"Hon kysste de blonda fjunen, de sidenmjuka läpparna, kände att hon ville skydda detta barn från allt ont, från all olycka, samtidigt som hon visste att det inte var möjligt och heller inte önskvärt.
Livet måste levas helt och fullt, först då var det ett riktigt liv."
Den vita liljan, av Elisabet Nemert (s. 10).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar