måndag 3 oktober 2011

Revolt, av Suzanne Collins


Varning för spoilers om man inte har läst den första eller andra boken (Hungerspelen och Fatta eld)! Vill man inte få något avslöjat bör man sluta läsa nu! Även slutet av Revolt kommer att diskuteras!

Rebellerna har börjat slå tillbaka mot regimen. De räddade några av segrarna som deltog i det senaste hungerspelet och Katniss som är revoltens symbol – dess Härmskrika – befinner sig i distrikt 13 som är rebellernas högkvarter. Kriget har tagit sin början och distrikten kämpar för sin frihet. Men Peeta är fånge hos regimen och torteras för information. Katniss måste rädda honom och kämpa för att distrikten ska få sin frihet . Men är det försent för Peeta? Och kan regimen besegras?

Den tredje och sista boken av Hungerspel-triologin. Den sista boken är väldigt spännande men också väldigt annorlunda från de tidigare böckerna i trilogin. Årets Hungerspel finns inte, vilket alltid varit med i de tidigare böckerna. Istället har Hungerspelen flyttats ut i verkligheten och vapnen är nu gevär, sprängmedel och såklart även regimens vanliga hemska mutanter. Män, kvinnor och barn dör i stora mängder och oskyldiga blir ständigt beskjutna och mördade. Så det finns en stor skillnad i denna bok, och kanske blir det lite för verkligt för att falla somliga i smaken.

Media spelar också en stor roll i detta krig vilket blir som ett slag i ansiktet. Det blir tydligt att det som visas av verklighetens krig i media kanske inte alltid stämmer överens med sanningen, då de flesta har ett subjektivt synsätt och i sådana allvarliga konflikter är det nog få som är objektiva. Snygg inlagd kritik av Collins.

Det jag verkligen gillar med denna trilogi är att man kan läsa den på så många olika sätt. Man kan läsa den som spänningsroman, utefter hungerspelen och kriget. Man kan läsa den med kärlek i fokus och då se triangeldramat mellan Katniss, Peeta och Gale, samt fokusera på kärleken mellan familjemedlemmar och vänner. Man kan också välja att läsa böckerna som en väldigt skarp och välformulerad samhällskritik.

Samhällskritiken finns i allt som Collins skriver, men hon gör det så snyggt att man kan välja att inte fundera över den alls, fokusera totalt på den eller välja en medelväg där man ser kritiken när man vill se den. Just samhällskritiken är en av anledningarna till att jag älskar de här böckerna. Kritiken är inte tjatig eller uppenbar, utan väldigt finstilt, men om man väljer att se den är den som ett slag i ansiktet .

Den tredje boken är vidare mörkare på många sätt, även utöver kriget. Främst berördes jag av Finnicks öde och förvånades över hur Collins lyckades få in även sexhandel i sin skildring av Panem utan att det kändes krystat. Finnick kom av många orsaker att bli en av mina favoriter och personligen ser jag hans kärlekshistoria med den skadade Annie som den vackraste i trilogin.

Just angående kärlek så blev jag lite besviken. Fast jag kanske inte ska säga besviken för det var helt enligt Katniss karaktär och hennes tankesätt, vilket givetvis gjorde det hela perfekt. Men då Peeta alltid varit en stor favoritkaraktär för mig så kändes det väldigt sorgligt att de två fick varandra till slut men att det ändå var väldigt vemodigt. Liksom Gale säger tidigare i boken; ”Katniss kommer att välja den som hon tror att hon behöver för att överleva.” Och trots att Katniss tycker att detta är orättvist och undrar om hon verkligen är så hård och beräknande, så tycker jag nog allt att hon är det. För mig känns det som att hon väljer Peeta för att han är den som hon tror att hon behöver för att överleva. Medan Peeta istället lever för Katniss. Det är en av sakerna som jag tycker gör slutet vemodigt.

I övrigt är det också ett väldigt dystert slut. Det är inte direkt ”and they lived happily ever after”. Istället är det ett slut som är fyllt av smärta och trots att det finns lycka så är det smärtan som är i fokus. Till viss del tycker jag att det är ett perfekt slut, verklighetstroget och mycket mer intressant än ett lyckligt slut. Fast samtidigt så hoppades man ju på att de skulle få det bra. Men å andra sidan ser jag också den verkliga lyckan i hur Peeta planterar primrosor, hur Annie födde Finnicks barn och hur de alla byggde upp något nytt tillsammans ur all förstörelse och ondska.

Ett bra slut på en bra trilogi. Den tredje boken är visserligen den jag tycker minst om men den är ändå helt underbart bra och det är den tredje som jag tycker väcker mest diskussion. Något som verkligen kommer fram i Revolt är hur människor inte är svarta eller vita fält – man är inte antingen god eller ond utan det finns lite av båda i alla människor. Vissa har mer av det goda medan vissa har mer av det onda i sig. Men ingen är helt god eller helt ond. Alla har gråzoner och det är inte minst Katniss ett bra exempel på. Och detta är också en av anledningarna till att dessa är några av de bästa böcker jag någonsin läst. Suzanne Collins har verkligen skrivit ett mästerverk och jag kommer vilja läsa om dem flera gånger. Katniss och alla de människor Collins skapat är bland de mest verkliga fiktiva personer jag någonsin läst om.

Tror man att det här är helt vanliga ungdomsböcker – vilka som helst – då tror man väldigt, väldigt fel!

2 kommentarer:

  1. Har precis läst boken och sättet så analyserar den på är klockrent! En blogg att följa!

    SvaraRadera
  2. Tack! Vad glad jag blir! :)

    SvaraRadera