Natascha Kampusch kom ju nyligen ut med en bok om hennes liv som kidnappad. Hon skildrar på ett intresseväckande sätt de 3096 dagar hon befann sig i fångenskap.
Jag antar att de flesta redan känner till historien om hur 10-åriga Natascha blev kidnappad på väg till skolan och fick spendera de följande åren i Wolfgang Priklopils vård, där hon mestadels var inlåst i hans källare.
Kampusch beskriver i sin bok tiden på ett resonerande sätt. Hon funderar kring sina olika överlevnadstekniker och hur det kom sig att hon tänkte och agerade som hon gjorde. Vissa resonemang höll jag med i, medan vissa i mina öron inte lät fullt lika logiska.
Det är en väldigt intressant historia och Natascha Kampusch själv är en väldigt intressant person som i högsta grad värnar om sin integritet och sina personliga gränser, vilket är ett faktum som gör att jag chockeras lite över att hon ändå valt att skriva en bok om något så i hög grad personligt.
Boken i sig var ju inte sådär superspännande då handlingen redan var bekant och även Kampusch eget perspektiv på situationen har ju hörts tidigare, vilket gjorde att boken inte bjöd på några större överraskningar eller fick mig att sitta på nålar direkt.
Boken satte emellertid igång mina tankar då jag dels funderade en del kring Kampusch egna ställningstaganden och åsikter kring vissa aspekter och dels funderade en hel del kring grejer som jag inte riktigt får att gå ihop i hennes historia. Jag kan tänka mig att de aspekter som jag inte får att gå ihop är påverkade av saker som Kampusch inte vill berätta om och medvetet utelämnar vilket kanske gör att vissa saker rimmar dåligt.
Överlag är det en väldigt intressant bok även om den inte bjöd på några större överraskningar. Läsvärd om man intresserar sig för Natascha Kampuschs upplevelser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar