måndag 17 september 2012

Fem-böcker gånger 5

Jag har nu kommit till den andra omgången med fem Fem-böcker i min utmaning att läsa igenom alla Vi fem-böcker av Enid Blyton.


Fem räddar en hemlighet - Den sjätte boken om Fem-gänget. Här är det farbror Quentin som står i centrum då han utför mycket hemliga experiment på Kirrin-ön. Quentin är en av mina favoriter så den här boken gillar jag, det är kul att han får lite tid trots att han är en ganska sur karaktär. Jag börjar dock vid det här laget störa mig en hel del på Blytons sätt att beskriva "tjejiga" saker som dåliga och mesiga. Anne som är någon slags urtyp för Blytons syn på tjejer, är ständigt lika feg och av en händelse bara älskar hon att leka med dockor, laga mat och städa. Könsrollerna är mycket värre än vad jag mindes dem!

Fem stoppar spöktåget - Den sjunde boken om Fem-gänget och här är våra vänner ute på tältsemester och upptäcker spöktåg. Det är en typisk fem-bok där barnen både tältar och går på upptäcksfärder, möter en ny vän och slutligen trillar in i något äventyr. Kanske är just denna lite väl uppenbar men annars är det en bra bok som följer det vanliga mönstret.

Fem i knipa - I den åttonde boken om Fem-gänget är de ute på cykeltur igen. Det riskerar att bli alldeles för likt upplägget i boken innan, men då Dick blir kidnappad får handlingen en annan vändning.
Det här är faktiskt en av de bättre böckerna. Fem-gänget är sällan splittrat på det här sättet och det gör det hela lite mer intressant. Jag fortsätter dock att störa mig på Anne som framställs som den typiska flickan (i Blytons värld innebär detta att älska städning och matlagning), men även Julian har börjat bli lite jobbig här. Han är en riktig liten besserwisser faktiskt. Julian framför synen på den ledande mannen som alltid har alla svar och vet råd på alla situationer.

Fem går i fällan - I den nionde boken är det dags för en kidnappning igen, men den här gången är det George och Tim som blir kipdnappade medan Georges föräldrar är i Spanien på semester. Julian, Dick och Anne måste försöka rädda henne, men kidnapparna kräver farbror Quentins viktiga forskning som lösen...
Den här boken hade jag inte läst tidigare, så det var lite roligt att få stifta bekantskap med ett nytt äventyr! Jag gillade speciellt karaktären Jo som var med här och hjälpte Fem-gänget. Rent dramaturgiskt var denna bok väldigt väl upplagd, precis som de flesta andra i serien som alla följer ett givet mönster. En av de bättre böckerna! Jag gillar också att Quentin faktiskt börjar bli en människa nu, med goda sidor också, istället för att bara vara sträng och tvär som han varit tidigare.

Fem på fotvandring - Den tionde boken utspelar sig på hösten och Fem-gänget är ute på fotvandring. Men på resan stöter de på förrymda bovar och gömda skatter...
Den här boken hade jag inte heller läst innan! Även denna var väldigt bra, en av de bättre böckerna. Jag kan dock inte låta bli att störa mig på hur Anne och George jämt ska delas upp mellan Julian och Dick om de behöver dela på Fem-gänget. Som om flickorna behöver något slags skydd, för att de är just flickor. Överlag finns det en känsla i böckerna av att det är pojkarna som är mest kapabla och som man kan lita mest på i farliga situationer. George blir något slags mellanting eftersom att hon så gärna vill vara pojke (eller egentligen bara modig, men det är tydligen omöjligt att sammanföra med att vara flicka enligt Blyton) och tycks inte anses vara fullt lika kapabel som pojkarna, men ändå inte lika osäker som Anne. I stort sett en bra bok i alla fall.

4 kommentarer:

  1. jag har läst dem nyligen, jättemysigt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst finns det ett stort mått nostalgi över dem :)

      Radera
  2. De där mossiga könsrollerna alltså... De gick en helt över huvudet när man läste böckerna som barn men nu vete fåglarna om jag skulle klara av dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja mig med, det var ju ingenting man tänkte på som barn. Nu är det dock ganska intressant att läsa böckerna med andra glasögon ;)

      Radera