Filmatiseringen av The Hunger Games

Varning för spoilers! Både vad gäller filmatiseringen och handlingen i boken och nästkommande böcker.

Jag var på premiären av The Hunger Games och filmen har diskuterats en hel del här hemma med sambon. Jag var riktigt nöjd med hur de hade valt att filmatisera boken och tycker att de verkligen har gjort boken rättvisa. Jag är nöjd med vissa förändringar och missnöjd med andra, men överlag tyckte jag att man fick fram en bra och seriös känsla filmen igenom.
Istället för att skriva en flytande text om detta så delar jag upp det lite kortare såhär:

Fördelar
- Sättet som Distrikt 12 presenterades på, som inte alls var som jag föreställt mig men fick fram situationen på ett väldigt bra sätt. Ett intressant sätt att visa tolvan på.

- Jennifer Lawrence och alla andra duktiga skådespelare som gjorde ett fantastiskt jobb. Jag gillade verkligen Lawrence tolkning av Katniss och tyckte att hon porträtterade henne superbra. Andra riktigt bra tolkningar kom fram i  bland annat karaktärerna Peeta, Cinna, Prim, Cato, Effie, Haymitch... erhm, ja jag skulle egentligen kunna fortsätta rätt länge...

- Prims reaktion vid Slåttern, perfekt. Skräckslagen, chockad och förtvivlad men ändå redo att inta sin plats som deltagare. Hela jag fick smått panik när jag såg hur denna lilla flicka tog ett djupt andetag och stoppade in sin lilla ankstjärt i kjolen och började gå mot Effie Trinket.

- Catos tal i slutet. Ett bra val att låta Cato bli mer mänsklig och samtidigt där visa vad Hungerspelen och huvudstaden faktiskt utsätter dessa barn för.

- President Snow. Jag har hört från spridda håll att alla inte tyckte att han var så bra, att han såg för snäll ut och inte hade den rätta känslan. Jag håller verkligen inte med, jag tyckte att han var helt klockren! Han fångade verkligen Snows beräknande och grymma stil. Det framkom också snyggt i filmen hur Snow ser människor som spelpjäser och inte som verkliga människor.

- Seneca Crane. Han var med precis lagom mycket och hans samtal med Snow erbjöd tittaren en bra inblick i situationen, både vad gäller Hungerspelen men också situationen i stort vad gäller huvudstadens förhållande till distrikten.

- Peetas maskering. Har hört andra som klagat på den, men jag gillade den, tyckte att han dök upp från ingenstans.

- Huvudstadens invånare och Katniss reaktion på dem. Perfekt. De var precis så galna, känslokalla men ändå engagerade som jag hade tänkt mig. Deras konstiga drag tas fram samtidigt som de inte uppfattas som robotar. Riktigt bra.

- Att vi fick se kommentatorerna och liknande jämsides med arenan. Det var ett bra sätt att ge en förklaring till många saker, exempelvis målbålgetingarna.

- Haymitchs lappar på fallskärmarna. En enkel men smart lösning till att visa Katniss tankar.

- Att de hade mycket tid innan Hungerspelen började på riktigt. Jag tror att det är nödvändigt för att den första filmen ska knytas samman på ett bra sätt med de två andra filmerna.

Nackdelar
- Ankomsten i huvudstaden. Elden var ju faktiskt rätt misslyckad. Den var okej, men verkligen inte mer än så. Jag hade tänkt mig att hela dräkterna skulle brinna och den lilla eld som vi fick istället höll inte riktigt för mina förväntningar på just den scenen. Men själva scenen i sig var dock så pass maffig och bra gjord i övrigt att det inte gjorde allt för mycket.

- Att Gale skrämde iväg Katniss byte i början. Kändes jättekonstigt. Varför skulle han skrämma iväg så pass mycket mat när båda deras familjer lever på svältgränsen?

- Otydligheten gällande vissa partier. Jag tyckte exempelvis att det blev rätt otydligt gällande hur det kom sig att exempelvis Katniss och Gale hade så många lappar i Slåttern, medans Prim bara hade en. Har man läst boken förstår man ju varför Katniss och Gale har mycket fler lappar än år som de varit valbara för Hungerspelen, men jag tyckte inte att detta framkom så tydligt i filmen.
Annars reagerade jag nog mest på otydligheten i förhållandet mellan Katniss och Peeta. Jag tyckte att hela grejen där blev otydlig. Är hon kär i honom eller är han kär i henne? Spelar båda ett spel? Efter Peetas intervju fick i alla fall inte jag någon känsla av att Peeta hade sagt att han var kär i Katniss för att han faktiskt var det, utan helt enkelt för att spela spelet. Inget annat sas ju heller. Och att de räddar varandra senare kan ju lika gärna bero på att de känner varandra, är från samma distrikt osv. Deras gemensamma scener kunde vidare enligt mig varit spelade från bådas håll, lika gärna som att de faktiskt kunde ha blivit kära där inne på arenan. Luddigt tycker jag, lite för luddigt!

- Scenerna i grottan. Så misslyckade. Ingen känsla alls faktiskt. Kände inte heller någon kemi dem emellan vilket kan utvecklas till ett problem senare om det fortsätter så, men som för allan del funkar nu när Katniss ju egentligen bara vill ha gåvor av Haymitch.

- Att samtliga dödsscener inne på arenan var så undvikande. Jag förstår tanken bakom det, men ibland tycker jag att man hade kunnat visa lite mer. Jag tycker ändå att filmen ska göras utefter handlingen och att åldersgränsen ska anpassa sig efter filmen. Som de gjorde den nu tycker jag emellertid att innehållet var ganska psykiskt tungt och att det fysiska våldet inte alls var problemet om man ser till debatten kring den åldersgräns som satts.

- Att Katniss aldrig hade problem med att hitta vatten. Jag trodde att detta skulle bli en del av filmen, eftersom att de underströk flera gånger hur vanligt det var att man dog av naturliga orsaker inne på arenan och att Haymitch påpekade att de skulle hitta vatten först. Blev förvånad när de sedan inte tog med detta.

- Mutanterna. Blev lite besviken på mutanterna som kunde ha varit mycket läskigare och som inte hade den mest skrämmande detaljen med sig, de andra spelarnas ögon. Tycker att den detaljen hade kunnat visa på hur långt man faktiskt är villig att gå för att ge publiken en bra show i Hungerspelen.

Allmänna funderingar
- Jag uppfattade Katniss som lite mer medveten om det rebelliska i hennes handling i slutet med bären, än vad hon är i boken. Detta var lite oväntat och kan vara både bra och dåligt. Dåligt därför att jag ser Katniss som en ofrivillig symbol som egentligen inte vill leda anfallen mot regimen, men bra därför att detta kanske funkar mycket bättre på film.

- Filmen hade en tyngre känsla än vad jag väntat mig, vilket gav en intressant vinkling av handlingen.

- De suddiga och snabba klippen. Jag störde mig själv inte alls på det här, förutom i slutscenen med Cato där jag tyckte att det var alldeles för svårt att hänga med i vad som hände. Men annars var det inget jag la märke till alls. Jag tror dock att man valt att klippa snabbt för att försöka visa så lite strid och blod som möjligt. Detta sätt att filma gör ju att man inte hinner uppfatta lika mycket av dödandet.

- Reducerandet av Haymitch. Haymitch är en av mina favoritkaraktärer men han var ganska nedklippt här och fick inte visa så mycket av sina karaktärsdrag. Jag tyckte att det var lite synd men kan också förstå varför. Antar att hans karaktär kommer att få lite mer djup och att hans alkoholism kommer att få en utförligare förklaring i nästa film.

Samtliga bilder är tagna från den här toppenbra sidan!


Allt som allt tycker jag dock att det är en riktigt bra filmatisering som har fångat det väsentliga i boken. Jag kommer definitivt att köpa den när den släpps på dvd!