söndag 9 september 2012

Katarina Taikons självbiografiska serie om Katitzi

Katitzi - Uppbrott
Det är väldigt många tankar som flyger runt efter att ha läst Katarina Taikons självbiografiska serie om den romska flickan Katitzi. Jag är fortfarande chockad över alla de hemskheter som Katarina Taikon var tvungen att uppleva och det känns fruktansvärt att man genom mer än halva serien inte haft vetskap om hur hennes helvete sett ut. För mig blev det som att få veta att en vän har dolt sitt allra värsta lidande i flera år och att jag inte märkt något.

Jag läste Katitzi-böckerna när jag var liten och gillade dem verkligen. Jag kom väl halvvägs. Jag förstod dem inte fullt ut då. Jag greppade inte den förföljelse som romerna utsattes av i det svenska samhället. När jag nu läser om dessa böcker slår det mig att detta inte är länge sedan! Det räcker att sträcka sig ca 50-60år bakåt i tiden.

 
Redan tidigt i serien märker man emellertid att Katarina Taikon låter mycket stå mellan raderna. Som liten förstod jag det förmodligen inte men nu förstår man tidigt att Katitzi blir grovt misshandlad av sin styvmor och ibland även av sin far. Fattigdomen är enorm och jag har så svårt att förstå hur man kan behandla andra människor på det sättet som romerna blir behandlade på. Lidandet är så stort och Katarina Taikon förklarar bara en liten del av detta.
I mitten av serien, vid boken Katitzi - Z1234, får vi en större inblick i andra världskriget och främst koncentrationslägren. Även om jag här reagerade väldigt starkt på de detaljrika beskrivningarna, med tanke på målgruppen, så är det vid omläsningen här som jag verkligen fastnar i serien. Det är nummer nio i ordningen och med denna tycker jag att vi lämnar barnbok-stadiet.

De fem sista böckerna i serien är definitivt inga barnböcker! Här möts vi av ännu grövre misshandel än tidigare, enorma orättvisor, upprepade våldtäkter och stark psykisk ångest. Jag blir bokstavligt talat illamående. Det är svårt att ta in att den lilla Katitzi som man lärde känna i början av serien genomgick så mycket. När jag trodde att hon som litet barn lekte med sina syskon så blev hon egentligen brutalt våldtagen. Det är svårt att förstå att det kan finnas sådan ondska.

Katarina Taikon med författarkollegan Ivar Lo Johansson (1978) /SR Minnen

Böckerna om Katitzi har verkligen lämnat mig djupt berörd och jag har tänkt på dem mycket. Jag läste nyligen en bok om romers ursprung, liv och situation i dagens samhälle och mitt hjärta brast ytterligare något. Det är hemskt att ett folk mött så mycket illvilja och ondska.
I dagens tidning läste jag om behandlingen av dagens romer i Frankrike och jag vill nästan gråta för att eländet aldrig tar slut. Samtidigt gör det mig övertygad om att Katarina Taikons böcker är av allra högsta vikt även idag. De borde läsas av fler människor och bokens ämnen borde verkligen diskuteras mer i samhället, för det här är frågor som jag tycker att vi ofta glömmer bort.

Katarina Taikon har skrivit ett väldigt öppet verk om sin uppväxt och det är viktigt att vi inte glömmer henne, utan bevarar hennes erfarenheter och begrundar vad som borde förändras. För det här är viktiga böcker som inte borde falla i glömska och damma igen i något gammalt bibliotek. De borde åter säljas i bokhandlarna och nå en ny generation.

Vi får inte glömma Katitzi.

8 kommentarer:

  1. tänk att flera inte skrivit

    (nu är det 5:e gången jag försöker bevisa att jag inte är en robot och kämpar med ordverifieringen :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att fler inte skrivit?

      Oj, det låter ju inte alls roligt! Har själv haft problem med att få skriva om ett antal gånger på andras bloggar, visste inte ens om att jag själv hade ordverifiering - tog genast bort det!

      Radera
  2. Har följt din omläsning av Katitzi och är lite rädd för att läsa om själv ärligt talat. Som jag sagt tidigare så läste även jag dessa böcker som barn/tonåring och jag minns inte att det var så här eländigt. Förmodligen gick det rakt över mitt huvud, jag förstod inte. Får se om jag står ut att läsa snart eller om jag väntar ett tag till.

    Bilden med Katarina Taikon och Ivar Lo är för övrigt fantastiskt fin!

    Och just det: jag har ett vagt minne av serieböcker med Katitzi, har du läst dessa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är glad att jag läste om böckerna men jag kommer nog aldrig att kunna se på serien på samma sätt som tidigare. Innan hade jag ju bara läst till "Katitzi - Barnbruden" och fram tills dess är det bara en liten, liten del av allt Katitzis lidande som berörs. Men jag tycker absolut att de är läsvärda, speciellt den senare hälften av serien!

      Visst är den! Blev också helt förälskad i fotona av Katarina Taikon i den sista boken, Uppbrott! Hon ser så lycklig ut!

      Hrm, serieböcker med Katitzi låter väldigt vagt bekant, men jag kan inte säga att det är något jag känner till. Har mer ett svagt minne av att jag kan ha hört att de finns.

      Radera
  3. Jag tror att serierna var huvudsakligen baserade på TV-serien, och att de var mer lättsamma och inte lika gritty som böckerna. De är nog mest av intresse för komplettisterna idag.

    http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Katitzi

    Har du förresten koll på vad "Hur blev det sen då, Katitzi" är för bok? Den verkar inte vara en del av själva bokserien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt inte läst serierna alls och visste inte heller att det fanns serier. När jag skrev serien ovan så menade jag bokserien. Utefter länken du skickade så ser illustrationerna ut att vara väldigt lika de som finns i böckerna.

      Huruvida serien är baserad på TV-serien eller böckerna faller ju emellertid på ett ut, då TV-serien baseras på böckerna :)

      "Hur blev det sen då, Katitzi" har jag inte hört talas om, har du läst den? När utspelar den sig?

      Radera
    2. Hittade dina Katitzi-recensioner och sträckläste dem alla, tack för dem! Älskade Katitzi på låg- och mellanstadiet men slutade läsa när de blev för "vuxna", vilket kanske var klokt. Skulle gärna läsa om idag.

      "Hur blev det sen då, Katitzi" var en faktabok för barn och ungdomar som med många fotografier förklarade romernas vardag mer dokumentärt än i Katitziböckerna. Intressant men jag minns den inte som att den skulle svara på några fler frågor om personerna i bokserien.

      Radera
    3. Vad roligt att höra! Kul att de gav dig något :)

      Jag kunde ju inte läsa vidare eftersom jag inte fick tag i de sista böckerna av serien men jag tror att det kanske var lika bra för mycket i dem hade nog gått över huvudet på mig, eftersom handlingen blir så pass mycket tyngre och mer ångestladdad. Men jag rekommenderar verkligen att du läser om dem, för det är verkligen intressant att läsa dem som vuxen.

      Spännande! Det skulle vara intressant att läsa den! Måste googla runt och se om man kan få tag i den begagnad.

      Radera