Eva och Adam försöker pussla ihop sin vardag, men hur gör man det när man inte gillar att göra samma saker? Eva vill spela teater och Adam vill spela fotboll. När Eva hittar en buggkurs vill hon att Adam ska följa med på den. Adam vill hellre göra något annat, men följer med i alla fall. Men ibland går inte allting som en dans...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den åttonde boken om Eva och Adam är en ganska lång bok om man jämför med de andra i serien. Man kan säga att den är uppdelad i tre delar, där varje del har sin egen problematik. Till att börja med handlar det om Eva och Adams olikheter, för att senare gå över i att fokusera på kärleken som börjat spira mellan Annika och Tomas, för att slutligen fokusera på buggkursen som Eva vill gå på.
Detta öppnar upp för en del olika konflikter och boken berör både kärlek, vänner och intressen på ett bra sätt, även om de tre olika delarna kanske inte alltid binds samman fullt så snyggt som de skulle kunna göra.
För Eva handlar boken mycket om tristess och jobbiga känslor. Hon har tröttnat lite på Adam och en liten, liten del av henne börjar intressera sig för Tomas som vi i denna bok får stifta bekantskap med.
Tomas har tidigare varit en karaktär som finns i bakgrunden, men blir här viktigare och får till och med ett eget kapitel. Vi får emellertid klart för oss att den där Tomas är en ganska självupptagen typ och i slutet finns all anledning att tvivla på att han och Annika kommer hänga ihop någon längre tid. Nackdelen med Tomas är att han är en ganska platt karaktär som skulle kunna ha utvecklats mer. Bredvid den ganska mångsidiga Annika som vi nu lärt känna ganska bra, blir hans personlighet väldigt förenklad med endast ett eller två karaktärsdrag.
I övrigt pågår främst en intressant konflikt mellan Adam och hans bästa vän Alexander. Alexander känner att Adam dissar honom för att vara med Tomas och blir därför sårad och ledsen. Jag gillade den här konflikten som blev lite mer utvecklad än vad tidigare bråk mellan vänner varit i serien, vilket kanske blir tydligast då Adam ringer för att säga förlåt och undrar om inte Alexander kan sluta vara sur nu. Alexander blir tyst och säger att nej, han kan nog inte sluta vara sur. Detta tycker jag öppnar upp för lite mer komplicerade känslor som serien inte behandlat så mycket innan, då bråk alltid löst sig med att någon säger förlåt.
Den åttonde boken är en av de jag tycker mest om, men dess stora nackdel är att samtliga karaktärer är deppiga eller irriterade nästan hela tiden. På något vis fångas ändå de små glimtarna av glädje på ett bra sätt, vilket lättar upp. Kanske är den främsta anledningen till att jag tycker om Eva&Adam - Inte som en dans att vi får veta mer om olika karaktärer och att problematiken blir lite mer komplicerad än tidigare.
Nästa bok i serien är Eva&Adam - Prins eller vanlig groda
Har tidigare recenserat:
Eva&Adam - En historia om plugget, kompisar och kärlek
Eva&Adam - Att vara eller inte vara ihop
Eva&Adam - Bästa ovänner
Eva&Adam - Fusk och farligheter
Eva&Adam - Jul jul pinsamma jul
Eva&Adam - Sista pyjamaspartyt
Eva&Adam - En midsommarnattsmardröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar