Katitzi barnbruden, av Katarina Taikon

Katitzis pappas fru behandlar Katitzi allt värre och slår henne flera gånger varje dag. Pappa Taikon försöker finna en väg ut för Katitzi och när ett löfte gör sig påmint bestämmer han sig för att Katitzi bör giftas bort...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den tionde boken om Katitzi gör mig fly förbannad! Jag riktigt kokar av ilska under hela boken. Dels har jag svårt att se att det kan vara bra att en trettonåring gifter sig, då en trettonåring fortfarande är ett barn i mina ögon, dels är anledningen till bröllopet också hemsk - Taikon kan inte få sin fru att sluta misshandla Katitzi och löser detta genom att gifta bort henne. Jag tycker att det är förskräckligt och jag förstår verkligen inte hur Katitzis pappa resonerar. Jag kan förstå att han inte vill lämna sin fru med tanke på att de har barn tillsammans men det måste väl ändå vara möjligt att låta Katitzi bo hos sin bror eller hos andra släktingar. Ingenting kan egentligen stå i vägen när vi talar om ett barn som blir grovt misshandlad framför ens ögon. Och vad gör Katitzis pappa? Jo han suckar och önskar att livet vore bättre för Katitzi.

Katitzis pappa framställs som en snäll man som vill göra allting för sina barn och som älskar dem högt. Han kritiseras inte och upphöjs en del till skyarna. Allt han gör som inte faller väl ut förklaras med att han har det svårt och är sjuk. Det känns som att Katarina Taikon kanske inte riktigt ser sin far på ett nyanserat sätt.
Pappa Taikon verkar inte alls vara en elak man, det är inte det, det är mer att han tycks tro att allting ligger utom hans förmåga att påverka. Men det är inte en omöjlighet att få sin fru att sluta slå ihjäl sin dotter. Det ska inte vara en omöjlighet. Och inser man att ens fru inte kan sluta misshandla dottern, så ska det inte vara omöjligt att låta dottern bo någon annanstans. Att bara låta henne på hos sin storebror Paul, vilket också föreslås, vore ju mycket bättre. Men istället suckar pappa Taikon och undrar varför livet är svårt.

Att Katitzi sedan får stå barnbrud som en lösning på problemet gör mig också förbannad och jag lider med denna lilla flicka som absolut inte vill gifta sig eller flytta hemifrån. Jag kan förstå att man har en tilltro till barnbröllop om detta tillhör gamla seder, vilket det förklaras göra av Taikon, men att använda det som en utväg för att flickan inte ska bli slagen till döds, det tycker jag är hemskt och helt förkastligt.

Jag har inte tidigare funderat så mycket över Katitzis pappas roll i det hela men efter denna boken har jag svårt för honom, hur sjuk han än är. Det är givetvis svårt för honom också, men jag anser ändå att föräldrar ska försöka skydda sina barn till varje pris. Att pappa Taikon dessutom har mage att själv slå Katitzi när hon gjort något, upprör mig också otroligt mycket. Hur kan man misshandla sitt barn när man vet att hon får utstå grov misshandel varje dag och att det är man själv som låter det pågå!?

Mot slutet av boken framkommer det även att Katitzis liv som gift inte kommer att bli lätt och om jag minns historien rätt så förändras inte hennes situation avsevärt från vad hon tidigare fått genomgå.

Nästa bok i serien är Katitzi på flykt

Jag har tidigare recenserat:
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Katitzi i Stockholm
Katitzi och Lump-Nicke
Katitzi i skolan
Katitzi Z-1234