fredag 11 januari 2013

Kulla-Gulla vinner en seger av Martha Sandwall-Bergström

Varning för spoilers!

Den tredje boken om Kulla-Gulla.

Livet i Kullatorpet ser nu annorlunda ut när man vant sig vid att ha mer mat på bordet. Men då patron blivit sjuk utomlands och fröken Regina tagit över styret på herrgården blir inte Kullatorpet lika gynnat längre. Karlberg blir missnöjd över förändringen och det blir snart tydligt att Gulla har en fiende i fröken Regina.
-----------------------------------------------------

Bok nummer tre i serien håller samma klass som de andra och det är samma härliga känsla över den. Man längtar till att få vara i Gullas värld och följa hennes liv. I denna bok blir det emellertid extra kämpigt av olika anledningar och det är svårt att känna sympati för Regina, men som jag sa i den förra recensionen så har jag för mig att hennes karaktär djupnar något längre fram.

När Kullatorpet står i lågor känner man verkligen Gullas panik och det är fint att läsa om hur mycket barnen betyder för henne. Det är emellertid inte fint någonstans att sedan läsa om hur Karlberg överger sina barn för att söka sin egen lycka någon annanstans. Han är sannerligen en karaktär som jag inte alls gillar, så självisk och ibland rent elak.

Mot bokens slut hamnar så Gulla på herrgården hos sin morfar patron. Det märks att hon inte passar in där och att hon är van vid ett helt annat liv. Partiet när Gulla frågar patron om man kan tappa bort sin själ är rörande och trots hennes då dimmiga medvetande är det så tydligt att hon inte kan leva utan Kullatorpets barn och att det känns som att hennes själ fattas henne när de inte är hos henne.
Min absoluta favoritdel kommer sedan när Gulla åker för att hämta alla barnen och räddar dem från mer eller mindre hemska förhållanden. Jag får faktiskt en tår i ögat när Johannis äntligen får slippa sitt lidande i fattigstugan och får återförenas med Gulla.

Några av mina absoluta favoritscener i serien är med i den tredje boken om Gulla och det är helt klart en av de bästa böckerna i serien.

Tidigare recensioner:
Kulla-Gulla på Blomgården
Kulla-Gulla
Kulla-Gulla håller sitt löfte

3 kommentarer:

  1. Delen när hon åker runt och hämtar barnen är nog min favorit i hela serien, så extremt fint och tårframkallande. Lada uppmobbad på taket, Lillungen i försvarsställning i en garderob, stackars Johannis på fattighuset...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog min absoluta favorit serien igenom också! Ja fy, de har verkligen alla hamnat på riktigt hemska platser. Jag ryser bara jag tänker på hur man låser in Lillungen i en garderob för att hon blir så rädd av det. Fy vilka människor det finns!

      Radera
    2. Jag ÄLSKAR Kulla-Gulla! Hon är rent utav mitt föredöme! Men den bästa boken är nog Kulla-Gulla och Tomas Torpare

      Radera