"Den stränga vintern blev så småningom lite mildare. Snön började smälta så smått, och en dag med stark dagsmeja körde Lovis ut rövarna i snön för att tvaga sej och bli av med den värsta lorten. De stretade emot och ville inte. Sådant var skadligt för hälsan försäkrade Fjosok. Men Lovis stod på sej. Nu skulle vinterlukten bort, sa hon, om så vareviga rövare strök med på kuppen. Utan förskoning drev hon ut dem i snön, och snart rullade det nakna, vilt tjutande rövare överallt i de snöiga backarna ner mot Vargklämman. De svor så det osade över Lovis omänskliga hårdhet, men skrubbade sej som hon hade sagt. De tordes inte annat."
Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 101).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar