa! Så många böcker som man vill klicka hem! Och ibland räcker det med att bara titta på och läsa om alla dessa böcker för att man ska få en massa läsglädje!

De här böckerna är jag extra sugen på att klicka hem just nu:

Livrädd, av S.J. Bolton

Den unga kriminalpolisen Lacey Flint skickas ut undercover när en våg av självmord sker på Cambridges universitet. Men är det verkligen självmord eller är det någon som får dessa människor att under de mest hemska omständigheter ta sina liv? Laceys arbete byts snart ut i en mardröm när det står klart att det är hon som kan bli nästa offer...
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag fastnade direkt! Redan vid första sidan hade jag svårt att lägga ifrån mig boken! Vi kastas genast in i handlingen och efter det är det svårt att inte fundera över hur allting ligger till och hur det ska sluta. Handlingen rusar dessutom framåt i ett spännande tempo som inte låter läsaren känna sig lugn ens för en sekund. Och jag älskar't! Jag ryser med Lacey, flämtar till när något oväntat händer och kastar snabba blickar omkring mig när Evi blir iakttagen i sitt eget hem.
Bolton leder oss också genom miljön på universitetet på ett bra sätt eftersom att vi får följa Lacey som också är ny i detta sammanhang. Det är ett klassikt men likväl bra sätt för läsaren att få lära känna omgivningarna.

Livrädd är en uppföljare till Nu ser du mig som är den första boken om kriminalpolisen Lacey Flint. Jag har inte läst den första boken men tyckte inte att det var något större problem. Det enda som kändes lite klurigt var relationen mellan Lacey och Joesbury som jag inte riktigt fick grepp om. Men det gjorde mig mest intresserad av att läsa den första boken i serien också!

Själva lösningen på mysteriet hade nog kunnat bli för överdrivet om det inte vore för Boltons skicklighet i att berätta och förklara motiv och omständigheter. Jag sväljer det och tycker i slutet att Bolton lagt ut lagom mycket ledtrådar under bokens gång. Vi får misstänka och lista ut en del men samtidigt håller Bolton på andra saker till exakt rätt tidpunkt.

Deckare är överlag inte min favoritgenre men den här tyckte jag riktigt bra om och jag vill definitivt läsa mer om Lacey Flint!

Tack så jättemycket till Modernista för recensionsexet!

Nya böcker i brevlådan!

Igår kom två böcker i min brevlåda, den ena är ett recensionsexemplar från Booked som jag hann knipa denna gång (jag brukar aldrig hinna få tag i de annars) och den andra boken skickades till mig från Modernista efter förfrågan om jag ville recensera den och det ville jag ju såklart!

Boken från Booked är En tesked jord och hav som verkar riktigt intressant. Man kan ju inte annat än att älska omslaget! Superfint!

 

Boken från Modernista är S.J. Boltons nya bok Livrädd som är den andra boken om kriminalpolisen Lacey Flint. Den verkar också riktigt spännande!

Så nu har jag massor av spännande påskläsning framför mig! Ska bara klara av den där hemska salstentan idag och sedan kan jag ta lite välförtjänt lov!

Tack så hemskt mycket Booked och Modernista för böckerna!

DN tipsar!

Ja DN tipsar i alla fall mig väldigt ofta om böcker! Jag fastnar ofta för deras recensioner och liknande. Måste jämt ha med mig mobilen till frukosten på helgerna så att man kan ta kort på titlarna och komma ihåg dem i efterhand!

De senaste veckorna har jag fastnat för dessa fem böcker:

Bida sin tid av Titti Guldstrand
Det är i början av juni och snart skolavslutning. Hanna Lind är keramiker och har flyttat till norra Öland tillsammans med dottern Nora. De gör en dagsutflykt till ön Blå Jungfrun i Kalmarsund. På båten mellan Öland och Blå Jungfrun träffar Hanna Jonas, en arkitekt som är i Stora Näsvik för att hjälpa sin mormor med hus och trädgård. Hanna blir attraherad av Jonas och när de senare springer på varandra bjuder han ut henne på middag. Följande dag cyklar Nora som vanligt iväg till skolan, men hon kommer aldrig fram. När Noras lärare kontaktar Hanna blir hon skräckslagen men lyckas ändå behålla lugnet. De börjar leta efter dottern, men flickan är som uppslukad av jorden och de kontaktar polisen. Hanna tvingas inse att hennes dotter verkligen är försvunnen och att spåren leder in i det okända.


Styggelsen, av Amanda Hellberg
Maja är en helt vanlig kvinna, som år 2006 jobbar på en vårdcentral. Men under flera attacker av övernaturliga syner möter hon Singa, en ung flicka med klärvoajanta gåvor, som under senare hälften av fyrtiotalet turnerade med sin far på olika marknader som andeskådare. Men singa råkar illa ut då hon blir kidnappad av en tvivelaktig spiritistkyrka, som utnyttjar henne och hennes förmågor. Styggelsen är Amanda Hellbergs skönlitterära debut. Det är en modern spökhistoria fylld av kringresande sällskap, marknader, spiritistiska samfund och parapsykologiska lurendrejerier.

Mannen som föll i glömska, av Mia Ajvide
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm beter sig hans kollegor avvisande. Till och med hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är.
Varför är det ingen som kommer ihåg Jack? Och varför kan ingen minnas hans ansikte mer än några sekunder? Hans efterforskningar leder honom till ett kollektiv med "bortglömda" i Stockholmsförorten Rinkeby. men också bakåt i tiden, till Myntholm och en galen flickas tragiska öde. Kanske finns där ett svar och lösningen på hur han ska få Aino, och sitt liv, tillbaka.

Bunkern, av Hanna von Corswant
Påskhelgen närmar sig och Charlotta ser fram emot att åka ut och hjälpa till på den nu nedlagda minkfarmen.
Det är en fin helg. Vädret är vackert och sysslorna rogivande på den gamla gården. De är trevliga, men kanske en aning udda de äldre damerna som har farmen. De andra som jobbar där, Lisa och Tomas, är också vänliga om än lite avvaktande, men alla gör sitt, gården ska bli fin till sommarens scoutläger. Allt vore perfekt om det inte var för den där drömmen. Och lukten.
När så Lisa försvinner förändras allt. Vad är det för en farm Charlotta kommit till? Vad är det för skog? Vad händer i huset i gläntan? Charlotta och Tomas letar efter Lisa, men istället hittar de fram till bunkern

Vägen till Bålberget, av Therése Söderlind
En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.  Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet, men trehundra år tidigare. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång. Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket och inte minst fantiserar han om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.  Först som gammal förmår Olof se tillbaka och minnas sin egen roll i händelserna som påverkade en hel bygd.

Odjuret blir TV-serie!

Jag läste tidigare i höst Odjuret av Roslund och Hellström och såg nyligen att Bokblomma skrivit om att boken ska bli TV-serie och visas på svt nu i december, med start den 16:e december. Spännande!
Det är visserligen en hemsk historia men med väldigt intressanta diskussioner kring moral, rätt och fel. Om jag har fattat det hela rätt så är det Ola Rapace som vi kommer att se i huvudrollen.

Ska bli kul att se vad det blir av boken när den kommer på TV-skärmen, ska definitivt se första avsnittet den 16:e i alla fall!

Imorgon kommer förresten en överraskning här på bloggen, så håll utkik!

Den sista akten, av Mari Jungstedt

En kvinnlig journalist hittas död och Knutas kallas in för att lösa brottet. Men ett gammalt fall gör sig påminnt och Knutas reser utomlands och Karin får ta över huvudansvaret för utredningen av mordet på journalisten.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Den nya boken om kommisarie Knutas är inte en av mina favoriter i serien. Historierna som ständigt utvecklas parallellt med fallen flyter på i vanlig takt och är lagom intressanta. Jag blir dock aldrig tagen av själva fallet i denna bok. Det känns för uppenbart och det är alldeles för lätt att lösa, vilket tar bort en del av spänningen för mig.

Jag blir också lite missnöjd över att Knutas nu skiljer sig ifrån sin fru Line, även om det såklart varit väntat ett tag. Jag tyckte dock om Line och kommer nog sakna henne om serien fortsätter. Jag undrar också hur det ska bli med Johan - ska han försvinna nu eller följer vi honom i Stockholm?

Kort sagt är det en helt okej bok i serien, men som självständig bok var det inte riktigt någon höjdare i min mening. Jag älskar dock fortfarande Jungstedts lätta stil som gör att boken tar slut innan man vet ordet av. Det är skön underhållning i sommarvärmen!

Du gamla, du fria, av Liza Marklund

I Du gamla, du fria möter vi återigen Annika Bengtzon men denna gången är det inte den grävande journalisten vi möter utan den förtvivlade frun till Thomas som blivit kidnappad av terrorister.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Jag hade nog väntat mig något annat, men gillade ändå den här boken. Den är bra som en kort underhållning och väcker lite lagom tankeverksamhet. Jag blev emellertid lite förvånad över alla vidriga detaljer som läsaren delges kring kidnappningen och inbördeskrigen i Afrikas olika länder. Det kändes kanske inte riktigt som den vanliga stilen i den här serien men det funkar likaväl.

Bokens upplägg är ett bra sätt att föra handlingen framåt då Marklund låter en dag i taget gå för varje kapitel vilket också höjer spänningen för hur det ska gå för Thomas, då vi vet att det kan vara problematiskt om förhandlingarna av lösensumman blir för långdragna.

Jag tycker att vissa böcker i serien om Annika Bengtzon tenderar att bli lite långtråkiga, men det här är inte en av dem. Tempot är lagom högt och det finns tid för både spänning och eftertanke. Jag tycker nog emellertid att man hade kunnat ägna mer tid åt vissa frågor som uppstår i och med vad Thomas utsätts för under kidnappningen. Det skulle kunna finnas en hel del intressanta diskussioner där. Personligen upplever jag emellertid Du gamla, du fria som en av de bättre böckerna i serien.

Lättsmält kriminalroman som överlag följer den vanliga tonen i serien om Annika Bengtzon.

I djävulens spår, av Jean-Christophe Grangé

Kriminalpolisen Mathieu Durey får veta att hans bästa vän och kollega Luc just har försökt begå självmord och nu ligger i koma. Mathieu vill inte tro detta och misstänker att något är fel, eftersom att Luc är djupt troende katolik och därför aldrig skulle kunna begå den synd som självmord innebär. Mathieu börjar därför nysta i det fall Luc höll på att utreda och hittar ett antal mord med satanistiska kopplingar. Mathieus sökande efter sanning ställer honom inför ett ifrågasättande av sin tro på Gud och världen såsom han ser den...

I djävulens spår är en spännande bok som emellertid är minst 200 sidor för lång. Storyn är jättebra och håller en verkligen i ett järngrepp, men personligen kände jag ändå att jag blev lite uttråkad eftersom att det tar så lång tid innan Mathieu inser hur det ligger till. Boken är 656 sidor och den skulle definitivt klara sig bra med en förkortning till ca 300-400 sidor.

Storyn är dock av hög klass och författaren har verkligen lagt ut ledtrådarna bra, både för Mathieu och för läsaren. Det är många vändningar och slutet är på intet sätt förutsägbart, utan växte fram på ett snyggt sätt som läsaren visserligen kanske kände på sig innan huvudpersonen, men inte så pass tidigt att det förstörde spänningen.
Slutet var emellertid lite för snabbt skrivet för min smak, det hade kunnat dras ut något längre, exempelvis med någon form av epilog. Jag kan också känna att ett något mer förvirrat slut hade varit bra. Huvudpersonens hela världsbild slås samman och slutet hade därför kunnat vara något mer ifrågasättande av livet och Guds vilja exempelvis.

En bra bok som jag ändå hade svårt att ta mig igenom då författaren hänger upp sig för länge på vissa händelser. Men ändock läsvärd.

Det fjärde offret, av Mari Jungstedt

Det fjärde offret är Mari Jungstedts nionde roman och vi möter återigen kommissarie Knutas som här har äktenskapsproblem. Spänningen mellan Knutas och kollegan Karin börjar också stiga, medan journalisten Johan får tampas med en tragedi inom familjen.

I handlingens mitt finns ett rån begått av tre personer som dessutom ledde till en liten flickas död. Strax efter rånet får polisen även ett mord på halsen - har dessa båda dåden någon koppling till varandra?
Jungstedt låter oss även färdas till den unga tjejen Thereses bakgrund i en stormig familj och en vardag kantad av fester, alkohol och droger.

Det fjärde offret är en bra bok och en bra deckare, men det är inte en av Jungstedts bästa. Själva fallet kändes aningen lättlöst på vissa punkter, vilket tog bort spänningen lite.
Historierna kring fallet var emellertid riktigt bra i denna bok, jag tänker då på Knutas, Karins och Johans privatliv som vi ju får följa i denna bokserie. Utvecklingen i Knutas och Karins relation bäddar för en spännande fortsättning i kommande böcker!

Morden i Badgers Drift, av Caroline Graham

En äldre kvinna dör och det som först tycks vara ett naturligt dödsfall, visar sig vara ett kallblodigt mord. Kommissarie Barnaby blir inkopplad och med hans skarpa sinne i kombination med inspektör Troys ytliga funderingar, så är de snart mördaren på spåren…

Hittills har jag bara sett serien men morden i Badgers Drift har utefter det varit mitt absoluta favorit fall. Den liknar serieavsnittet i stort sett men det finns vissa skillnader, följaktligen blir det ju ändå spännande, trots att man sett serien.

Det bästa är att alla ljuger och därför är det svårt att lista ut vem som är skyldig till morden. Och fler än en död kropp blir det, och blodigt värre dessutom! Således är det en perfekt deckare!

Barnaby och Troy är dessutom karaktärer som jag verkligen gillar också, så det höjer väl en del. Jag har tidigare fått höra att Troy inte alls är sig lik i serien men jag tycker mig inte se några större skillnader i just denna första bokens Troy och seriens Troy. Och Barnaby är samma gamla mysiga man, kanske något mer grumsig och sur.

Gillar man serien så är det absolut värt att läsa böckerna, åtminstone den första boken. Och jag kommer förmodligen att läsa fler i denna serie när deckar-andan faller på!