”Varför? Varför förvittrar det vackra för att vi i efterhand får veta att det gömde på gräsliga sanningar? Varför fördärvas minnet av mångårig äktenskaplig lycka när det visar sig att den älskade i alla år hade en annan älskad? För att man med facit i hand inte kan vara lycklig? Men man var lycklig! Redan ett sorgligt slut fördunklar ofta minnet av lyckan. För att lyckan bara räknas när den är evig? För att det som ändar i sorg måste ha burit sorgen i sig, bara att man inte varit medveten om det? Men hur kan man vara omedveten om sorg?”
Högläsaren, av Bernhard Schlink (s. 31)
En väldigt tänkvärd del av boken, som på sätt och vis sammanfattar huvudpersonens tankar inför sitt liv och hans känslor då han ser tillbaka på de lyckliga stunderna som nu i efterhand känns förgiftade av de sanningar han fått reda på.
Tyckte väldigt mycket om Högläsaren. Den väckte många tankar om rätt och fel och hur luddig den gränsen kan vara. En fantastisk liten tunn bok.
SvaraRaderaJa visst gjorde den! En liten bok med många viktiga tankar!
SvaraRadera