-------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag gillade den här även om den var lite seg! Det finns mycket humor men samtidigt mycket eftertanke. Sedan måste man såklart vara medveten om vilken tid den skrevs för det är en hel del rasistiska tankar som dryftas, vilket inte minst framkommer i beskrivningen av de "svarta stammar" som Tarzan möter. Det är även tydligt att tanken om att människan står över djuren var ledande då boken skrevs. Det understryks flera gånger att Tarzan är förmer än både djuren och "de svarta", då han är en vit man vilket helt klart anses vara det ädlaste man kan vara. Så ja, lite kritiska glasögon skadar verkligen inte när man läser boken.Men humorn gillade jag! Jag blir fortfarande full i skratt när jag tänker på scenen där Janes pappa och en annan vetenskapsman virrat bort sig i djungeln och börjar förföljas av en tiger. De är fullt medvetna om detta men går ändå långsamt för att inte förlora sin värdighet, för "tänk om någon i societeten skulle se dem!". Så istället för att springa går de i sakta mak fram och blir allt mer förfärade ju närmare tigern kommer.
Kärleksdelen mellan Tarzan och Jane var dock stor skämskudde-varning på! Bara själva grejen att Jane är rädd för Tarzan tills hon ser hans stora muskler och blir helt till sig då han räddar hennes liv för det visar ju att han är stark. Hon är genast beredd att ge upp hela sitt liv för att få leva med honom - han är ju stark och vältränad. Att Edgar Rice Burroughs själv reflekterar över detta som primitivt och ologiskt hjälper inte ett dugg, det är lika pinsamt ändå.
Kortfattat tyckte jag om Tarzan men jag tror inte att jag kommer att fortsätta läsa serien, som totalt består av 24st böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar