fredag 3 januari 2014

Årets recensioner

Ja, det har blivit en del recensioner under 2013. Försökte göra en liten lista med olika nedslag.

Årets längsta recension
Mia - Sanningen om Gömda, av Monica Antonsson
Den här recensionen hade kunnat fortsätta i all evighet. Ska man som författare och journalist skriva sanningen kan man ju försöka att undvika fritt tyckande genom hela boken, att ställa extremt ledande frågor till de man intervjuar och att vrida på fakta tills de stödjer ens egen tes (speciellt när man anklagar bokens huvudperson för att göra just det).



Årets mest ostrukturerade recensionen
Femtio nyanser av honom, av E. L. James
Jag förstår faktiskt fortfarande inte grejen med den här boken. Vad är det som alla tycker är så fantastiskt bra?






Årets mest obestämda recension
Blå koral, av Louise Boije af Gennäs
Jag kan fortfarande inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Den är bra men samtidigt inte. Det blir lite mycket och lite för konstigt, sådant där som man bara inte gör, det händer bara inte så här mycket med så få människor på så kort tid. Men samtidigt gillar jag den ändå. Tror jag.


Årets mest kortfattade recension
(med tanke på hur långt jag hade kunnat skriva)
Styggelsen, av Amanda Hellberg
Jag blev så tagen av den här boken! Får rysningar bara jag tänker på den!






Årets kanske viktigaste recension
(på grund av ämnet)
Skuggbarn, av Caroline Engvall
En mycket viktig bok med ett väldigt viktigt ämne! Vissa kanske kan tycka att det är tungt att ta sig igenom beskrivning av rättsfall och domar men det är värt det! Diskussionen som förs genom boken, där bland annat dessa rättsfall är grundstenarna, är lysande och otroligt viktig!



Årets mest besvikna recension
Rapunzel - the one with all the hair, av Wendy Mass
Jag hade nog väntat mig något helt annat. Såhär i efterhand stör jag mig allra mest på hur unga de var och att de ändå pratade giftermål. Visst, det är baserat på en saga men nja, det funkar ändå inte för mig.




Årets mest motsägelsefulla recension
Anna Karenina, av Lev Tolstoj
Jag sammanfattade boken som fantastisk men långtråkig. Jag hade så svårt med den här boken, för jag tyckte verkligen att den blev ganska tråkig och ändå är händelserna och karaktärernas utveckling så fascinerande!



2 kommentarer:

  1. Vilken rolig årskrönika, kreativ! Och vad gäller "Femtio nyanser..." så ska jag inte uttala mig egentligen, jag har inte läst nån av dem, bara bläddrat i en kollegas ex. Den kan INTE vara omtyckt för språket i alla fall, för bara på min korta bläddring såg jag flera stavfel, grammatiska fel och syftningsfel... Brrrr, inget för en språkpolis...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alltså språket var ju inte till fördel för boken direkt ;) Nu har jag bara läst första boken så kan för all del inte uttala mig om de andra ;)

      Radera