Eld, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Varning för spoilers, både vad gäller Cirkeln och Eld!

De utvalda börjar sitt andra år på gymnasiet och ska få utveckla sin magi ytterligare. Men det blir snabbt tydligt att de har större problem, då demonernas närvaro i Engelfors ännu en gång blir uppenbar. Samtidigt kommer rådet till Engelfors för att utreda Anna-Karins olagliga användning av sin magi...

-------------------------------------------------------------

Uppföljaren till Eld har fått många fina lovord och många har till och med sagt att den är bättre än Cirkeln. Jag blev inte heller besviken utan faller in i lovorden. Detta är en väldigt, väldigt bra uppföljare som på ett bra sätt för historien vidare och låter oss ana den annalkande domedagen.

En sak som jag verkligen gillar med Eld är att det nu verkligen står klart för oss att ingen går säker! Jag kände flera gånger ångest när karaktärerna höll på att dö, för detta är en bok där en av huvudpersonerna plötsligt skulle kunna dö i mitten av boken. Jag gillar att det blir så oförutsägbart!

Man kan väl säga att denna trilogi hittills varit uppdelad i två delar, dels den magiska delen där de utvalda utvecklas som häxor och dels den vardagliga delen där tjejerna är som vilka tonåringar somhelst. Jag föredrar den senare, men gillar verkligen den magiska delen också, jag tyckte att den växte väldigt mycket nu i Eld!

Jag är fortfarande lite bitter över att Rebecka dog så snabbt och inte längre är med i historien. Men i Eld inser jag även att jag hade velat veta mer om Elias! Han får rätt stor plats i denna bok och jag blir lite bitter över att han saknas också.
Minoo gillade jag inte så mycket i Cirkeln, även om hon på flera sätt påminner mig om mig själv så kändes hennes karaktär lite platt. Detta fick för mig en vändning i Eld där hennes karaktär djupnar och hon blir lite mer komplex. Här kunde jag knappt vänta tills jag fick veta mer om hennes liv och hemmiljö.
Vanessa fortsatte att vara en favorit för mig även i denna bok. Om inte annat så för att jag riktigt kände ut i tårna hur skönt det var för henne att sätta dit Nicke och slippa bo med honom mer.
Linnea växte lite för mig i Eld, hennes hårda skal blev lite mindre stereotypt och hon blev lite mer nyanserad. Det skulle vidare vara väldigt intressant att ha hennes krafter för en dag!
Anna-Karin tog jag till mitt hjärta direkt och hon fortsätter att vara en favorit även här. Att vi får veta lite mer om hennes mamma tycker jag om, även om det på flera sätt fyller en med hopplöshet. Att Anna-Karin är den första och enda som fått en familiaris känns också intressant, hennes koppling till naturen spelade förmodligen in där.
Slutligen har vi då Ida. Jag blev både nöjd och missnöjd med Eld vad gäller Ida. Jag gillar verkligen att vi får läsa kapitel ur hennes synvinkel och får veta mer om vad som finns under ytan. Det var vidare en otroligt stor lättnad att de inte spelade ut det vanliga kortet med fruktansvärda förhållanden i familjen för att förklara Idas beteende. Idas föräldrar blir riktigt vedervärdiga ändå, utan att de behöver slåss eller liknande. Ida är nog för mig den allra mest intressanta karaktären då hon är så ond men samtidigt så skör, vilket jag tycker tydligt framkom i de stycken som var beskrivna från hennes synvinkel. Men hennes död i slutet av boken är jag inte alls nöjd med, kände att hennes karaktär kunde utvecklas så mycket mer. Det ska bli intressant att se på vilket sätt hon nu är kvar!

Karaktärerna är ju grunden i denna trilogi och det är de som lyfter boken till sina höjder. Jag gillade därför verkligen delen när de bytte kroppar med varandra! Det var väldigt intressant och roligt att läsa hur de försökte anpassa sig efter varandras liv. Jag tyckte också om att kroppen hade kvar sin styrka och sitt rörelsemönster trots att det var en annan person i den, oftast brukar det ju inte vara så i scenarior där folk byter kroppar med varandra.

Kort sagt: Eld är minst lika bra som Cirkeln och det känns helt omöjligt för mig att vänta på fortsättningen längre än max en dag. Eller en halv. Kanske en timme?