Slutet på Bylocks häxserie

Forsättningen på Bylocks serie om Annelie och hennes son Ulv. De tre första böckerna i serien är Häxprovet, Häxans dotter och Häxpojken. Min recension av dem kan hittas här. Överlag måste jag nog säga att de två första böckerna är de absolut bästa i serien, efter det går det mer och mer neråt.


Häxguldet - Ulv kan äntligen återvända hem till mor och far, och han har dessutom med sig mors bror som hon inte träffat på så länge. Men strax efter att Ulv återvänt hem blir han rastlös och bestämmer sig därför för att resa till Stockholm för att söka lyckan.
Häxguldet är inte lika bra som de tre tidigare böckerna men den flyter på i ett lagom tempo men häxerierna hålls tyvärr på en ganska återhållsam nivå. Jag gillar inte riktigt den här boken och kanske beror det främst på karaktären Ulv som jag har ganska svårt för. Han känns alldeles för rastlös. Jag hinner inte ens själv reagera över att han gjort sig hemmastadd i en situation, innan han blir uttråkad och vill därifrån.

Häxkatten - Ulv råkar spela bort sin älskade häst Kastanj och bestämmer sig för att gå med i Karl XII:s armé för att få tillbaka hästen. När han återvänder från kriget har han en helt annan syn på världen och livet. Han bestämmer sig återigen för att återvända hem till mor och far, men snart lockar nya äventyr.
Häxkatten blir för mig ett tydligt bevis på att serien går ner sig mer och mer för varje bok. Den är inte dålig, det är mer att det inte kommer upp i de höjder som de första böckerna är uppe i. Jag blir också allt mer irriterad på den rastlösa Ulv som aldrig kan vara nöjd och som ständigt ska fara och flänga överallt.

Häxbrygden - Ulv har nu blivit studerande vid Uppsala och det är mycket nytt att lära sig. Han träffar spännande människor och stiftar också närmare bekantskap med en känd professor.
I Häxbrygden har det faktiskt tagit sig lite. Ulv driver inte längre omkring helt planlöst utan har faktiskt ett syfte med sin vistelse den här gången. Det är också intressant att få ta del av det gamla Uppsala som studentstad och Bylock lyckas beskriva staden på ett intressant sätt. Men fortfarande saknar jag förstås Annelie och hade egentligen velat att samtliga böcker hade henne som huvudperson.

Häxdoktorn - Ulv återvänder till Karlstad för att praktisera som läkare men det finns många som inte gillar hans metoder och hotet om att anklagas för häxeri hänger tungt över Ulvs sinne. Men han träffar också kärleken...
Häxdoktorn är liksom Häxbrygden bättre än både Häxguldet och Häxkatten som enligt mig är en tydlig nedgång i serien. Men även i dessa två sista böcker saknas det något. Och detta något är Annelie. Jag har lite svårt för Ulv och hade verkligen mycket hellre läst vidare om Annelie. Serien i sig är inte alls dålig men den tappar väldigt mycket från de första två böckerna till de senare. Häxprovet och Häxans dotter är således de böcker som är absolut bäst i serien och där skulle i alla fall jag kunna sluta läsa. Annelie är den som höjer serien enligt mig, hon var en underbar karaktär och Ulv blir blek i jämförelse med henne.