Lollo och Lidija är i 20-års åldern och vet inte vad de vill göra med sina liv. De är dock väldigt övertygade om vad de inte vill. De vill inte ha det vanliga Svensson-livet, med vanliga och tråkiga jobb, man och barn. De vill göra något annat, men vet inte vad och börjar därför planlöst driva runt om dagarna i förorten Aspy där de båda bor. En dag träffar de Mimmi och deras liv förändras till en tillvaro av ständiga fester, droger, nya människor och farliga risker. Innan de förstår vad som händer har deras liv tagit en helt ny vändning...
--------------------------------------------------------------------------------
Lollo är en riktig bladvändare! Den var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Utifrån handlingen trodde jag nog att händelserna skulle trappas upp ännu mer. Men det här är faktiskt mycket bättre. Jag gillar att det inte går allt för långt. Det går såklart alldeles för långt ändå men det känns hela tiden trovärdigt utifrån karaktärernas personligheter och sätt att se på saker. De har hela tiden en gräns som inte är klart uttalad men som vi ändå anar under ytan. Det intressanta är när de kommer att nå den gränsen.
Linna Johanssons debutroman är en intressant historia. Jag gillar att Lollo känns så annorlunda från mig själv men att jag ändå kan hitta likheter. Hennes val i livet är långt ifrån mina och jag skulle aldrig kunna leva som hon gör, men ändock finns det något i hur Linna Johansson beskriver henne och hennes tankar som gör att jag kan känna igen mig i vissa bitar. Vi får en förståelse för karaktärerna som är viktig för att vi ska fastna för historien.
Historien går framåt i och med det ohållbara i Lollo och Lidijas planlösa och passiva sätt att hantera livet, vilket förr eller senare kommer leda dem in i en återvändsgränd. Utan pengar blir det svårare att driva omkring hela dagarna. En ny fas i detta kommer sedan i och med att de lär känna Mimmi som erbjuder ett sätt att fortsätta livet som tidigare men samtidigt få "lättförtjänta" pengar. Historien går i ett ganska långsamt tempo och jag fascineras av att jag inte tröttnar på karaktärerna. Om personporträtten hade varit mindre skickliga hade jag nog bara velat skrika åt dem att ta tag i sina liv och slå ihop boken, men jag känner inte den impulsen när jag läser
Lollo. Det händer mycket under ytan som känns intressant och det är det som får mig att vilja läsa ett kapitel till och ett kapitel till. Lollos passivitet och ovilja att göra något av sitt liv är såklart provocerande men jag är för intresserad av att veta vad hon har att säga härnäst för att låta detta irritera mig för mycket.
Jag gillar också att den här huvudsakliga historien blandas med Lollos reflektioner över andra delar av hennes liv. Som när hon ska fira jul tillsammans med sin mamma och syster hos deras moster. Lollos förakt för Svensson-livet är starkt och berättas till och från på ett humoristiskt sätt som lättar upp där boken annars lätt kan kännas lite tung av gråhet och hopplöshet.
Lollo är en debutroman med skickliga personporträtt som är svår att inte provoceras av, vilket också gör att boken stannar kvar i mina tankar efter det att jag läst den sista sidan.
Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Lollo.
Författare: Linna Johansson.
Förlag: Modernista (2015).
Köp: t.ex. hos
Bokus eller
Adlibris
