Jag har börjat läsa Henry James När skruven dras åt och fy vad den ger mig kalla kårar! Egentligen har det inte börjat hända så mycket ännu men det är något med stämningen, sättet Henry James skriver och förväntan som ligger över sidorna. Man bara vet att snart kommer det att bli hur läskigt som helst och ändå kan man inte sluta läsa. Hittills älskar jag den. Av anledningen ovan men även för det lite trippande sättet att ta sig in i historien. Vi vet att det kommer att bli läskigt och därför blir minsta lilla vanliga sak något som gör att vi hoppar till. Som när man ser skräckfilm och nästa hoppar ur sockorna för att en katt hoppade fram i rutan.
Hittills är den här bäst i mitt skräckläsande för år 2014. Jag har emellertid tänkt att hinna med Kvinnan i svart också och där kan jag tänka mig att jag kommer att bli rejält uppskrämd. Det hjälper inte direkt heller att läskiga tankar verkligen går runt i mitt huvud just nu efter att jag var och såg Annabelle på bio förra helgen. Hujedamej vilken läskig film! Det finns så många scener som fortfarande skrämmer mig och som etsat sig fast!
I jämförelse med den så har det inte hänt så mycket i När skruven dras åt ännu men jag misstänker att det kommer att bli värre. Och på sätt och vis är det lite värre med böcker, det blir liksom mer utdraget. En film kan man sänka ljudet på eller så kan man gömma sig bakom en filt och bara se filmen genom en liten glipa, men en bok måste man liksom bara läsa vidare som vanligt. Helt skoningslöst. Där hjälper ingen kudde som skydd.
