måndag 16 maj 2011
Hungerspelen, av Suzanne Collins
Hungerspelen utspelar sig i en framtid som också säger mycket om vår samtid. Vi möter Katniss som tvingas bli en del av årets största tv-händelse och nöje – Hungerspelen. I Hungerspelen tävlar 24st barn, från åldrarna tolv till arton, om att få återvända hem. De kämpar på liv och död inne på en specialdesignad arena, där allt kan hända och där grymhet, slughet och omänsklighet belönas av sponsorer. Den sista överlevande vinner spelen och får komma hem.
Hungerspelen är en genialisk bok som jag nu läst för andra gången. Trots att jag denna andra gång vet vad som komma skall så sitter jag på nålar genom hela boken. Jag följer Katniss väg genom spelen med stort intresse och fascineras av hennes person som känns härligt otraditionellt flickig och inte alls klyschig. Hon agerar inte alls som jag skulle vilja ibland men jag är ändå som läsare ständigt nöjd med hennes val, eftersom att de trots allt följer hennes karaktär på ett troget och realistiskt sätt.
Det finns även många andra spännande och intressanta karaktärer, några av mina favoriter är Peeta som tillsammans med Katniss företräder Distrikt 12 i Hungerspelen, Prim – Katniss lillasyster som får Katniss att lova att hon ska göra sitt bästa och återvända hem, Rue som tävlar för Distrikt 11 och kan hoppa mellan trädkronor, Cato som är bland de mest blodtörstiga deltagarna i spelen, Haymitch som handledar till Katniss och Peeta inför och under spelen och slutligen Cinna som stylar Katniss under förberedelserna innan spelen. Det är ett väldigt bra persongalleri där man stöter på många överraskningar och där jag personligen faller för mer än hälften av dem.
Vidare har Collins utvecklat en snygg dramaturgi som har lagom många cliffhangers utan att det blir för överdrivet. Även om man vill fortsätta läsa efter vartenda kapitel så beror det inte på överdrivet töntiga cliffhangers, vilket är positivt!
Allt som allt är det en extremt bra bok med ett väldigt bra språk som flyter på utan att det någon gång känns hindrande, platt eller fantasilöst. Främst vinner den dock på persongalleriet och själva hungerspelen som fascinerar oerhört mycket och samtidigt ger en svidande kritik till dagens samhälle.
Boken ska också bli film inom kort, vilket jag har skrivit om här och här!
Etiketter:
Barn- och ungdomsböcker,
Bokserier,
Favoriter,
Recensioner,
Skönlitteratur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar