"Kan ni gissa, vad Lotta gjorde en gång på landet hos morfar och mormor? Det är en stor gödselhög bakom lagårn, där tar farbror Johansson gödsel och häver ut på åkrarna för att det ska växa bra.
- Varför ska man ha gödsel för, frågade Lotta. Och då sa pappa att allting växte så bra om det kom gödsel på det.
- Och regn måste det också vara, sa Lotta, för hon kom väl ihåg det där som mamma hade sagt när det regnade så mycket den där lördan.
- Just det, sa pappa.
På eftermiddagen började det regna.
- Är det nån som har sett till Lotta, sa pappa.
Men vi hade inte sett henne på en lång stund, och vi började leta efter henne. Först letade vi överallt inne i huset och i alla garderoberna, men där fanns ingen Lotta. Och pappa blev orolig, för han hade lovat mamma att se efter henne. Till sist gick vi ut och letade, Jonas och pappa och jag, i lagårn och på höskullen och överallt. Men sedan gick vi bakom lagårn, och tänkt, där stod Lotta mitt i regnet och mitt i gödselhögen, och var alldeles genomvåt.
- Nej men, kära lilla Lotta, varför står du där, sa pappa.
Då grät Lotta och sa:
- För att jag ska växa och bli stor som Jonas och Mia.
Oj, vad hon är barnslig, Lotta!"
Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren (s. 16-18).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar