Tvillingarna i Sweet Valley

Jag har hört att det ska komma en uppföljare på tvillingarna Elisabeth och Jessica Wakefield i Sweet Valley som det ju finns hur många böcker som helst om.
Det känns härligt nostalgiskt att tänka på dessa böcker! Jag har nyligen dammat av min gamla samling om tvillingarna som främst handlar om dem som tolvåringar. Har kommit ungefär halvvägs i samlingen hittills. De är givetvis väldigt lättlästa men de har fortfarande behållit sin charm med åren, kan jag till min förvåning konstatera.

Jessica har nog alltid varit den av tvillingarna som legat mig närmast hjärtat trots att jag kanske är mer lik Elisabeth egentligen. Karaktärerna lär vara utvecklade så att varje läsare kan känna igen sig i någon av flickorna, eller några delar av dem i alla fall. Elisabeth är den förståndiga av dem som alltid försöker handla rätt och som gillar att läsa och skriva. Jessica är den oansvariga som alltid ställer till det för sig, vilket kanske var anledningen till att jag tyckte bäst om henne. Hennes anmärkningsvärt ytliga intressen är killar, kläder och att ha roligt.
Tvillingarnas tillvaro är en väldigt skyddad sådan och alla böcker slutar sliskigt lyckligt, men jag antar att det är vad man gillar med dem?

Böckerna om tvillingarna var några av de böcker som verkligen väckte min läslust och därför kommer jag alltid att bli lite varm i hjärtat när jag tänker på dem! Det kanske vore något att läsa den nya boken? Vi får se…

Mammas bokhylla

I sommar kommer jag att läsa ur mammas bokhylla. Det ska bli rätt intressant då mamma och jag inte riktigt har samma smak i böcker även om vi båda är väldigt breda i vår boksmak.
Jag kan gärna läsa deprimerande och nedslående böcker som handlar om hemskheter medan mamma helst läser roliga och romantiska böcker. Dessa läser jag gärna också, även om det inte finns ett överflöd av dem i min bokhylla – men nu så ska sommaren ägnas åt mammas bokhylla.

Spännande att ta ett kliv in i mammas bokvärld! Man borde nog besöka andra människors bokhyllor lite oftare än vad man gör?

Moder Jord, Fader Himmel av Sue Harrison

Moder Jord, Fader Himmel utspelar sig 7056 f.Kr och handlar om Chagak som får se hela sitt folk bli brutalt mördade av främlingar. Hon överlever eftersom att hon inte är i lägret under överfallet och när hon är säker på att främlingarna försvunnit börjar hon begrava sin familj och sina vänner. Hon ger sig sedan av mot sin morfars folk för att söka skydd där.
På vägen dit kommer hon dock till en annan strand där en gammal man kallad Shuganan lever och Chagak bestämmer sig för att stanna hos honom en tid. Hon börjar kunna lägga sitt folks öde bakom sig, tills en dag då en av främlingarna som dödade hennes folk, landstiger på Shuganans ö. Främlingen vill ha en fru som kan föda honom söner…

Jag tyckte faktiskt riktigt bra om den här boken. Den var lite seg till en början men efter några tiotal sidor tog den fart och blev riktigt spännande! Detta förvånade mig lite eftersom att jag inte fastnade riktigt för någon av karaktärerna, och det brukar vara en förutsättning för att jag ska gilla boken. Det var inte så att jag tyckte illa om dem, men det var väl kanske inte riktigt något speciellt med dem heller.

Men boken var bra och jag gillade dramaturgin. Efter vad jag förstått så lär det även finnas uppföljare vilka skulle vara intressanta att läsa även om jag har lite svårt att se hur historien ska fortsätta på ett snyggt sätt…

Söndagscitat - Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

” ”Om det händer något intressant så tänker jag bara på att jag ska berätta det för dig så exakt som möjligt senare. I dag på väg till skolan såg jag en daggmask som hade torkat på asfalten och klibbats fast. Hade jag berättat det för någon i skolan så hade de bara skrattat. Men när jag tänkte på daggmasken så visste jag helt säkert att du skulle förstå. Det var bara jobbigt att vänta hela dagen.”
”Vad tänkte du?”
”Att den såg ledsen ut.” ”

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, av Gunnar Ardelius (s. 24).

Precis så ska det vara på något sätt, att det känns viktigt att berätta om en fastklibbad torr daggmask.

Självbiografiers negativa sidor

Självbiografier har många bra sidor men också en hel del dåliga. Jag läser främst självbiografier för att de vanligtvis innehåller väldigt intressanta levnadsöden. Dock så är de ofta inte fullt så bra skrivna som man kanske skulle kunna hoppas.

Det känns som att det är vanligt att författare till självbiografier inte egentligen är författare och således blir inte alltid resultatet så bra. Man får känslan av att de främst vill få fram sina upplevelser och kanske egentligen inte lägger sådär fruktansvärt mycket tid på själva utformningen, meningsbyggnaden och så vidare. Jag är lite hård, jag vet. Men detta gäller ju givetvis inte alla självbiografier.

En annan nackdel är också att det ofta tycks viljas trycka in alldeles för mycket. Det flödar rätt ofta in massa oväsentliga detaljer och stycken som varken gör till eller från, utan snarare bara gör boken långtråkig. Detta kan exempelvis bestå av en väldans massa bakgrundsinformation som vi måste trava igenom innan vi kan ta oss till själva händelsen som boken centreras kring. Otroligt irriterande.

Och så har vi givetvis det klassiska klagomålet mot självbiografier – känslan av att de mest vill att vi tycker synd om dem. En känsla som jag dock sällan känner, jag är vanligtvis inte kritisk ur just detta perspektiv och när det väl händer är det ofta ett enormt överflöd av tyck-synd-om-mig-budskap.

Dock så är många självbiografier bra och i de allra flesta fall kan man bortse ifrån dess brister så länge historien är bra och stark.
Jag tycker faktiskt väldigt mycket om självbiografier trots min negativitet här. Och, till skillnad från somliga, så blir jag inte förbannad om inte varenda minsta lilla detalj i boken visar sig vara sann.

Hungerspelen – som film

Jag riktigt längtar efter att denna film ska komma ut så att jag kan se den! Har läst första och andra boken och jag fastnade totalt i båda och kunde knappt lägga ner dem. Är riktigt, riktigt sugen på att läsa om dem igen och framförallt att läsa den sista boken!

Angående filmen så är jag lite nervös för att det ska bli en b-produktion och att de antingen klipper bort de actionfyllda scenerna som jag kan tänka mig kan vara kostsamma att filma, alternativt att de försöker filma dem med en alltför dålig budget och att allt blir pannkaka. Så låt oss hoppas och be att de satsar lite på denna film, för jag tror verkligen att det kan bli väldigt, väldigt bra med alla händelser under hungerspelen, effekterna och allt det där!

Information om filmen finns på imdb!

Inköp på Myrorna

Har nyligen kommit hem från vandrande mellan bokhyllorna på Myrorna. Hittade mycket bra, men kunde ju givetvis inte köpa allt jag hittade, men dessa blev det i alla fall:

Voodoo - Lynda LaPlante

Svedda vingar - May Grethe Lerum

Bilbo, En hobbits äventyr - J.R.R. Tolkien

Lycka! - Dalai Lama

Enligt Maria Magdalena - Marianne Fredriksson

Självkänsla nu! - Mia Törnblom

Sova hos fienden - Nancy Price


Jag har läst Lycka! och Bilbo, En hobbits äventyr tidigare, men ingen av de andra så det ska bli spännande! Är speciellt sugen på Svedda vingar och Sova hos fienden..

Det andra könet, av Simone de Beauvoir

Oj, oj vilket intressant verk! De Beauvoir är så före sin tid och det ger en väldigt intressant läsning. När jag läste den så var jag så odelat positiv och höll med om nästan allt hon skrev men när jag sedan skulle sätta mig ner för att skriva recensionen så insåg jag att det fanns väldigt mycket som jag inte höll med om.

Detta mest för att många av hennes påstående känns väldigt mysko. Det finns även andra saker som jag personligen invänder emot men de handlar nog snarare om den kunskap som fanns tillgänglig när de Beauvoir skrev sin bok. Exempelvis påstår hon att kvinnan varit underlägsen mannen både socialt, fysiskt och hierarkiskt under hela historien, vilket det ju trots allt inte finns bevis för.

På samma sätt påstår hon att man väljer att bli homosexuell, en tanke som förmodligen var väldigt nytänkande i hennes samtid, men i vår tid känns främmande då man numera snarare tänker att man föds homosexuell och att det inte är något man kan välja att sluta vara eller börja bli.

Dessa saker kan man givetvis förstå men ibland kan jag tycka att hon placerar kvinnan i en offerroll som inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Faktumet att det är kvinnan som blir gravid och föder fram barn beskrivs exempelvis som en av de största aspekterna som förslavar kvinnan. Det finns inget utrymme för att det eventuellt skulle kunna finnas kvinnor som är lyckliga över sitt moderskap och faktiskt vill ha barn. Enligt de Beauvoir är det snarare något som varje kvinnan innerst inne fruktar.

Vidare beskriver hon hur den första penetrering en kvinna upplever, alltid bör räknas som våldtäkt, även om mannen varit varsam. Om kvinnan tror att hon vill uppleva detta så lurar hon sig själv och i genomförandet beskriver de Beauvoir hur mannens kön river sönder kvinnan. Lite väl överdrivet kan jag tycka, då det ju faktiskt finns en överhängande chans att inte alla kvinnor på jorden upplevde sin första sexuella upplevelse som en våldtäkt. Det tycks inte heller finnas något utrymme i de Beauvoirs diskussion för att kvinnor faktiskt skulle kunna njuta av sex eller själva vilja ha det.

Så njaaa, jag höll trots allt inte med om allt. Men visst, givetvis har hon en massa bra åsikter också! Och det är givetvis en väldigt bra och viktig bok! Och de Beauvoir är ju väldigt före sin tid och väcker väldigt essentiella frågor.

En beundransvärd bok som jag gillar väldigt mycket trots att det finns en hel del som jag absolut inte håller med om.
Men extremt läsvärd!
Har du inte läst den – läs den!
(Obs! Ej den förkortade versionen, den gör inte boken rättvisa!)

Jessica & Elisabeth Wakefield

Har börjat plöja igenom min samling av gamla tvillingarna i Sweet Valley-böcker. Blir verkligen nostalgisk vid varje bok och minns hur jag engagerade mig helhjärtat i Jessica och Elisabeths problem. Kommer snart med ett litet inlägg om dem!

Myrorna – Min boklåda!

Myrorna är sannerligen min boklåda! När jag känner ett sug efter böcker så går jag dit. Det är billigt och man får en väldans massa böcker för ett lågt pris! Sedan är det ju även miljövänligt att handla begagnat, så man gör världen en tjänst också.

Så imorgon ska jag styra mina steg mot Myrorna – rapporterar senare vad som köptes!

Läst i April

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, av Gunnar Ardelius (Recension här)

Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar, av Gun Heimer och David Sandberg (Recension här)

I taket lyser stjärnorna, av Johanna Thydell (Recension här)

Små citroner gula, av Kajsa Ingemarsson

Tre veckor över tiden, av Gunnel Beckman (Recension här)

Bladen brinner, av Barbro Lindgren (Recension här)

Människoätande människor i Märsta, av Aase Berg (Recension här)

Den mörka ängeln, av Mari Jungstedt (Recension här)


De jag tycker bäst om var: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar, I taket lyser stjärnorna, Tre veckor över tiden och Den mörka ängeln. Många bra den här månaden!


(Rödmarkerade = läst innan)

Söndags citat - Röda vita rosen

”Så Jens gör det: för att få killen att sluta studsa bryter han utan att tänka sig för alla tänkbara sociala koder. Han sliter upp Boba Fett ur sanden, håller upp den lilla plastfiguren mot främlingen och säger, nej, nästan skriker:
”Help me, Obi-Wan! Help me!”
”Jag heter Måns”, säger killen och bollen stannar.
Och det är så det går till när främlingar upphör och vänner blir till.”

Röda vita rosen, av Mariette Glodeck (s. 17).

Startar igång med söndgscitatet som legat nere ett tag, med ett citat från en av mina absoluta favoritböcker! Underbar bok som jag kan läsa om hur många gånger somhelst!

Den mörka ängeln, av Mari Jungstedt

”Vårvindar viner över Gotland när Visbys nya kongresshall invigs under stort kalas med över femhundra gäster. Festfixaren Viktor Algård står för det glittriga arrangemanget, men det ska bli hans sista fest. Dagen därpå hittas han mördad i byggnaden.
Kommissarie Knutas letar motiv bland en grov tonårsmisshandel, en introvert fårbonde, en hemlig älskarinna och en försmådd konkurrent. Utredningen ställer honom inför tuffa dilemman, både som tonårspappa och polischef.
TV-journalisten Johan Berg drar i egna trådar och hans nyblivna fru Emma Winarve hamnar mitt i händelsernas centrum och riskerar livet.
Samtidigt pågår i en lägenhet ett samtal med djupa psykologiska bottnar.”

En av Mari Jungstedts böcker om kommissarie Knutas, som är de enda svenska deckarna jag tar mig igenom utan att somna stup i kvarten. Gillar samtliga böcker jag hittills läst om den allvarliga Knutas som ständigt har tankarna i arbetet. Detta var inte ett undantag.
Den mörka ängeln är en bra bok som håller mig i en järnhand från första början. Jag kunde knappt lägga ner boken och var tvungen att sitta kvar till sista sidan var läst! Just denna var visserligen en aning för uppenbar och jag listade ut det hela rätt tidigt i boken, dock så led inte upplösningen av detta, utan var lika spännande i alla fall.

Mari Jungstedt har gjort mig glatt överraskad då jag med hennes hjälp insett att det finns bra svenska deckare! Och denna är en av hennes bättre och således gick den rakt in i mitt spänningshjärta. Läsvärd för deckarfantaster!

Kurslitteratur och Effektiv läsning

Jag har mången gång försökt komma på det mest effektiva sättet att läsa kurslitteratur. Nedrigt nog så fungerar det inte alltid. Speciellt inte när det gäller engelsk kurslitteratur som visserligen går bra att läsa men oftast tar bra mycket längre tid.

Skönlitteratur får ta så lång tid det vill. Det beror ju på läslusten och hur mycket tid man har att lägga, vissa veckor är ju stressigare än andra. Men just kurslitteraturen vill jag helst lägga bakom mig så snabbt som möjligt.
Får kanske försöka läsa snabbare, mer skumma igenom innehållet, vilket jag hört ska vara effektivt vid första läsningen. Samt att läsa rubriker, underrubriker och fetstilta ord för att få en bra överblick av innehållet. Har ni andra tips? Tacksam för alla framgångar på området.

Cirkeln – Vill läsa!

Vill så gärna läsa Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Den verkar vara en bok helt och hållet i min smak och jag längtar verkligen efter att den ska bli ledig på biblioteket.
Funderar på att köpa den istället för att få tag i den snabbt? Hrm?

Får nog ta ett djupt andetag och dämpa läslusten lite – någon gång blir den väl ledig på biblioteket?

Astrid på sedlarna!

Tänk vad härligt att Astrid Lindgren äntligen uppmärksammas lite! Damen borde ha fått nobelpriset i litteratur för länge sedan!

Nu ska hon emellertid få ta över efter Selma Lagerlöfs trogna tjänst som prydnad av 20-lappen. Vad härligt det ska bli att få hala upp en Astrid eller två ur plånboken!



(Bild från sverigesradio.se, exakt länk här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=4445732)

Unga kvinnor, av Louisa May Alcott

”Familjen March lever ett idylliskt liv i 1860-talets New England. Så utbryter amerikanska inbördeskriget och fadern inkallas. Mor och fyra döttrar, den livfulla och pojkaktiga Jo, den vackra Meg, den sköra Beth och den romantiska Amy, tvingas under knappa förhållanden klara sig så gott de kan.”

Alcotts Unga kvinnor skrevs 1868 vilket är något som jag tycker märks. Främst med tanke på hur kvinnorna framställs, det står snabbt klart att det är ett i högsta graden patriarkalt samhälle som beskrivs och uppmuntras. Något som irriterar mig en smula även om jag givetvis förstår varför med tanke på när boken skrevs.

Jag kan förstå de som tycker att denna roman är en hjärtevärmande historia om familjens strävan efter god moral. För mig blir det emellertid lite väl mycket moral. Det blir som en uppfostringsbok för unga kvinnor – si och så ska du handla för att uppträda rätt, men akta dig noga för att handla på andra sätt.
Boken är uppdelad i episoder som flera av dem är charmiga och som jag ler åt och riktigt myser i fåtöljen när jag läser. Dock så återkommer dessa moralkakor ständigt. Varje liten episod slutar med en moral om vett och etikett. Detta blir i längden lite för mycket, även om en hel del av dessa episoder är riktigt bra och boken överlag är väldigt välskriven.

Kort sagt: lite för mycket moral för min del – Unga kvinnor was not my cup of tea.

Hallon och experiment

Experimenterar lite med bloggen just nu. Det var ett tag sedan jag pysslade med den och det känns som att den behöver en rejäl uppfräschning, nu har jag ändrat till en rosa bakgrund som får mig att tänka väldigt mycket på hallon, hallonglas mer bestämt. Tyckte det kändes passande nu när våren är här och sommaren är på intåg!

Vi får se ifall hallonen får stanna kvar, just nu känns det som att de får det. Men nu ska jag minsann lämna hallonen för lite blåbär som ska mixas ner till en härlig smoothie!

Hoppas att ni kan vara ute och njuta av vårsolen!

Pojken som kallades det, av Dave Pelzer

”När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det här är hans egen berättelse.”

Jag läste nyligen om Dave Pelzers Pojken som kallades det. Jag läste den tidigare när jag var mindre och mindes hur hemsk historien var, så hemsk att kräkreflexerna kopplades på i vart och vartannat kapitel. Och den känslan finns fortfarande kvar när jag nu läser om boken. Att barn har utsatts och fortfarande utsätts för liknande saker är svårt att förstå. Att bruka ett sådant våld och en sådan psykisk misshandel mot sitt eget barn går över mitt förstånd, jag förstår verkligen inte anledningen till detta och hur misshandeln kan få eskalera till dessa fruktansvärda gärningar som boken beskriver.

Så, självklart är boken fruktansvärt hemsk och det var bra att boken skrevs. Men, jag kan dock tycka att de resterande böckerna kunde ha gjort sig bättre oskrivna då dessa tenderar att bli aningen långtråkiga om mitt minne inte sviker mig.
Pojken som kallades det är ju en självbiografi och detta märks väldigt tydligt.

Enligt min mening faller ofta självbiografier på att författaren inte kan skriva egentligen men har en bra historia att berätta och därför skriver ändå. Således brukar det hänga väldigt mycket på om själva berättelsen är så pass intresseväckande att man kan bortse ifrån de språkliga felen. Dave Pelzer brister emellertid väldigt mycket på den språkliga delen, rent språkligt är det helt enkelt inte en bra bok. Historien väger dock i det här fallet upp det som språket brister i, historien och dess längd. Hade boken varit längre hade jag förmodligen stört mig mycket mer på de språkliga bristerna. Men som det nu är så blir inte språket ett problem för mig eftersom att själva berättelsen är så pass intressant och kortfattad!

Allt som allt kan man säga att boken är bra, det är inget mästerverk på något sätt men den tar upp ett viktigt ämne och fängslar läsaren med hemska incidenter och en tillvaro som ingen kan lämnas oberörda av.

Tillbaka!

Dammar av lite här på bloggen nu. Det var minsann väldigt länge sedan det blev något skrivet här, det är nästan så att man knappt kan se för alla spindelnät. Men nu fick jag plötsligt lust att åter samla mina tankar kring böcker jag läst! Så ni kickar jag igång här igen!