Självbiografier x3

Den tusende gången, av Ulrika Olson och Anna Lytsy
En självbiografisk bok om författaren Ulrika Olsons uppväxt då hon sexuellt utnyttjades av sin pappa. En mycket hemsk historia som på flera sätt berör och känslan av maktlöshet är ständigt närvarande. Olson skriver väldigt utlämnande och hennes egna tankar är direkt citerade och blandas med Lytsys berättande på ett bra sätt. De direkt citerade styckena ger en närhet som inte hade funnits i boken annars. Detta är därför på många sätt en ganska skickligt berättad historia med ett bra upplägg
Bland de värsta inslagen i boken tycker jag är hur ingen märker något, ingen reagerar trots att många tecken är så uppenbara. Det känns hemskt att tänka på hur många barn som idag ljudlöst ropar efter hjälp men bara möts att oförstående vuxna som inte ser.

När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var, av Jessica Andersson
Jessica Andersson berättar i denna självbiografiska bok om sin uppväxt med en alkoholiserad mamma och hur det påverkade henne att separeras från sina syskon och växa upp i fosterhem.
Jag fick verkligen ångra mina hårda ord efter att ha läst den här boken. Jag trodde att det var ännu en i raden av böcker som skrevs utan egentlig story och mest för att visa hur författaren i fråga blev känd. Men jag fick verkligen ändra åsikt! Jessica Andersson berättar på ett gripande sätt om sin barndom och allt hon sedan berättar om sina framgångar kopplas på ett bra sätt till hennes tidigare upplevelser vilket gör att de känns relevanta att ha med i boken. Genomgående lyckas hon knyta samman alla trådar och håller verkligen den röda tråden levande. Det märks också att hon verkligen funderat och analyserat hur hennes liv och hennes personlighet har påverkats av hennes barndom.
En väldigt läsvärd bok om att växa upp under bristande omsorg på flera områden och hur detta kan påverka utvecklingen senare i livet.

Det du inte såg, av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman
Patrik Sjöbergs självbiografiska bok om sin idrottskarriär med ett avslöjande om hur han som barn blev sexuellt utnyttjad av sin tränare Viljo.
Det här är inte alls min kopp te. Jag tror att det krävs ett lite större intresse för idrott än vad jag har, för att man ska gilla den här boken för den handlar enligt mitt tyckte främst om idrottsvärlden. Jag hade innan jag läste boken, fått uppfattningen att boken främst handlade om det sexuella utnyttjandet men det tycker jag inte riktigt att det gör. Det finns i bakgrunden men det är en ganska liten del av boken, som i betydligt högre grad fokuserar på idrottsvärlden och Patrik Sjöbergs väg till framgång. Självklart är det emellertid en viktig bok då avslöjandet om de sexuella övergrepp som Patrik Sjöberg utsattes för ledde till en mycket viktig debatt. Jag ryser fortfarande när jag tänker på hans mammas uttalande om att hon borde ha förstått och satt stopp för relationen mellan hennes son och hans tränare, och sedan ändrar sig till "Eller kanske inte ändå... Trots all skit fick Patrik ett fantastiskt liv som idrottare på världselitnivå. Utan Viljo hade hans liv antagligen blivit betydligt mer mediokert." Fy, hur kan man tänka så!? Hoppas verkligen att detta uttalande är förvrängt av media för denna syn på sin sons upplevelser är annars rent ut sagt fruktansvärd.