Det viktigaste just nu

Rösta. Det är det viktigaste just nu.

Det här valet känns så avgörande. Det kan förändra så mycket.

Din röst räknas. Så snälla, snälla, gå och rösta om du inte redan gjort det.

Längtar till Blå längtan

Jag har slukat nästan alla Elisabet Nemerts böcker och har älskat dem alla. Nu börjar hon röra sig närmare vår egen tid. Med Vargarnas tid under andra världskriget och nu med Blå längtan som snart ska släppas är vi i 1950-talet. Det känns lite annorlunda mot de färder så långt bak i tiden som Nemert skrivit tidigare men jag tror ändå på det här och väntar med stor förväntan på att få läsa Blå längtan när den kommer. Snart, snart. 5 september enligt Bokus. Handlingen här nedan, från Bokus:

"En varm och gripande roman om två maskrosbarn som förs samman av ödet. De föds samma dag, den 12 februari 1950. Naomi i Nigeria, Pia i Sverige. Naomi ser annorlunda ut och förskjuts av sin familj. Hon räddas av Jorinda som kan allt om läkande växter och låter henne växa upp på savannen med elefanter och lejon som vänner. Pia föds på Södra BB i Stockholm, i välfärdens Sverige, men hennes föräldrar är alkoholister och uppväxten i ett missbrukarhem sätter djupa spår.

Jorinda mördas och Naomi hamnar på barnhem. Dit kommer den svenska överläkaren Birgitta Kronwall som lägger märke till att den lilla flickan blir utstött av de andra barnen. Flickan har läppspalt och anses bära "det onda märket". Naomi får följa med till Sverige, ett Sverige där man ytterst sällan ser människor med en annan hudfärg. I den helvita skolan i förorten Årsta i Stockholm möts Naomi och Pia. Och från den stunden flätas deras liv samman.

Blå längtan är en stark berättelse om människors lika värde och en värld i förändring. Andra världskrigets fasor ligger bara några år bort och sextiotalet sveper in med ny ungdomskultur, nytt mode, ny musik, en ny frihet. Naomis och Pias oförutsägbara livsresor rymmer såväl sorg och glädje som dramatik och kärlek, och som en röd tråd löper deras starka vänskap. "

Mer muggar med Astrid

Cervera har ju släppt nya muggar med citat från Astrid Lindgren. Jag blev eld och lågor när mamma berättade det här för mig men lite besviken måste jag ändå erkänna att jag blev när jag såg dem. Det var lite ensidigt med bara citat från tre karaktärer och sedan Astrid själv. Det finns ju lassvis med bra citat från en massa andra karaktärer också och dessutom så kan jag känna att det även fanns bättre citat att välja. Designen hade också kunnat vara roligare. Jag gillar att det är bilder i botten på muggarna men själva utsidan av muggen kändes väldigt... jag vet inte... icke-Astrid? Jag hade nog mer väntat mig illustrationer och inte avskalat och rak text. Men ja, något är det ändå som faller mig i smaken och mest gillar jag Pippi-muggen med följande citat:

"Jag är fräknigare och vackrare än någonsin. 

Fortsätter det såhär blir jag direkt oemotståndlig."

Titta närmare på muggarna här.

Budbärarinnan av Katerina Janouch

Kan innehålla spoilers!

I efterdyningarna av ett terrordåd i Sverige skriver Cecilia en ilsken krönika om situationen i samhället och kritiserar politiker. Det är många som stöttar henne men också många som inte håller med henne. Vad får man säga högt och är det alltid bra att vara tyst för att tänka på sitt varumärke? Samtidigt får vi följa 16-åriga Leyla som är hårt pressad av sin familj och hotas av att bli bortgift mot sin vilja.

----------------------------------------------------------------------

Jag tänkte i beskrivningen av handlingen citera baksidestexten på boken - "oväntat korsas Cecilias och Leylas vägar" men ångrade mig för det är inte speciellt oväntat alls med tanke på tidigare böckers upplägg. Och det är ju lite det jag tidigare stört mig på i de andra böckerna - att Cecilias vägar oväntat korsas av diverse olika personer och att hon reder ut det ena fallet efter det andra. Hon hinner med mycket kan man säga kort och gott.

Budbärarinnan då, hur står sig den boken? Det lär enligt Janouchs eftertext vara den sista och det känns lite som att det blir svårt att fortsätta klämma ut mer ur den här serien nu. Cecilia har nog upplevt alla de överfall, våldtäktsförsök, misshandel, lömska personer och farliga gångar i kulvertar som hon kan nu. Här i slutet slår Janouch på stort med vapen, explosioner och terrordåd. Och det är mycket genomgående i hela boken kan jag känna. Det ska hinnas med mycket. Det är inte många pauser för eftertanke som i tidigare böcker, där vardagen faktiskt existerar. Cecilia har inte riktigt någon vardag här utan det är bara inbrott, förföljelse, personliga påhopp, hjärtesorg och så vidare. Det är ett konstant kaos i hennes liv. Jag tycker att det blir lite för mycket av allt. Och att det känns lite oklart hur vissa saker för historien framåt. 

Jag hade hoppats på mycket vardagsskildringar och att se hur relationerna utvecklas. Och kanske också få ett slags slut i vissa förhållanden. Det är väldigt lite sådant i Budbärarinnan. Det är istället väldigt mycket politik. Säga vad man vill om åsikterna i sig men det går inte att säga annat än att Janouch målar upp en bild av Sverige som ett land i kris. Det bränns bilar hela tiden, gruppvåldtäkter sker i varje hörn, många bär vapen, folk blir misshandlade var och varannan dag och våra äldre har det sämre än djur. Och det blir i boken tydligt att detta beror på invandringen. Detta är den åsikt Cecilia för fram i boken och det läggs också fram som en sanning. Alla som tycker annorlunda i boken gör det enbart för att de är rädda om sitt rykte eller så är de helt enkelt någon form av vänsterextremister eller random galningar.
Jag tänker inte helt otippat på Janouchs intervju i tjeckisk TV för ett tag sedan där hon pratade om situationen i Sverige, vilket hon liksom Cecilia i Budbärarinnan, fick väldigt mycket kritik för. Jag upplever att Budbärarinnan delvis skrivits för att Janouch ska få föra fram sina politiska åsikter och få tala till punkt om ämnet. Ett slags försvarstal. Levererat i lagom tid för valet i höst.

Det här är inte min kopp te. Skulle det bli fler böcker i serien är jag tveksam till om jag vill läsa dem. Men däremot kommer jag säkert läsa om de tidigare böckerna i serien för de gillar jag fortfarande. De senaste böckerna inklusive denna har jag tyvärr blivit besviken på.

Andra bokbloggare som har recenserat Budbärarinnan är Boktok73.

Själv har jag tidigare recenserat bland annat Blodssystrar, Barfotaflickan och Nattsländan, 

Sista delen idag!

Idag är det den allra sista delen av säsong 2 av The Handmaid's Tale. Jag är så taggad!

Jag trodde efter tionde avsnittet att det var slut och det kändes väldigt snopet men jag hade accepterat det och ställt in mig på att nu kommer det en ny säsong nästa år eventuellt. Och så insåg jag förra veckan att det hade kommit ut fler avsnitt! Panik! Vad hade jag missat!? Enda fördelen var att då kunde jag se avsnitt 11 på onsdagen och så avsnitt 12 direkt efter på torsdagen, så det var ju bra i alla fall.

Är väldigt spänd på sista avsnittet nu och vart de kommer att lämna oss inför säsong 3. Hoppas på en flykt men kanske är det för mycket att hålla tummarna för. Någon som har en gissning?

Återkommer med tankar kring andra säsongen som jag hittills tycker har varit helt underbart rysligt bra.

The Handmaid's Tale

Ny bok av Katerina Janouch

Jag har nu beställt Budbärarinnan av Katerina Janouch. Jag älskade den här serien förut men har blivit allt mer tveksamt inställd. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem längre. Det finns bitar jag gillar och det finns bitar jag är mer tveksamt inställd till. Oftast är det själva deckargåtorna som jag tycker blir lite larviga. Min uppfattning är att de ofta blir lite tillgjorda och att det inte kommer helt naturligt att Cecilia ramlar in i alla de här händelserna. Det känns även som att Janouch egen kritiska syn på det svenska samhällets utveckling sipprar igenom mycket i de senare böckerna, tydligt i tionde boken Vapendragerskan, och enligt min mening känns bilden lite väl nattsvart.

Sedan finns det ju som sagt det jag gillar. Vardagsskildringen, relationerna, hur man hanterar livet och tar sig framåt. Hur man knyter starka band till varandra och vilka band som inte håller när gummibandet töjs ut. I den senaste boken gillar jag också skarpt hur dottern Sofia tar tag i saken på egen hand och hur självsäker hon är. Ibland blir det dock lite slentrian i skrivandet känns det som, just i exemplet med Sofia så är nackdelen i skildringen av henne i senaste boken att det känns som att ungefär hälften, om inte mer, bara handlar om att Sofia tänker tillbaka på uppväxten och hur mycket enklare allt var då. Absolut, ha med det men vi fattade vinken efter tredje gången.


Men jag har då ändå beställt Budbärarinnan. Tror att jag har en önskan om att bli lika fast i den här som jag blev i de första böckerna. Samtidigt förväntar jag mig nog att den ska likna de senare som inte riktigt föll mig i smaken. Men en trogen läsare av serien är jag ju uppenbarligen fortfarande för snart är den i min brevlåda. Håller tummarna för att den ska få mig att minnas exakt vad det är som gör att jag fortfarande läser serien.


Är det någon som hunnit läsa den? Vad tyckte ni?

I min frånvaro

Det är lite spännande att se vad som läses på bloggen när ingenting skrivs. För bloggen har ju mer eller mindre varit nedlagd och det är inte mycket som hänt här vill jag lova! Och ändå är det ju någon som läser något för sidvisningar finns det fortfarande. Det är kul att det är lite blandad kompott över de fem inlägg som blivit lästa flest gånger just den här veckan.

Bakom stängda dörrar

Alva - familjen Engströms barnjungfru och hushållerska

Katitzi - Barnbruden

Tvillingarna i Sweet Valley

Söndagscitat - Ronja Rövardotter

Recensioner, allmänna tankar och citat från världens bästa Ronja. Hemska verklighetsskildringar, barndomsklassiker och nostalgi.

Det här får mig att bli sugen på att börja blogga igen! Hoppas någon fortfarande orkar läsa.