The Last Song, av Nicholas Sparks

Sjuttonåriga Ronnies föräldrar är skilda och hon lever med sin mamma och lillebror i New York. Den här sommaren tvingas hon mot sin vilja till småstaden där hennes pappa bor som hon inte träffat på tre år. Ronnie tror att sommaren kommer att bli usel, men det ligger både kärlek, tårar, svek, lycka och livets allra heligaste stunder runt hörnet...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag älskade den här! Vissa enstaka gånger blir den emellertid lite tråkig och det känns som att Sparks lägger lite för mycket energi på historier på sidan av, istället för att fokusera på det allra viktigaste. Men överlag en underbar bok!

Jag gillar att Ronnie inte är den typiska söta tjejen och inte heller den allt igenom elaka stereotypiska tonåringen. Hon är sin egen och hennes karaktärs utveckling är mycket intressant att följa. Att Sparks byter synvinkel i varje kapitel gör inte så mycket, Ronnie blir ändå den självklara huvudrollen.

Främst gillar jag historien mellan Ronnie och hennes pappa Steve. Kärleken mellan Ronnie och Will är lite lagom att sticka in mellan det allvarliga och gör boken lite lättsammare. Men det är Ronnie och Steve som är det viktiga, trådarna som tillsammans utgör nätet. Ibland fylls luckorna med annat, men grunden tycker jag är familjen och det är också den som berör mest.

Jag tyckte mycket bättre om The Last Song än The Notebook, kanske för att den här inte är lika uppenbar. Det blir mer vändningar och man kan inte vara helt säker på hur historien kommer att utveckla sig.

En bra bok som man både skrattar och gråter åt.