tisdag 2 september 2014

Kulla-Gulla i skolan, av Martha Sandwall-Bergström

Den sjätte boken om Kulla-Gulla.


Gulla är nu fjorton år gammal och hennes morfar patron Sylvester blir övertalad av sin släkting Tant Emely att Gulla behöver en ordentlig skolgång och att få lära sig hur en flicka i hennes situation bör föra sig. Gulla skickas därför bort från Höje för att följa tant Emelys flickpension och få en ordentlig skolgång.
------------------------------------------------------------------------------------------------------

När vi nu kommit fram till den brytpunkt i serien då Gulla lämnar Höje var jag ganska orolig för att den vanliga Gulla skulle försvinna, för efter mitt minne så blir Gulla allt mindre Gulla ju längre serien går. Men i Kulla-Gulla i skolan är det fortfarande samma gamla Gulla vi möter, om än en Gulla som man försöker stänga in i en form som hon inte passar i.

Hela boken utgår egentligen från tant Emelys försök att pressa in Gulla i sin stöpta form av hur en ung välartad flicka bör bete sig och Gullas tysta kamp emot detta. Det uppstår en intressant konflikt inom Gulla gällande viljan att få vara sig själv och viljan att bli den flicka hon tror att hennes morfar vill att hon ska vara. Och Gulla förändras en del under denna bok, hon tar till sig mycket av det tant Emely lär henne men samtidigt finns den glada och fria själen som vi lärt känna innan kvar. Inte minst märks detta när hon ger sig ut för att springa och känna friheten i att inte behöva tänka på hur hon ser ut eller för sig. Det är något otroligt befriande i den scenen och jag kan riktigt se Gullas glädjestrålande ansikte när hon skenar fram.

Det är något hjärtskärande med Gullas inre konflikt i den här boken och hur hon är rädd att barnen inte ska känna igen henne när hon kommer tillbaka till Höje. Det blir samtidigt också tydligt att barnen är väldigt utelämnade utan Gulla. De är ju trots allt bara på Höje för att Gulla hämtat dit dem. Vi får såklart se att patron blir allt mer fäst vid dem, speciellt då i lillungen, men det framkommer ändå återkommande att barnen trots allt har det så bra endast på nåder och att detta skulle kunna tas ifrån dem i en handvändning.

Det här var den sjätte boken om Gulla, eller egentligen den sjunde om man räknar med Kulla-Gulla på Blomgården. Resten av serien minns jag som lite sämre och som att det inte längre är samma Gulla vi möter så det ska bli väldigt spännande att se om denna uppfattning finns kvar när jag läser slutet av serien också.

Nästa bok i serien är Kulla-Gullas första bal.

Tidigare recensioner:
Kulla-Gulla på Blomgården
Kulla-Gulla
Kulla-Gulla håller sitt löfte
Kulla-Gulla vinner en seger
Kulla-Gulla på herrgården
Kulla-Gulla löser en gåta

2 kommentarer:

  1. Jag vill minnas att hon ändå var lite av den gamla Kulla Gulla när hon till sist gifte sig i Kulla Gulla och myrtenkronan, men det är säkert 40 år sedan jag läste de här böckerna... Jag minns att jag gillade hennes kompisar på skolan, särskilt hon som luktade vanilj och choklad och alltid hade röda sammetsklänningar... Henne ville jag oxå ha till kompis...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas på det, minns inte riktigt heller hur det blir i de sista böckerna. Jag var inte riktigt lika förtjust i hennes kamrater vid skolan, men kanske växer de lite i kommande böcker.

      Radera