"Madicken är själv alldeles nöjd med att se ut som hon gör.
"Jag är lik min pappa", säjer hon, "och det är finemang. För då blir man säkert gift."
Lisabet blir genast orolig, tänk om inte hon blir gift, hon är ju lik mamma, det säjer alla. Inte för att hon egentligen bryr sig så mycket om att vara gift, men ifall Madicken ska bli det, så vill Lisabet också. Hon vill ha det precis som Madicken.
"Sånt är du för liten att tänka på", säjer Madicken och klappar Lisabet på huvudet. "Vänta tills du blir stor och har börjat skolan som jag".
Det är inte riktigt sant att Madicken har börjat skolan, men hon är inskriven och det är bara en vecka kvar till uppropet. Så nog är hon nästan en skolflicka.
"Förresten kanske jag inte gifter mej jag heller", säjer Madicken för att trösta Lisabet. Innerst inne kan hon inte riktigt förstå det finurliga i att gifta sej. Men ska det nu tvunget ske, så ska det vara med Abbe Nilsson, det har Madicken bestämt. Fast Abbe vet inte om det än."
Madicken, av Astrid Lindgren (s. 13).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar