Christine vaknar på morgonen och inser att hon inte minns vart hon befinner sig, vem mannen som sover bredvid henne är eller varför hon ser så gammal ut. Hennes förflutna och allt som hon älskar har fallit i glömska och trots att man berättar för henne vad som hänt försvinner allting igen så fort hon somnar. Och den hon litar på allra mest talar bara om halva sanningen för henne...
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Oj, vad jag älskade denna bok! Den var helt fantastisk. Jag började läsa den på kvällen och kunde inte lägga ner den! Det gick bara inte. Man ville bara veta mer om Christines liv och om hur det skulle gå för henne.
Watson har lagt upp en väldigt bra dramaturgisk kurva där det hela tiden stegras lite mer, ju mer Christine får reda på om sitt liv. Att använda dagboken för att kartlägga hennes liv är också ett riktigt snyggt sätt att skapa en sammanhängande bild och undvika för många upprepningar.
Det var också fasligt spännande att fundera ut hur allting hängde ihop och visst listade man ut det lite innan det avslöjas i boken men det var ändå riktigt spännande hela tiden och gjorde således inte så mycket. Upplösningen var värd att vänta på.
Ja, vad ska man säga? Läs den, läs den, läs den!
Visst är det helt fantastiskt spännande! Och så snyggt skriven. Helt klart en favorit hos mig också :D
SvaraRaderaVerkligen! Det gick ju bara inte att lägga ner den! :)
RaderaHåller med - den var helt omöjlig att lägga ifrån sig!
SvaraRaderaJa verkligen! Och det är ju gott betyg bara det ;)
Radera