Julcitat - 24:e december

"Nu, Kajsa lilla, vill jag av hela mitt hjärta önska dig en riktigt god gammaldags jul med frid och fröjd och allt gott du kan åstunda!"

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 82)

Och jag säger samma sak till alla er därute - Må ni ha en riktigt God Jul!

Julcitat - 23:e december

""Sisådär", säjer Alva kvällen före julafton, "nu är det färdigt! Oj, vad jag är trött, men färdigt är det alltihop!"
"Utom julgranen", säjer Lisabet, "för den ska pappa och mamma klä i natt när vi sover."
Madicken säjer ingenting, hon bara kurar ihop sej och ryser, så där som hon gör när allting är så härligt att man knappt står ut med det."

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 140).

Ja nu är allting även här färdigt för julen och jag sitter liksom Madicken och ryser för att allting är så härligt!

Julcitat - 22:e december

"Jag skulle önska, att du vore här ikväll, så att jag kunde få bjuda dig på kaffe och låta dig få smaka på julbaket i vårt kök, som just nu är så hemtrevligt med trasmattor på golvet, blankskurad koppar på väggarna, rödrutig duk på det stora slagbordet och silkespappersfrans om spiselstången. Jag känner mig så förmögen, när jag ser det, och rik som ett troll, när jag ser skafferiet proppat med julmat och kakbrukarna fulla till bristningsgränsen. Tänk, att det är jul om bara två dagar! Och tänk, att man kan vara lika förväntansfull varje år! Den dag jag inte längre känner, att det killar i magen, när jag tänker på jul, den dagen vet jag, att jag är gammal!"

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 80).


Här sätter Astrid Lindgren verkligen ord på mina känslor, för det är ju alltid lika mysigt var gång det är jul och jag kommer då rakt inte känna annorlunda hur gammal jag än blir - det är jag säker på!

Julcitat - 21:e december

"Vägen fanns inte. Det fanns bara snö. Men Lukas hade varit till Mariannelund många gånger. Kanske visste han djupt inne i sitt hästminne ungefär hur vägen gick. Och seg och uthållig var han, Lukas, det var verkligen en häst att ha med sig i snön! Hur han nu bar sig åt, fick han släden genom drivorna, långsamt gick det och med häftiga knyck var gång släden körde fast, men framåt kom de en bit i taget. Emil måste titt och tätt hjälpa till med snöskoveln. Han var stark som en liten oxe, Emil, och han skottade snö den natten så att han aldrig glömde det.
"Man blir så stark när man måste", förklarade han för Lukas."

Än lever Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren, (s. 391-392).

Och så får Emil visa sin sanna roll som hjälte i slutet av böckerna om Emil, då han räddar den döende Alfred och kämpar sig igenom snön ända bort till Mariannelund trots att alla säger att det inte går.

Julcitat - 20:e december

"Om kvällarna skriver de långa önskelistor till tomten.
´Robinson Kruse, många pappersdockor, tennsoldater, skidor, en ljusröd ros att ha i håret´, står det på en av Madickens listor, hon läser upp den för Lisabet.
"Du är inte klok, Madicken", säjer Lisabet, "vill du verkligen ha en ros?"
"Ånävars", säjer Madicken, "jag skrev det för att det låter så vackert."
Mycket funderar de på vad de ska ge mamma och pappa i julklapp. Madicken frågar mamma när de håller på med knäckkoket:
"Mamma, vad önskar du dej allra allra mest av allting?"
"Två riktigt snälla och rara flickor", säjer mamma.
Då blir Madicken blank i ögonen och rösten darrar lite.
"Var ska du göra av Lisabet och mej sen?""

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 120).

Ja nu börjar det bli dags att bli klar med julklappsinköpen, själv blev jag klar i helgen så i år slipper jag trängas i folkmassorna den 23:e december! Hur går det för er?

Julcitat - 19:e december

"Och så blev det äntligen jul. Grankvists handelsbod skyltade med jultomtar, och allt folk från öarna trängdes vid disken för att köpa hem lutfisk och julskinka, julkaffe och julgransljus.
Teddy och Freddy hade jullov och fick hjälpa till i affären. Tjorven gick i vägen överallt.
"Bara några dar till julafton", sa hon, "och jag som inte kan vifta med örona än!"
Hon umgick flitigt med Söderman den här tiden, och han hade inbillat henne att jultomten tyckte särskilt mycket om folk som kunde vifta med öronen... det såg vänligt ut, påstod Söderman. Själv kunde han konsten, men han skulle fara till Stockholm och fira jul hos Stina, och vem skulle då vifta vänligt med öronen åt jultomten här ute på Saltkråkan?
"Det får bli du, Tjorven", sa Söderman.
Och Tjorven övade sig tålmodigt och ihärdigt."

Vi på Saltkråkan, av Astrid Lindgren (s. 130).

Julcitat - 18:e december

"De kurar ihop sej under skinnfällen och hör på bjällerklangen, fyra bjällror är det som klingar, när Madicken och Lisabet kommer farande hem till Junibacken.
"Nog var det bra att vi gick till Appelkullen", säjer Madicken.
"Men nog var det ett evinnerligt snöande", säjer Petrus Karlsson.
Han kanske inte alls har det så skönt på kuskbocken som Madicken och Lisabet under skinnfällen.
"Vi kan sjunga för honom och muntra opp honom lite", viskar Madicken till Lisabet. Det tycker Lisabet också.

Nu börjar den snöiga stormen sin färd,
kring dalar och fjäll här i Norden,
sjunger de.

O, juletid, sjunger Madicken.
O, barndomsfrid, sjunger Lisabet,
o, barndomsfrid i No-o-orden.

Men då är de redan vid Junibackens grind.
"Titta, det brinner fyra ljus i fönstret", säjer Lisabet.
"Ja, för det är ju advent, vet du väl", säjer Madicken."

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 138-139).

Julcitat - 17:e december

"När det hände, som jag nu ska berätta om, var Kajsa Kavat ännu inte fyllda sju år. Det som hände var inte ett dugg märkvärdigt. Mormor halkade mitt på köksgolvet och fördärvade sitt ena ben, märkvärdigare var det inte, och sådana saker inträffar varenda dag. Men betänk, att det bara var en vecka kvar till jul! Betänk alla polkagrisarna, som skulle säljas på torget på den stora julmarknaden! Vem skulle göra det, när mormor låg där i sin säng och inte kunde röra benet utan att nästan skrika. Vem skulle koka julskinkan och köpa julklapparna och göra julfint i huset?
- Det ska jag, sa Kajsa.

Jag har ju sagt, att hon var en kavat unge.
- Ackackack, sa mormor borta i sängen, lilla barn, inte kan du det. Vi får fråga fru Larsson, om hon vill ta hand om dej över julen. Och så får vi höra efter, om jag kan få komma in på sjukhuset.

Då såg Kajsa mer kavat ut än någonsin. Skulle hon vara hos Larssons? Skulle mormor ligga på sjukhuset? Skulle mormor och Kajsa inte fira jul tillsammans, som de brukade? Jo, minsann, det skulle de! Sa Kajsa. Snart sju år gammal och med världens brunaste och gladaste ögon.
Och så satte hon igång med julstöket."

Kajsa Kavat, av Astrid Lindgren (s. 13-15).

Julcitat - 16:e december

"Sen var det dags att doppa i grytan, och efter det fanns det ingenting annat att göra än att VÄNTA. Lasse sa att dom där timmarna på julaftonseftermiddan när man bara går och väntar och väntar, det är sånt som folk blir gråhåriga av. Vi väntade och väntade och väntade, och ibland gick jag till spegeln för att se om det var sant att man blev gråhårig av det. Men underligt nog var mitt hår lika lingult som förut."

Mera om oss barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren (s. 14).

När man var liten var julafton ju oändligt lång och man fick vänta en evighet på tomten, nu känns det istället som att dagen far förbi alldeles för snabbt.

Julcitat - 15:e decemer

"Nu hade alla bråttom i Katthult, för där gjorde de minsann jul ordentligt. Först var det stora julbyken. Lina och Krösa-Maja låg på den isiga bryggan vid Katthultsbäcken och sköljde tvätt, Lina grät och blåste på fingrarna som värkte av nagelspräck. Så slaktades stora julgrisen, och sedan fick man knappt plats själv i köket, sa Lina, för alla paltar och fläskorvar och grynkorvar och hackekorvar och potatiskorvar och bräckkorvar som trängdes där med skinkor och sylta och revbensspjäll och jag vet inte allt."

Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren (s. 195).

Ja ska man fira jul ska man göra det ordentligt, men det var en fasligt massa korv som Lönnebergaborna ska äta tycker jag nog allt..

Julcitat - 14:e december

En konstig jul i Junibacken när lilla Kajsa kommit till familjen Engström...

"För att vara en sorts julafton, är den här juldagen också en konstig dag. Men rolig. Det tycker Madicken och Lisabet. De tittar på när Kajsa får mat, och de dansar kring granen med Alva och pappa och tittar på när Kajsa badar, och de knäcker nötter och äter apelsiner och tittar på när Kajsa skriker, och de sjunger julsånger för Kajsa, och medan de väntar på jultomten, bygger de en snölykta utanför sängkammarfönstret för att Kajsa ska få se att det finns nånting som heter snölyktor. Pappa får stå med henne vid fönstret, när de tänder den.
"Det är nog det vackraste som den ungen har sett i hela sitt liv", tror Lisabet.
...
Lisabet är också tveksam, om någon av hennes julklappar verkligen kan kallas salighetssak. Men då säjer Madicken triumferande:
"Jo, du har fått en salighetssak! Och jag med! Vi har ju fått Kajsa!"
Lisabet skrattar:
"Ja, vi har ju fått Kajsa vetja!""

Madicken och Junibackens Pims, Astrid Lindgren (s. 228-230).

Julcitat - 13:e december

Återfinns här

"Och du blev inte Stockholms Lucia i år heller? Kajsa, Kajsa, hur sköter du dig egentligen? Att döma av det fotografi, du skickade mig, är du ackurat så ljuv och vän, som man kan begära av en ljusdrottning. Hade du inte ställt upp till tävlan, sa du? Nå, skyll dig själv då, att det inte blev du, som fick fara genom stan i går kväll i hängsmycke och vit kaninpäls.
Här i huset lussade vi rätt så eftertryckligt. Vår Luciabrud var Alida, iförd sin bästa vita nattsärk med brodyr. Jag har ju nog egentligen föreställt mig, att en Lucia skulle vara något sprödare, att hon åtminstone inte borde väga över nittio kilo, men det kan ju vara någon gammal vanföreställning jag har, som jag väl får försöka få bukt med. Hur som helst så var det riktigt hemtrevligt att väckas av Alidas djupa om än något falska brösttoner, när hon klämde i med "Sankta Lucia, ljusklara hägring", så att taket höll på att lyfta sig, och bli serverad starkt kaffe och färska saffransbullar och pepparkakor på sängen."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 72)

Bild härifrån

Jag gillar verkligen traditionerna kring Lucia och förstår inte varför somliga vill ta bort dem. Lucia är ju ett ljus i mörkret när det är som alla mörkast, som ett tecken på att julen närmar sig.




Hoppas att ni allihop haft en lika härlig Luciamorgon som Britt-Mari! Själv var jag i kyrkan igår och såg och lyssnade till Lucia och den vackra kören. Och ikväll blir det definitivt lussebullar och glögg!

Julcitat - 12:e december

"Den stränga vintern blev så småningom lite mildare. Snön började smälta så smått, och en dag med stark dagsmeja körde Lovis ut rövarna i snön för att tvaga sej och bli av med den värsta lorten. De stretade emot och ville inte. Sådant var skadligt för hälsan försäkrade Fjosok. Men Lovis stod på sej. Nu skulle vinterlukten bort, sa hon, om så vareviga rövare strök med på kuppen. Utan förskoning drev hon ut dem i snön, och snart rullade det nakna, vilt tjutande rövare överallt i de snöiga backarna ner mot Vargklämman. De svor så det osade över Lovis omänskliga hårdhet, men skrubbade sej som hon hade sagt. De tordes inte annat."

Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 101).

Julcitat - 11:e december

"På gatan utanför möter de Mia. Hon har varit och köpt mjölk. Hon går och tittar ner i marken och ser så dyster ut. Men när hon får syn på Madicken, flinar hon upp sej.
"God jul", säjer Madicken.
"Samma här", säjer Mia. "Vi har fått en julskinka av fattigvården, akta're vad god den är! Mattis har snart käkat opp hela skinkan."
Det är sorgligt tycker Madicken och konstigt också, att till en del folk kommer jultomten och till en del bara fattigvården. Visst är det gott med julskinka, men nånting mer kunde väl Mia få, nån riktig julklapp."

Madicken och Junibackens Pims, av Astrid Lindgren (s. 221).

Astrid Lindgren tar åter de fattiga i försvar och visar på samhällets orättvisor - och hon gör det ju på ett så bra sätt så att även barnen förstår budskapet!

Julcitat - 10:e december

"Emil och Ida gick hem, och så blev det julafton. I Katthult var det roligt värre den dagen och på juldagen också. Då bar det av till julottan i Lönneberga kyrka, och Emil var skinande glad där han åkte i korgsläden, för sannerligen sprang inte Lukas och Markus så att snön virvlade om hovarna och lämnade alla andra slädar långt efter.
Under hela julottan satt Emil dyr stilla och tyst, ja, han uppförde sig så fint att hans mamma skrev i den blå skrivboken:
"Den Gåssen är egänteligen from och jör inga Hyss i Körkan åtteminstonde."
Hela långa juldagen var Emil lika beskedlig. Han och Ida lekte så snällt med sina julklappar och över Katthult vilade ljuvligaste frid.
Men så kom annandagen, och då skulle Emils pappa och mamma fara på julkalas till Skorphult som låg i andra ändan av socknen. Alla i Lönneberga kände ju till Emil, så därför var barna inte bjudna."

Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken av Astrid Lindgren (s. 200).

Julcitat - 9:e december

"När klär ni er julgran? Vi klär aldrig vår förrän på julaftons förmiddag, så det var det första vi gjorde, när vi kom hem. Med de vanliga gamla julgransprydnaderna, bland vilka de yppersta klenoderna är en sädesärla av glas, som mamma hade i sin julgran, när hon var liten, och säkert skulle vara mogna för Pro Patrias medalj för långvarig och trogen tjänst."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 84)

Ja, när klär ni er julgran? Själv föredrar jag att göra det ett par dagar innan jul så att man kan gå och beundra den under lite längre tid..

Julcitat - 8:e december

"Pelle viste inte vad han gjorde när han sa det där om jultomten. Tjorvens barnatro fick sig en knäck så att det brakade. Var det möjligt att ingen tomte fanns? Allt eftersom julafton närmade sig blev hon mer och mer orolig för att Pelle kanske kunde ha rätt, och när hon satt vid sin frukostgröt på julaftons morgon, var hon så långt kommer i  vantro och förtvivlan att hon mer eller mindre hade avskaffat alla tomtar. Det var inte alls roligt, vad skulle det här bli för en sorts julafton? Ingen tomte... och dessutom gröt till frukost! Hon sköt med avsmak ifrån sig tallriken.
"Ät nu, lilla humla", sa hennes mor vänligt. Hon förstod inte, varför Tjorven var så mörk i ögonen. Just sådan här gröt var det bästa tomten visste, försäkrade hon.
"Då kan han få min", sa Tjorven dovt. Hon var rasande nu på den där tomten som dels inte fanns och dels ville att man skulle äta gröt och vifta på öronene, och hon sa harmset:
"Äta mat och tro på tomten, det är visst det enda en unge ska göra."
Nisse förstod att något var på tok. Han försod för det mesta när något var på tok med Tjorven och kunde räkna ut varför. Och när Tjorven spände ögonen i honom och frågade rent ut "Finns det tomtar eller finns det inte", så visste han att all glans skulle vara borta från hennes julafton, om han lika rent ut svarade: "Nej, det finns det inte!" Därför visade han henne den gamla träskålen som hans egen farmor hade haft och som hon varje julkväll hade fyllt med gröt och satt ut vid stugknyten åt tomten.
"Tänk, om vi skulle pröva vi också", sa Nisse. "Ska vi lägga din gröt här i skålen och sätta ut den åt tomten?"
Tjorven lyste upp som om man hade tänt ett julljus i henne. Visst fanns det tomtar om pappas farmor hade trott det! Och vad det var roligt att de fanns och kom smygande utanför stugknuten på julkvällen! Det var bra att de tyckte om gröt också, så att man slapp äta den själv. Allting var bra nu och det här skulle hon berätta för Pelle."


Vi på Saltkråkan, av Astrid Lindgren (s. 135).

Julcitat - 7:e december

"Mamma gör korv och saltar skinka och brygger enbärsdricka och stöper ljus. Madicken och Lisabet får också hjälpa till med en hel del. De bakar pepparkakor och kokar knäck och gör små goda grisar av marsipan och klipper silkepapper till fästmansstången i köksspisen. Varje dag händer det ovanliga saker, och det känns mer och mer som jul! Över hela junibacken ligger det ljuvligaste os av pepparkakor och knäck och klenäter. Madicken drar in doften i näsborrarna och blundar.
"Jul... det luktar redan jul!""

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 120).

Är inte detta en av de mest mysiga sakerna med julen? Att man får gå omkring och mysa och längta efter julen så länge innan. Och den väntan kan ju ibland vara minst lika bra som själva julen!

Julcitat - 6:e december

"Det gladde dem också att tänka på Kommandoran som snart skulle komma hem och hitta en tom fattigstuga med bara ett enda uselt hjon i.
"Hihi, det blir lagom åt henne", sa Johan Ett Öre, "hihi, där står hon utan hjon, så får hon väl se hur gott det är!"
Åt det skrattade de allihop belåtet. Men när de sedan kom in i det julfina köket i Katthult och Emil hade tänt fem stora grenljus som speglade sina lågor i väggarnas nyskurade kopparbunkar, så att allt bara glänste och glimmade, då blev de först alldeles tysta, och Stolle-Jocke trodde att han redan hade kommit till himlen.
"Si, där är ljus och salighet utan gräns", sa han och grät, för grät gjorde Stolle-Jocke både när han var glad och när han var ledsen.
Men då sa Emil:
"Nu ska här bli kalas!"
Och kalas blev det."

Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren (s. 214-215).

Just detta kapitel, när Emil bjuder människorna i fattigstugan på julmiddag, det måste vara något av det vackraste Astrid Lindgren någonsin skrivit. En sådan osjälvisk och genomgod handling som betyder så otroligt mycket för Stolle-Jocke och de andra, är så tydligt själva essensen med julen - medmänsklighet och kärlek till alla och envar.

Julcitat - 5:e december

"Det snöade den natten över Mattisborgen och skogarna runt omkring, så att inte ens Skalle-Per kunde minnas värre. Fyra man gick det åt för att pressa upp stora borgporten så pass att man kunde tränga sej ut och få undan de värsta snödrivorna. Skalle-Per stack också ut näsan och såg det ödsliga vita landskapet, där allt nu var gömt under snön. Vargklämman var helt igenmurad. Genom den hålvägen kom man väl inte fram förrän till våren, om det fortsatte som det hade börjat, trodde Skalle-Per.
"Du, Fjosok", sa han, "om din högsta fröjd är att skotta snö, så kan jag lova dej mycket livat en tid framöver.""

Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 80).

Jag skulle bra gärna också vilja ha lite snö men det verkar dåligt med det i år. Om vi har tur kanske det kommer lite till julafton i alla fall så att vi slipper en grön jul, det finns ju inget värre.