tisdag 13 december 2011

Böcker om Lucia

Idag är det ju Lucia och jag kom att tänka på att det nog finns ett stort hål i det ämnet gällande böcker jag läst. Försökte leta rätt på några men hittade besynnerligt få böcker som hade någon koppling till Lucia. Hitta dessa tre böcker, för olika åldrar och med olika perspektiv.

Bild härifrån
För de yngre kan man läsa om Kalle som också vill gå med ljuskrona på huvudet och skrida fram som Lucia, men trots att han blir framröstad av kompisarna säger läraren och rektorn nej. Kalle som lucia, av Anette Skåhlberg.

Bild härifrån






För den som vill veta lite mer om själva traditionen kan man läsa mer om legenden Lucia i Angelo Tajanis bok Varför firar vi Lucia? Boken tycks ha många kopplingar till det italienska ursprunget.


Bild härifrån


Sist men inte minst hittade jag en ungdomsbok av Cannie Möller - Lucia. Den femtonåriga Lucia träffar en dag Jimmy och de blir kära i varandra. Men Lucia är adopterad och mörkhyad, vilket Jimmys kompis Håkan inte uppskattar. Håkan organiserar rasistiska demonstrationer samtidigt som Lucia ska vara lucia i ett antirasistiskt luciafirande. Under luciafirandet ställs allting på sin spets. Lucia beskrivs som en stark ungdomsroman som är väl värd att läsas så därför passade jag för att reservera den genast på biblioteket!

Har ni läst någon bra bok som har kopplingar till Lucia? Tipsa mig i sådana fall mer än gärna!

Julcitat - 13:e december

Återfinns här

"Och du blev inte Stockholms Lucia i år heller? Kajsa, Kajsa, hur sköter du dig egentligen? Att döma av det fotografi, du skickade mig, är du ackurat så ljuv och vän, som man kan begära av en ljusdrottning. Hade du inte ställt upp till tävlan, sa du? Nå, skyll dig själv då, att det inte blev du, som fick fara genom stan i går kväll i hängsmycke och vit kaninpäls.
Här i huset lussade vi rätt så eftertryckligt. Vår Luciabrud var Alida, iförd sin bästa vita nattsärk med brodyr. Jag har ju nog egentligen föreställt mig, att en Lucia skulle vara något sprödare, att hon åtminstone inte borde väga
över nittio kilo, men det kan ju vara någon gammal vanföreställning jag har, som jag väl får försöka få bukt med. Hur som helst så var det riktigt hemtrevligt att väckas av Alidas djupa om än något falska brösttoner, när hon klämde i med "Sankta Lucia, ljusklara hägring", så att taket höll på att lyfta sig, och bli serverad starkt kaffe och färska saffransbullar och pepparkakor på sängen."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 72)

Bild härifrån
Jag gillar verkligen traditionerna kring Lucia och förstår inte varför somliga vill ta bort dem. Lucia är ju ett ljus i mörkret när det är som alla mörkast, som ett tecken på att julen närmar sig.




Hoppas att ni allihop haft en lika härlig Luciamorgon som Britt-Mari! Själv var jag i kyrkan igår och såg och lyssnade till Lucia och den vackra kören. Och ikväll blir det definitivt lussebullar och glögg!

måndag 12 december 2011

Julcitat - 12:e december

"Den stränga vintern blev så småningom lite mildare. Snön började smälta så smått, och en dag med stark dagsmeja körde Lovis ut rövarna i snön för att tvaga sej och bli av med den värsta lorten. De stretade emot och ville inte. Sådant var skadligt för hälsan försäkrade Fjosok. Men Lovis stod på sej. Nu skulle vinterlukten bort, sa hon, om så vareviga rövare strök med på kuppen. Utan förskoning drev hon ut dem i snön, och snart rullade det nakna, vilt tjutande rövare överallt i de snöiga backarna ner mot Vargklämman. De svor så det osade över Lovis omänskliga hårdhet, men skrubbade sej som hon hade sagt. De tordes inte annat."

Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 101).

söndag 11 december 2011

Julcitat - 11:e december

"På gatan utanför möter de Mia. Hon har varit och köpt mjölk. Hon går och tittar ner i marken och ser så dyster ut. Men när hon får syn på Madicken, flinar hon upp sej.
"God jul", säjer Madicken.
"Samma här", säjer Mia. "Vi har fått en julskinka av fattigvården, akta're vad god den är! Mattis har snart käkat opp hela skinkan."
Det är sorgligt tycker Madicken och konstigt också, att till en del folk kommer jultomten och till en del bara fattigvården. Visst är det gott med julskinka, men nånting mer kunde väl Mia få, nån riktig julklapp."

Madicken och Junibackens Pims, av Astrid Lindgren (s. 221).

Astrid Lindgren tar åter de fattiga i försvar och visar på samhällets orättvisor - och hon gör det ju på ett så bra sätt så att även barnen förstår budskapet!

lördag 10 december 2011

Höstens 10 bästa böcker!

1. Niceville, av Kathryn Stockett
2. Skadad, av Cathy Glass
3. Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs
4. Fortfarande Alice, av Lisa Genova
5. Frankenstein, av Mary Shelley
6. Bedragen, av Katerina Janouch
7. Det fjärde offret, av Mari Jungstedt
8. Vad mina ögon har sett, av Magda Eggens och Rose Lagercrantz
9. Bitterfittan, av Maria Sveland
10. Karismakoden, av Eva Kihlström



Julcitat - 10:e december

"Emil och Ida gick hem, och så blev det julafton. I Katthult var det roligt värre den dagen och på juldagen också. Då bar det av till julottan i Lönneberga kyrka, och Emil var skinande glad där han åkte i korgsläden, för sannerligen sprang inte Lukas och Markus så att snön virvlade om hovarna och lämnade alla andra slädar långt efter.
Under hela julottan satt Emil dyr stilla och tyst, ja, han uppförde sig så fint att hans mamma skrev i den blå skrivboken:
"Den Gåssen är egänteligen from och jör inga Hyss i Körkan åtteminstonde."
Hela långa juldagen var Emil lika beskedlig. Han och Ida lekte så snällt med sina julklappar och över Katthult vilade ljuvligaste frid.
Men så kom annandagen, och då skulle Emils pappa och mamma fara på julkalas till Skorphult som låg i andra ändan av socknen. Alla i Lönneberga kände ju till Emil, så därför var barna inte bjudna."


Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken av Astrid Lindgren (s. 200).

fredag 9 december 2011

Bakom stängda dörrar, av Kristina Hansen, Bengt-Åke Cras och Agneta Cras


Bakom stängda dörrar är en hemsk historia om hur sårbara barn är och vad de kan tvingas utstå - och det är en sann historia. Kristina Hansen skriver tillsammans med Bengt-Åke Cras och Agneta Cras om sitt liv och hur hon blev sexuellt utnyttjad av sin egen far, tvingad att bli hans ovigda flickhustru och föda hans två barn.

Boken handlar om  Kristinas hemska minnen av sin uppväxt vilket också varvas med utdrag från myndigheters dokumentation kring hennes fall och hur hon mår idag. Det är ett intressant upplägg, då vi får ta del av själva händelserna samtidigt som vi får ta del av hur Kristina ser på dem som vuxen. Det är också väldigt intressant att få läsa utdrag från myndigheternas dokumentation kring Kristinas situation, då det dels visar hur man resonerade kring fallet och samtidigt visar på en del problem i myndigheternas arbete men kanske främst i lagstiftningen.

Kristinas öde är gripande och fruktansvärt hemskt. Det är svårt att förstå och acceptera att detta är allt för många barns vardag just nu. Det är svårt att greppa att verkligheten kan vara såhär grym och fasansfull. Men det är ändå viktigt att komma ihåg att många barn går igenom detta just nu, utan att någon försöker förhindra det.

I boken framförs det en hel del kritik till myndigheterna, speciellt då till socialtjänsten. Jag tycker att det är viktigt att kritisera och granska myndigheter eftersom att det öppnar upp för ett uppmärksammande av problem som då kan försöka åtgärdas. Men jag kan dock tycka att kritiken till myndigheterna ibland är lite väl skarp i denna bok.
Man får ett tydligt budskap av att myndigheterna inte gör någonting alls, de är helt värdelösa och gör inte någon form av insats för att hjälpa Kristina. Och givetvis är detta ett fall där myndigheter borde ha reagerat och agerat annorlunda. Men samtidigt kan jag tycka att bilden av att myndigheterna inte gjorde något alls, är lite felaktig. Det framkommer i boken att olika myndigheter sätter in flera olika insatser, att man utreder fallet hela tiden men att man i brist av bevis har svårt att agera. Så myndigheterna tycks ha agerat och ihärdigt fortsatt utreda trots att Kristina och hennes familj ständigt säger att allting är bra.
Givetvis är det inte konstigt att Kristina säger att allting är bra, det är snarare vad man borde vänta sig i hennes situation. Men att säga att myndigheterna inte gjorde ett dugg, tycker jag är lite väl hårt. Däremot bör kritik riktas till hur fallet behandlades och att man inte införde starkare insatser tidigare, vilket dock blir svårt när alla nekar till att problemet finns och inga bevis existerar.

Detta är emellertid på många sätt en bra bok. Jag tyckte särskilt om att det i slutet bland annat finns en lista över de lagar man talar om i boken, exempelvis socialtjänstlagen och lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga. Det är väldigt bra att denna lista finns infogad med tanke på att boken kritiserar svensk lagstiftning en del.
Vidare har man en konktaktlista för människor som behöver hjälp eller vill rådfråga någon. Särskilt tycker jag om en del som är precis efter själva boken slutar, där det finns ett antal frågor som besvaras. Frågorna är bland annat; Varför berättar inte barn? Hur vanliga är sexuella övergrepp? och Varför gör mamma ingenting?

Dessa frågor har emellertid en olycklig tendens att fokusera alldeles för mycket på flickor, då offren för sexuella övergrepp boken igenom beskrivs som flickor. Det finns inget utrymme för att övergrepp mot barn också kan innebära övergrepp mot pojkar. Oftast hänvisar man till barn som råkat illa ut men nämns kön så är det alltid en flicka.
Man tar exempelvis upp frågan Kan man leva med en partner efteråt? och beskriver där hur man måste ta hänsyn till hennes känslor och hennes upplevelser. Man pratar om statistik över hur många flickor som utsatts för sexuella övergrepp och exemplifierar barns oskuld genom att skriva "En tonåring ska inte skuldbeläggas för att hon bär "utmanande" kläder". Av vad jag registrerade så nämns det endast en gång att "flickan eller pojken är lättad, men känner sig samtidigt som en förrädare".

Detta är nog emellertid en ganska vanlig uppfattning. Flickor och kvinnor blir utsatta för sexuella övergrepp - inte pojkar och män. En grov missuppfattning som kan göra enormt stor skada. Även om författarna förmodligen inte menar detta så ger de en bild av flickan som offer och för inte tydligt fram att även pojkar kan bli utsatta för sexuella övergrepp, vilket jag tycker är synd.

En annan sak som jag också tycker är synd och som jag även tror kan orsaka skada, är att man i boken framställer myndigheter som värdelösa. Och visst ska kritik riktas mot myndigheter, men läser man denna bok och vet att man själv eller någon annan behöver hjälp kan man ju avskräckas ifrån att ta den hjälpen från myndigheterna, eftersom att det i boken är tydligt att de ändå inte gör någon nytta. Man skriver exempelvis:
"Barn berättar aldrig för att komma in i en svår situation utan för att komma ur den. En del barn har berättat, men samhällets ingripande blev så misslyckat att de tvingades återvända till övergreppsmiljön för ytterligare flera eller många års terror."Detta framför ju en bild av att det inte finns någon hjälp att få och ignorerar det faktum att det faktiskt finns personer som fått den hjälp som de har behövt. Det är viktigt att söka hjälp!

Trots all kritik jag nu riktat till boken så tycker jag att det är en riktigt bra bok som tar upp ett svårt ämne på ett bra och gripande sätt. Boken är även bra skriven, vilket annars ofta kan vara ett problem när det kommer till sanna historier.
Jag är visserligen kritisk till det jag nämnt i recensionen men detta är mer utav diskussionskaraktär och inverkar inte på huruvida boken är läsvärd eller inte. Den är läsvärd och mycket bra - man har bara framställt vissa saker på vad jag tycker är ett  missvisande sätt.

Julcitat - 9:e december

"När klär ni er julgran? Vi klär aldrig vår förrän på julaftons förmiddag, så det var det första vi gjorde, när vi kom hem. Med de vanliga gamla julgransprydnaderna, bland vilka de yppersta klenoderna är en sädesärla av glas, som mamma hade i sin julgran, när hon var liten, och säkert skulle vara mogna för Pro Patrias medalj för långvarig och trogen tjänst."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 84)

Ja, när klär ni er julgran? Själv föredrar jag att göra det ett par dagar innan jul så att man kan gå och beundra den under lite längre tid..

torsdag 8 december 2011

Julcitat - 8:e december


"Pelle viste inte vad han gjorde när han sa det där om jultomten. Tjorvens barnatro fick sig en knäck så att det brakade. Var det möjligt att ingen tomte fanns? Allt eftersom julafton närmade sig blev hon mer och mer orolig för att Pelle kanske kunde ha rätt, och när hon satt vid sin frukostgröt på julaftons morgon, var hon så långt kommer i  vantro och förtvivlan att hon mer eller mindre hade avskaffat alla tomtar. Det var inte alls roligt, vad skulle det här bli för en sorts julafton? Ingen tomte... och dessutom gröt till frukost! Hon sköt med avsmak ifrån sig tallriken.
"Ät nu, lilla humla", sa hennes mor vänligt. Hon förstod inte, varför Tjorven var så mörk i ögonen. Just sådan här gröt var det bästa tomten visste, försäkrade hon.

"Då kan han få min", sa Tjorven dovt. Hon var rasande nu på den där tomten som dels inte fanns och dels ville att man skulle äta gröt och vifta på öronene, och hon sa harmset:
"Äta mat och tro på tomten, det är visst det enda en unge ska göra."

Nisse förstod att något var på tok. Han försod för det mesta när något var på tok med Tjorven och kunde räkna ut varför. Och när Tjorven spände ögonen i honom och frågade rent ut "Finns det tomtar eller finns det inte", så visste han att all glans skulle vara borta från hennes julafton, om han lika rent ut svarade: "Nej, det finns det inte!" Därför visade han henne den gamla träskålen som hans egen farmor hade haft och som hon varje julkväll hade fyllt med gröt och satt ut vid stugknyten åt tomten.
"Tänk, om vi skulle pröva vi också", sa Nisse. "Ska vi lägga din gröt här i skålen och sätta ut den åt tomten?"
Tjorven lyste upp som om man hade tänt ett julljus i henne. Visst fanns det tomtar om pappas farmor hade trott det! Och vad det var roligt att de fanns och kom smygande utanför stugknuten på julkvällen! Det var bra att de tyckte om gröt också, så att man slapp äta den själv. Allting var bra nu och det här skulle hon berätta för Pelle."


Vi på Saltkråkan, av Astrid Lindgren (s. 135).

onsdag 7 december 2011

Julcitat - 7:e december

"Mamma gör korv och saltar skinka och brygger enbärsdricka och stöper ljus. Madicken och Lisabet får också hjälpa till med en hel del. De bakar pepparkakor och kokar knäck och gör små goda grisar av marsipan och klipper silkepapper till fästmansstången i köksspisen. Varje dag händer det ovanliga saker, och det känns mer och mer som jul! Över hela junibacken ligger det ljuvligaste os av pepparkakor och knäck och klenäter. Madicken drar in doften i näsborrarna och blundar.
"Jul... det luktar redan jul!""


Madicken, av Astrid Lindgren (s. 120).

Är inte detta en av de mest mysiga sakerna med julen? Att man får gå omkring och mysa och längta efter julen så länge innan. Och den väntan kan ju ibland vara minst lika bra som själva julen!

tisdag 6 december 2011

Julcitat - 6:e december

"Det gladde dem också att tänka på Kommandoran som snart skulle komma hem och hitta en tom fattigstuga med bara ett enda uselt hjon i.
"Hihi, det blir lagom åt henne", sa Johan Ett Öre, "hihi, där står hon utan hjon, så får hon väl se hur gott det är!"
Åt det skrattade de allihop belåtet. Men när de sedan kom in i det julfina köket i Katthult och Emil hade tänt fem stora grenljus som speglade sina lågor i väggarnas nyskurade kopparbunkar, så att allt bara glänste och glimmade, då blev de först alldeles tysta, och Stolle-Jocke trodde att han redan hade kommit till himlen.
"Si, där är ljus och salighet utan gräns", sa han och grät, för grät gjorde Stolle-Jocke både när han var glad och när han var ledsen.
Men då sa Emil:
"Nu ska här bli kalas!"
Och kalas blev det."


Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren (s. 214-215).

Just detta kapitel, när Emil bjuder människorna i fattigstugan på julmiddag, det måste vara något av det vackraste Astrid Lindgren någonsin skrivit. En sådan osjälvisk och genomgod handling som betyder så otroligt mycket för Stolle-Jocke och de andra, är så tydligt själva essensen med julen - medmänsklighet och kärlek till alla och envar.

måndag 5 december 2011

Vinterns 20 böcker!


Nu är vintern på ingång och jag har gjort en ny läslista för denna årstid. Listan är dock reducerad till endast 20st böcker, eftersom att det är så mycket julstök och senare tentor och kursstarter så är det tveksamt om jag ens hinner med det. Den får sträcka sig från december fram till slutet av februari.

Denna läslista är en blandning av lättsmälta böcker, böcker baserade på verkliga händelser, roliga böcker och böcker med väldigt tunga ämnen. Kronan på verket, min egen julstjärna längst upp i julgranen är Charles Dickens En julsaga som jag älskar gränslöst och läser varje jul. Så i vinter blir det en härlig mix av roligt, sorgligt och fängslande tillsammans med den enda person som helt säkert får mig i julstämning - Mr Scrooge!


1. Övertalning, av Jane Austen
2. Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig
3. Den försvunna prinsen, av Deborah Cadbury
4. Två städer, av Charles Dickens
5. O.S.A., av Denise Rudberg
6. Min bästa väns dotter, av Dorothy Koomson
7. En dag, av David Nicholls
8. I häxornas tid, av Maj Bylock
9. Jag är ingen häxa, av Kim M. Kimselius
10. Om Jesus, av Jonas Gardell
11. I djävulens spår, av Jean-Christophe Grangé
12. I väntan på Godot, av Samuel Beckett
13. Presidentens hustru, av Curtis Sittenfeld
14. Min typ brorsa, av Johanna Lindbäck
15. Ödets hav, av Elisabet Nemert
16. Marley och jag, av John Grogan
17. Bakom stängda dörrar av Kristina Hansen, Agneta Cras och Bengt-Åke Cras
18. Antiloper, av Ester Roxberg
19. Den röda bokstaven, av Nathaniel Hawthorne
20. En julsaga, av Charles Dickens

Julcitat - 5:e december

"Det snöade den natten över Mattisborgen och skogarna runt omkring, så att inte ens Skalle-Per kunde minnas värre. Fyra man gick det åt för att pressa upp stora borgporten så pass att man kunde tränga sej ut och få undan de värsta snödrivorna. Skalle-Per stack också ut näsan och såg det ödsliga vita landskapet, där allt nu var gömt under snön. Vargklämman var helt igenmurad. Genom den hålvägen kom man väl inte fram förrän till våren, om det fortsatte som det hade börjat, trodde Skalle-Per.
"Du, Fjosok", sa han, "om din högsta fröjd är att skotta snö, så kan jag lova dej mycket livat en tid framöver.""

Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 80).


Jag skulle bra gärna också vilja ha lite snö men det verkar dåligt med det i år. Om vi har tur kanske det kommer lite till julafton i alla fall så att vi slipper en grön jul, det finns ju inget värre.

söndag 4 december 2011

Slut på Höstens 30 böcker

Nu har tiden för Höstens 30 böcker gått ut och såhär mycket hann jag läsa av de böcker jag var sugen på i höst:

Läst:
Det fjärde offret, av Mari Jungstedt
Grottbjörnens folk, Jean M. Auel
På grund av Leon, av Jenny Leeb
Freja - Sagan om Valhalla, av Johanne Hildebrandt
Niceville, av Kathryn Stockett
Köp inte den här boken! Av Ann-Christin Gramming
Bitterfittan, av Maria Sveland

Sluta kämpa, av Sanna Ehdin
Skadad, av Cathy Glass
Stil, av Camilla Thulin
Bekantas bekanta, av Mats Strandberg
Bedragen, av Katerina Janouch
Glappet, av Christina Herrström
Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs
Karismakoden, av Eva Kihlström
Gladiatorer, av Fik Meijer
Den glömda trädgården, av Kate Morton
Fortfarande Alice, av Lisa Genova
Frankenstein, av Mary Shelley

Kvar på listan:
Åter till Cold Mountain, av Charles Frazier
Duktig flicka, av Claudia Bepko m.fl.
I djävulens spår, av Jean-Christophe Grangé
Rovfåglarnas tid, av Elisabet Nemert
Dexter – Dunkla drömmar, av Jeff Lindsay
Presidentens hustru, av Curtis Sittenfeld
Ödets hav, av Elisabet Nemert
Övertalning, av Jane Austen
Trälarna - 1000-1300-talet, av Sven Wernström
Islandet, av Carina Burman
Kristina Lavransdotter, av Sigrid Undset


Det blev alltså 19st böcker av 30! Tyvärr är det en del som jag verkligen velat läsa men inte hunnit med, så dessa överförs till nästa läslista! Är emellertid ändå nöjd med att ha hunnit med lite mer än hälften!

Julcitat - 4:e december

"Vi var uppe tidigt i morse med hela familjen och tände det första adventsljuset. Mamma spelade, och vi sjöng "Bereden väg för Herran". Och det kändes plötsligt, att julen var nära. Jag tycker, julen är som ett stort bloss, som lyser upp decembermörkret. Första adventsöndagen får man liksom syn på blosset på avstånd, och sen kommer man det närmare och närmare för varje dag, tills det på julafton lyser och värmer en ända in i hjärterötterna."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 67).

lördag 3 december 2011

Månadens Boktips!

En julsaga, av Charles Dickens

Nu i jultider så är det självklart för mig att tipsa om denna underbara lilla historia som handlar om själva essensen med julen.

En julsaga handlar om den gamla girigbuken Scrooge som bara tänker på sig själv och förkastar allting som man inte kan tjäna pengar på. Han avfärdar julen som "Humbug!" och vägrar delta i en sådan, enligt honom, förkastlig tradition.
På natten mellan julafton och juldagen besöks Scrooge av tre andar, från de förflutna, nuvarande och kommande jularna i hans liv. Scrooge får under kvällen uppleva vad julen egentligen handlar om och detta vill Dickens även visa oss läsare.

En underbar bok där Dickens beskriver julen på ett bättre sätt än någon annan! Ett måste när julen närmar sig!

Julcitat - 3:e december

"... vi åt kvällsmat vid fällbordet i köket. Det var ljus på bordet och en väldig massa mat, men jag åt nästan bara skinka. Och så gröt förstås. Ifall jag skulle få mandeln. Men det fick jag inte. Vi har en dräng här i Mellangården som heter Oskar. Han tycker så mycket om Agda som är vår jungfru. Den som får mandeln i gröten blir säkert gift under nästa år. Och tänk, mandeln hade gått mitt itu, och Oskar och Agda fick var sin bit. Oj, vad Lasse och Bosse och jag skrattade. Agda blev arg och sa att alltihop var nog ungarnas påhitt. Men inte kunde vi hjälpa att mandeln gick mitt itu.
Vi rimmade till gröten också. Lasse rimmade så här:

Mandeln den gick mitt itu,

Agda blir nog Oskars fru.

Tänk, så bra påhittat! Men det tyckte inte Agda."

Mer om oss barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren (s. 15).

fredag 2 december 2011

Läst i November


Bära eller brista, av Odd Harald Rökenes & Per-Halvard Hanssen - 300 sidor
Den glömda trädgården, av Kate Morton - 416 sidor
Dressing the elite, av Susan Vincent - 193 sidor
Fortfarande Alice, av Lisa Genova - 267 sidor (Recension här)
Frankenstein, av Mary Shelley - 278 sidor (Recension här)
Gladiatorer, av Fik Meijer - 226 sidor
Hungerspelen, av Suzanne Collins - 304 sidor (Recension här)
Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs - 526 sidor (Recension här)
Karismakoden, av Eva Kihlström - 194 sidor (Recension här)
Supertanten, av Elin Ek - 136 sidor
The culture of fashion, av Christopher Breward - 235 sidor
Vad mina ögon har sett, av Magda Eggens och Rose Lagercrantz - 77 sidor (Recension här)

Antal böcker lästa: 12st
Skönlitteratur: 6st
Facklitteratur: 4st
Barn- och ungdomslitteratur: 2st
Sanna historier: 1st

Antal sidor lästa: 3152 sidor

De böcker jag tyckte bäst om var: Bära eller brista, Fortfarande Alice, Frankenstein, Hungerspelen, Högre än alla himlar och Vad mina ögon har sett.

(Rödmarkerade = Läst innan)

Julcitat - 2:e december

"Nu i julas, då önskade jag mej skidor i julklapp. Och därför var jag så rädd att det inte skulle bli nån snö. Lotta ville också att det skulle bli snö, för hon önskade sej en kälke.
När vi lagt oss en kväll strax före jul så sa Lotta:
- Jag har bett pappa om en kälke, nu ska jag bara be Gud att det blir snö annars kan jag inte åka.
Så här sa hon:
- Käre gode Gud, gör så att det blir snö nu mesamma. Tänk på dom stackars blommorna, dom behöver ett varmt täcke när dom ligger i jorden och sover och har så kallt.

Sedan kikade hon opp över sängkanten och sa till mej:
- Den här gången var jag väl finurlig, jag sa inte snön skulle vara till min kälke."
















Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren (s. 124).

torsdag 1 december 2011

Julcitat - 1:e december

"Nu ligger det stora vintermörkret över Junibacken, snart ska det bli jul. Madicken och Lisabet pratar om det varje kväll.
"Vad det är bra att det
finns jul", säjer Madicken. "Det tycker jag är det bästa som di har hittat på nån gång."
"Apselut", säjer Lisabet."


Madicken, av Astrid Lindgren (s. 117).