THG Day 28: Your favorite scene in Mockingjay

Och så var det då dags för favoritscenen i den tredje boken. Jag har bara läst den två gånger och minns den faktiskt inte jättebra. Jag gillade flera saker med den, bland annat hur Collins får in människohandeln. Riktigt snyggt gjort. Det är ju en stor anledning till att jag gillar Hungerspelen också - att Collins får in så mycket politiska diskussioner om vårt samhälle.

Men ja, en av mina favoritscener i tredje boken är nog kanske SPOILERVARNING! när de i slutet sitter och diskuterar nästa hungerspel. Man kände sig så handfallen och så trött på människans dumhet, men scenen i sig säger väldigt mycket. Jag tycker också om att Collins inte ska göra alla sina karaktärer så himla fina utan att det faktiskt finns de som röstar tvärtemot vad man kan tycka att de borde.

Älskade Madicken!

Madicken är verkligen en av mina stora favoriter bland Astrid Lindgrens karaktärer. Jag känner verkligen som Madicken, att ibland känner man livet i sig som hon brukar säga, även om jag brukar säga att jag blir glad i hjärtat istället. Jag tycker att det är viktigt att uppskatta de små sakerna i livet och försöker att göra det varje dag.

Jag gillar verkligen hur Astrid låter Madicken vara både allvarlig och rolig. Hon får stå upp för de som har det svårt samtidigt som hon är en väldigt rolig karaktär. Böckerna om Madicken blandar fattigdom och elände med humor och komiska situationer på ett sätt jag gillar. Som barn såg jag nog inte lika tydligt de mörka sidorna av Madicken men som vuxen så syns de tydligt, framför allt fattigdomen och de sociala klasserna tas ju upp i Madicken. Håller med Madickens pappa när Alva får dansa med sotaren på balen - något skönare får du aldrig skåda!

Så många böcker, så lite tid!

Man vill alltid hinna med fler böcker än man har tid med, ibland tänker jag att läsande borde vara en sak som skulle vara en heltidssyssla!

De här böckerna nedan skulle jag vilja läsa nu! Har ni läst någon av dem - är de i sådana fall bra?

Litterära pumpor till Halloween

Nu närmar sig Halloween och det här med att karva ut pumpor har jag alltid tyckt ser så mysigt ut. Jag har aldrig gjort det själv, vad jag kan minnas, men är så imponerad av de som verkligen lyckas få till motiv som är mer komplicerade än bara ögon och en mun. Pyntar ni inför Halloween och är det då pumpor eller gör ni annat?

Hittade en lista på pumpor med litterär anknytning, fantastiskt fina hantverk - titta in hela listan här (där samtliga bilder också är tagna ifrån)! Några av mina favoriter var dessa, den som ändå kunde åstadkomma sådant:

Den efterlängtade kvällen

Det är mycket farande hit och dit nu i och med att vi ska flytta till en annan stad. Och samtidigt ska man hinna med att studera, jobba och söka nytt jobb. Efter en jobbdag med mycket funderingar och känsla av att jag inte fattar någonting alls på grund av att vi byter dokumentationssystem, behöver mitt huvud verkligen vila lite.
Ikväll blir det därför några avsnitt av Dr Quinn när jag väntar på att sambon ska komma hem från arbetsintervjun i staden dit vi ska flytta. Det var väldigt länge sedan jag såg Dr Quinn nu! Har samtliga säsonger och har sett dem väldigt många gånger men jag tröttnar aldrig! Jag gillar verkligen alla karaktärer, även om vissa är större favoriter än andra så är alla intressanta.

Såg ni Dr Quinn när det gick på TV eller nu på dvd?

Michaela och Brian

Loren, Hank och Jake

Colleen och Becky

Sully och Michaela

Dorothy

Andrew, Anthony, Robert E och Grace

Nedräkningarna kan börja!

Nu är det mycket nedräkningar på gång, både små och stora.

- Dagar kvar tills jag tar examen: 87
- Dagar kvar tills flytten: 59
- Dagar kvar tills Catching fire kommer på bio: 29
- Dagar kvar tills Nyckeln släpps: 24
- Dagar kvar tills julafton: 63

Vad längtar ni till?

Bildkälla

THG Day 27: Your favorite scene in Catching Fire

Just nu läser jag om andra boken och jag tror nog att en av scenerna i Fatta Eld (det finns en hel del bra) som jag gillar allra bäst är när alla de gamla segrarna fattar varandras händer på scenen efter Caesars intervjuer. Det känns som ett så tydligt och starkt motstånd. Samtidigt gillar jag att intrycket egentligen är lite falskt eftersom de alla dagen efter försöker döda varandra. Den blir därför ett bra exempel på hur stor regimens makt faktiskt är, de kan protestera men i slutändan måste de ändå böja sig för regimens makt - delvis i alla fall.

Scarlet, av Marissa Meyer

Scarlet letar efter sin försvunna mormor, men ju mer hon nystar i sin mormors försvinnande desto mer hemligheter upptäcker hon. Scarlet möter också Wolf som hjälper henne i hennes sökande, eller har han egna syften? Vi träffar också Cinder som försöker fly från sin fängelsecell.
------------------------------------------------------------------------------------------------------

Scarlet är andra boken i serien Månkrönikan, vars första bok är Cinder. Jag tror att jag kanske borde ha läst Cinder först. Jag har nämligen inte alls läst den och jag tror att det var lite dumt av mig. Jag tyckte inte att Scarlet var så pass fristående att jag hängde med tillräckligt i historien. Visst får vi en liten resumé men det kan vara svårt att sätta sig in i en helt ny värld utan hela historien.

Med det sagt så gillar jag Scarlets hänvisningar till Rödluvan. Det är både en mormor som Scarlet söker och en varg (Wolf) som följer henne på hennes väg med tvivelaktiga avsikter. Sedan är det ganska långt från sagans värld, det här är en tuff tjej som i stor utsträckning klarar sig själv och det är inte den lilla flickan Rödluvan som bröderna Grimm skapade.

Jag hade dock lite svårt att verkligen fastna för boken, mycket på grund av att jag kände att jag missat massa saker från första boken. Jag blev emellertid intresserad av att läsa Cinder som (vilket namnet antyder) istället lär fokusera på Askungen.
Scarlet är dock en bra bok och jag gillar verkligen hur sagan utvecklats till något helt nytt.

Stort tack till Mix Förlag för recensionsexet!

Just nu!

Läser just nu

..i vardagsrummet?
Betvingade, av Simona Ahrnstedt

..vid sängen?
Eld, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

..vid köksbordet?
Fatta eld, av Suzanne Collins

----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Just nu/Härnäst

..i Höstens läslista
I drottningens närhet, av Philippa Gregory

..i Vi fem-genomläsningen?
Fem reser till havet, av Enid Blyton

..i klassikerutmaningen?
Svindlande höjder, av Emily Bronte

..i Bröderna Grimms 2013?
Beauty sleep, av Cameron Dokey

..i Historietemat?
Arvet efter Anne Boleyn, av Philippa Gregory

..i Författare i fokus?
Två städer, av Charles Dickens

..i 5 norska böcker?
Nu, jävlar! av Heidi Linde

..i genomläsning av olästa böcker i bokhyllan?
Huset vid havets slut, av Elly Griffiths 

..från biblioteket?Bunkern, av Hanna von Corswant

Halva tiden för Höstens läslista

Nu har halva tiden gått för Höstens läslista och såhär ser det ut:

Har läst:
Solstorm, av Åsa Larsson
Fjärde riket, av Maria Nygren

Har kvar:
I drottningens närhet, av Philippa Gregory
I död och lust, av Margit Sandemo
Betvingade, av Simone Ahrnstedt
Barnmorskan i East end, av Jennifer Worth
Arvet efter Anne Boleyn, av Philippa Gregory
Huset vid havets slut, av Elly Griffiths
Oliver Twist, av Charles Dickens
Svindlande höjder, av Emily Bronte

Det går sannerligen inte jättebra med listan. Och jag som verkligen skulle lägga tid på mina listor och prioritera att läsa dem. Jag får försöka hitta tiden till det nu innan november är slut för då blir det en ny lista.

Julkalender 2013?

Jag läste igår att det ska anordnas en Julkalendertävling på Nilmas bokhylla i december. Hon hade något liknande förra året och jag tyckte att det var väldigt roligt då så jag får nog hålla lite utkik där även i år!

Jag sitter faktiskt själv och filar på min variant av Julkalendern 2013. Förra året lottade jag ut en bok av 24st. I år blir det fler vinster, men jag är inte helt på det klara med hur det kommer att se ut ännu. Men håll utkik! Jag kommer förmodligen att presentera kalendern i slutet av november.

Längtar redan lite till julen!

TV-spot för Catching fire har kommit!

Nu har den första TV-spoten för Catching fire kommit och jag blev faktiskt lite tagen. Nu känns det som att man väntat så länge så mitt engagemang har nästan sjunkit lite. Men med den här nya videon så känner jag det igen - jag vill se den nu, nu, nu! Man får se en del nya klipp även om många återanvänds. Jag gillar att vi inte får se så mycket från själva hungerspelen och att de sparar lite på det. Dessutom understryker ju det att det egentligen handlar om allting omkring och inte själva spelen.

Vad tycker ni? Blir det mer lovande ju mer de släpper eller blir det för mycket/sämre?

Skräckläs 2013 - De inneboende, av Frida Edman

I De inneboende möter vi Yvonne, Cela och Martin som alla tas över av demoner. Boken börjar när de alla närvarar vid en fest inspirerad av filmen Eyes wide shut med hemliga koder och tecken, men något går under festen fruktansvärt fel.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har hört den här boken beskrivas som skräck men jag är inte riktigt övertygad. Det är absolut creepy med demoner som oftast skrämmer vettet ur mig men i De inneboende har jag svårt att ta det till mig. Det kan helt enkelt bero på att jag inte riktigt gillar karaktärerna. Det är absolut ingenting fel på vare sig Frida Edmans sätt att skriva eller hennes karaktärer, det är bara inte min grej helt enkelt.

Jag gillar dock mystiken som växer under festen som boken centreras kring. Det känns verkligen att något ska hända även om man inte fullt ut får ihop alla trådarna direkt. Demonernas övertag över huvudpersonerna är också intressant och hade förmodligen gripit mig mer om jag bara haft lite intresse för karaktärerna.

Kort sagt var väl inte De inneboende min typ av bok. Den är emellertid väldigt lättläst och gillar man demoner så kan den absolut vara läsvärd! Jag gillar också omslaget, speciellt den mörka känslan.

Det här är första boken jag läser i Nellys (Nellons bokblogg) event Skräckläs 2013, förhoppningsvis blir jag lite räddare i nästa bok.

Höstpromenad

Gick en superhärlig höstpromenad igår. Om jag inte skulle till skolan idag så hade jag mer än gärna tagit ännu en tur i skogen idag. Hösten är verkligen härlig nu!

The Queen's sorrow av Suzannah Dunn

I The Queen's sorrow får vi följa den spanska mannen Rafael som vistas i England med anledning av äktenskapet mellan Mary Tudor och den spanska prinsen Philip. Rafael följer det politiska klimatet i landet och hur folket blir allt mer negativt inställda till Mary.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Usch, vad besviken jag blev på den här boken! Jag ville ju läsa om Mary men jag tyckte att hon var med alldeles för lite och det handlade i stor utsträckning om Rafaels olika problem. Utifrån vad jag läst om boken fick jag uppfattningen att Rafael skulle vara närmare Mary och vistas i hennes direkta närhet i mycket högre grad än vad han gjorde.

Jag har hört mycket gott om Suzannah Dunn och kanske gav inte just den här boken henne rättvisa. Hon skriver emellertid bra och tar med lagom mycket detaljer och förklaringar för att läsaren ska förstå det politiska klimatet och de vändningar som sker. Jag tror dock att The Queen's sorrow skulle ha vunnit väldigt mycket på att ha med mer av Mary, kanske rentav ha henne som huvudperson alternativt ha en huvudperson som står henne närmare en Rafael som huvudperson, kanske en hovdam?

Det här var den andra boken jag läste i mitt Historietema med familjen Tudor i blickfånget och man får väl hoppas att det blir bättre när jag läser vidare. Har ytterligare en bok med Suzannah Dunn med så jag hoppas att den imponerar mer.

Skräck och rysare i oktober och november!

Bildkälla

Nelly på Nellons bokblogg har startat ett nytt event för läsning av skräckisar och rysare nu i höstmörkret. Man får läsa så många böcker man vill och passa på att ta del av så många tips som möjligt under oktober och november.

Jag har visserligen mycket annat på gång just nu men tänkte att eftersom att det är så fritt med hur många böcker man läser så hoppar jag på ändå! Om jag hinner vill jag läsa dessa tre till att börja med:

Mia - Sanningen om Gömda, av Monica Antonsson

Journalisten Monica Antonsson menar i sin bok Mia - Sanningen om Gömda att böckerna som skrivits om Mia Eriksson och som börjar med boken Gömda, inte är sanna såsom de marknadsförts vara. Hon beskriver därför genom ett flertal intervjuer i sin egen bok hur Mia Eriksson och Liza Marklund ljugit och förändrat sanningen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är extremt kritisk till den här boken. Överlag tycker jag att det känns som att Monica Antonsson bara vill tjäna pengar. Självklart ska alla få uttala sig och om nu "mannen med de mörka ögonen" eller Osama som han egentligen heter, vill berätta sin sida av historien så ska han ju självklart få göra det. Men måste det nödvändigtvis ske i en 500 sidors bok? Det hade enligt min mening varit mer lyckat att göra en reportageserie av Antonssons material. Speciellt med tanke på att det känns som att en alldeles för stor del av boken är utfyllnad. Jag ser exempelvis inte relevansen i att ägna ett helt kapitel åt Mia Erikssons skolbetyg bara för att konstatera att hon har lägre betyg än vad som skrivs i Gömda.

Mycket av det som Antonsson tar upp i sin bok är sådant som jag rycker på axlarna åt. Jaha? Så hon hade inte det betyget? Hon åkte inte iväg exakt det datumet som står i boken? Vad spelar det för roll? Eller som Antonssons stora fokus på att Anders från Norrland visade sig vara Luis från Chile. Varför är det relevant?
De flesta ändringar som gjorts i Gömda och som inte stämmer överens med verkligheten antar jag är gjorde för att det inte ska gå att identifiera Mia Eriksson och hennes familj. Och det visste vi väl alla när vi första gången läste Gömda? Vi visste att hon levde under ett allvarligt hot och att hennes identitet behövde skyddas. Givetvis ändrades då vissa saker för att undvika identifiering.

Det är också mycket i Antonssons sätt att skriva sitt eget tyckande i boken som jag inte gillar. Hon ifrågasätter exempelvis hur en stark och handlingskraftig kvinna kan hamna i ett misshandelsförhållande. Jag blev lite stum när jag läste det. Är det inte allmänt känt att det inte är en viss typ av kvinna som blir misshandlad, precis som att det inte är en viss typ av man som slår? Att Antonsson dessutom beskriver Mia Eriksson med en väldigt negativ klang som närmast kan likna förtal, gör inte min bild av Antonssons motiv med sin bok och hennes trovärdighet som journalist bättre.

Antonssons sätt att skriva lämnar mycket att önska. Den första delen av boken var detta ingenting som jag tänkte på men när Antonsson börjar rada upp alla lögner som hon menar är med i Gömda så blir det rörigt och ofta motsägelsefullt. Jag reagerade bland annat på Lena som menar sig vara vännen Helene i Gömda. Lena påstår att det var hon som blev misshandlad och inte Mia. Ett exempel på vad jag menar med att Antonsson presenterar sina "fakta" motsägelsefullt är dessa två utdrag ur boken som står på samma uppslag, s. 174 och s. 175:

"Lena polisanmälde misshandeln och råkade ut för påtryckningar från mannens arabiska kompisar.

- I och med att jag hade satt honom ur spel, så kom ju Osama och de andra araberna. De sa att de skulle stena mig och så.
Vid ett tillfälle stod de plötsligt bara framför henne på ICA. "Ta tillbaka din anmälan! Vill du dö?!"" (s. 174)

"Fast jag tror kanske inte att de någonsin fick veta hur mycket Osama hjälpte mig. Så visst är det ironiskt att han, som skylls för att vara så våldsam, faktiskt skyddade mig." (s. 175)

Först stod alltså Osama och sa att han skulle stena Lena och frågade om hon ville dö, i nästa stund säger hon att han skyddade henne och inte alls var våldsam. Eller som senare i boken när Antonsson tar upp stycket i Gömda där Osama och hans vänner ska ha kastat Mias och Osamas gemensamma dotter mellan sig. Där redogör Antonsson för Osamas väns förklaring där han säger att de kastade henne bara en meter och hon var ett och ett halvt år. Det var på skoj. Vännen Lena förklarar för Antonsson att araber leker med sina barn på det sättet men att det kan vara otäckt för svenskar. Jag förstår inte hur Antonsson inte själv gör kopplingen här att Mia då kanske kan ha tyckt att det var läskigt att Osama och hans vänner kastade ett litet barn mellan sig, trots att det "är så araber leker med barn".

Antonsson gör vidare konstiga konstateranden som inte har täckning i texten. Om en person uttalar sig om något så tycks det för Antonsson innebära att så måste det vara. Hon tycks lita blint på vad alla hon möter berättar, vare sig historierna ändrar sig eller inte. Osama säger exempelvis först att han aldrig misshandlat Mia. Sedan erkänner han att det hänt en gång. Senare blir det tre gånger. Han berättar att han inte försökt strypa Mia utan bara höll hårt om hennes haka men i domen har i läkarundersökningar registrerats märken på halsen. Men Antonsson tycks inte lägga större vikt vid detta. Allt som Osama säger tar hon för sanning, även om den sanningen ändras då och då.
Antonsson tar även med saker som talar mot Osama och som antyder att han inte är ett trovärdigt vittne i sammanhanget, men det sopar hon ändå bort och lämnar oftast utan kommentarer. Precis som det faktum att uppgifterna till boken främst kommer ifrån personer som kan ha anledning att tycka illa om Mia, exempelvis hennes två ex och kvinnan som hon tillsammans med Liza Marklund satte dit för oegentligheter i kvinnans verksamhet för kvinnor med skyddsbehov.

På samma sätt sopas allt som inte talar för Antonssons teori under mattan och det som Mia faktiskt bevisligen utsatts för framställs som lindrigt och inte alls allvarligt. Att någon sprayat hora på Mias husvägg är exempelvis en detalj som inte tycks vara så allvarlig. De tillfällen då Mia bevisligen blivit misshandlad tycks Antonsson inte heller tycka vara så allvarliga och det är främst Osama det är synd om, även vid de tillfällena han misshandlat Mia eller sin nuvarande fru. Inte ens när Mias son Michael berättar om hur Osama försökta köra över honom och Mias dotter Emma med sin bil, framställs detta som något som talar emot att Osama nu talar sanning om att han inte varit våldsam, med undantag för de gånger han slagit Mia. Mias före detta man Levi säger i sammanhanget också "Men han gjorde det för att skrämmas". Som att det gör det okej?

I en intervju med Osama i slutet av boken säger han att han "kanske" har tagit stryptag på Mia och "kanske" har hotat att döda henne. I slutet konstaterar Antonsson också att hon skulle kunna hjälpa Osama att hitta sin dotter som Mia "rövat bort" men av "någon märklig anledning" som Antonsson uttrycker det, så gör hon ändå inte det. Det fascinerar mig att hon tycker att det är synd om Osama som borde få upprättelse och åter få träffa sin dotter men ändå inte vill hjälpa honom här. Vad kan det finnas för anledning till det annat än att det kanske inte vore en lämplig information att ge honom?

En annan sak som gör att Antonssons bok inte faller mig i smaken är hur hon ständigt tycks lägga orden i munnen på dem hon intervjuar. Som journalist är det viktigt att inte ställa ledande frågor men det missade tydligen Antonsson. Det kan exempelvis låta såhär när Antonsson ställer frågor (en intervju med en socialsekreterare som varit involverad i ärendet);

"-Är det inte så att Mia i praktiken har tagit en gruvlig hämnd på Osama och på sätt och vis rövat bort Sara?

- Just det." (s. 356)

Överlag tycker jag att boken är dåligt skriven. Absolut har Antonsson saker att komma med som borde publiceras men att göra det i en 500 sidig bok känns inte relevant. Speciellt inte när så mycket av boken tas upp av Antonssons spekulationer. Ändå presenteras allt som sanning, vilket såklart är en intressant aspekt av boken. Det mesta baseras på människors tyckande och ändå hävdar Antonsson att allt är sant.
Den största frågan jag lämnades med efter att ha läst boken är en väldigt angelägen undran. Alla i boken säger att nästan allt i Gömda är lögner. Ofta nämns att i princip ingenting stämmer. Ändå känner alla igen sig. Alla vet att det handlar om Osama. Jag får inte ihop det. De påstår att ingenting stämmer. Inga namn eller personligheter stämmer och nästintill alla händelser är förvrängda eller helt felaktiga. Ändå visste alla vem Gömda handlade om. Hur går det ihop?

Personer som missar poängen med klassikerna

Jag älskar den här sidan! Kan sitta och titta på listor där i evigheter! Idag hittade jag en lista över "18 People Who Missed The Point Of Classic Novels". Jag har absolut inget problem med att folk inte tycker samma sak om böcker som jag gör, men när jag själv upplever att det är för att de totalt missat själva grejen med boken så är det svårt att hålla tyst. Om jag hade fått höra nedanstående två kommentarer om Frankenstein och Hamlet så känner jag på mig att det hade blivit en lång diskussion om vad boken egentligen vill säga.

Bildkälla

Bildkälla

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein

Queenie kraschlandar i det tyskockuperade Frankrike under andra världskriget. Hon blir tillfångatagen som spion och torteras för att avslöja det hon vet om den brittiska underrättelsetjänsten. Queenie beskriver i brevform ingående historien kring hennes medverkan i kriget och samtidigt berättar hon historien om vänskapen mellan henne och piloten Maddie. Men vem är det egentligen som Queenie skriver för?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kodnamn Verity är en spännande läsning. Jag gillar hur läsaren själv får pussla ihop de olika bitarna för att se mönstret och knäcka koden. Samtidigt har boken många andra ämnen som jag gillar, såsom vänskap, mod och lojalitet. Det blir på så sätt också en bok med mycket känslor och detta gjorde att jag i efterhand bar den med mig ett tag.

I början var jag dock inte så imponerad. De första ca 50sidorna kände jag att jag hade svårt att komma in i boken. Jag fastnade inte riktigt för karaktärerna eller berättelsen i sig och stundtals tycker jag att det rabblas lite väl mycket tekniska detaljer genom boken. Men efter de första sidorna tog det sig och boken satte fart lite mer. Att författaren sedan väljer att byta berättarperspektiv för att låta läsaren lösa koden är ett snyggt sätt att binda samman historien.
För mig var det främst själva koden som boken vann på och som gjorde den intressant. Om vi hade fått veta saker i ett tidigare skede hade jag förmodligen inte hållit intresset uppe på samma sätt. Men i och med att man ständigt försöker få ihop alla trådarna och lista ut hur allting hänger ihop så är boken ständigt spännande.

Jag gillar också att det är kvinnor i huvudrollerna. Det är kvinnor som är spioner och som är med i den brittiska underrättelsetjänsten. Det känns uppfriskande och nytt! Tycker också riktigt mycket om omslaget som har fångat tidsandan på ett bra sätt.

En spännande bok som visserligen vänder sig till unga vuxna men som man absolut kan läsa som vuxen också. En bok om andra världskriget som sticker ut!

Jättestort tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Fjärde riket, av Maria Nygren

Varning för spoilers! Även slutet diskuteras!

Blenda kommer till en ny skola och inser snabbt vem det är som styr klassen. Hedvig är skolans okrönte drottning och Blenda, som snabbt hamnar utanför, vill inget hellre än att få stopp på orättvisorna som Hedvig skapar. När klassen får i uppgift att studera kända historiska diktaturer blir Blendas grupp tilldelade att hålla en redovisning om Hitler och plötsligt vet Blenda hur hon ska gå tillväga. Hon övertygar de andra två tjejerna i sin grupp att de tillsammans kan störta Hedvig - med Hitlers metoder.
-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag hade svårt att lägga ifrån mig Fjärde riket och ville hela tiden veta vad som var nästa steg i Blendas plan. Oftast kan man tydligt se hur tjejerna använder sig av Hitlers tekniker och strategier men vissa gånger saknar jag tydliga kopplingar. Det är ju främst den här delen som är intressant, det blir lite som att följa ett socialt experiment.

Givetvis går ju slutligen experimentet för långt och det är här jag tycker att boken brister lite. Upplösningen känns inte helt trovärdig och jag blev missnöjd med hur det gick för Blenda och Hedvig. Blenda, för att det kändes som en dålig lösning att hon helt enkelt bytte skola och därmed fortsatte vara utstött. Jag hade föredragit att hon varit kvar och så småningom blivit accepterad av de andra igen.
Och Hedvigs slut störde jag mig också lite på. När vi följde Hedvig tyckte inte jag att det bortom alla tvivel kom fram att hon ändrat sig och inte tänkte återgå till sin gamla roll i skolan. Det kändes aldrig som att hon fullt ut insåg att hon också gjort fel, utan det mesta skylldes på Blenda.

Jag irriterade mig också en hel del på lärarnas, rektorns och föräldrarnas beteenden. Lärarna och rektorn för att de aldrig sa ifrån, vilket inte kändes trovärdigt. Och att rektorn faktiskt skulle ringa en elev för att be om råd för hur han ska sköta skolan känns inte speciellt realistiskt. Jag störde mig också på föräldrarnas jakt på Blenda där de bokstavligt talat faktiskt jagade henne - det kändes helt enkelt inte heller realistiskt.

Förutom det (vilket faktiskt inte gör så mycket) så gillade jag verkligen den här boken. Ämnet är fascinerande och jag följde med stort intresse Blendas övertagande av skolan. Med detta kommer också en intressant diskussion om andra världskriget och modet att våga stå upp för det som är rätt. I detta är det intressant att jämföra LSD och Penny som samarbetar med Blenda. De är väldigt olika och resonerar kring vad som är rätt och fel utifrån två olika utgångspunkter men i slutändan får de ändå liknande slutsatser. Blendas resonerande kring rätt och fel känns däremot mer influerat av makt, vilket är en fascinerande aspekt av boken som gör den spännande.

Fjärde riket är riktigt läsvärd och är en typisk sådan där bok som jag tycker borde läsas i skolan - bra underhållning och med ett väldigt viktigt budskap!

Nu är det inte långt kvar!

Ny poster på Katniss! Nu är det verkligen inte långt kvar innan Catching fire kommer. Jag håller just på med en omläsning av boken och börjar bli allt mer taggad nu. Det är mycket som jag glömt bort av boken, jag minns den i stora drag men det finns mycket smått som jag glömt bort men som jag hoppas är med i filmen. Vilka delar, som kan riskeras att klippas bort, hoppas ni ska vara med?

Ny poster på Katniss

Kvartalsrapport: Litterära nyårslöften

Nu är det den tredje kvartalsrapporten för mina nyårslöften och såhär går det:

Läsa 50st böcker som står olästa i mina bokhyllor
10/50
1. Lyckans hjul, av Kajsa Ingemarsson
2. Revolutionary road, av Richard Yates
3. Ljusets dotter, av Elisabet Nemert
4. Blå koral, av Louise Boije af Gennäs
5. Golden, av Cameron Dokey
6. Anna klädd i blod, av Kendare Blake
7. Lyckan, kärleken och meningen med livet, av Elizabeth Gilbert
8. Jungfruns älskare, av Philippa Gregory
9. Before midnight, av Cameron Dokey
10. Janusstenen, av Elly Griffiths

Jag känner att det blir ett stort misslyckande på den här utmaning. Men det gör inte så mycket. Dessutom överskattade jag mängden olästa böcker lite. Jag har absolut uppåt 30st olästa men tror inte att det finns 50st.

Läsa 5 böcker på norska
0/5

Här har jag faktiskt gjort framsteg. Jag har lånat två norska böcker men jag har inte läst något än. Men som sagt, lite framsteg i alla fall.

Tillkommit har också att läsa fem klassiker under 2013 och även Kaosutmaningen (som gäller från 1 mars) och såhär ser det ut med dessa två:

Klassiker
1/5
1. Anna Karenina, av Lev Tolstoj

 Här står det helt stilla. Får se om jag hinner med fyra klassiker innan vi går över i 2014.

Kaosutmaningen
22/35
1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Glada hälsningar från Missångerträsk, av Martina Haag
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
Tarzan - Tarzan, apornas son, av Edgar Rice Burroughs 3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
Torka aldrig tårar utan handskar - 3. Döden, av Jonas Gardell
4. Läs en bok med två personer på omslaget.
Kulla-Gulla på herrgården, av Martha Sandwall-Bergström
6. Läs en bok vars titel består av tre ord.
Den tusende gången, av Ulrika Olson och Anna Lytsy
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.
Ritual, av Mo Hayder
9. Läs en bok som har över 600 sidor.
Blå koral, av Louise Boije af Gennäs
10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
Vargtimmen, av Margit Sandemo
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
Rapunzel - the one with all the hair, av Wendy Mass
12. Läs en bok med ett romantiskt par på omslaget.
Lyckan, kärleken och meningen med livet, av Elizabeth Gilbert
13. Läs en bok med träd på omslaget.
Onda flickor, av Alex Marwood
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
Mia - Sanningen om Gömda, av Monica Antonsson
16. Läs en bok som har färre än 300 sidor.
Kalligrafi för nybörjare, av Bitte Holmström
17. Läs en bok som publicerades under 2013.
Nattsländan, av Katerina Janouch
19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
Den där dagen, av Kim M. Kimselius
20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra, av Katarina Sandberg
21. Läs en bok med "The" i början av titeln.
The Queen's Sorrow, av Suzannah Dunn
25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.
Livrädd, av S.J. Bolton
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
Röd måne, av Elisabet Nemert
29. Läs en debutroman.
Kvinnohuset, av Camilla Lagerqvist
30. Läs en fristående bok.
Gilla Hata horan, av Johanna Nilsson
31. Läs en bok utan människor på omslaget.
Textning - Grundbok i kalligrafi, av Lars Laurentii  

På Kaosutmaningen rullar det ju däremot på i ganska bra takt. Den borde jag klara av innan året är slut.

Läst i September 2013

September har varit en bra läsmånad! Helt okej många böcker lästa och många sköna lässtunder. Hoppas verkligen att hösten fortsätter i den här stilen. Nästa månad ska jag försöka ha mer fokus på utmaningar och listor.

 

• Bokklubben vid livets slut, av Will Schwalbe
• The Queen's Sorrow, av Suzannah Dunn
• Fem följer ett spår, av Enid Blyton
• Fem och kidnapparna, av Enid Blyton 
• Demonen och jungfrun, av Margit Sandemo
• Knip för bättre hälsa, av Karin Björkegren Jones
• Sedligt, renligt, lagligt - Prostitution i Norden 1880-1940, av Anna Jansdotter och Yvonne Svanström
• Solbarnet, av Monika Häägg
• Den där dagen, av Kim M. Kimselius
• Mia - Sanningen om Gömda, av Monica Antonsson
• Fjärde riket, av Maria Nygren

Antal böcker lästa: 11st
Skönlitteratur: 8st
Facklitteratur: 3st
Barn- och ungdomslitteratur: 5st

Pocket: 2st
Inbundna: 9st
E-bok: -

Omläsningar: 2st
  

Svenska: 10st

Engelska: 1st

Annat språk: -
 

Kvinnliga författare: 10st
Manliga författare: 1st
    

Köpt själv eller fått: 2st
Lånat på biblioteket/av vän: 9st

Antal sidor lästa: 2 721 sidor

De två böcker jag tyckte bäst om var: Fjärde riket och Bokklubben vid livets slut.