Författare i fokus: Höstoffer, av Mons Kallentoft

Advokaten Jerry Petersson som nyligen blivit slottsägare, hittas mördad vid vallgraven på sina egna ägor. Kriminalinspektör Malin Fors börjar undersöka vem mannen bakom fasaden var samtidigt som hennes personliga problem blir allt mer allvarliga.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Det här är inte min favorit. Det är en helt okej deckare men personligen fastnar jag inte för karaktärerna i utredningen och blir inte speciellt intresserad av själva mordgåtan heller. Och jag tror inte att det har så mycket med själva historien att göra utan snarare att det bara inte intresserar just mig. Så på så sätt är den tredje boken den sämsta hittills för mig, medan de tidigare två varit riktigt bra. Kallentofts stil är dock tydlig även här och det gillar jag, han håller fast vid det som är utstickande för just honom.

Jag börjar dock redan tröttna på Malin. I den andra boken, Sommardöden, började jag känna att det var skönt att hon blev lite mer vanlig, lite mindre klassisk deprimerad och nedsupen polis. Men i Höstoffer går hon tillbaka till att vara just det. Hon är deprimerad. Hon är nedsupen. Hon är ensam. Det kan inte bli mer typiskt svensk polisdeckare och det tycker jag känns tråkigt och inte speciellt nyskapande. Jag hoppas att Malin framöver kommer att skärpa till sig och sluta sitta med sina flaskor. Det känns bara tröttsamt för vi har hört det så många gånger tidigare.

Ett intressant stråk som är kvar sedan den första boken, Midvinterblod, är utredningen kring Maria Murvall, kvinnan som blev brutalt våldtagen och nu vårdas psykiskt sedan flera år tillbaka på grund av det hon utsattes för. Det här fallet ville jag ha en uppklaring av redan i första boken men de hittade då inte den skyldige och fallet är nedlagt, men Malin fortsätter att utreda detta (inte på ett sunt sätt, utan snarare besatt) och därför känns det som att vi framöver kommer att få en lösning på detta. Jag gillar att Kallentoft låter ett fall följa med över flera böcker på det sättet och hoppas att det blir lite mer fokus på det i senare böcker.

Höstoffer var kanske inte min favorit men jag gillar fortfarande Kallentofts stil och det ska bli roligt att fortsätta med nästa bok i serien - Vårlik.

Författare i fokus - Mons Kallentoft.

---

Höstoffer, Författare: Mons Kallentoft. Förlag: Forum (2013).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

The Tudors i litterär form?

Jag älskar serien The Tudors och har sett säsongerna flera gånger. För ett tag sedan fick jag veta att det finns böcker som baseras på serien och jag blev ju såklart genast intresserad! Böckerna är från Harlequin så man kanske inte ska vänta sig något större litterärt mästerverk men det är å andra sidan svårt att vänta sig det när det gäller böcker som bygger på serier eller filmer. Och jag tror att jag kan ha överseende med vissa skavanker för att få möta The Tudors-tolkningen av Henry VIII, Anne Boleyn, Wolsey och alla de andra igen.

Det är tre böcker totalt. Den första boken heter Ske din vilja och skildrar början av Henrys och Annes förhållande. Den andra boken är Tårar av blod och liksom titeln avslöjar så får vi här följa Henrys och Annes komplicerade förhållande och vad jag förstått skildras här även Annes avrättning. Den sista och tredje boken heter En drottnings död och där verkar det sannerligen ta fart! Jane tycks avverkas snabbt i handlingen för även Anne of Cleves ska skildras, liksom Catherine Howard. Jag har inte riktigt förstått om även Catherine Parr ska skildras här men chansen är nog rätt stor.

Jag tycker att det är lite synd att det oftast bara fokuseras på Henrys första två fruar och att de nästkommande fyra sedan skildras så hastigt. Men böckerna ska ju bygga på The Tudors och där gjorde man ju just så att man gick igenom de sista fyra fruarna rätt snabbt.

Jag ser hursomhelst fram emot att läsa de här böckerna! Vet inte om jag kanske ska börja med att köpa den första och se vad jag tycker om den eller om jag ska slå på stort och beställa alla samtidigt?

Törnbädden av Virginia Andrews

Tredje boken i serien om Chris, Cathy, Carrie och Cory.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Cathy och Chris lever tillsammans som hustru och man. Chris är som en far för Jory och Bart men vad de inte vet är att han egentligen är deras morbror. I den tredje boken läser vi från Jory och Barts synvinkel och får följa dem när de får veta sanningen om deras ursprung och familjens historia. Samtidigt flyttar en äldre dam in i grannhuset, hon går klädd i mörka kläder och försöker ständigt kika över muren in till Cathy och Chris hem.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den tredje boken är nog den sämsta. Jag gillar den, men hade nog inte tyckt om den som fristående bok. Den lyfts upp av den resterande serien och av den skrämmande John Amos och de mörka tonerna som är ständigt närvarande i samtliga böcker i serien.

Jag gillar dock inte att vi byter berättarperspektiv. Jag tycker om Cathys hämndlystna, självanklagande och plågade analyserande av sin omgivning. Det är intressant att följa henne. Att följa hennes söner är inte alls lika intressant. Jory känns dock ganska lik henne och känns också främst som en motpol till Barts "ondska". Bart får spela den mörka rollen och Jory blir den ljusa.

Främst stör jag mig emellertid på Bart. Tills viss del är hans psykiska problem intressanta och sättet han blir manipulerad på och manipulerar andra på. Men det blir lite för mycket. Han känns för överdriven. Det känns inte realistiskt fullt ut. Jag har dock för mig att jag gillar hans kluvna personlighet mer i den sista boken.

 Nästa bok i serien är Lustgården.

Jag har tidigare recenserat första boken Vindsträdgården här och andra boken Blomblad för vinden här.

Blomblad för vinden, av Virginia Andrews

Andra boken i serien om Chris, Cathy, Carrie och Cory.

Varning för spoilers! Även slutet diskuteras!

------------------------------------------------------------------------------------------
Efter Corys död flyr syskonen Chris, Cathy och Carrie från sitt fängelse och träffar av en händelse läkaren Paul som adopterar dem alla tre. Syskonen börjar söka sina drömmar och försöker gå vidare med livet. Men Cathy kan inte glömma vad deras mor gjort dem och hon planerar noga sin hämnd.
-----------------------------------------------------------------------------------------

Den andra boken är minst lika bra som den första, Vindsträdgården. Kanske bättre till och med. Där Vindsträdgården ibland blir långsam har Blomblad för vinden ett ganska högt tempo med mycket händelser. Främst följer vi Cathy och kring henne är det mycket kärleksrelaterade händelser och hennes balettdrömmar. Men grunden är alltid hämnden. Hämnden på den mor som förnekat dem, låst in dem och dödat dem. Och man förstår Cathy. Man förstår att hon vill hämnas och det känns rättvist.

När jag läste boken som liten var det svårt att se det psykologiska i boken. Jag såg inte fullt ut hur mycket Cathy påverkas av sin mamma. När jag läser boken nu blir det helt uppenbart att allt Cathy gör har sin grund i hennes mamma och det blir väldigt tydligt hur Cathy vill vara som sin mamma. Samtidigt som hon hatar henne så ser hon upp till henne och försöker efterlikna henne på alla sätt. Hon försöker manipulera folk på samma sätt, hon vill ha en man som ser ut som moderns make, hon vill i flera avseenden ha sin mammas liv. Samtidigt vill hon bevisa att hon är en bättre människa. Den här aspekten tycker jag nu är det som lyfter hela boken, för det psykologiska spelet mellan Cathy och hennes mamma är väldigt intressant att följa.

Slutet gillar jag! Det är såklart oundvikligt att boken slutar med Cathys hämnd och Virginia Andrews bygger faktiskt upp det på ett bra sätt. Cathy skyller allt som går fel på sin mamma och till viss del har hon rätt men vissa saker kan rimligen inte vara mammans fel. Och jag gillar det. Det säger mycket om Cathys känslor för sin mamma samtidigt som det såklart behåller den röda tråden om hämndbegäret. I slutändan kommer en rad händelser som tveklöst bottnar i vad deras mamma utsatte dem för och när Carrie tar livet av sig är det svårt att inte sympatisera med Cathy när hon iscensätter sin hämnd.
I slutändan lyckas Cathy med råge med att hämnas. Det känns mörkt och hemskt men samtidigt ändå lite rättvist att mamman får fortsätta spela galen i all evighet för att undvika att åtalas för mord. Hon ärver alla pengar som hon låst in sina barn för, ljugit för och mördat för - men hon kan inte längre använda ett öre av dem. Det känns som ett slut som andas den känsla som finns i resterande boken, lite skrämmande och ondskefullt.

Jag blev faktiskt positivt överraskad vid omläsningen av den här boken men jag vet att jag alltid tyckt sämre om de två resterande böckerna i serien så vi får väl se vad jag tycker om dem nu.

Nästa bok i serien är Törnbädden.
Jag har tidigare recenserat första boken Vindsträdgården här.

Äntligen är den här!

Som jag har väntat! Helgens läsning: Check!

Cecilia Lund i min bokhylla!

Nu när jag nyligen läst den senaste boken om Janouchs Cecilia Lund insåg jag att jag bara har tre delar av serien och de är inte ens i ordning. Kanske borde införskaffa resterande tre? Saknar Bedragen, Systerskap och Modershjärtat. Måste nog införskaffa dem under året!