Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav

Jag läste på några dagar igenom böckerna Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav av Annika Thor, som är de tre sista böckerna i serien om de judiska systrarna Steffi och Nelli som kommer till Sverige som flyktingbarn i början av andra världskriget. Eftersom att jag läste dem så tätt inpå varandra så har händelserna flutit in lite i varandra och jag är inte riktigt säker på vad som hände i vilken bok. Därför blir det en sammanfattande recension av alla tre.

Jag älskade den här serien! Jag minns att jag gillade den första boken, En ö i havet, men att jag inte fastnade för den så mycket ändå. Det blir skillnad i dessa tre böcker som jag knappt kunde lägga ifrån mig. Jag vill ständigt veta mer, hur det ska gå för Steffi och hennes lillasyster Nelli. I slutet blir jag nästan lite bitter över att vi lämnar dem så hastigt och att vi inte får veta vad som händer mer i deras liv och hur de levde vidare efter allting de tvingats gå igenom.

Den här serien har verkligen ett rikt galleri av karaktärer som fascinerar mig. Jag gillar verkligen faster Märta som är hård och stram utanpå men så snäll under ytan. Och Hedvig Björk tycks verkligen vara en lärare som man skulle ha haft i högstadiet, ständigt inspirerande och uppmuntrande. Jag älskade också Steffis vän Maj som kändes så rejäl, sund och god, alltid med ett gott humör och hoppet kvar.

Jag funderade mycket kring hur hemsk boken kunde bli med tanke på målgruppen. Det visade sig till min glädje att Annika Thor inte har satt skygglappar på handlingen men ändå skapat en bra balans mellan vad som bör skildras och vad som kan lämnas osagt. Hon får också på ett bra sätt fram Steffi och Nellis känslor inför kriget och vad som händer deras föräldrar.
Steffi ser mest kriget som ett lidande och tycks inte ha så stort utrymme för ilska. Den som står för de arga känslorna inför kriget får istället bli Steffis vän Judith som inte tycks tro på någons goda vilja längre, utan bara ser mörker. Hennes öde berörde mig djupt även om jag inte egentligen gillade karaktären något vidare.


Annika Thor har lyckats skapa en väldigt rörande berättelse som jag engagerat följer och funderar på även nu efteråt. Steffi och Nelli kommer nog att stanna kvar hos mig ett tag. Liksom tant Märta och Maj. Och inte minst Judith som lider så svårt. Även om händelserna är bekanta skapar Thors karaktärer ett djupt intrycket på mig. Det går inte att lämna dem bakom sig i en handvändning. De kommer nog att stanna kvar i mina tankar ett bra tag framöver och det om något är väl ett gott betyg för böckerna!