Ödets hav, av Elisabet Nemert

Ödets hav handlar om den unga kvinnan Aurora som lever på Gotland under 1300-talet. Hon är välbärgad och ska gifta sig med en förmögen tysk köpman och då lämna sin familjs gård och istället flytta innanför Visbys murar. Vi möter också Elin Persdotter som levt ett betydligt fattigare liv och som tjänar som piga hos Auroras fästman. På så sätt möts de båda kvinnorna och en stark vänskap föds som vi får följa medan de slits mellan livets alla tvivel, sorger och lyckoämnen.

Jag älskade Ödets hav. Älskar Nemerts sätt att skriva som blir målande och vackert, trots att det är en smula förutsägbart. Mest av allt förundras jag över den kärlek, styrka och civilkurage som Nemert beskriver. Vi får verkligen möta mod hos dessa två kvinnor och jag blir imponerad av den civilkurage som bokens karaktärer visar upp när de vågar möta livets fasor för att rädda dem som de älskar.

Jag tyckte mycket om både Aurora och Elin vilket är rätt ovanligt för mig som brukar sikta in mig på en favoritkaraktär, men här fascinerade båda dessa kvinnor mig och jag längtar efter att möta fler av Nemerts karaktärer.

Visst är jag medveten om att det hela ofta tenderar att vara rätt förutsägbart. Man förstår ju vad som ska hända och vad de ska känna. Man förstår vem som är ond och vem som är god. Men jag gillar det ändå. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men något med denna bok får mig att aldrig vilja släppa den och det gör också att jag gärna läser mer av Nemert i framtiden.

Ibland är förutsägbart rätt bra det också. Man behöver inte bli så överraskad jämt. Att veta vad som komma skall, kan vara rätt avkopplande.