tisdag 31 mars 2009

Vampyrer och vårsol

Ja... inte tillsammans alltså. Vampyrerna tittar fram på min tv från en dokumentär på svt just nu. Väldigt intressant må jag säga. Vampyrer har inte alltid fascinerat mig även om jag älskade En vampyrs bekännelse när jag var liten men nu på senare tid tycks de ju poppa upp både här och var och även jag har fastnat lite för dem.

Idag sken solen - för att komma till det andra ämnet - och oj så härligt det var! Det går inte att förklara riktigt hur det luktar men det luktar vår ute! Och då vet man att det är nära till sommaren. När jag gick av bussen idag så droppade små regndroppar på mig och jag blev sådär sprudlande glad för att det inte var snö. Även fast jag hatar våren så riktigt spritter det i mig just nu.


Det är sol ute och vampyrer inne. Och Anne på Grönkulla väntandes - rätt bra ändå...

måndag 30 mars 2009

Nu får jag skärpa mig!

Jag lovade mig själv att försöka läsa en bok åt gången det här året! Möjligen två. Tror ni att jag höll det eller? Nej inte ett dugg! Nu växlade jag mellan En plats i solen och Varsel och jag försöker att läsa så ofta jag kan och det funkade riktigt bra. Pride and prejudice ligger lite på is ett tag, är inte riktigt på Austen-humör. Så två böcker var väl rätt okej men ja... så klantade jag till det.

Jag tog en tripp in till biblioteket i väntan på bussen idag. Jag hade inte planerat att låna något eftersom jag ändå inte har tid och dessutom har två böcker på g redan. Sedan råkade jag gå förbi en hylla jag inte skulle ha gått förbi - och så hux flux låg Anne på Grönkulla i min väska när jag kom ut därifrån. Att jag aldrig skärper mig!

Men samtidigt som jag är irriterad på mig själv så är det total lycka och läsglädje att läsa den tredje boken i serien om Anne. Den är dessutom bara omkring 300sidor så den lär gå rätt fort och så kan jag återgå till de andra två böckerna. Men tills dess kan jag förlora mig i Avonleas målande och vackra värld.





Bilden är från min favorit bland filmatiseringarna och den gjordes 1988 vill jag minnas.

söndag 29 mars 2009

Söndags citat - Hatets barn

”Han vände hastigt på huvudet och såg stint på henne ett par sekunder innan han lät höra ett glädjelöst ”Ha!” Sedan vände han sig långsamt om och tittade på Mary Ellen igen och sa: ”Hon skulle hellre vilja ha djävulen på sin sida än mig. Eller hur, Mary Ellen?””

Ja, jag är ju som sagt väldigt inne på Hatets Barn nu. Inser också att jag blandar de engelska och svenska titlarna lite men det är alltså Dinner of Herbs igen. Och Hal är ju som sagt min favorit och det är han som här gnabbas med Mary Ellen i vanlig ordning. Mary Ellens påfallande tystnad efter detta citat talar väl mer eller mindre åt henne.

Jag har alltid gillat spelet mellan de tre ungdomarna som denna bok handlar om. Hur Mary Ellen och Hal hela tiden hänger efter Roddy som faller för någon helt annan än Mary Ellen skulle önska, och samtidigt hur Mary Ellen så tydligt i somliga fall visar att Hal inte är ett dugg intressant – det är bara Roddy hon vill prata med och Hal kan lika gärna gå och gräva ner sig i princip. Och Hal visar lika tydligt tillbaka att Mary Ellen gärna kan strunta i att hänga efter dem. Och så Roddy mitt i allt detta som alltid är helt uppe i sina egna tankar och inte bryr sig ett dyft om vad alla andra håller på med.
Haha det där var säkert helt osammanhängande om man inte läst boken eller möjligen sett serien. Men saken är den att om ni inte gjort det så borde ni det! Om inte annat så för att höra deras ”Åh du! Du!” som de tar till när det inte finns några ord för deras frustration. ;)

tisdag 24 mars 2009

De förstörde de två sista avsnitten!


Såg precis de sista två avsnitten av A Dinner of Herbs och jag blir så upprörd så att jag kokar! De ändrade historien och sabbade två av mina favoritkaraktärer – Hal och Maggie. Och var de verkligen tvungna att byta skådespelare? Gud så trist, nu är jag faktiskt lite besviken.
Men försöker se det på den ljusa sidan; de andra 4 avsnitten var riktigt bra och jag kan knappt vänta tills jag får läsa boken igen! Var alldeles för länge sedan, kanske till och med ett helt år?

torsdag 19 mars 2009

Stephen King har slutat jaga mig

Stephen King har sannerligen flåsat mig lite i nacken på senare tid. Ganska länge faktiskt.

Jag såg aldrig skräckisar som liten (även om mina föräldrar lät mig se i princip allting annat och det jag inte fick se såg jag i alla fall) eftersom min mamma hatar dem. Således var jag inte bekant med genren förrän i högstadiet och då slog det till ordentligt. Jag började se så mycket som möjligt och fascinerades mest av Stephen King. Men det blev ändå inga böcker lästa. Jag har alltid räknat med att böckerna ska vara tusen gånger värre än filmerna, det är ju det folk säger i alla fall, så därför har jag inte vågat riktigt. För visst, jag är en feg stackare och blir rädd för filmerna men jag ser dem ändå ;) Intressant faktum att människor gillar att skrämma sig själva..

Hursomhelst! Nu har det i alla fall hänt. Jag har köpt Varsel av Stephen King och börjat läsa den. Okej, jag fuskade. Jag såg filmen först. Men än sålänge gör det mig inte så mycket, vi får väl se när jag läst klart boken. Hitills är den inte fullt så skrämmande som jag trott, men jag vågar inte riktigt chansa så jag byter gärna till Marklunds En plats i solen på kvällen. ;) Tanken på mannen på bilden (Jack Nicholson i filmatiseringen - The Shining från 1980 om jag inte minns fel) precis innan man ska sova känns inte alltför lockande faktiskt.

Nu är alltså jakten slut. Stephen King har hunnit ifatt mig och vem vet hur detta går, bara framtiden kan utvisa om det är slut med skräckisar för min del eller om jag just börjat.

onsdag 18 mars 2009

Hatar våren - älskar solen

Äntligen skiner solen på oss! Helt underbart att vakna och känna solen värma upp fötterna som lyckats leta sig ut ur högen av täcken samtidigt som man drar en suck av välbehag över att vara ledig under dagen. Tack till den underbara solen och våren!

Varför tackar jag våren? Jag hatar våren! Jag har alltid hatat våren. Folk tittar snett och undrande när jag säger att jag tycker bättre om hösten än våren. Vart är männen med de vita rockarna frågar de sig medan jag försöker förklara att våren endast är en utdragen plåga.

Våren är fin nu, just precis nu är den fin. Precis när första solen kommer, när de allra första blommorna kommer upp och när allt väcks till liv igen. Efter det är våren ett mörker. Inte bokstavligt men rent psykiskt. Mars är årets värsta månad. Fruktansvärt långtråkig och det händer ingenting och folk är sjuka hit och dit. Och hela våren är lite likadan. För alla blir helt galna så fort solen kommer och tror att man kan gå i kortärmat. Och så blir allt galet folk sjukt. Och så är alla sjuka och kan inte njuta av solen ändå. Alternativt så kommer inte solen och halva våren består av gammal vinter som vägrar släppa taget (det är inte vinter heller, det är slask och grått). Nej, våren är då inte mycket att hurra för. Våren är bara en väldigt seg start inför sommaren som är värdig kärlek i massor. Våren är det inte.

Men nog klagat på våren, för den för ju ändå med sig solen och solen gillar jag absolut! Således har det smittat av sig på bloggen och den ser lite ljusare ut nu än tidigare då jag hade lite mer mörkrött tema, nu blir det gult!

Hoppas att ni andra också har varit ute och njutit av solens sköna strålar idag. Jag håller tummar och tår för att solen ska titta fram imorgon också för då har jag en inplanerad promenad :)

tisdag 10 mars 2009

Bridget Jones Dagbok


Jag har tidigare sett filmen men aldrig läst boken förutom små korta bitar, så nu bestämde jag mig – nu ska boken läsas. Och det ångrar jag inte.

Den är rolig och lagom lättsam samtidigt som man stönar igenkännande åt incidenter och tankesätt, men mest åt Bridgets sjukt tröga funderingar.
Historien kräver väl knappast en närmare beskrivning så jag nöjer mig helt enkelt med att rekommendera boken om man gillar genren, om man nu mot förmodan inte redan läst boken. Den är väl en typ av klassiker inom genren. Rolig och småsöt som den är så ger den en härlig avkoppling för stunden.

söndag 8 mars 2009

Söndagscitat - Harry Potter och halvblodsprinsen

””Dessutom har du varit med om all den där förföljelsen från Ministeriet när de påstod att du var otillräknelig och en lögnare. Man kan fortfarande se märkena där den där ondskefulla kvinnan tvingade dig att skriva med ditt eget blod, men du höll ändå fast vid din historia…”
”Man kan fortfarande se var de där hjärnorna virade sig runt mig på Ministeriet, titta”, sa Ron och drog upp ärmarna.
”Och dessutom har du vuxit nästan tre decimeter under sommaren”, avslutade Hermione utan att låtsas om Ron.
”Jag är lång”, sa Ron utan anledning.”

Ja, Harry Potter ja. Närmare bestämt den sjätte i ordningen – Harry Potter och Halvblodsprinsen. Jag ser verkligen fram emot att få se den sjätte filmen och hoppas att de gör något bra av den.

Detta är på sätt och vis är en av de bästa böckerna och på sätt och vis en av de sämre. Saken är väl den att det inte händer så mycket i själva kriget – på den punkten är det ju rätt dött. Däremot så händer det ju en massa andra roliga och intressanta saker. Till exempel så får vi ju åter träffa Malfoy som varit lite i skymundan innan, en mycket intressant karaktär som är en av mina favoriter.

Citatet ovanför tycker jag speglar lite tonen på boken, utan att det avslöjar någon större händelse eller utveckling. Den är lite lättsammare än de andra kan jag tycka då det fokuserar mycket på relationer och kärlek vilket skiljer sig lite från den kamp mot det onda, tortyr och förräderi som de andra böckerna svämmar över av. Sedan finns en hel del sådant här också såklart, men det är lite som en semester, en laddning inför den slutgiltiga striden. Och självklart är det ju inget fel på det – tvärtom är det här en av mina favoriter. Om inte annat så för att Ron ofta påpekar oväsentliga saker som att han är lång. ;)

(Bilden är en av de som har släppts från sjätte filmen)

lördag 7 mars 2009

I taket lyser stjärnorna

Den får helt klart högsta betyg. En väldigt bra bok som känns brutalt ärlig och som berör. På sätt och vis kände jag att det var väldigt jobbigt att läsa boken då den kastade ut många av mina egna tankar och upplevelser emot mig utan att jag kunde protestera. På ett sätt var det skönt men på ett annat sätt så blev det lite för personligt för mig. Men det bidrog även till att jag inte kunde lägga ner den.
Boken handlar om Jenna som är tretton år och just har börjat sjuan. Hennes värld kretsar kring hur man blir populär, varför brösten inte växer, hur hon hatar skolans snyggaste tjej Ullis och kring snygga Sakke som knappt vet att Jenna finns.
Det är i alla fall vad hennes värld borde kretsa kring men istället kryper annat in. En rullator, piller, peruker och en lägenhet som är anpassad efter Jennas mamma. Mamma är sjuk i cancer. Om mamma dör vill inte Jenna heller leva längre.

I taket lyser stjärnorna är en väldigt bra bok. Den tar upp vardagen såväl som vad som gömmer sig bakom vardagen. Jennas mammas sjukdom skildras på ett träffande och realistiskt sätt och alla som varit i en liknande situation som Jenna kan säkerligen känna igen sig.

Johanna Thydell är en skicklig författare och hon skildrar människor på ett ärligt vis, det är inte en förskönad bild vi får av dem utan en väldigt ärlig där båda bra och dåliga sidor finns med. Det finns en stark närvaro i texten som lyser igenom och som gör att boken känns levande. Personerna känns levande.

Just på grund av dess ärlighet och, ja, rent av den känsla av sanning som jag kände när jag läste boken gör att den blir riktigt, riktigt bra. Personligen blev jag väldigt berörd och trots att boken bitvis blev jobbig att läsa på grund utav ämnet så lämnar den ändå en känsla av lugn och lite hopp.
Denna väldigt välskrivna bok är den bästa jag läst hittills i år. Jag rekommenderar den starkt!

Underbara vänner

Vad skulle man ha gjort utan vänner? Ja det kan man sannerligen fråga sig! Jag har längtat och längtat efter att få läsa I taket lyser stjärnorna och så kommer vännen min och säger att hon har den och att jag kunde få låna den. Skickar många tacksamma tankar till henne och massa kärlek!

Jag har börjat läsa lite men inte kommit så långt än så länge, den har emellertid redan fångat mig. Är redan nu väldigt nöjd över hur författaren har valt att spegla Jennas mammas sjukdom från Jennas håll. Ett mycket mer realistiskt perspektiv och jag nickar redan belåtet och ska snart läsa vidare. Som sagt – många tacksamma tankar och mycket kärlek till min underbara vän!
Här på bilden är Samuel Haus som spelar Sakke i filmatiseringen. Jag tror nog allt att jag kommer vilja se filmen sen när jag har läst boken för än sålänge verkar boken vara riktigt bra ;)

fredag 6 mars 2009

Ni vet att ni älskar mig


Jag har varken sett serien Gossip Girl eller läst någon bok tidigare men nu råkade jag komma över Ni vet att ni älskar mig av Cecily von Ziegesar. Jag bestämde mig för att ge den en chans och visst, den är inte dålig men det är väl inte heller den bästa bok jag läst.

Det är många olika historier som vävs samman. Vi får bland annat möta den kärlekskranke Daniel som skriver poesi och älskar Serena som förut var bästa vän med Blair som är tillsammans med Nate som inte alls vill plugga på Yale med sin flickvän. Vi får även möta Vanessa som gillar Daniel men är ihop med Clark. Och inte att förglömma - Daniels syster Jenny som börjar fatta tycke för Nate.

Det är ett enda virrvarr av kärlekshistorier och kompisrelationer men mitt i allting fattar jag ändå ett visst tycke för det hela. Själva historien är okej men inte så mycket mer, däremot gillar jag hur författaren lyckas gå emellan olika personers tankar och reflektioner utan att det blir rörigt.

Boken har väl inte direkt fått mig att vilja börja se Gossip Girl men den var ändå bättre än jag väntat mig, den var faktiskt helt okej.

måndag 2 mars 2009

Alla dessa "måste-läsa-listor"


Idag råkade jag ut för en kraftig "oh-herregud-vad-mycket-böcker-jag-vill-läsa-feber"! Speciellt när man får böcker presenterade för sig på ett mycket snyggt sätt avslutande med ett "en jättebra bok som du verkligen borde läsa". Hur kan man stå emot? Åh, jag är så dålig på sådant här. :)

Så vad tycker ni? Visst är det jobbigt med alla dessa "måste-läsa-listor" eftersom man aldrig hinner med alla som man vill hinna med, men å andra sidan är det lite mysigt att tänka sig att hur mycket jag än läser tar det aldrig slut. För det gör det ju inte. Det tar ju aldrig slut, det finns inte ens den minsta chans att någon ska kunna läsa varenda bok som någonsin skrivits.
Det finns ju så fruktansvärt många böcker i världen! Visserligen kommer förmodligen inte alla falla just dig i smaken men det finns säkerligen tusentals (allra minst) som kommer att göra det!

På sätt och vis gör det mig lite nedstämd när jag tänker på alla underbara böcker som jag aldrig kommer att få tillfälle att läsa. Men samtidigt så inger faktumet en sådan enorm känsla. För saken är den att varje gång jag upplever en riktigt bra bok så kan jag ju med säkerhet veta att det finns fler sådana därute någonstans, och att leta efter dem - det är ju faktiskt bland det bästa som finns!