1. Mary-Ellen och Hal, Hatets barn
Åh, det fina paret Hal Roystan och Mary-Ellen Lee! Jag har lovsjungit den här boken flera gånger på bloggen men jag kan helt enkelt inte låta bli att göra det ännu en gång. Det är något speciellt med Mary-Ellens trägna väntan på Roddy medan Hal hela tiden älskar henne utan att säga något och hur de sedan finner varandra när Mary-Ellen gravid överges av Roddy. Fruktansvärt förutsägbart men åh så fint ändå.
2. Ron och Hermione, Harry Potter
Ja, behövs det någon egentlig motivering till detta? Jag gillar båda karaktärerna och tillsammans är de väldigt söta. Halva nöjet är dessutom Rons tröghet. Det är nästintill uttalat svart på vitt redan i fjärde boken att Ron är kär i Hermione. Harry fattar det och Hermione fattar det men inte Ron, han är så underbart seg!
De otaliga berättelserna och varianterna på Skönheten och Odjuret kommer nog att värma mitt hjärta hela livet. Det är något så fantastiskt fint med denna saga. Två favoriter är givetvis Disneys version och Barbara Hamblys bok om Catherine och Vincent.
4. Orry och Madeline & Brett och Billy, Nord & Syd
Det är fullproppat med olika par i Nord&Syd, det är bara att vraka och välja bland dem. Mitt hjärta hoppades alltid lite extra på Orry och Madelines kärlek, men jag gillar även Brett och Billy som båda känns väldigt ärliga och rakryggade. Båda dessa par får verkligen kämpa för sin kärlek. Orry och Madeline får möta alla möjliga problem och så fort det ser ut att fixa sig så går allting åt skogen igen. Brett och Billy har en mer politisk klyfta mellan sig då Brett är sydstatare medan Billy är nordstatare.
5. Demetrius och Helena, En midsommarnatts dröm
Ja, behövs det någon förklaring? Kärleken flödar i en av Shakespeares mest kända komedier och personligen har jag alltid gillat Demetrius och Helena mest. Alla förvecklingar i skogen är sannerligen ett nöje att läsa, dels på grund av humorn och dels (främst) på grund av Shakespeares underbara språk.
6. Anne och Gilbert, Anne på Grönkulla
Anne på Grönkulla är visserligen en uppväxtskildring men samtliga böcker efter den första tycker jag fokuserar i ganska stor grad på Anne och Gilberts kärlek. Även i den första boken börjar såklart kärleken att blomma ut men här är det större fokus på annat. Även om scenen då Gilbert lyfter Annes fläta och säger "Det brinner!" (i den svenska översättningen) såklart är oförglömlig och på sätt och vis början på deras historia. Men ja, Anne och Gilbert - kan man annat än att gilla dem?
7. Eowyn och Faramir, Sagan om Ringen
Två av mina absoluta favoritkaraktärer i Sagan om Ringen slutade äntligen vara ensamma i sista boken i trilogin och hittade varandra. Har alltid tyckt att detta är ett väldans fint par, båda trasiga i själen och med en ständig vilja att bevisa sig. Blev grymt besviken över att hela deras historia var bortklippt i bioversionen men nöjd och glad över de scener som finns i den förlängda versionen. De är ju så fina tillsammans.
8. Mattis och Lovis, Ronja Rövardottter
Hur kan man inte älska detta par? De är förmodligen de mest närvarande föräldrarna av alla som Astrid Lindgren skrivit om. I vanliga fall befinner sig föräldrarna i bakgrunden men inte Mattis och Lovis inte! Tycker väldigt mycket om spelet mellan dessa två och den energi som finns runt dem. Fantastiskt bra porträtterade av Börje Ahlstedt och Lena Nyman i filmatiseringen av boken.
9. Finnick och Annie, Hungerspelen
Historien mellan Finnick och Annie är väldigt sorglig men samtidigt väldigt fin. De två är nog det enda par som jag gillar i Hungerspelen, de enda som står ut. På sätt och vis känns kanske deras kärlek vackrare eftersom att omständigheterna omkring dem är så tragiska. Det ska bli spännande att se dem gestaltas på vita duken!
10. Marianne och Brandon, Förnuft och känsla
Marianne och Brandon är ju så fantastiskt fina! Sitter och hoppas på dem varje gång fast att jag vet att de ju blir ihop i slutet. Men lika jobbigt känns det varje gång som det blir snedsteg och hinder i vägen för dem. I slutändan blir det i alla fall som det ska vara. Man kan ju inte annat än att älska Kate Winslet och Alan Rickman när de spelar detta par!
Ron och Hermione är stora favoriter hos mig också. Förmodligen just för a t t kärleken växer fram långsamt. Visserligen är det lättare när man som författare har så många böcker att sprida ut det på. Men fint är det. :-)
SvaraRaderaJa förmodligen är den där mognaden av deras vänskap en stor anledning till att man gillar dem som par. Speciellt då man ju faktiskt väntade med dem ett antal år på att det skulle bli de, när man väntade på böckerna i serien :)
Radera