”Med ett skrik rusade hon fram och kastade sej i hans famn.
”Mitt barn”, viskade Mattis. ”Mitt barn!”
Sedan ropade han med hög röst:
”Jag har mitt barn!”
Ronja grät i hans skägg och frågade snyftande:
”Är jag ditt barn nu, Mattis? Är jag verkligen ditt barn igen?”
Och Mattis grät och svarade:
”Ja, som du alltid har varit, Ronja mi! Mitt barn, som jag har gråtit efter i dagar och nätter. Min Gud, vad jag har lidit!””
Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 209).
Tycker denna scen är så vacker, det måste nog vara bland de mest rörande Astrid någonsin skrivit mellan barn och förälder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar