Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren

Det var länge sedan jag läste Ronja Rövardotter. Det var en av mina stora favoriter när jag var liten och det är det fortfarande. Ronja är uppenbart en syster till Pippi – starka och smidiga som de är båda två. Också i Ronja ser vi Astrid Lindgrens budskap av att ”Flickor kan!”, men kanske är det egentligen främst att ”Barn kan!” som förmedlas i alla Astrids böcker. Och så även här, då det ju är Ronja och Birk som är de rättrådiga och som kämpar för fred och kärlek, medan de vuxna (läs männen) härjar och slåss.

Ronja Rövardotter handlar ju, som de allra flesta vet, om Ronja som lever i Mattisborgen i Mattisskogen med sina föräldrar Mattis och Lovis och deras rövare. Ronja växer och gror i skogen och lär sig att möta sina rädslor. En dag möter hon Birk som är son till ärkefienden Borka som har nässlat sig in i Mattisborgen. Ronja och Birk blir vänner trots fädernas fiendeskap. Vänskapen dem emellan blir dock inte alltid lätt…

Som liten tyckte jag att denna berättelse främst handlade om Ronja och Birk, men nu i efterhand tycker jag nog att detta främst är en far- och dotterhistoria. För det är ju främst relationen mellan Ronja och Mattis som utvecklas och förändras, för att i mitten få ett tvärt avslut då alla de starka broar de byggt mellan sig plötsligt brinner ner när Ronja hoppar över helvetetsgapet för att rädda Birk. Resten av boken beskriver sedan hur Ronja och Mattis hittar tillbaka till varandra, trots alla deras olikheter och värderingar.
Det är en vacker historia, den mellan Ronja och Mattis, som visar att det inte alltid är lätt att älska sina föräldrar och fortfarande kunna beundra dem när man växer upp och blir äldre. Astrid skildrar detta med god förståelse för både Ronja och Mattis, men även för alla de som omger dem och betraktar deras komplicerade förhållande.

Förutom föräldra- och barnrelationen så får vi också ta del av den underbara naturen och kampen mot våld. Astrid var ju själv en hängiven motståndare mot våldet och det syns i denna bok. Såsom Ronja lider när Mattis och Borka slåss mot varandra med alla sina rövare, så får vi en tydlig känsla av våldets meningslöshet. När sedan fred åter är att finna i Mattisborgen så finns en känsla av lycka och frid.

Ronja Rövardotter är och förblir en av mina absoluta favoriter bland Astrid Lindgrens verk, och detta både med ett barns synvinkel såväl som en vuxens. Hur många gånger drömde jag inte att jag fick vara som Ronja och hoppa runt bland skogens alla hemligheter utan att vara rädd? Och nog är det både intressant och roligt att möta henne återigen bland grådvärgar, vildvittror och rumpnissar.

Glöm att ni har en dotter, av Sandra Gregory

Denna självbiografi handlar om Sandra Gregory som under en vistelse i Thailand går med på att smuggla heroin och åker fast vid flygplatsen. Hon skickas till berömda Lard Yao kallat Bangkok Hilton och döms till dödsstraff. Hon får sedan straffet nedsänkt till minimum straffet – 25års fängelse. Det här är berättelsen om hennes upplevelser i ett av Thailands värsta fängelser och senare även brittiska fängelser, vilka inte direkt visar sig vara bättre.

Detta var en väldigt gripande bok som trots ämnet inte kändes som en ”tyck-synd-om-mig-bok”. Givetvis förfasas man över det höga straffet som saknar alla proportioner men det är nog dock mest förfasande att jämföra de brittiska fängelser som Gregory vistas i, med Thailands Bangkok Hilton. En jämförelse som fick en utgång jag inte hade anat innan jag läste boken.

Gregory skildrar sin resa mot frihet på ett intressant sätt och resonerar även en del kring fängelsesystemet och även kring sina medfångar. Just medfångarna utgör också en fascinerande del då man ofta delges information om deras, många gånger, horribla brott men samtidigt får en förståelse för att Gregory inte ser dem utifrån deras brott utan oftast utifrån deras person där inne i fängelset. Detta ger fångarna en mer mänsklig sida som kan vara svår att ta till sig i kombination med vetskapen om vad de gjort.

En bra bok som ger en fascinerande inblick i hur livet kan gestalta sig i ökända fängelser, när domen är 25år och den högsta önskningen är friheten.

Kungliga älskarinnor - 500 år av makt, sex och rivalitet, av Eleanor Herman

Herman visar oss på ett charmfullt sätt hur kungarnas alla älskarinnor hade det, hur samhället såg på dem, vad de tvingades genomlida och hur de bedragna drottningarna upplevde sina mäns intressen. Vi får ta del av många olika historier; roliga, förfärande och romantiska i ett enda virrvarr. Herman för oss helt enkelt genom 500 år av makt, sex och rivalitet.

Jag tyckte om denna bok men tyckte att den kändes aningen ostrukturerad. Boken är uppdelad i ett antal kapitel som berör olika sidor av de kungliga älskarinnorna men innehållet i samtliga kapitel kändes en aning rörigt. Kanske beror det på att det rör sig om olika historier som avlöser varandra, något var det i alla fall som fick mig att känna mig lite splittrad när jag läste boken.

Intressant är den emellertid ändå. Det är många historier vi får ta del av, den ena mer häpnadsväckande än den andra. Själv kände jag att det var lite svårt att förstå hur accepterat det ändå var att kungen hade en älskarinna, eller flera. Och att dessa älskarinnor dessutom ofta hade mer smycken, vackrare salar och dyrare kläder än vad självaste drottningen hade! Stackars alla dessa drottningar som fått stå vid sidan medan kungen roade sig med sina älskarinnor som fick all den lyx som rätteligen borde ha tillhört drottningen.

En både rolig och fascinerande bok som dock känns lite rörig och ofta upprepar olika historier och personer.

Aprilhäxan, av Majgull Axelsson

Aprilhäxan handlar om fostersystrarna Christina, Margareta och Birgitta. Christina plågas av sina minnen från barndomen och Margareta minns tonårstiden med ömsom lycka, ömsom sorg och frustration. Birgitta däremot minns delar av sin ungdom som den bästa tiden i sitt liv, då allting var som en film, men även för henne innebär barndomen många plågsamma minnen.
Men boken handlar också om Desirée som legat på sjukhus sedan hon föddes. Hon kan varken gå eller tala och undrar bittert vem som tagit hennes liv; ”En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem.”

Jag fastnade för den här boken trots att jag delvis inte tyckte om den. Nackdelen var att den var aningen för seg för min smak men samtidigt var vissa partier väldigt intressanta. Jag intresserade mig särskilt för Christinas berättelse men även Margaretas. Birgitta hade jag dock väldigt svårt att fastna för, hennes berättelse lämnas väl också förmodligen till sist för att hon är svårast att förstå och således kommer de avslöjanden som ska ge henne förlåtelse i slutet. Och visserligen förstår jag henne till viss del - men inte nog för att hon ska bli intressant som karaktär.

Axelsson lyckas emellertid att ge läsaren en förståelse och även till viss del förlåtelse för de fyra kvinnorna i boken. Hon beskriver deras beteenden och många gånger får vi ett allt annat än bra intryck av dem till en början. De verkar bittra, sura, dumma i huvudet eller liknande, men när vi sedan får ta del av deras livshistorier så växer en förståelse för deras personligheter fram. Ett väldigt snyggt sätt att lägga upp handlingen.

Överlag tyckte jag att det var en helt okej bok, fast inte någon som jag skulle höja till skyarna kanske. Men gillar man den lite deppiga stilen med hemska livsöden så är den säkerligen läsvärd.

Många recensioner!

Det har blivit väldigt många recensioner i sommar och ganska lite av andra inlägg. Får skylla på att det ofta finns mer tid att läsa på sommaren och att man därför lättare plöjer igenom böcker och sedan har alldeles för många funderingar kring just dessa böcker för att få ner något annat intressant.

Men nu börjar ju hösten närma sig så nu kanske det blir lite variation bland inläggen!

Söndags citat - Harry Potter och den flammande bägaren

””Nästa gång det är bal, kan du ju fråga mig innan nån annan gör det, och inte som en sista utväg!”
Ron stod och snappade efter luft som en guldfisk på torra land. Hermione vände på klacken och rusade uppför trappan till flickornas sovsal. Ron vred på huvudet och såg på Harry.
”Det var värst”, spottade han fram med en min av yttersta förvåning. ”Men det bevisar bara att hon har missuppfattat det hela totalt…”
Harry sa ingenting. Han var alldeles för glad över att vara sams med Ron igen för att säga sin ärliga mening just nu – men han tyckte nog att Hermione hade fattat det hela betydligt bättre än Ron.”

Harry Potter och den flammande bägaren, av J.K. Rowling (s. 447)

Rons brist på kännedom om sina egna känslor är ju otroligt roande då de håller i sig under större delen av serien.

Dunder och brak!

Gudars vilken åska det var igår natt! Det mullrade och blixtrade hela tiden! Till viss del kan jag tycka att det är lite mysigt med åska, men när det blir sådär mycket så blir det lite för mycket för min del, jag har trots allt rätt stor respekt för åska.

Försökte läsa igår när jag skulle sova men det gick ju inte direkt något vidare då strömmen försvann och det enda ljuset jag hade var blixtarna som lyste upp hela rummet några sekunder då och då. Lite irriterande, men det var ju bara att försöka sova utan att läsa vidare i ”Glöm att ni har en dotter”. Hoppas att det blir bättre inatt så man slipper fantisera ihop hemska följder av åskan innan man somnar…

Enligt Maria Magdalena, av Marianne Fredriksson

Vi får följa Maria Magdalenas uppväxt och liv, hennes syn på Jesus och hur hon skriver sitt eget brev med sin uppfattning av Jesu budskap. Hon färdas tillbaka i tiden för att minnas allt som hänt och hur det verkligen var, vad Jesus egentligen sa och hur relationen mellan Jesus och henne såg ut, vilket tidigare censurerats av de manliga lärjungarna.

Maria Magdalena har alltid varit en av mina favoriter bland bibliska karaktärer och således är detta en väldigt intressant bok att läsa. Maria Magdalenas syn på saken borde ha publicerats redan från början. Jag gillar verkligen denna fiktiva Maria som Fredriksson målar upp! Maria är här en person som säger vad hon tycker och inte konstrar utan ser det naturliga i allting. Även Jesus blir en person som är mer naturlig än vad han vanligen framställs.

Det är även intressant att se hur de manliga lärjungarna framställs ha någon slags avundsjuka gentemot Maria Magdalena då hon här är den som är närmast Jesus. Således tycks de vara aningen kritiskt inställda till hennes berättelser om Jesu ord. En av mina favoritdelar av boken är när Maria Magdalena berättar för Paulus om sina upplevelser och Paulus medger att han tror att hon talar sanning men samtidigt säger att det aldrig kan tryckas i skrift, då folket inte skulle acceptera det.

En intressant bok som jag bar med mig ett tag. Väldigt många fascinerande nya infallsvinklar som är värda att tänka över.

Det är också intressant att jämföra denna med bibeln som jag för tillfället bläddrar igenom rätt ofta. Mycket kontraster men också mycket likhet. Fredriksson har kort sagt gjort ett enormt bra arbete och hon har verkligen fått mig att få nya tankar och uppfattningar om Maria Magdalena. Det var verkligen på tiden att hennes historia berättades.

Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar, av Gun Heimer och David Sandberg m.fl.

Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar tar upp mäns våld mot kvinnor, hur det ser ut, varför det uppstår och vad olika myndigheter har för ansvar inför detta problem.
En facklitterär bok som är extremt bra och välskriven! Personligen anser jag att alla bör uppmärksamma detta problem med tanke på hur pass vanligt det faktiskt är. Detta med tanke på kvinnorna, och männen, som utsätts för våld av sin partner, men också för att de barn som kan finnas i familjen ska få det stöd och den hjälp som de behöver.

Mycket bra bok som är svår att lägga ner och som chockar med sina statistiska presentationer och siffror på hur vanligt mäns våld mot kvinnor faktiskt är. Den fokuserar mest på kvinnor som utsätts för våld, men även män nämns, samt våld i samkönade relationer. Sådant våld bör givetvis också uppmärksammas och kunde faktiskt ha fått ett större utrymme i boken.

Kort sagt är detta i alla fall en väldigt bra bok (har jag nämnt det femtioelva gånger nu eller?) som verkligen bör läsas av såväl människor som stöter på denna problematik i yrkeslivet som för vem som helst som finns, lever och är.

Bröderna Lejonhjärta, av Astrid Lindgren

Bröderna Lejonhjärta är en vacker bok om kärlek, frihet och döden. Kärleken finner vi mellan bröderna Karl/Skorpan och Jonathan, men också mellan de olika folken i Körsbärsdalen och Törnrosdalen som tillsammans kämpar för Törnrosdalens frihet från den grymma Tengil.
Döden har vi också ständigt närvarande i denna bok, dels då vi i början möter Skorpan som ligger på sin dödsbädd och lyssnar till brodern Jonathans berättelser om landet efter döden – Nangijala. Och dels då Skorpan väl kommer till Nangijala och inser att det även där finns äventyr som inte borde få finnas.

Bröderna Lejonhjärta har ofta kallats en tröstbok och det är lätt att förstå varför trots att bröderna dör både en och två gånger. Den talar om ett land bortom döden, ett land som är vackert och underbart, ett land som gör att man inte behöver vara rädd för döden.
Vi möter Skorpan som vill vara modig och inte vara en liten lort, han ligger i sin kökssoffa och är så sjuk och hans enda tröst i livet är brodern Jonathan som alltid finns där. När Jonathan så dör känner sig Skorpan så fruktansvärt ensam och snart färdas även han till Nangijala där han och Jonathan möter många äventyr som till sist slutar i landet bortom Nangijala – Nangilima.

Trots att vi får följa bröderna i både vår egen värld och sedan Nangijala och till sist då de äntrar Nangilima så förstår vi väl kanske att allt det där i Nangijala inte händer (liksom Bo Vilhelm Olsson egentligen inte blir Mio som bor i landet i fjärran och besegrar onda riddare), utan att Skorpan egentligen ligger kvar i sin kökssoffa och hostar och längtar så förskräckligt efter sin älskade bror Jonathan. Detta är såklart något som gör boken än sorgligare, men samtidigt också bättre.

Bröderna Lejonhjärta är en vacker bok som jag på sätt och vis nog uppskattar mer nu, än vad jag gjorde som barn. Intressant är det att det är just denna bok som omnämns som Astrid Lindgrens mest omdebatterade.

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, av Gunnar Ardelius

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket handlar om Morris och Betty som älskar varandra gränslöst mycket. De är det viktigaste och finaste som någonsin funnits. De ska alltid vara tillsammans. Men allt blir inte alltid som man tänkt sig och vad gör man när det är tyngdkraften som håller en kvar på jorden och inte kärleken?

Jag gillade verkligen den här boken! Trodde först att den inte alls var något för mig men kom snabbt in i utformningen av boken och fokuset på känslorna. Jag känner deras kärlek och senare deras sorg och kan knappt lägga ner boken. Den är dels så lättläst att det gick i ett huj att läsa den och samtidigt vill man veta hur det går för Morris och Betty.

En väldigt fin bok om två unga människor som ”hör ihop som Hennes & Mauritz”.

Söndagscitat - Ondskan

”- Sover du Pierre?
- Ja nästan.
- Jag ville bara säga att du är min kompis.
- Du är min kompis också, Erik. Du är den enda kompis jag haft på det här plugget.”

Ondskan, av Jan Guillou (s. 81)

Erik och Pierres vänskap är en av de saker som jag tycker bäst om med Ondskan, tillsammans är de starka fast egentligen inte – det är väldigt dubbelt. Men deras vänskap är trots allt en av Eriks främsta styrkor i mitt tycke, precis som det är en av de starkaste orsakerna till att jag gillar Ondskan.

Tre veckor över tiden, av Gunnel Beckman

Tre veckor över tiden handlar om Mia som snart ska fylla 18 år och är orolig för att hon kan vara gravid. Mensen har inte kommit på tre veckor trots att hon ihärdigt väntat och väntat. Om hon är gravid vet hon inte vad hon vill göra, behålla barnet eller göra abort? Hennes pojkvän Janne vill att de ska gifta sig och att Mia ska stå i kokvrån och steka köttbullar. Men Mia är osäker, mamma har ju ofta sagt att man borde få tid att utbilda sig och bli något – inte bara bli morsa. Men är det verkligen rätt med abort? Måste man bli skräckslagen för att förstå vad det finns för risker?

Det är intressant att följa Mias vånda och boken borde faktiskt läsas i skolans undervisning. Trots att Mia inte är övertygad om att hon är gravid, då hon väntar på testresultatet under bokens handling, så väger hon argument för och emot att behålla barnet och en mycket intressant diskussion förs kring abort och huruvida det är rätt eller ej.

Det märks att boken är från 70-talet ibland i resonemangen men den är fortfarande aktuell. Beckman lyckas dessutom beskriva Mias känslor på ett träffande och igenkännande sätt. Det är även ett plus att farmor, pappa och pojkvännen Janne inte alltid reagerar på ett sätt som är förväntat och således blir boken inte för uppenbar.

Väldigt läsvärd bok om våndan inför att eventuellt vara gravid och inte alls vara redo för det!

Kerstin och jag, av Astrid Lindgren

Kerstin och Barbro är två tonåriga tvillingar som avbryter skolan och blir bondtöser då deras pappa tar över en herrgård och lantbruk ute på landet. Det blir en stor omställning i flickornas liv som de snabbt accepterar och gläds åt. Vi får följa det dagliga lantlivet och deras många bestyr med att jobba på gården och umgås med vänner.

Jag älskar den här boken! Astrid Lindgrens kärlek till lantlivet och naturen lyser verkligen igenom i vartenda ord och mening, vilket gör att boken glöder av Astrids vanliga kärleksfulla berättande. Man vill packa sina väskor och flytta till landet genast, helst igår, när man läser om Barbro och Kerstins vardag.

Att Astrid är författaren märks även i karaktärerna, då flickorna är starka och självständiga individer med skinn på näsan. Detta ses i tvillingarnas mamma som är den som bestämmer i familjen och på gården, men även såklart i tvillingarna själva som är helt på det klara med vad de vill och inte vill.

Det är Barbro som har huvudrollen men vi får i princip följa båda flickorna lika mycket. Det finns inte heller någon distinkt skillnad mellan dem, så begreppet tvillingar i detta fall, är närapå två individer dubbelt upp.

Som sagt så lyser Astrids vanliga värme igenom i berättandet och bara det gör den värd att läsa! En väldigt mysig bok som jag är glad att ha i min bokhylla!

50 böcker i sommar – 7 st lästa!

Nu när juni passerat tänkte jag göra en liten avcheckning på hur många böcker jag läst av de 50st böcker jag tidigare gjorde lista på att jag ville läsa.

Hittills har jag läst:
Fatta eld, av Suzanne Collins
Morden i Badgers drift, av Caroline Graham
Innan jag dör, av Jenny Downham
Mio min Mio, av Astrid Lindgren
Revolt, av Suzanne Collins
Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Enligt Maria Magdalena, av Marianne Fredriksson

Det känns som att jag behöver lägga på ett kol om det ska bli några 50st böcker utlästa i slutet av augusti!

Morden i Badgers Drift, av Caroline Graham

En äldre kvinna dör och det som först tycks vara ett naturligt dödsfall, visar sig vara ett kallblodigt mord. Kommissarie Barnaby blir inkopplad och med hans skarpa sinne i kombination med inspektör Troys ytliga funderingar, så är de snart mördaren på spåren…

Hittills har jag bara sett serien men morden i Badgers Drift har utefter det varit mitt absoluta favorit fall. Den liknar serieavsnittet i stort sett men det finns vissa skillnader, följaktligen blir det ju ändå spännande, trots att man sett serien.

Det bästa är att alla ljuger och därför är det svårt att lista ut vem som är skyldig till morden. Och fler än en död kropp blir det, och blodigt värre dessutom! Således är det en perfekt deckare!

Barnaby och Troy är dessutom karaktärer som jag verkligen gillar också, så det höjer väl en del. Jag har tidigare fått höra att Troy inte alls är sig lik i serien men jag tycker mig inte se några större skillnader i just denna första bokens Troy och seriens Troy. Och Barnaby är samma gamla mysiga man, kanske något mer grumsig och sur.

Gillar man serien så är det absolut värt att läsa böckerna, åtminstone den första boken. Och jag kommer förmodligen att läsa fler i denna serie när deckar-andan faller på!

Månadens Boktips!

En komikers uppväxt, av Jonas Gardell

Alla bör läsa denna bok! En extremt rörande och välskriven bok om utanförskap, mobbning och att vilja bli accepterad.
Jonas Gardell när han är som bäst!
Läs, läs, läs!
Och läs om igen!


Bilden är en utgåva innehållande både En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré, båda av Gardell givetvis. Och både väldigt läsvärda!

3096 dagar, av Natascha Kampusch

Natascha Kampusch kom ju nyligen ut med en bok om hennes liv som kidnappad. Hon skildrar på ett intresseväckande sätt de 3096 dagar hon befann sig i fångenskap.
Jag antar att de flesta redan känner till historien om hur 10-åriga Natascha blev kidnappad på väg till skolan och fick spendera de följande åren i Wolfgang Priklopils vård, där hon mestadels var inlåst i hans källare.

Kampusch beskriver i sin bok tiden på ett resonerande sätt. Hon funderar kring sina olika överlevnadstekniker och hur det kom sig att hon tänkte och agerade som hon gjorde. Vissa resonemang höll jag med i, medan vissa i mina öron inte lät fullt lika logiska.

Det är en väldigt intressant historia och Natascha Kampusch själv är en väldigt intressant person som i högsta grad värnar om sin integritet och sina personliga gränser, vilket är ett faktum som gör att jag chockeras lite över att hon ändå valt att skriva en bok om något så i hög grad personligt.
Boken i sig var ju inte sådär superspännande då handlingen redan var bekant och även Kampusch eget perspektiv på situationen har ju hörts tidigare, vilket gjorde att boken inte bjöd på några större överraskningar eller fick mig att sitta på nålar direkt.
Boken satte emellertid igång mina tankar då jag dels funderade en del kring Kampusch egna ställningstaganden och åsikter kring vissa aspekter och dels funderade en hel del kring grejer som jag inte riktigt får att gå ihop i hennes historia. Jag kan tänka mig att de aspekter som jag inte får att gå ihop är påverkade av saker som Kampusch inte vill berätta om och medvetet utelämnar vilket kanske gör att vissa saker rimmar dåligt.

Överlag är det en väldigt intressant bok även om den inte bjöd på några större överraskningar. Läsvärd om man intresserar sig för Natascha Kampuschs upplevelser!

Läst i Juni

3096 dagar, av Natascha Kampusch (Recension här)

Alla vi barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren

Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren

Cirkeln, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Lotta på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren

Mio min Mio, av Astrid Lindgren

Innan jag dör, av Jenny Downham

Revolt, av Suzanne Collins (Recension här)

Astrid Lindgren och sagans makt, av Vivi Edström

Allrakäraste Astrid. En vänbok till Astrid Lindgren, av Susanna Hellsing

Århundradets barn. Fenomenet Pippi Långstrump och dess förutsättningar, av Ulla Lundqvist

Astrid Lindgren. En levnadsteckning, av Margareta Strömstedt (Recension här)

Duvdrottningen. En bok till Astrid Lindgren, av Mary Ørvig

Det gränslösaste äventyret, av Astrid Lindgren

Myternas historia, av Karen Armstrong

Nyreligiositet i Sverige: ett religionsvetenskapligt perspektiv, av L. Frisk



De jag tyckte bäst om var: Alla vi barn i Bullerbyn, Barnen på Bråkmakargatan, Cirkeln, Lotta på Bråkmakargatan, Revolt, Det gränslösaste äventyret.

(Rödmarkerade = Läst innan)