måndag 30 april 2012

Dagens litterära datum - Madicken och Junibackens Pims


Idag är det den 30:e april och Valborgsmässoafton och dagens litterära datum tillägnas Madicken. På Valborgsmässoafton vaknar Madicken på morgonen och känner livet i sig. Hon känner livet i sig så att det porlar av lycka och skuttar ur sängen. Så borde man egentligen börja alla dagar, men det är svårt när väckarklockan ringer alldeles för tidigt.
Valborgsmässoafton är ju egentligen en helt vanlig dag, men Madicken tycker att det borde vara en röd dag och det tycker jag också. Det är något smått magiskt med hur folk samlas och tillsammans hälsar våren och värmen välkommen.

"Madicken vaknar den här morgonen och vet genast att i dag är det ingen vanlig dag. I dag är det en av de där särskilda, roliga dagarna som det inte finns så många av. Valborgsmässoafton är det, och i kväll ska majelden tändas på marknadsvallen. Dessutom ska Madicken få nya sandaler, och inte ska hon gå i skolan heller, nog borde en sådan dag stå med röda bokstäver i almanackan, det tycker Madicken."  
(Madicken och Junibackens Pims, s. 7)

söndag 29 april 2012

Söndagscitat - Eva&Adam - Jul jul pinsamma jul

"Alla tittar på Adam. Och han känner återigen hur det hettar till i kinderna, och när han känner det så blir allt ännu pinsammare. Går det att köpa nya garanterat oröda kinder på postorder?"

Eva&Adam - Jul jul pinsamma jul, av Måns Gahrton och Johan Unenge (s. 87).

torsdag 26 april 2012

Böcker på I i bokhyllan!


Dessa är de böcker som jag hittade på I i bokhyllan; I hennes skor, I cirkelns mitt, Idioten och Islandet. Det pinsamma är att jag inte läst en enda av dem.

I hennes skor - Jag har som sagt inte läst denna men kände att jag ville kolla in boken efter det att jag sett filmen. Tyckte om förhållandet mellan systrarna och hur det utvecklades, och kan tänka mig att det blir något djupare i boken (det brukar ju vara så).

I cirkelns mitt - Denna har jag heller inte läst och funderar nog på att börja i en annan ände, men Davinci-koden som ju ska vara så himlarns bra har man ju hört.

Idioten - Jag har läst en del ur denna men sedan börjat med en annan bok och då glömt bort det jag läst så denna har jag inte heller läst i sin helhet. Jag har bara läst Brott och Straff av Dostojevskij men tyckte verkligen om hans sätt att skriva så ska ta mig i kragen och läsa denna också.

Islandet - Den här minns jag att jag köpte på det lilla bibliotek som ligger i det lilla stället som jag växte upp på. De hade utförsäljning på böcker som skulle bort av någon anledning, det är emellertid inget fel på denna så förstår inte varför den såldes, men det var ju bra för då blev den min! Ska bara ta och läsa den också...

Det är när man kommer till sådana här listor som man känner att man har sjukt mycket att läsa i bokhyllan!

tisdag 24 april 2012

En ö i havet - se eller vänta?

Boken med framsida från serien
Förra året läste jag En ö i havet (recension här) som är den första boken om systrarna Nelli och Steffi, som är skrivna av Annika Thor. Tanken var att jag skulle läsa resten av serien också, men det har inte blivit av.
Jag kommer ihåg att dessa böcker var ganska omtalade när jag var mindre och att alla också såg serien. Jag läste varken böckerna eller såg serien men nu har jag ju tänkt göra det. Upptäckte dock nyligen att serien finns på youtube, och frågan är ju då om jag ska se den nu eller vänta tills jag har läst ut alla böcker? Det känns ju galet lockande att se den nu men det kanske förstör spänningen i böckerna?

Jag tror att jag ser serien fram tills dess att första boken slutar i alla fall och så får jag hållas på sträckbänken sedan, tills jag läst resten av böckerna!
TV-serien (bild härifrån)

måndag 23 april 2012

Tre korta recensioner

Har nyligen läst tre böcker som jag kände att jag inte tänkte så mycket kring, så det fick bli tre korta recensioner istället.




I häxjaktens skugga, av Sarah Singleton
En ungdomsbok som kanske aningen missvisande tycks handla om häxjakt. Visserligen helt historiskt korrekt men det är väl mer fokus på kättare än något hokus pokus (även om sådant också förekommer). Boken är bra men karaktärerna berörde mig inte så mycket och jag kände att jag inte riktigt kom in i boken. Men en helt okej bok för slöläsning.





Sankta Psyko, av Johan Theorin
En bok om förskolepedagogen Jan som tar ett jobb på ett dagis bredvid ett säkerhetsklassat sjukhus för psykiskt sjuka våldsbrottslingar. Jag hade nog väntat mig något annat av boken men tyckte ändå om den. Slutet kändes dock... ja, kanske lite snopet. Egentligen inte chockerande eller förvånande, men ja snopet är nog det bästa ord jag kan komma på.
En bra bok som gav lagom spännande läsning under påsken! Ett extra plus för bra beskrivningar av situationerna och miljön, man fick en bra överblick över hur det såg ut.









Alexandras rum, av Anna Mattsson
En bok om misshandel och sexuellt utnyttjande inom familjen. En hemsk bok om övergrepp på barn där vi får följa lilla Alexandra under hennes uppväxt då hon ständigt utnyttjas av sin styvfar. Titeln Alexandras rum anspelar på hennes mest innersta och i boken förs en intressant diskussion kring hur hennes eget rum invaderas när styvpappan släpps in i rummet utan Alexandras tillåtelse. Det blir på detta sätt mycket tydligt hur han förstör hennes allra innersta och det som utgör hennes egen person. Det är en väldigt bra metafor som blir tydlig och samtidigt fruktansvärt hemsk. Jag stör mig emellertid en aning på att metaforen myntas av en treåring. Jag tvivlar på att en treåring skulle föra de resonemang som Alexandra i början av boken gör. En bra bok om en hemsk uppväxt.

söndag 22 april 2012

Söndagscitat - Madicken

""Den där Mattis skulle ha på plytet", säjer Lisabet... hon har i dag lärt sej flera nya bra ord.
"Mia skulle ha på plytet hon med", säjer Madicken.
"Apselut", säjer Lisabet. "Är hon så där dum i skolan också?"
"Nävars", säjer Madicken. "Fast rätt så dum är hon. Kan du gissa vad hon sa en gång när Fröken skulle förhöra bibliskan?"

Det kan Lisabet inte gissa.
"Det var om när Gud gjorde di första människorna, du vet. I Edens lustgård, du vet. Då skulle Mia berätta om hur han gjorde, och kan du gissa vad hon sa?"
Nej, det kan Lisabet fortfarande inte gissa.
"Så här sa hon: ´Gud lät en tung sömn komma över mannen, och sedan tog han ett rivjärn och skapade därav kvinnan´.

"Gjorde han inte det då", frågar Lisabet.
"Sss, du är ju lika dum som Mia. Inte tog han ett rivjärn heller."
"Vad tog han då", frågar Lisabet.
"Ett rävben, vetja!"
"Var fick han rävbenet ifrån", vill Lisabet veta.

"Sss, vet jag det? Det står inte i bibliskan. Det sprang väl nån räv i lustgården som han tog ett ben av."
"Men vad sa räven då", frågar Lisabet.
"Sss, vet jag det? Det står inte i bibliskan."
Lisabet funderar över detta med rävbenet en god stund, sedan säjer hon:
"Mia skulle ha på plytet. Ett rivjärn, haha, vad hon är dum!"


Madicken, av Astrid Lindgren (s. 90).

lördag 21 april 2012

Nord och Syd, av John Jakes


Nord och Syd utspelar sig innan amerikanska inbördeskriget utbryter och handlar om familjerna Main och Hazard.

Familjen Main lever i sydstaterna och äger en plantage som främst drivs av slavar.

Familjen Hazard är nordstatare och är emot slaveriet.

När Orry Main och George Hazard far till West Point för att utbilda sig, finner de ändå en vänskap som kommer att binda samman familjerna, trots deras många olikheter...

---------------------------------------------------------------



Jag trodde att Nord och Syd skulle vara tung och jobbig att läsa men där fick jag fel. Språket flyter bra och karaktärerna är intressanta och mångsidiga (i vissa fall).
Jag har lite svårt för krigsdelarna som främst utspelar sig i början när Orry och George krigar i Mexiko, men i övrigt följer jag allting med spänning trots att jag redan vet vad som händer eftersom att jag har sett serien.

I den här typen av romaner, där vi får följa många olika karaktärer, får jag nästan alltid givna favoriter som jag helst läser om och således blir jag lätt lite uttråkad när de andra karaktärerna kommer in. Här är jag mest intresserad av familjen Main och de människor som är kopplade till dem. Dels har vi Orrys systrar Brett och Ashton som är olika som natt och dag, den ena en ängel och den andra från en betydligt varmare plats. Och dels har vi Madeleine som bor i närheten av familjen Main och är gift med en avskyvärd man vars enda funktion i boken är att vara elak och således är en av de karaktärer som inte är så mångsidig.
Men när vi är i sydstaterna får vi också stifta bekantskap med några av de slavar som familjen Main äger och där finns en hel del intressanta ansikten, bland annat Semiramis.

Kort sagt gillar jag boken på grund av dess karaktärer men debatterna som cirkulerar kring kriget tillför också mycket intressanta politiska vinklar som definitivt lyfter boken och gör den mer läsvärd. Jag ska definitivt läsa fortsättningen i Kärlek och Krig!

fredag 20 april 2012

Böcker på H i bokhyllan!


Här ett par böcker som börjar på H i min bokhylla; Häxkonster och kärleksknep, Hittebarnet, Hästarnas dal, Hatets barn och Häxorna i Eastwick.

Häxkonster och kärleksknep - Detta var en av böckerna som jag köpte på bokrean men jag har inte läst den än, men tänkte att det kanske blir av i sommar när man är lite mer ledig. Den verkar dock spännande, brukar tycka om Ebbe Schöns sätt att skriva också, så det bådar gott.

Hittebarnet - Den tredje boken om barnmorskan Cecilia. Jag tyckte att denna var bättre än den andra boken och ungefär lika bra som den första. Så lättlästa böcker som är så himla sköna att läsa när man är lite trött och seg.

Hästarnas dal - Denna har jag inte läst än. Har inte läst serien tidigare och läste Grottbjörnens folk för första gången för ett par månader sedan, men tyckte att den var rätt bra så tänkte fortsätta igenom serien och passade därför på att köpa denna för en tia på Myrorna.

Hatets barn - En av mina absoluta favoritböcker. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men kanske är det en blandning av den engelska landsbygden, karaktärerna, ämnet och ja.. jag vet inte men något är det som gör att jag kan läsa om den här boken hur många gånger som helst.

Häxorna i Eastwick - Herrejösses vilken besvikelse denna bok var! Jag har sett filmen flera gånger innan och tycker att den är rätt charmig, men boken var ju verkligen inte alls samma story. Karaktärerna var inte heller samma. Dessutom hade den ett helt annat fokus än vad filmen hade. Nej, detta var inget för mig.

torsdag 19 april 2012

Ny bok med Gardell i höst!

Äntligen släpper Jonas Gardell nytt! Så himla härligt att äntligen få läsa mer av denna underbara författare!

DN skrev i början av veckan att den nya boken kommer nu i höst, medan dess två uppföljare släpps våren respektive hösten 2013. Böckerna kommer att handla om aids i Stockholm under 80-talet. Verket heter Torka aldrig tårar utan handskar och den första delen som jag med spänning väntar på nu heter Kärleken och de nästkommande böckerna Sjukdomen och Döden.

På bokus beskrivs boken såhär:
"Torka aldrig tårar utan handskar är en engagerad, passionerad och förtvivlad skildring av 80-talets Stockholm, om människor som för första gången i historien börjat gripa efter sin frihet och om en sjukdom som bryter ut och hotar att döda alla."
 Så spännande! Jag tycker att det verkar vara en riktigt bra bok som följer Gardells vanliga stil. Titeln känns perfekt. Herrejösses vad långt det känns till hösten?!

onsdag 18 april 2012

Skalpelldansen, av Jenny Milewski

Skalpelldansen handlar om författaren Jonas Lerman som skriver böcker om den galna seriemördaren och kirurgen Carl Cederfeldt. Hans böcker säljer bra och fansen väntar med spänning på fortsättningen. Men Jonas har fått skrivtorka och Carl Cederfeldt kommer inte längre till honom med sina blodiga mord. Det börjar också hända konstiga saker och fiktionen tycks inte längre hålla sig utanför verkligheten...

------------------------------------------------------------------

Skalpelldansen är inte den typen av bok som jag brukar läsa men jag tyckte ändå om den. Det är en bra bok med ett lagom tempo. Vid vissa partier kan jag ibland känna att jag vill att det ska hända mer, men i slutet av boken känner jag ändå att de långsammare partierna är nödvändiga.

Jonas Lerman är en intressant karaktär som jag dock känner att jag inte riktigt får grepp om, men kanske är det lite meningen också. Som karaktär öppnar han upp för en intressant diskussion kring våld och vad som är okej att skriva, filma och producera - när är det för mycket och får man verkligen publicera vad som helst? Det hela dras till sin spets när Jonas själv inte längre är övertygad om att hans böcker och det våld som han däri har skapat verkligen är okej att publicera.

Det är mycket referenser till andra böcker, filmer och musik vilket jag tycker är ett positivt inslag i boken. Detta ersätter till viss del den musik som läggs i bakgrunden i skräckfilmer, handlingen ramas in av de populärkulturella referenserna som ges.

Angående själva spänningen i boken gällande vad som händer och vem som ligger bakom det, så tycker jag att det är ett bra upplägg. Det enda minuset är väl att man relativt snart kom på hur det hela hängde ihop, men spänningen höll ändå och slutet var riktigt, riktigt bra. De sista kapitlen satt jag som på nålar och kunde inte släppa boken ens för en sekund. Riktigt spännande slut som lyfter hela boken, speciellt de allra sista sidorna som jag tyckte var genialiska.

Skalpelldansen är en bra bok som lyfts upp av den pågående diskussionen kring våld och allra främst av slutet som knöt ihop historien på ett bra sätt och lämnade en liten rysning längs min rygg.

tisdag 17 april 2012

Halva tiden för Vårens läslista

Nu när ungefär halva april har gått så har också halva tiden för Vårens läslista gått och såhär ser det ut hittills:

Har läst hittills:
Carrie, av Stephen King
Nord & Syd, av John Jakes
Jag låter mig inte skrämmas, av Lydia Cacho
Skamfläck, av Caroline Engvall
Sankta Psyko, av Johan Theorin
En dag, av David Nicholls


Har kvar:
Jag kommer sen, av Eva Wiklund
Rovfåglarnas tid, av Elisabet Nemert
Konungens kärlek, av Norah Lofts
Alexandras rum, av Anna Mattsson
Älskade, av Toni Morrison
I häxjaktens skugga, av Sarah Singleton
Det femte barnet, av Doris Lessing
Anhörig, av Katerina Janouch
Agnes Cecilia, av Maria Gripe
Juryn, av John Grisham
Du gamla, du fria, av Liza Marklund
Presidentens hustru, av Curtis Sittenfeld
Dansar med vargar, av Michael Blake
Övertalning, av Jane Austen

måndag 16 april 2012

Den fina bibliotekarien

När jag skulle hämta ut reserverade böcker och lämna tillbaka böcker på biblioteket förra veckan träffade jag en sådan trevlig bibliotekarie! Jag lämnade bland annat tillbaka boken Skamfläck, av Caroline Engvall och jag och denna trevliga bibliotekarie stod en stund och diskuterade boken, tills jag var tvungen att gå eftersom att det kom fler folk som ville låna böcker.

Blir så glad när läsglädjen lyser igenom hos bibliotikerarier som annars (åtminstone i min stad) kan verka ganska sura och trötta. Härligt med en spontan liten pratstund om en bra bok, med en människa man aldrig träffat förut. Skulle jag ge ut dagens ros skulle denna kvinna ha fått den, pratstunden förgyllde verkligen den regniga dagen!

söndag 15 april 2012

Söndagscitat - Ödets hav

""Elin, lyssna nu", hade hon sagt med sitt mest bestämda tonfall. "Min sorg blir inte större av att du är lycklig, tvärtom. Att se dig stråla, att se din och Tomas innerliga kärlek och hur den lindrar hans sorg, det skänker mig glädje. Liv och död, sorg och glädje, alltid hör de intimt samman. De är två sidor av samma mynt. Så ta nu tillvara lyckan när den har valt dig, få har förtjänat den så mycket som du. Det sista på jorden jag vill är att vara ditt dåliga samvete.""

Ödets hav, av Elisabet Nemert (s. 196).

Sagoskeppet - Titanics myter, Titanics människor, av Claes-Göran Wetterholm

Sagoskeppet - Titanics myter, Titanics människor tar upp Titanics historia på ett kortfattat men intressant sätt. Vi får följa med från byggandet av det kända fartyget, till den ödesdigra natten som hon sjönk och slutligen hur Titanic har behandlats av eftervärlden.

------------------------------------------------------------------------------------

Det märks verkligen att Wetterholm är påläst och att detta är ett ämne som intresserar honom, vilket gör enormt mycket för boken. Mer allmänna fakta blandas med mer detaljrika och inte allt för kända historier tas upp i en bra blandning med de allra mest kända. Wetterholm har verkligen lyckats skapa en intressant bok med precis lagom mycket fakta och berättelser.

Det är i synnerhet intressant hur Wetterholm resonerar kring varför Titanic fortsätter att fascinera människor och varför vi fortfarande producerar så mycket film och böcker kring detta fartyg, som trots allt sjönk för 100år sedan. Han kopplar detta till Titanics samtid och även mer mytologiska förklaringar och ger läsaren flera nya perspektiv till vad det egentligen är som fascinerar med Titanic.

Personligen intresserar jag mig mest för själva händelsen, jungfruresan och katastrofen. Här ger Wetterholm en bra redogörelse över vad som skedde, varför och hur man hanterade detta. Jag tyckte emellertid att själva olyckan och vad som hände därefter hade kunnat fått tagit mer plats, då Wetterholm gick igenom detta relativt fort. Dock fanns en mycket intressant del kring hur man hanterade kropparna efter olyckan, hur vissa fördes tillbaka till sina familjer i kistor medan andra bara begravdes i havet igen.

I övrigt lämnas en hel del av bokens plats till hur man minns Titanic idag och hur hon skildras i vår kultur. Detta är en väldigt fascinerande del där vi får ta del av böcker, poesi, musik och filmer som producerats om Titanic. Självklart nämns James Camerons storfilm Titanic men den ges inte den största platsen, vilket jag tycker är bra då det finns en massa andra filmer att analysera också.
I detta sammanhang tar Wetterholm även upp saker som säljs, med koppling till Titanic. Det är allting ifrån sparbössor till tårtor och tavlor. Mest fascinerad blev jag emellertid av hur man har sålt burkar med vatten som tagits från havet och således kanske, kan ha nuddat vid Titanic. De sålde slut på ett kick. Hur tänkte människorna som köpte burkarna? Oerhört fascinerande vilken hype det fortfarande finns kring Titanic.

Wetterholm har skrivit en riktigt bra och intressant bok. Det boken verkligen vinner på är den pågående diskussionen kring varför vi fortfarande fascineras så av Titanic 100år efter att hon sjönk. Vi vill fortfarande veta hur många människor som satt i livbåtarna, om orkestern verkligen spelade ända till slutet och vad man hade kunnat göra för att inte krocka med isberget.

Wetterholm påpekar helt korrekt att White Star Line fick rätt i slutändan, Titanic är och förblir osänkbar - hon kommer att segla sin jungfruresa i all oändlighet.

RMS Titanic


fredag 13 april 2012

Ny bokhög från biblioteket


Släpade hem lite nya böcker från biblioteket idag, det är lite blandat från min Vi fem-utmaning, Vårens läslista och andra som jag är lite nyfiken på...

torsdag 12 april 2012

En dag, av David Nicholls


Varning för spoilers! Även slutet nämns.

En dag handlar om Emma och Dexter och om deras vänskap, liv och kärlek. De träffas under examensnatten och blir därefter vänner. Vi får möta dem en dag varje år, årsdagen för deras första möte, och sakta får vi se vänskapen utvecklas till någonting annat...

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Åh vilka höga förväntningar jag hade på den här boken! Hade hört så mycket gott om den och omslaget på pocketversionen är proppad med goda omdömen. Men nej, detta var inte riktigt min kopp te.

Visst är den fin och väldigt charmig, det är absolut inte en dålig bok, men karaktären Dexter och den något sega handlingen drar ner mitt betyg rejält.
Egentligen är allting kopplat till den ena huvudpersonen Dexter faktiskt. Emma har jag ingenting emot, hon känns som en ganska vanlig karaktär inom denna genre, kanske lite väl deppig för att boken ska kunna kallas en må-bra-bok, men fortfarande intressant och med fina nyanser. Men Dexter.

Jag får hela tiden känslan av att författaren vill framställa Dexter som en charmig och intressant person, som det bara gått lite fel för i livet. Trots hans uppblåsthet och självcentrerade tankesätt så ska vi som läsare tycka om honom ändå, för att han är lite rolig, charmig och snygg.

Jag vill faktiskt kräkas lite på Dexter som karaktär.
Filmatiseringen med Hathaway och Sturgess

Han är en typisk person som tror att han kan komma undan med precis vadsomhelst eftersom att han är snygg. Det stör mig enormt mycket att jag ska tycka synd om honom boken igenom. Jag kan visst förstå karaktären, men han blir liksom för mycket.
Han är hög och full under hela hans mammas sista tid i livet, då hon insjunknar i cancer. Han tycker att det känns okej att ta med en flaska vodka ut i direktsändning i TV, istället för vatten, för han "måste ju få slappna av lite". Han tycks vara otrogen mot i princip varenda flickvän han har under bokens gång, vilket tycks vara ett anmärkningsvärt stort antal. Och när han för första gången själv ska ta hand om sin dotter, som bara är några månader gammal, en natt så kan han bara inte undgå att dricka alldeles för mycket alkohol, ge dottern sövande medel, råka spilla varm mjölk i ansiktet på henne för att han är för full för att se att han missat nappen på flaskan och slutligen tänka "jag struntar i att försöka få henne att sova, jag vill ju lyssna på musik nu".

Nej, detta är verkligen inte en karaktär jag tycker om, kanske mest för att det är meningen att han ska vara en del i detta gulliga kärlekspar som man ska sitta och hoppas på när man läser.

Jag har lite svårt för kärleken mellan Emma och Dexter med tanke på Dexter, eftersom att han nästan ständigt behandlar Emma illa, tar henne för givet och är allmänt dryg mot henne. Sedan har jag också svårt för författare som tror att en bok och ett kärlekspar blir fina bara för att den ena parten dör. Visst fanns det ju en sorglig del där, men det resulterade snabbt i min irritation på Dexter som direkt började bli bästa vän med alkoholen igen (varför skickar aldrig någon in honom på ett behandlingshem?!). Men för all del, Emmas död ledde till ett snyggt avslut av boken, där vi skiftande får ta del av det som redan hänt och det som händer nu.

Överlag gillade jag bokens upplägg, en dag i deras liv i tjugo år. Det är en bra idé och den genomförs bra av Nicholls. Det är egentligen inte alls boken i stort som irriterar mig för den var helt okej, utan det är istället karaktären Dexter som mest är allmänt svinig boken igenom.

Men för all del, står man ut med sådana karaktärer, eller kanske till och med tycker att Dexter är en rolig prick med en massa charm (ryser lite) så är ju detta verkligen en lagom lång kärlekshistoria mellan två vänner som vi alla vet kommer att bli tillsammans i slutet av boken. För egen del tycker jag att det var en helt okej bok, men inte så mycket mer.

onsdag 11 april 2012

Påskläsning

I påsk har det blivit en del läsning i alla fall, mellan alla ägg och påskharar. Hann igenom Skalpelldansen, Sankta Psyko och det mesta av Sagoskeppet. Recensioner kommer senare!

tisdag 10 april 2012

Skamfläck, av Caroline Engvall


Skamfläck
handlar om de tre ungdomarna Sandra, Jocke och Nadja. De är väldigt olika men har alla en sak gemensamt - de säljer sex.
De säljer sex för att försöka dämpa ångesten inombords och trots att de ibland hatar vad de utsätter sig själva för och hamnar i händerna på farliga och brutala sexköpare, fortsätter de göra vad de gör.
Sandra, Jocke och Nadja finns på riktigt och deras hemska upplevelser utgör grunden för denna uppföljare till 14 år till salu.

----------------------------------------------------------------

Jag läste 14 år till salu för något år sedan och tyckte mycket om den. Den tog upp ett viktigt ämne som för många känns alldeles för jobbigt att se och därför väjer att inte låtsas om. Eller än värre, ser, men avfärdar som frivillighet. Sektionschefen/spaningsledaren Jonas Trolle, vid Citypolisens spaningsrotel uttalar sig i slutet av boken, tillsammans med andra experter inom området, om de fördomar som finns om prostitution och säger såhär:
"Jag tycker att det är viktigt att vi tittar på människohandel från perspektivet att ingen ger sig in i det frivilligt. Att sälja sig själv är den främsta formen av självskadebeteende, det blir ett tvång som man gör i tron att man inte är värd något annat. Allmänheten har ibland åsikten att det är bra att sälja sex och att tjejerna gör det av fri vilja, men det är en myt som man odlar för att man ska stå ut." (Skamfläck, s. 199)
 Jag tyckte att detta var ett tydligt och bra uttalande som fler i samhället borde ta till sig och då speciellt personer som på olika sätt kommer i kontakt med dessa ungdomar, exempelvis i egenskap av kurator, lärare eller socialsekreterare. Det är viktigt att lära sig mer och förstå olika problem som finns i samhället och detta är ett väldigt allvarligt problem som i Sverige fått liten uppmärksamhet.

14 år till salu var väldigt plågsam och jobbig att läsa och så är även Skamfläck. Jag kan tycka att Skamfläck tjänar på att ha tre huvudpersoner, eftersom att det därmed blir tydligt att man kan ha olika orsaker till att börja sälja sex och att det kan finnas vitt skild problematik bakom det. I och med att dessa tre ungdomar också har vitt skilda bakgrunder och bor i olika städer, så visar det även på att detta är ett problem som finns överallt och i alla olika "klasser".

Engvall har vidare ett snyggt upplägg i boken där hon varvar Sandras, Jockes och Nadjas historier som också innehåller direkta ord från dem själva från mail som de skickat till henne. Det ökar känslan av verklighet och utgör bra inlägg i den andra texten.
Vidare följer boken resan från vad som utlöste beteendet till dagens situation, vilket jag tycker om, det är ett bra sätt att lägga upp historien på. Särskilt intressant är också Sandras, Jockes och Nadjas egna ord i slutet, där de kort kommenterar vad de gått igenom/går igenom och vart de står idag.

Ett extra plus får boken också av den faktadel som Engvall infogat i slutet där bland annat olika experter uttalar sig, vi får se utdrag från utredningar kring sexhandel och vi får tips om olika länkar och organisationer dit man kan vända sig med frågor av olika slag.
En bra aspekt är att man i denna faktadel verkligen understryker hur många pojkar det är som är drabbade och samtidigt påpekar att man trots allt inte har fokus på deras situation i sammanhanget. Det påpekas även hur liten kunskapen om problemet rent generellt är, vilket givetvis kan orsaka stora skador och ge förödande konsekvenser. Om dessa ungdomar och barn berättar sin innersta mest hemliga hemlighet, måste den vuxna kunna hantera det och erbjuda hjälp, men tyvärr är kunskapen om området ofta alldeles för liten.

Engvall har skrivit en fantastiskt gripande bok som tar upp ett mycket viktigt ämne och får oss att uppmärksamma att det finns. Detta är en mycket bra uppföljare som blir ännu mer konkret än 14 år till salu och som verkligen förklarar problematiken. Ett stort extra plus för faktadelen i slutet av boken.
En mycket bra bok som borde läsas av alla som lever i samhället, för alla berörs på ett eller annat sätt av den problematik som finns i vårt gemensamma samhälle.

måndag 9 april 2012

B som i Bli vän med kroppen och maten

B - Bli vän med kroppen och maten, av Camilla Porsman

Bli vän med kroppen och maten av Camilla Porsman är en enastående bra bok i ett litet format!
Porsman förklarar begrepp och sätter fingret på känslor och upplevelser på ett bra och tydligt sätt. Detta är en bok som på många sätt kan vara till hjälp när man själv är drabbad eller känner någon som är drabbad av ätstörningar.

Porsman erbjuder hjälp till självhjälp på ett sätt som gör att det faktiskt känns som en möjlighet att besegra ätstörningarna. Hennes definitioner och förklaringar kan också vara en hjälp till att identifiera problem och förklara vad de innebär.

En viktig liten bok som både kan öppna upp ögonen för verkligheten men också kan vara en vidare hjälp i processen mot ett friskt liv.

söndag 8 april 2012

Söndagscitat - Om Jesus

"För en tid sedan fick jag en fråga på en sida jag har på en communitysajt där man använder sig av nicknames - mitt nickname är Jonas Gardell - och frågan jag fick löd: "Är du Jonas Gardell eller gillar du honom bara?" Jag svarade: "Jag är Jonas Gardell och jag gillar honom ibland."
Frågan var befogad.
I vilken mån är "Jonas Gardell" Jonas Gardell?
I vilken mån är man den man är?"

Om Jesus, av Jonas Gardell (s. 85).

lördag 7 april 2012

Eva&Adam - Inte som en dans, av Måns Gahrton och Johan Unenge


Eva och Adam försöker pussla ihop sin vardag, men hur gör man det när man inte gillar att göra samma saker? Eva vill spela teater och Adam vill spela fotboll. När Eva hittar en buggkurs vill hon att Adam ska följa med på den. Adam vill hellre göra något annat, men följer med i alla fall. Men ibland går inte allting som en dans...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den åttonde boken om Eva och Adam är en ganska lång bok om man jämför med de andra i serien. Man kan säga att den är uppdelad i tre delar, där varje del har sin egen problematik. Till att börja med handlar det om Eva och Adams olikheter, för att senare gå över i att fokusera på kärleken som börjat spira mellan Annika och Tomas, för att slutligen fokusera på buggkursen som Eva vill gå på.
Detta öppnar upp för en del olika konflikter och boken berör både kärlek, vänner och intressen på ett bra sätt, även om de tre olika delarna kanske inte alltid binds samman fullt så snyggt som de skulle kunna göra.

För Eva handlar boken mycket om tristess och jobbiga känslor. Hon har tröttnat lite på Adam och en liten, liten del av henne börjar intressera sig för Tomas som vi i denna bok får stifta bekantskap med.

Tomas har tidigare varit en karaktär som finns i bakgrunden, men blir här viktigare och får till och med ett eget kapitel. Vi får emellertid klart för oss att den där Tomas är en ganska självupptagen typ och i slutet finns all anledning att tvivla på att han och Annika kommer hänga ihop någon längre tid. Nackdelen med Tomas är att han är en ganska platt karaktär som skulle kunna ha utvecklats mer. Bredvid den ganska mångsidiga Annika som vi nu lärt känna ganska bra, blir hans personlighet väldigt förenklad med endast ett eller två karaktärsdrag.

I övrigt pågår främst en intressant konflikt mellan Adam och hans bästa vän Alexander. Alexander känner att Adam dissar honom för att vara med Tomas och blir därför sårad och ledsen. Jag gillade den här konflikten som blev lite mer utvecklad än vad tidigare bråk mellan vänner varit i serien, vilket kanske blir tydligast då Adam ringer för att säga förlåt och undrar om inte Alexander kan sluta vara sur nu. Alexander blir tyst och säger att nej, han kan nog inte sluta vara sur. Detta tycker jag öppnar upp för lite mer komplicerade känslor som serien inte behandlat så mycket innan, då bråk alltid löst sig med att någon säger förlåt.

Den åttonde boken är en av de jag tycker mest om, men dess stora nackdel är att samtliga karaktärer är deppiga eller irriterade nästan hela tiden. På något vis fångas ändå de små glimtarna av glädje på ett bra sätt, vilket lättar upp. Kanske är den främsta anledningen till att jag tycker om Eva&Adam - Inte som en dans att vi får veta mer om olika karaktärer och att problematiken blir lite mer komplicerad än tidigare.

Nästa bok i serien är Eva&Adam - Prins eller vanlig groda

Har tidigare recenserat:
Eva&Adam - En historia om plugget, kompisar och kärlek
Eva&Adam - Att vara eller inte vara ihop
Eva&Adam - Bästa ovänner
Eva&Adam - Fusk och farligheter
Eva&Adam - Jul jul pinsamma jul
Eva&Adam - Sista pyjamaspartyt
Eva&Adam - En midsommarnattsmardröm

fredag 6 april 2012

Litterära nyårslöften 2012 - Mars

Såhär ser framgångarna med mina nyårslöften ut nu när mars har passerat:
Tillagda denna månad = blåfärgade.



1. Att läsa minst en författare för varje bokstav i alfabetet, utefter efternamn
A
B - Björkelid, Anders - Ondvinter
C - Cadbury, Deborah - Den försvunna prinsen
D - Dickens, Charles - A christmas carol

E - Eriksson, Maria & Weigl, Kerstin - Mias systrar
F - Frazier, Charles - Åter till Cold Mountain
G - Gardell, Jonas - Om Jesus
H - Hammarlund, Claes-Otto - Bearbetande samtal
I
J - Janouch, Katerina - Systerskap
K - Koomson, Dorothy - Min bästa väns dotter
L - Lundberg, Lotta - Ön
M
N - Nemert, Elisabet - Ödets hav
O
P
Q
R - Rowling, J.K. - Harry Potter och De vises sten
S - Stowe, Harriet Beecher - Onkel Toms stuga
T - Taikon, Katarina - Katitzi i Stockholm
U
V
W - Weiss, Julianna & Ståhl, Anna-Britta - Du fattar ju ingenting. Om kvinnligt och manligt i relationerX
Y
Z
Å
Ä
Ö

2. Att läsa minst 10 böcker av nobelpristagare
1. I väntan på Godot, av Samuel Beckett som fick nobelpriset 1969
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.

3. Att läsa minst 20 böcker som står i bokhyllan och aldrig blir lästa
1. Ödets hav, av Elisabet Nemert
2. Nord och Syd, av John Jakes
3. Åter till Cold Mountain, av Charles Frazier
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.

4. Att läsa klart Katarina Taikons självbiografiska bokserie om zigenarflickan Katitzi
Utlästa böcker är fetmarkerade och har ett kryss (X) efter titeln.
Katitzi i Stockholm (X)
Katitzi och Lumpnicke
Katitzi i skolan
Katitzi Z-1234
Katitzi barnbruden
Katitzi på flykt
Katitzi i Gamla Sta'n
Katitzis uppbrott

5. Att läsa minst 5st skräckböcker
1. Carrie, av Stephen King
2.
3.
4.
5.


6. Att läsa minst 5st biografier över historiska personer som fascinerar mig
1.
2.
3.
4.
5.

torsdag 5 april 2012

Filmatiseringen av The Hunger Games

Varning för spoilers! Både vad gäller filmatiseringen och handlingen i boken och nästkommande böcker.

Jag var på premiären av The Hunger Games och filmen har diskuterats en hel del här hemma med sambon. Jag var riktigt nöjd med hur de hade valt att filmatisera boken och tycker att de verkligen har gjort boken rättvisa. Jag är nöjd med vissa förändringar och missnöjd med andra, men överlag tyckte jag att man fick fram en bra och seriös känsla filmen igenom.
Istället för att skriva en flytande text om detta så delar jag upp det lite kortare såhär:

Fördelar
- Sättet som Distrikt 12 presenterades på, som inte alls var som jag föreställt mig men fick fram situationen på ett väldigt bra sätt. Ett intressant sätt att visa tolvan på.

- Jennifer Lawrence och alla andra duktiga skådespelare som gjorde ett fantastiskt jobb. Jag gillade verkligen Lawrence tolkning av Katniss och tyckte att hon porträtterade henne superbra. Andra riktigt bra tolkningar kom fram i  bland annat karaktärerna Peeta, Cinna, Prim, Cato, Effie, Haymitch... erhm, ja jag skulle egentligen kunna fortsätta rätt länge...

- Prims reaktion vid Slåttern, perfekt. Skräckslagen, chockad och förtvivlad men ändå redo att inta sin plats som deltagare. Hela jag fick smått panik när jag såg hur denna lilla flicka tog ett djupt andetag och stoppade in sin lilla ankstjärt i kjolen och började gå mot Effie Trinket.

- Catos tal i slutet. Ett bra val att låta Cato bli mer mänsklig och samtidigt där visa vad Hungerspelen och huvudstaden faktiskt utsätter dessa barn för.

- President Snow. Jag har hört från spridda håll att alla inte tyckte att han var så bra, att han såg för snäll ut och inte hade den rätta känslan. Jag håller verkligen inte med, jag tyckte att han var helt klockren! Han fångade verkligen Snows beräknande och grymma stil. Det framkom också snyggt i filmen hur Snow ser människor som spelpjäser och inte som verkliga människor.


- Seneca Crane. Han var med precis lagom mycket och hans samtal med Snow erbjöd tittaren en bra inblick i situationen, både vad gäller Hungerspelen men också situationen i stort vad gäller huvudstadens förhållande till distrikten.

- Peetas maskering. Har hört andra som klagat på den, men jag gillade den, tyckte att han dök upp från ingenstans.

- Huvudstadens invånare och Katniss reaktion på dem. Perfekt. De var precis så galna, känslokalla men ändå engagerade som jag hade tänkt mig. Deras konstiga drag tas fram samtidigt som de inte uppfattas som robotar. Riktigt bra.

- Att vi fick se kommentatorerna och liknande jämsides med arenan. Det var ett bra sätt att ge en förklaring till många saker, exempelvis målbålgetingarna.

- Haymitchs lappar på fallskärmarna. En enkel men smart lösning till att visa Katniss tankar.

- Att de hade mycket tid innan Hungerspelen började på riktigt. Jag tror att det är nödvändigt för att den första filmen ska knytas samman på ett bra sätt med de två andra filmerna.

Nackdelar
- Ankomsten i huvudstaden. Elden var ju faktiskt rätt misslyckad. Den var okej, men verkligen inte mer än så. Jag hade tänkt mig att hela dräkterna skulle brinna och den lilla eld som vi fick istället höll inte riktigt för mina förväntningar på just den scenen. Men själva scenen i sig var dock så pass maffig och bra gjord i övrigt att det inte gjorde allt för mycket.

- Att Gale skrämde iväg Katniss byte i början. Kändes jättekonstigt. Varför skulle han skrämma iväg så pass mycket mat när båda deras familjer lever på svältgränsen?

- Otydligheten gällande vissa partier. Jag tyckte exempelvis att det blev rätt otydligt gällande hur det kom sig att exempelvis Katniss och Gale hade så många lappar i Slåttern, medans Prim bara hade en. Har man läst boken förstår man ju varför Katniss och Gale har mycket fler lappar än år som de varit valbara för Hungerspelen, men jag tyckte inte att detta framkom så tydligt i filmen.
Annars reagerade jag nog mest på otydligheten i förhållandet mellan Katniss och Peeta. Jag tyckte att hela grejen där blev otydlig. Är hon kär i honom eller är han kär i henne? Spelar båda ett spel? Efter Peetas intervju fick i alla fall inte jag någon känsla av att Peeta hade sagt att han var kär i Katniss för att han faktiskt var det, utan helt enkelt för att spela spelet. Inget annat sas ju heller. Och att de räddar varandra senare kan ju lika gärna bero på att de känner varandra, är från samma distrikt osv. Deras gemensamma scener kunde vidare enligt mig varit spelade från bådas håll, lika gärna som att de faktiskt kunde ha blivit kära där inne på arenan. Luddigt tycker jag, lite för luddigt!



- Scenerna i grottan. Så misslyckade. Ingen känsla alls faktiskt. Kände inte heller någon kemi dem emellan vilket kan utvecklas till ett problem senare om det fortsätter så, men som för allan del funkar nu när Katniss ju egentligen bara vill ha gåvor av Haymitch.

- Att samtliga dödsscener inne på arenan var så undvikande. Jag förstår tanken bakom det, men ibland tycker jag att man hade kunnat visa lite mer. Jag tycker ändå att filmen ska göras utefter handlingen och att åldersgränsen ska anpassa sig efter filmen. Som de gjorde den nu tycker jag emellertid att innehållet var ganska psykiskt tungt och att det fysiska våldet inte alls var problemet om man ser till debatten kring den åldersgräns som satts.

- Att Katniss aldrig hade problem med att hitta vatten. Jag trodde att detta skulle bli en del av filmen, eftersom att de underströk flera gånger hur vanligt det var att man dog av naturliga orsaker inne på arenan och att Haymitch påpekade att de skulle hitta vatten först. Blev förvånad när de sedan inte tog med detta.


- Mutanterna. Blev lite besviken på mutanterna som kunde ha varit mycket läskigare och som inte hade den mest skrämmande detaljen med sig, de andra spelarnas ögon. Tycker att den detaljen hade kunnat visa på hur långt man faktiskt är villig att gå för att ge publiken en bra show i Hungerspelen.

Allmänna funderingar
- Jag uppfattade Katniss som lite mer medveten om det rebelliska i hennes handling i slutet med bären, än vad hon är i boken. Detta var lite oväntat och kan vara både bra och dåligt. Dåligt därför att jag ser Katniss som en ofrivillig symbol som egentligen inte vill leda anfallen mot regimen, men bra därför att detta kanske funkar mycket bättre på film.

- Filmen hade en tyngre känsla än vad jag väntat mig, vilket gav en intressant vinkling av handlingen.

- De suddiga och snabba klippen. Jag störde mig själv inte alls på det här, förutom i slutscenen med Cato där jag tyckte att det var alldeles för svårt att hänga med i vad som hände. Men annars var det inget jag la märke till alls. Jag tror dock att man valt att klippa snabbt för att försöka visa så lite strid och blod som möjligt. Detta sätt att filma gör ju att man inte hinner uppfatta lika mycket av dödandet.

- Reducerandet av Haymitch. Haymitch är en av mina favoritkaraktärer men han var ganska nedklippt här och fick inte visa så mycket av sina karaktärsdrag. Jag tyckte att det var lite synd men kan också förstå varför. Antar att hans karaktär kommer att få lite mer djup och att hans alkoholism kommer att få en utförligare förklaring i nästa film.


Samtliga bilder är tagna från den här toppenbra sidan!


Allt som allt tycker jag dock att det är en riktigt bra filmatisering som har fångat det väsentliga i boken. Jag kommer definitivt att köpa den när den släpps på dvd!

onsdag 4 april 2012

Månadens Boktips!

Kerstin och jag, av Astrid Lindgren

Kerstin och jag handlar om tvillingsystrarna Kerstin och Barbro som tillsammans med sin familj flyttar från stan ut till landet och möter då alla utmaningar som det innebär att sköta en gård.

Jag läste den här boken första gången förra året och det är ju fy skam att jag inte läst den innan! Det är en fantastisk liten bok som innehåller allt det där som är typiskt för Astrid Lindgrens böcker. Jag älskar den här boken och kommer nog inleda sommaren med att läsa om den, för att verkligen fånga känslan av sommar och livsglädje!

tisdag 3 april 2012

Bok med paj

Idag har jag lyxat till det lite och ska strax läsa vidare i En dag av David Nicholls, i sällskap av en blåbärs- och hallonpaj, plus ett antal koppar te.
Det är vad jag kallar livskvalitet!


Smulpaj på gång...
En dag ligger och väntar bredvid fåtöljen...

Rolig tävling för att fira ettårsdag!

På sin blogg har thecuriouscaseofthebooks utlyst en tävling för att fira bloggens ettårsdag. Jag kunde ju bara inte motstå att vara med, med tanke på det fina priset!

Inlägget om tävlingen finns att läsa här!

måndag 2 april 2012

Läst i Mars 2012

  • Borgen i fjärran, av Maj Bylock - 127 sidor (Recension här)
  • Carrie, av Stephen King - 229 sidor (Recension här)
  • Det gyllene svärdet, av Maj Bylock - 107 sidor (Recension här)
  • Drakskeppet, av Maj Bylock - 114 sidor (Recension här)
  • Eva&Adam - En midsommarnattsmardröm, av Måns Gahrton och Johan Unenge - 160 sidor (Recension här)
  • Eva & Adam - Inte som en dans, av Måns Gahrton och Johan Unenge - 165 sidor
  • Fem på rymmarstråt, av Enid Blyton - 130 sidor
  • Hittebarnet, av Katerina Janouch - 449 sidor (Recension här)
  • Jag låter mig inte skrämmas, av Lydia Cacho - 269 sidor
  • Mias systrar, av Maria Eriksson och Kerstin Weigl - 402 sidor
  • Nord och Syd, av John Jakes - 794 sidor
  • Onkel Toms stuga, av Harriet Breecher Stowe - 232 sidor (Recension här)
  • Skamfläck, av Caroline Engvall - 227 sidor
  • Vad är verksamt i psykoterapi?, av Björn Philips och Rolf Holmqvist - 240 sidor
  • Åter till Cold Mountain, av Charles Frazier - 401 sidor (Recension här)
  • Ön, av Lotta Lundberg - 311 sidor (Recension här)
Antal böcker lästa:  16st
Skönlitteratur:  12st
Facklitteratur: 1st
Barn- och ungdomslitteratur: 6st
Sanna historier: 3st
Pocket: 2st
Inbundna:  16st
Omläsningar: 7st
Kvinnliga författare: 10st
Manliga författare:  6st

Antal sidor lästa:  4 357 sidor
De böcker jag tyckte bäst om var: Hittebarnet, Nord och Syd, Mias systrar, och Skamfläck.
(Rödmarkerade = Läst innan)

söndag 1 april 2012

Söndagscitat - Nya hyss av Emil i Lönneberga

""Jag har aldrig sett maken till unge", sa Lina och gick sprutande arg in och la sig i sin kökssoffa.
Men i Katthultsjön bland vita näckrosor simmade Emil och Alfred omkring i det svala vattnet, och på himlen satt julimånen röd som en lykta och lyste för dem.
"Du och jag, Alfred", sa Emil.

"Ja, du och jag, Emil", sa Alfred. "Tror jag det!""

Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken av Astrid Lindgren (s. 141-142).