Söndagscitat - Wallflower

"Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag vet inte om det är bättre att ens barn inte pluggar vidare men blir lyckliga. Jag vet inte vilket som är bäst, att stå sin dotter nära eller att se till att hon får ett bättre liv än man själv fick. Jag vet helt enkelt inte. Jag satt bara tyst och tittade på honom."

Wallflower, av Stephen Chbosky (s. 77).

Kaosutmaning!

Hittade Kaosutmaningen hos Bokföring enligt Monika och tyckte att den verkade vara himla rolig och bestämde mig därför för att hoppa på!

Reglerna:
För att klara av utmaningen måste man klara 20 punkter av listans 35. En bok får inte förekomma flera gånger på listan, utan kan bara användas en gång. Utmaningen började den 1 mars 2013 och kommer att avslutas den 1 januari 2014, så därför räknar jag med de böcker som jag läst sedan 1 mars.

Här är listan:
1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
4. Läs en bok med två personer på omslaget.
5. Läs en bok som publicerades 2007.
6. Läs en bok vars titel består av tre ord.
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.
8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
9. Läs en bok som har över 600 sidor.
10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
12. Läs en bok med ett romantiskt par på omslaget.
13. Läs en bok med träd på omslaget.
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
16. Läs en bok som har färre än 300 sidor.
17. Läs en bok som publicerades under 2013.
18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
21. Läs en bok med "The" i början av titeln.
22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord.
24. Läs en dystopi.
25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.
26. Läs en översatt bok vars omslag är samma som originalet.
27. Läs en bok om tidsresor.
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
29. Läs en debutroman.
30. Läs en fristående bok.
31. Läs en bok utan människor på omslaget.
32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
33. Läs en bok som publicerades 2012.
34. Läs en bok som i originalspråk varken är svensk eller engelsk.
35. Läs en bok om änglar.

Häxtema på Blåkulladagen

Tänkte tipsa om lite häxböcker såhär i påsktider när det börjar dra sig mot avfärd till Blåkulla! Det är ju trots allt Skärtorsdag idag.

Häxa, av Celia Rees
Jag har älskat denna bok sedan jag läste den för första gången. Den känns äkta och så rakt på. Vi får följa Mary vars mormor bränns på bål som häxa. När Mary flyr till Amerika och Den Nya Världen för att undfly ryktena visar det sig att de ändå biter sig fast.

Häxa - Bortom tiden, av Celia Rees
Häxa - Bortom tiden är fortsättningen på Häxa. Här möter vi en ättling till Mary som börjar minnas hennes tidigare liv. Boken tar därmed vid där Häxa slutar och vi får åter följa Marys liv och hur det flätas samman med ett helt annat folk.

Häxprovet, av Maj Bylock
Den första boken om Annelie. Här möter Annelie för första gången tanken om häxor och det får ödesdigra konsekvenser för henne. Jag läste om den här serien förra året och herrejösses vad bra den är! Jag hade glömt bort hur bra de två första böckerna är, det är inte klokt vad jag tycker om dem!

Häxans dotter, av Maj Bylock
Fortsättningen på Annelies äventyr. Precis lika bra som den första boken. Helst av allt hade jag velat att hela serien fortsatte ha Annelie i huvudrollen men tyvärr börjar det istället handla om hennes son efter denna bok. Men dessa båda första böcker är makalöst bra. Bylock visar verkligen att hon är drottning inom sin genre!

Häxornas försvarare, av Jan Guillou
Guillous bok Häxornas försvarare är en facklitterär bok men det märks att Guillou även skriver skönlitterärt för han väver in oss i en berättelse om jakten efter häxorna i dåtidens Sverige som är både medryckande och intressant. Stora delar av boken behandlades i hans serie Häxornas tid.

Sagan om Isfolket (3) - Avgrunden, av Margit Sandemo
Jag håller fortfarande på med min genomläsning av Sagan om Isfolket. Jag har inte alls kommit särskilt långt men hittills är det ändå den tredje boken som är bland de bästa. Här möter vi Sol ordentligt och får följa hennes äventyr. Och det råder knappast några tvivel om att Sol är en häxa, varken för läsaren eller för hennes omgivning.

---------------------------------------------------------------------------------


Jag tänkte även passa på att tipsa om två nyheter inom ämnet!

Röd måne, av Elisabet Nemert
Den senaste boken av Nemert handlar till min glädje om häxprocesser, kärlek och maktkamper i Sverige under 1600-talet. Vi får möta Indra som jag tycker verkar vara en mycket spännande person! "Den som har kraft att läka sjukdom har också kraft att framkalla det som är ont. Och straffet för trolldom är döden. När häxbålen tänds över landet drar en klappjakt igång som tvingar Indra på flykt." (urklipp ur Adlibris beskrivning)

Vägen mot Bålberget, av Therése Söderlind
Det här är också en ny bok som jag hemskt gärna vill läsa. Och även här är temat häxprocesser! Adlibris inleder sin beskrivning av boken såhär: "En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen."

---------------------------------------------------------------------

Jag skulle även vilja infoga en liten lista på böcker som var mig till stor hjälp när jag hade mitt projektarbete om häxprocesserna i Sverige. Många är fasligt intressanta och väldigt informativa och andra nämner häxprocesserna mer i förbifarten. Dessvärre verkar inte dessa säljas annat än i antikvariat men många av dem finns på bibliotek. Om ni hittar dem är många av dem väl värda mödan!

• Vattenprovet, av Allan Rydén
• Blåkulla, magi och trolldomsprocesser, av Per-Anders Östling
• Häxor och trolldom, av Ebbe Schön
• Glimtar ur 600års kriminalhistoria, av Ivan Bratt
• Trolldoms- och vidskepelseprocesserna i Göta Hovrätt 1635-1754, av Per Sörlin
• Trolldomsprocesserna i Sverige, av Bengt Ankarloo
• Tro och öfvertro i gångna tider, av B. Gardelius
• Häxorna – De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668-1676, av Alf Åberg
• Vad orsakade de stora häxprocesserna?, av L. Gentz
• De stora häxprocesserna i Sverige, av E. Linderholm

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
 Serien Häxornas tid av Jan Guillou finns förresten på youtube för den som är intresserad (av någon anledning med getter som första bild här nedan)! Mycket sevärd serie som jag sett flera gånger. Guillou är sannerligen en skicklig berättare även om han kanske inte har fått allting rätt alla gånger.

Har ni några tips på bra böcker med häxtema? Jag vill mer än gärna läsa mer inom ämnet och då helst med historisk anknytning.

Astrid Lindgren-muggar

Det är många inom bokbloggsvärlden som tycks samla på Mumin-muggar. Men Mumin har aldrig riktigt varit min stora favorit, så istället har jag Astrid Lindgren-muggar från Rörstrands!

Dessa tre fina muggar har jag:

Och sedan innan har jag även en äldre utgåva av Pippi-muggar - också ifrån Rörstrands:

På senare tid har jag fått en knäpp på Emil i Lönneberga och skulle därför hemskt gärna vilja införskaffa de resterande Emil-muggarna. Är de inte fina så säg?

Förra året kom det dessutom ett nytillskott i samlingen och numera kan man även köpa Emil i soppskålen!

Samlar ni på några litterära muggar eller annat liknande?

Nya böcker i brevlådan!

Igår kom två böcker i min brevlåda, den ena är ett recensionsexemplar från Booked som jag hann knipa denna gång (jag brukar aldrig hinna få tag i de annars) och den andra boken skickades till mig från Modernista efter förfrågan om jag ville recensera den och det ville jag ju såklart!

Boken från Booked är En tesked jord och hav som verkar riktigt intressant. Man kan ju inte annat än att älska omslaget! Superfint!

 

Boken från Modernista är S.J. Boltons nya bok Livrädd som är den andra boken om kriminalpolisen Lacey Flint. Den verkar också riktigt spännande!

Så nu har jag massor av spännande påskläsning framför mig! Ska bara klara av den där hemska salstentan idag och sedan kan jag ta lite välförtjänt lov!

Tack så hemskt mycket Booked och Modernista för böckerna!

Gilla Hata horan, av Johanna Nilsson

Varning för vissa spoilers!

Gilla Hata horan handlar om de två kompisarna Jonna och Gloria. Under en fest får Gloria dansa med skolans coolaste kille Robin men allting spårar ur och snart börjar det skrivas elaka saker om Gloria på facebook och bilder på henne skickas runt. Jonna vill göra något åt situationen och bestämmer sig för att hämnas.
----------------------------------------------------------------------------------

Jag gillade den här boken. Den tar upp ett viktigt ämne och ser detta ur flera perspektiv. Johanna Nilsson visar att allting inte alltid är som det ser ut och jag gillar hur hon leker med rollerna bödel och offer. Hon får på detta sätt verkligen fram hur lätt allting kan förändras och hur lite det krävs för att man ska bli utsatt för illvilliga rykten.

Jag gillade vidare också karaktärerna. Jag fastnade främst för Jonna men känner att all bakgrund vi får av henne, med hennes situation hemma, bygger upp för att vi ska lära känna hennes situation lite bättre än vad vi sedan gör. Jag upplever lite att Nilsson plockar fram Jonna och låter oss lära känna henne, för att sedan hastigt dra bort henne från oss igen. Jag hade velat veta mer om Jonna.
Jag förstår emellertid varför Nilsson gör på detta sätt och det är såklart väldigt lyckat att byta berättarperspektiv i denna berättelse då detta på flera sätt är avgörande för att bokens twist ska funka.

Just bytet av berättarperspektiv är en av bokens styrkor. Det är verkligen lyckat att hoppa mellan karaktärerna och få en inblick i deras tankar. Dels för att förstå dem och dels för att vi ska kunna se deras förändring. Det skulle dock vara spännande om Nilsson lade lite mer utrymme till att låta oss höra karaktärernas tankar, vilket det skulle finnas möjlighet till med tanke på hur kort boken är. Den skulle lätt kunna vara ca femtio sidor till och fortfarande vara lättläst.

I slutet av boken kan jag dock känna att det hela blev lite överdrivet. Övertagning av skolan och törnekronor av glasbitar. Det känns liksom lite väl mycket och jag upplever inte att det är helt realistiskt heller. Och såklart irriterar jag mig en aning på att vi inte helt får veta hur det slutar däruppe på taket och det stör mig alltid att lägga undan en bok där man inte vet vad som hände i slutet.

Men allt som allt är detta en väldigt viktig liten bok som borde läsas av många, många personer, främst då de som har koppling till skolan. En läsvärd bok som är väldigt tankeväckande!

Söndagscitat - Ljusets dotter

"Några ord som torgmor yttrat när de tog farväl kom plötsligt till honom. För hans inre syn framträdde hennes rynkiga ansikte, han mötte hennes kloka blick, hörde hennes kraftfulla stämma.
"Kom ihåg, Tobias, att det krävs en till synes hopplös situation för att ett under ska kunna ske.""

Ljusets dotter, av Elisabet Nemert (s. 93).

En ny istid?

Det känns faktiskt så. Just nu känns det som om det aldrig mer kommer att bli varmt i detta land. Det kommer förevigt att vara vinter. Men jag försöker verkligen föreställa mig hur sommar känns och hoppas att det snart går att känna det på riktigt. Så länge får man göra vad man kan för att värma sig! Jag använder mycket te, många ljus och besök i Afrikas djungler!

Äventyr i varma Afrika hjälper faktiskt lite..

Våg av självbiografier

Ibland får jag sådan himla lust att läsa självbiografier. Helst sådana där socialtjänsten är inblandad på ett eller annat sätt. Tror att det är bra att reflektera över problem inom socialt arbete när man sedan ska arbeta inom det och självbiografier ger gyllene tillfällen att fundera över kritik. Ofta är det ju så att socialarbetare faktiskt har brustit, handlat fel eller kanske helt enkelt inte haft tillräckligt med tid för att göra ett bra jobb. Men sedan jag börjat min socionomutbildning (som snart är klar - det känns så sjukt) kan jag ofta se att visst tror man att exempelvis socialtjänsten borde ha gjort si eller så, men när man vet hur systemet funkar så inser man också att det inte alltid går att göra vad som helst trots att det ibland kan tyckas som en futtig förklaring. Därmed inte sagt att de inte gör fel, för som jag tidigare sa så är ju självbiografier, där socialarbetare är inblandade, ofta bra exempel på att man har handlat fel och borde ha gjort annorlunda.
Även om jag i nuläget inte planerar att arbeta med barn och unga så är det ofta där självbiografierna som involverar socialt arbete finns och det är ändå väldigt intressant att läsa. Och att läsa kritik är alltid bra, för det är kritik och motargument som gör att människor och organisationer utvecklas och blir bättre.

Just nu har jag hur som haver en sådan där lust att läsa självbiografier igen! Och därför har jag nyligen släpat hem de tre böckerna ovan från biblioteket. Jag har börjat med Jessica Anderssons och gillar den hittills väldigt mycket, den känns eftertänksam och ärlig. Sedan blir det Patrik Sjöberg. Jag ska spara Morgan Alling till sist för den verkar vara allra bäst!

Ljusets dotter, av Elisabet Nemert

Ljusets dotter handlar om Maria och hennes familj som starkt präglas av faderns våld. Maria har ständigt varit byns driftkucku efter att hennes far när hon var liten slog sönder hennes höft vilket gjort att hon hela sitt liv haltat. Detta gör hennes liv till en plåga och varje dag är hon även rädd att det ska bli moderns sista, att fadern ska slå ihjäl henne. Men det finns en ljuspunkt i Marias liv - musiken.

-----------------------------------------------------------------

Elisabet Nemert går från klarhet till klarhet! Det här är andra boken som jag läser av henne och jag älskar denna lika mycket som Ödets hav. Nemert kan verkligen konsten av berätta en historia och jag kan knappt bärga mig till varje gång jag åter får plocka upp boken.
Samtidigt är detta en bok att avnjuta för mig. En bok som tåls att läsas långsamt för att verkligen skapa tid att lära känna karaktärerna och deras olika känslor och tankar.

Det finns många intressanta karaktärer och jag gillar hur Nemert målar upp sina världar i gråzoner och inte håller så hårt på godhet och ondhet. Det finns alltid gråzoner och det införlivar Nemert verkligen i sina karaktärer.
Jag gillade verkligen hela familjen! Kanske är Marias lillebror en av de mest intressanta då han går från förakt och hat till kärlek och insikt. Han gör verkligen en intressant resa och jag satt och hejade på för att han skulle förändras. Jag gillade också Marias mor väldigt mycket. Jag älskade att se hur hon utvecklades under boken och hur hon hittade en inre styrka som kändes extremt äkta och otroligt okrossbar.

Ljusets dotter är en fantastisk bok om att hitta sig själv och våga stå upp för den man är. Den handlar om maktspel, kärlek, ondska, inre styrka och såklart även om civilkurage som verkar vara en av Nemerts favoriter. Jag älskar denna bok och kan inte vänta tills jag får läsa mer av Nemert!

Tre sagor av bröderna Grimm

Anden i flaskan
Anden i flaskan handlar om en pojke som hittar en ande i en flaska som vill bli utsläppt, men när anden släpps ut vill han bryta nacken av pojken.
Jag gillade Anden i flaskan men tyckte inte att den var något speciellt. Det här är inte heller en saga jag minns så jättetydligt från barndomen så den lämnade väl inget större intryck tydligen. Anden är ju dock en ganska spännande filur som man hade velat veta lite mer om.

Doktor Allvetande
Sagan om Doktor Allvetande handlar om en fattig bonde som vill bli doktor. Han får några märkliga tips på hur han ska åstadkomma detta och sätter genast igång att testa dessa.
Jag gillar verkligen Doktor Allvetande! En riktig rolig saga som jag minns var rolig när jag var liten också, även om den då kanske var något klurigare. En lek med ord som fick mig att le. Jag kan riktigt se doktor Allvetande framför mig tillsammans med sin fru, när de ovetandes blåser alla i sin omgivning!

Det blåa ljuset
Det blåa ljuset handlar om en soldat som efter många år av trogen tjänst blir avvisad av kungen och bestämmer sig för att hämnas.
Jag är tudelad när det kommer till Det blåa ljuset. Jag gillar historien som verkligen byggs upp kring de klassiska sagoknepen. Men samtidigt tycker jag att moralen uteblir då soldaten beter sig riktigt svinigt men ändå vinner i slutändan. Visserligen kan man ju fundera kring vem som kastade första stenen och att kungen ju även han agerat fel, men att ge soldaten hela kakan när han inte alls beter sig på ett bra sätt känns lite fel. Njae, svårt det där. Jag gillar sagan men inte moralen.

Söndagscitat - Glada hälsningar från Missångerträsk

"Om man verkligen vill någonting tillräckligt starkt så kommer det att slå in. Förr eller senare. Det är först när man själv släpper sin dröm som drömmen dör. Bara man biter sig fast som en grävling och vägrar släppa taget, hur hårt dom än bankar en i huvudet med en pinne, så kommer ens önskningar till slut att slå in."

Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag (s. 6).

Tankar kring Breaking dawn part 2!

Varning för spoilers!

Breaking dawn: Part 2

Nu har också jag sett Breaking dawn part 2 och jag blev återigen riktigt sugen på att återvända till Forks igen, måste göra en liten resa dit snart!
Men hursomhelst så var det en del jag tänkte på, bland annat (med stor varning för spoilers!):

• Slutstriden. Jag blev så glad! Vilken bra ändring, så borde Meyer ha skrivit boken! Klockrent! Jag blev dock grymt besviken när det ändå visade sig att ingenting av det där faktiskt hände, MEN det var ändå tusen gånger bättre än bokens fruktansvärda antiklimax där de bara pratar och så går hem. Här blev det ju i alla fall någonting. Är så nöjd!
• Klippen ur boken. Jättefint gjort och ett väldigt bra sätt att avsluta en filmserie som bygger på böcker. Jag gillade sista klippen jättemycket just därför.
• Kirsten Stewart. Alltså jag kommer inte över det. Jag tycker inte alls att hon är bra och det var endast ett fåtal gånger som jag kände att det var Bella som stod där och faktiskt var villig att strida för sitt och sin familjs liv. Annars: totalt blankt. Hon hade lika gärna kunnat skala en apelsin.
• Varför var bebisen fejk? Hur svårt hade det varit att trickfilma att en riktig bebis lade handen på Bellas kind till exempel? Det kändes bara jättekonstigt, förstår inte alls tanken.
• Jag har, liksom i boken, ganska svårt för de stora reaktionerna på att Jakob präglats på Reneesme. Visst i grunden kanske jag förstår tanken, men inte till den grad att Bella ska morra som något annat lejon. Och visst Bella är nyfödd - men det märks väl knappast i någon annan scen?
• Jag kan förstå att man inte gillar att det är så mycket klipp från de gamla filmerna men jag gillade det! Jag tyckte om när Bella visade Edward hur hon hade känt igenom deras resa. Och visst blev det väldigt mycket pluttigull men det är ju det det ska vara i den här typen av historia!
• Jag gillade faktiskt slutet väldigt mycket och blev lite sådär allmänt lycklig av det. Ett riktigt bra avslut på denna serie och jag vill som sagt läsa om böckerna nu mer än någonsin!

Nya bilder från Catching fire!

Det har kommit in lite fler nya bilder från Catching fire och det tycks som att man kör på att släppa porträtt av alla skådespelare. Här är några av mina favoriter:



Beetee

Finnick Odair



Johanna Mason

Katniss



Peeta

Gale

Det är såklart extra kul att se de nya skådespelarna. Johanna Mason känns inte alls som jag tänkte mig henne men fortfarande bra. Det ska bli spännande att se hur hon kommer att se ut i själva spelen. Jag gillar att Katniss och Peeta blivit väldigt uppsnoffsade medan Gale är klädd i sina vanliga kläder. Det gör det tydligt att Katniss och Peeta nu dragits in i ett helt annat spel och en annan värld där spelreglerna är andra än vad de är vana vid.

Hur mycket längtar man inte efter att få se filmen nu!?

Recensioner x3

Revolutionary road, av Richard Yates

Jag hade sett filmatiseringen av Revolutionary road innan jag läste boken och jag är lika kluven till filmen som till boken. På sätt och vis gillar jag den svarta humorn och Yates träffsäkra beskrivningar men det är ändå något som hela tiden stör mig och som gör att jag inte fastnar riktigt för berättelsen. Kanske är det deppigheten som ligger som ett tjockt täcke över historien som sänker mitt betyg? April och Franks situation känns så hopplös att jag ibland får ont i hjärtat över situationen de befinner sig i.
Jag är som sagt oerhört kluven inför Revolutionary road och gillar nog kanske mest utförandet medan känslan av meningslösheten i April och Franks liv gör att jag inte gillar historien så mycket.


Kvinnohuset, av Camilla Lagerqvist

Jag gillade Kvinnohuset! Den följer kvinnor i samma släkt i olika tider. Vi får dels följa Alva i hennes kamp att i början av 1900-talet ta hand om kvinnor som utsatts för misshandel. I vår egen nutid följer vi Jessica som misshandlas av sin kille och är dotterdotters dotter till Alva. Jessica flyttar samman med sin mormor och hennes syster, Alvas döttrar, för en tid och försöker där bearbeta det hon utsatts för.
Boken tar upp ett viktigt ämne och beskriver det på ett nytänkande sätt trots att historierna känns igen. Jag gillade också språket och skulle allt som allt gärna läsa mer böcker av Lagerqvist.

Från Astrid till Lindgren, av Vladimir Oravsky, Kurt Peter Larsen och en anonym författare

Den här boken använder den skönlitterära genren för att beskriva en del av Astrid Lindgrens liv och lyckas rätt bra med det. Det är spännande att läsa om Astrid på det här sättet och även om detta inte är den delen av Astrids liv som jag kanske allra helst skulle vilja läsa om i det här formatet, så är det en intressant del. Det är också väldigt roligt hur författarna väver in citat och situationer från Astrids böcker i handlingen. En mysig bok om världens bästa barnboksförfattare!

Nemert släpper nytt i vår!

Jag har verkligen fastnat för Elisabet Nemert och det på ett av de allra bästa sätten! Jag har nämligen bara läst två böcker av henne och äger ytterligare en, men hon är så fantastiskt duktig att jag inte ens vill börja med den än för att det är ett eget nöje i sig att vänta lite med den och få riktigt längta till att jag får öppna den. Och båda böckerna jag hittills läst av Nemert har varit på precis samma sätt, jag vill inte läsa ut dem! Jag vill läsa ett kapitel då och då och verkligen begrunda, fundera och känna in karaktärerna. Vissa böcker, särskilt bra böcker, vill jag avnjuta så att säga, i långsam takt och Nemert har hittills varit en sådan författare.

Nu är jag emellertid glad och lycklig över att hon har skrivit fler böcker som jag inte läst och dessutom släpper en ny bok nu i vår, närmare bestämt i maj. Röd måne heter boken och den verkar vara helt i min smak. Historiska böcker när de är som bäst.

Anna Karenina av Lev Tolstoj

Anna Karenina är gift med sin något tråkige man Aleksej och har tillsammans med honom en son som hon älskar över allt annat. När hon reser till sin bror för att rädda hans äktenskap möter hon emellertid greve Vronskij och ingenting blir sig likt. Anna träffar Vronskij och deras öde är beseglat.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Anna Karenina var ganska mödosam att ta sig igenom trots att den var ganska lättläst. Men av de ca 900 sidorna i boken så fylldes väldigt mycket med vad jag skulle kalla onödiga och för handlingen irrelevanta funderingar. Och Anna fick vi inte ens stifta bekantskap med förrän efter ca 100 sidor. Detta gjorde att mitt intryck av boken drogs ner ganska mycket och att jag mot slutet blev ganska trött på den.


Keira Knightley som Anna Karenina

Tycker jag att Anna Karenina är dålig? Nej absolut inte! Det är på många sätt en fängslande bok med många moraliska frågor. Den förtrollar också med sina miljö- och personbeskrivningar och det känns fantastiskt att få följa med in i de ryska balsalarna och dansa i de vackra klänningarna som bars av överklassen.

Jag gillar också många av intrigerna och följer intresserat utvecklingen mellan Levin, Kitty, Vronskij och Anna. Dessa fyra karaktärer utgör ju grunden för boken och de både lyfte och sänkte boken för mig.
Om vi börjar med Levin så är han till en början en intressant karaktär som är rättskaffens och har vad man kanske skulle kalla sunda värderingar. Levin utgör dock ett stort irritationsmoment för mig då vi ofta får följa hans funderingar på allt från gräs till antalet kreatur han har omkring sig, och inte i några rader utan i ett par tiotal sidor åt gången! Men jag antar att Tolstoj passade på att ge sitt alter ego gott om utrymme för funderingar kring livet för att göra sig själv mer närvarande i texten.
Kitty är sedan min allra största favorit. Hon är så vän och god att man inte kan annat än att fastna för henne. Hennes hjärtesorg är också hjärtslitande bra beskrivet.

Levin och Kitty

Vronskij är däremot irritationsmoment nummer två. Jag gillar honom inte alls och det är svårt att hoppas på honom då i Annas val mellan sin familj och honom. Han känns omogen och arrogant och jag fastnar inte alls för honom.
Anna är sedan ett kapitel för sig. Jag både gillar henne och inte. Jag upplever henne vara en ganska självcentrerad karaktär som handlar väldigt egoistiskt och med lite tanke på andra. Samtidigt förstår man ju hennes svårigheter inför att välja mellan sin son och mannen hon älskar. Det är ju också såklart Anna som gör den mest intressanta utvecklingen då hon genom bokens gång sakta men säkert blir galen.

Anna och Vronskij

På sätt och vis gillade jag Anna Karenina jättemycket men jag irriterade mig också väldans på de långa partier som jag inte upplevde tillförde något till berättelsen utan mest bara skrevs för att Tolstoj ville uttrycka sina filosofiska funderingar. Och det är väl okej, men kanske inte när det gäller uppskattningsvis ca 400 sidor av boken som är 900 sidor. Det blir liksom för mycket och det känns som att boken är så pass lång bara för att "det ska vara så". Den hade säkerligen klarat sig bra även om den kortats ner med en 300 sidor.

En fantastisk bok men samtidigt långtråkig. Så skulle jag kanske få säga, vilket jag inser är en smula motsägelsefullt men så känns det nog - fantastisk men långtråkig.

Anna och sonen Serjozja

"Du måste förstå att jag älskar två varelser - lika mycket, tror jag, men båda mer än jag älskar mig själv - Serjozja och Aleksej [...] Bara dessa båda varelser älskar jag, och den ene utesluter den andre. Jag kan inte förena dem, men ändå är det det enda viktiga för mig."

Söndagscitat - Revolutionary road

"Det hade inte ens någon betydelse att två barnsbörder gjort henne aningen rund om höfterna och låren, för hon rörde sig med en ung flickas skyggt sensuella grace, och den som hade råkat kasta en blick på Frank Wheeler, den unge mannen med runt ansikte och intelligenta ögon som satt på sista raden och tuggade på knogarna, skulle ha sagt att han såg mera ut som hennes friare än hennes äkta man."

Revolutionary road, av Richard Yates (s. 27).

Glada hälsningar från Missångerträsk, av Martina Haag

Glada hälsningar från Missångerträsk handlar om Nadja som är 44år och längtar efter att få adoptera ett barn. Hon har stått i kö i flera år och väntar nu bara på att få besked om vilket barn som blir hennes. Men så ändras reglerna för adoption och Nadja som ensamstående får inte adoptera - om hon inte gifter sig inom en månad.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Martina Haag vet vad hon gör och bemästrar med stor säkerhet denna genre. Hon skriver träffsäkert och jag skrattar högt flera gånger när jag läser boken. En underbar humörhöjare som jag verkligen gillade!

Jag har bara läst tre böcker av Martina Haag men tycker att det i dessa är genomgående att böckerna är väldigt anpassade för film. Jag vet inte om det är på grund av att jag ser alla scener så tydligt framför mig eller om det handlar om sättet som de beskrivs på, men jag ser i princip filmposters framför mig. Många av scenerna skulle jag också mer än gärna se filmatiseras bara för att få se Nadjas rädsla för renarna eller Sigvards sura uppsyn.

Handlingen är såklart väldigt uppenbar och man förstår ju hur det hela ska sluta så fort Nadja kommer upp till Missångerträsk, men det gör definitivt inte boken mindre underhållande. Det är precis lagom mycket roliga scener blandat med något mer allvarliga även om humorn ständigt är mest framträdande.

En väldigt rolig bok som sannerligen förgyllde min dag och gav mig många skratt.

Internationella kvinnodagen: Starka tjejer i litteraturen!

Eftersom att det är internationella kvinnodagen idag så tänkte jag uppmärksamma lite härliga tjejer i litteraturen som verkligen visar att tjejer är starka och att tjejer kan!



Madicken

1. Madicken
Jag har alltid gillat Madicken och beundrat henne för hennes raka sätt och att hon vågar stå upp för det som är rätt. Allra starkast är scenen i skolan när Mia blir slagen av överläraren för att hon stulit hans plånbok och Madicken reser sig upp och skriker nej och stoppar på så sätt misshandeln. Madicken är också fantastisk i sin osjälviska inställning till andra människor som kommer fram på flera sätt i böckerna. En förebild helt klart!


Katniss Everdeen

2. Katniss Everdeen
Det hade nog varit svårt att skriva denna lista utan att ta med Katniss för hon är ju självskriven. Här är det verkligen tal om att tjejer kan! Katniss är både stark, modig och smart, vilket gör henne till en väldigt spännande karaktär då det är sällan som tjejer får denna typ av roll i böcker eller film. Att hon dessutom är ganska ointresserad av kärlek gör henne än mer unik. Det finaste med Katniss är emellertid såklart hur hon offrar sig för de människor hon älskar och hur hon skulle göra allt för dem.


Pippi

3. Pippi
Pippi är såklart också självskriven på en sådan här lista. Pippi gör precis som hon vill och handlar helt efter eget tycke och har såklart inspirerat barn ända sedan hon först kom till i Astrid Lindgrens sinne. Jag gillar också hur Pippi står upp för sig själv och vägrar låta andra människor nedvärdera henne, som den gången hon bestämt hävdar att hon minsann inte lider av sina fräknar och vägrar låta andra få henne att göra det.

Mary Ellen Lee

4. Mary Ellen Lee
Ja jag vet. Nu kommer den där inte alls speciellt kända boken Hatets barn på tapeten igen, men jag kunde inte låta bli nu när jag såg serien nyligen. Mary Ellen hamnar på listan för hennes styrka och ihärdighet. Hon ger aldrig upp och det tycker jag är ett fint karaktärsdrag. Hon kämpar för det hon tror på och för rätten att leva sitt liv så som hon vill leva det. Mary Ellen är lik Pippi på den punkten då hon i sitt agerande visar att man skapar sin egen lycka och ingen kan få dig att känna dig underlägsen om du inte tillåter det.

Saga

5. Saga
Saga från Tusen gånger starkare är en fantastisk karaktär som verkligen visar att tjejer och killar borde vara jämlika och som inte tillåter orättvisor. Jag älskade Tusen gånger starkare och gillade verkligen Saga även om hon ibland kanske är orealistiskt stark. Jag älskar också att Saga så tydligt är inspirerad av Pippi med sin kringresande pappa och sitt sätt att stå upp för sig själv.

Eva

6. Eva
Eva från böckerna om Eva och Adam kanske inte känns lika självklar på den här listan men när jag kom att tänka på henne så insåg jag att jag verkligen tycker att hon passar här. Hon är en inspirerande karaktär på så sätt att hon alltid säger vad hon tycker, vägrar låta andra bli nedtryckta och säger till om hon tycker att något är fel. På flera sätt är hon väldigt modig och det är kul att se en tjej som sällan är osäker och alltid står upp för sig själv.

Anne Shirley

7. Anne Shirley
Anne är verkligen en karaktär som vet hur hon vill ha det och ser till att det blir så! Hon är så härligt driven och kämpar verkligen för att uppnå sina mål. Hon tar mycket plats vilket kvinnliga karaktärer inte så där jätteofta gör. Inte så att hon bara tar plats genom att hon är huvudpersonen i boken, utan hon tar mycket plats i sitt sammanhang. Hon hörs och syns och påkallar mycket uppmärksamhet, vilket är härligt att se. Det är även kul att se hur många av Astrid Lindgrens starka karaktärer som har lite ursprung ifrån just Anne.


Eowyn

8. Eowyn
Sagan om Ringen är ju knappast en trilogi som överflödas av kvinnor och allra minst starka kvinnor. De existerar främst i bakgrunden. Men så får vi träffa superstarka Eowyn som verkligen bevisar att hon är minst lika bra som någon man. Hennes karaktär är verkligen framträdande just på grund av hennes styrka men hon framstår också som godhjärtad och omhändertagande. En stor favorit hos mig!

Ronja Rövardotter

9. Ronja
Ronja har många likheter med många av Astrids andra karaktärer. Hon är modig och står upp för sig själv och andra. Hennes hoppande bland vildvittror, grådvärgar och helvetesgap visar verkligen på henne orädda inställning till livet vilket är uppfriskande att läsa om! Ronja vågar allt och satsar hela sitt liv på det som hon tycker är rätt, även om det innebär att gå emot dem hon älskar. Hon är verkligen värd att inspireras av.

Kulla-Gulla

10. Kulla-Gulla
Jag håller just nu på att läsa igenom böckerna om Kulla-Gulla igen och jag måste säga att hon inte alls är sådär präktig som jag mindes henne och som folk ofta vill påskina. Visst gör hon oftast rätt och är alltid stark men å andra sidan kan hon knappast strunta i att knoga på med tanke på vilken situation hon befinner sig i. Främst gillar jag emellertid Gullas kärlek till barnen på Kullatorpet och hur hon ständigt står upp för de sina, som när hon jagar Kalle Baddare för att han varit elak mot Johannis.